Skrivet av: Sudden | 2014/08/14

Sentimental journey

Varför inte åka till din fars hembygder, Hammar söder om Askersund, och träffa dina kusiner och kolla omgivningarna föreslog Eva för någon månad sedan. Ja varför inte, och så kom vi iväg i förra veckan på en lyckad resa.

Man bör ju passa på innan det är för sent. En krossad axel och en stroke var nyheter för mig som inte har så tät kontakt med släkten men också en efterlängtad första barnafödsel för ett kusinbarn med tidigare hälsoproblem. Sixten ska han heta: ”Man går ut så hårt man orkar och så ökar man hela tiden” sa visst en berömd Sixten.

Därtill såg vi annat och träffade andra personer på resan (kanske mer härom kommer senare) men här är vi kusiner som träffades; Lars, Katarina, Leif och Margareta. Med är inte min bror Mats och min farbror Bengts dotter Eva-Lotta:

140807_Vätternterrassen_kusiner_Lars_Katarina_Leif_Margareta4
Vi och våra medföljande närstående åt en mycket lyckad lunch på Vätternterrassen. Vi kom att välja abborre och därtill med en mycket god sås.

140807_Vätterterrassen_abborre_P1000504

Abborrar var ju nämligen väldigt lockande en gång för fiskeintresserade gossar, speciellt som mina kusiners vältalige far Anse ofta berättade medryckande om de sagolika fångster man kunde göra vid Röknen-öarna någon mil ut i norra Vättern. I juli 1953 blev äntligen min enda fiskeutflykt dit av.

Vi övernattade på Lilla Röknen och jag sov uselt och minns hur rejält sömnig jag är på den vänstra bilden. Men abborren är ju i all fall präktig, även om den inte kom att ätas med någon utsökt sås. Pappa rökte pipa så det är inte Monsieur Hulot som plåtat. På den andra bilden ser man kusin Leif, hans far Anse och dennes (halv)bror Henry samt mig själv.

Vätternterrassen där vi nu åt abborre, var under min ungdom en anstalt för mentalt handikappade barn under namnet Wasshammar, och var förstås litet mystiskt skrämmande. Men det låg avsides. Ursprungligen var det tydligen en privatbostad men blev snart ett vilohem/pensionat som framgår av detta vykort som min farfar Hilding sände till sin förstfödde son Arne (min far alltså) när denna var 8 år. Arne hälsar på hos sin faster Helja  i Sundsvall och förmanas av sin far att uppföra sig.

Harry var säkert en hund. Faster Helja stavade sitt namn så vilket bl a framgår av pappas bildtext till denna släktträff ca 1923 under körsbärsträdet intill pappas barndomshem i Bastedalen, där husets bortre halva tjänstgjorde som lanthandel. Notera, förutom hunden Bella under bordet att på bilden finns med en ”maskinist på de stora haven”; även om Vättern då hade en aktningvärd sjöfart. Bakom fotografen ligger ett magasin dit farfar och sedan Anse sprang titt och tätt från butiken (och senare mina kusiner) för att hämta någon vara som kunden ville ha. Det måste ha tagit på krafterna.Under_körsbärsträdet_1923_liten

Min far avled i februari 1995, och begravdes i Hammars kyrka. Efteråt samlades vi för en matbit på Wasshammar (som nog ännu inte var Vätternterrassen). Flera av gästerna blev då magsjuka efteråt. Vidare  hade brorsan och jag ordnat med två musiker som i kyrkan spelade ”Ballade Pour Adeline” på flöjt, signaturmelodin för ”Trädgårdsdags” som gick i SR P 1 på lördagmiddagarna. Ett program som pappa alltid lyssnade till, dels för sitt intresse för trädgårdsodling, dels för Ulf Schenkmanis och Lars-Erik Samuelssons snärtiga meningsutbyten. Tyvärr spelade musikanterna ganska så falskt. Och de sista åren gav inte äppelträden något. Som pappa hade jobbat med dem och så kom hans sista år en ihärdigt elak skadeinsekt.

Inte alltid lyckas man. Men ändå blir det hela rätt bra ändå.

140807_Vätternterrassen_sjöutsikt_Katarina_Margareta

Mer kommer på bloggen från resan/Sudden

Annonser

Responses

  1. Sentimental journey – bara rubriken skapar en hel del associationer. Tänkte direkt på en härlig inspelning med Glenn Miller´s band. Fann den på Youtube och passade då på att lyssna på två andra versioner, Doris Day’s och Ringo Starr’s – en fin stund! Den här typen av musik för mig tillbaka till 50-talets skoldanser. På Teknis eller i gymnastiksalen i Gefle högre allmänna läroverk, där man rullat ut någon konstig papp för att skydda det omtåliga golvet, (Vi tjejer hade höga, smala klackar, oftast med stål längst ner) Alltid ”levande” musik – ibland kom det t o m ett dixieband från Stockholm!

    Nu har vi gjort en resa IRL! En på många sätt en verkligt fin upplevelse! Jag har fått besöka en del av Sverige, där jag tidigare aldrig varit. Mycket positivt med skiftande natur – jordbruksbygd och bergsslag. Höjdpunkten var dock vistelsen i Askersund, Hammar, Bastedalen och trakten däromkring. Mycket väl mottagna av Lasse kusiner med familjer – så trevligt att få lära känna dem.
    Vätternterrassen – en pärla, där vi tillbringade många timmar med glada skratt och naturligtvis minnen kusinerna emellan. Även jag måste rosa den härliga Vätternabborren, för att inte tala om såsen!! Som jag lyckades få upp utan att mosa ihop den med potatis…….(Måste konsultera fru Ribbing; när är det comme-il-faut att mosa potatis i läcker sås?) Tidigare har jag bara ätit Roslagsabborre och Nil-abborre, den senare jättestor.
    Det är ju alltid givande att besöka miljöer som närstående har en stark anknytning till och så även nu. Lasse, som jag kallar Sudden, har ju som barn tillbringat många somrar där och tant Sonja och farbror Arne (Lasses föräldrar) flyttade ju tillbaka till ”hembygden” efter pensioneringen. Så det blev en hel del åkande på småvägarna runt Hammar och Bastedalen. Samt naturligtvis besök på kyrkogården. Till saken hör att Lasses föräldrar och mina föräldrar umgicks flitigt, med bl a många roliga fester, när familjen Sundin bodde i Gävle.

    Under resan träffade vi flera andra trevliga bekanta och såg ännu flera för mig nya platser. Men det tror jag att Lasse kommer att berätta om så småningom.
    Eva, som lever på fina reseminnen
    många somrar där och

    Gilla

  2. Tack för din reseredogörelse. Jo, den som gör en resa har mycket att berätta. Askersund kan vara värd en bloggning, en som jag tycker pittoresk stad.

    Jag lyssnade också på ”Sentimental Journey”, titeln lät så bra och jag kom nu också svagt ihåg musiken. Halkade också in på Doris Day, hon var mycket poppis en gång. Minns Groucho Marx kommentar om henne, men det får bli en annan gång.

    Jag såg i ditt mail att fru Ribbing redan svarat dig; jo hon kan vara litet förnäm av sig. Min associationshalka kom mig att tänka på ”Sorglösa brunn” där det finns ”någon slags guvernant”, ett kommerseråd Nibbing samt ett ”kanalråd”.

    På Youtube kan man höra Askersunds Manskör framföra stycket. Inte så proffsigt som Povel och hans ensemble gör på https://www.youtube.com/watch?v=Koza9MjyJ44 , men att en så liten stad har en så stor manskör är inte dåligt.

    Annars är ju stan känd för sin tradjazz-festival, något som väl är litet ”modernare”:
    http://na.se/nyheter/askersund/1.2112059-webb-tv-jazzfestival-i-askersund

    Göta kanal och Medevi brunn hann vi ju förresten se en skymt av på vår hemresa.

    Gilla

  3. Nästa år blir det Askersund i juni = jazzfestivalen!

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: