Skrivet av: Sudden | 2014/08/19

Om Askersund med omnejd

Forum-moderatorer har jag ibland svårt för. Här ett exempel på en moderator (rödmarkerad) som talar maktspråk. Facebook lockar inte heller precis till välformulerade åsikter:

Maktspråk_mark

Det handlar om en i några inlägg namngiven tandläkare i en viss stad som för drygt 50 år sedan skapade skräck hos många skolbarn.  En skräck som kanske är på väg tillbaka. Jag har nämligen fått samma intryck som DN:s Fredrik Strage, tandläkarna är i dag mer pockande i sina krav på patientens livsföring än för bara några år sedan.

Namngivningen fick moderatorn att radera hela tråden. Man kan ju på sätt och vis förstå moderatorn, men nu har en stor mängd vittnesbörd och minnen försvunnit.

Nej, till roligare saker, nämligen den goda staden Askersund. När jag nyligen där träffade mina kusiner, skänkte jag dem bort några böcker i min bokhylla, som hade anknytning till trakten. Det är inte jag som har gjort de snygga paketen.

140806_inslagna_kusinböcker

Nu ska man inte ge bort sina gamla böcker, och jag har redan saknat några av dem när jag skulle skriva denna blogg. Men jag har kvar tillräckligt mycket för att kunna skriva litet om Askersund.

Här är en vinjett ur Joel Haugards ”Om Vättern och norra Vättersbygden”, utgiven 1922 av Albert Bonnier och med vinjetter tecknade av Kurt Grönwall  Jag fick boken på Lars-dagen för 62 år 10 augusti sedan av mina föräldrar. Jag sparade den.

Askersund_Haugard

Smeden i mitten symboliserar den spiktillverkning som förekommit länge och som ännu finns vid Skyllberg. Tillverkningen sker i den närliggande orten Kårberg, en dryg mil norr om Askersund:

090828_Kårberg_spikmaskin2

Bilden är tagen i samband med en resa  som Tekniska museets Vänner (TMV) gjorde i augusti 2009. Brukspatronen guidade själv. Skyllbergs bruks historia av långvarig järnhantering framgår här och mer om patron Svensson kan läsas här. Jag minns bl a att han ”puffade för” den vägbom av speciellt stadigt slag som hans fabrik tillverkar.

Observera väggalmanackan, ett skäl att ta bilden. På Rådhusets tak träder dock kl 12 inte ut någon barbröstad dam utan en smedfigur bankar på en klingande klocka, det tror jag i alla fall.

Vad avser rådhuset, kan man på Ove Danielssons blogg läsa om rådhusets modernisering av Cyrillus Johansson. Cyrillus kom liksom jag från Gävle och även han kallades Lars till vardags.

Huvudbyggnaden vid Skyllbergs bruk har en något vildvuxen park. Vår reseledare Håkan som var järnvägsintresserad upptäckte att en rosenspaljé var byggd med smalspårsräls eller om det nu var decauville-räls:

090828_Skyllberg_Håkan_rälsprofilintresse

Det fanns tidigare en smalspårig järnväg från Skyllberg till Askersund. Skyllberg var i sin tur förbundet med den stora järnvägen i Lerbäck.  Sträckan återupplivades för persontrafik under beredskapen och jag sägs ha åkt den en gång. Stationshuset i Askersund finns kvar men för andra ändamål än rent trafikala. Bussar utgår fortfarande från platsen intill. Hur skulle det gå om inte bussen fanns?

Här är tecknaren OA:s (Oskar Anderssons) teckning om tåget i Askersund .

ori-oa14

”Släpp tåget pojkar!” ropar stinsen. Se även Artbin, ett av mina allra tidigaste webbfynd för övrigt.

Det får nog bli ytterligare en bloggning  om Askersund och dess omgivningar, inte minst om sjöfarten som syns i vinjettbilden i Haugards bok.

En blogg för den som vill veta mer om Askersund har skapats av en f d journalist, en tid lokalredaktör i Askersund för Nerikes Allehanda tror jag man kan säga, Ove Danielsson.

Om Bastedalen, pappas hembygd ca 13 km söder om staden kan också läsas hos Danielsson här. I det framgångsrika bandylaget fanns bl a mina kusiners far Anse, som tillsammans med några bröder utgjorde nästan halva laget. Han måste ha varit en kraftkarl han, fadern Karl Jonsson, den lille mannen i mitten på bilden nedan. Många söner hade han och han byggde såväl herrgårdar som sybord, smyckeskrin (S.S. står för Sonja Sundin, min mor) och däremellan båtar.

140808_Albano_foto_Karls_byggande_herrgården

Jag träffade honom aldrig, men däremot hans andra hustru (”tant Beda” för mig) och flera av de många sönerna (ur båda ”kullarna”). Jag är ganska säker på att Anse är den andre från höger i bilden.

Sudden

Bloggar om Askersund.

Annonser

Responses

  1. Så många trevliga länkar med anknytning till Askersund. – den stad jag nyligen för första gången gjort bekantskap med. Jag får ännu mera kött på benen till mina minnen. Och läget vid Vättern mycket lockande!

    Som bonus: jag fick läsa om Cyrillus Johansson, den arkitekt som ritat det hus där jag under 10 år hade min arbetsplats (ursprungligen byggt för Bakteriologiska institutionen, Uppsala Universitet. Nu laboratorier med mest anknytning till Akademiska sjukhuset, bl a bakteriologi)

    Gilla

    • Man tackar! För mig är Cyrillus Johansson främst arkitekten bakom (gamla) Årstabron, alltså järnvägsbron över Årstaviken söder om Södermalm i Stockholm som blev klar 1929. Den var alltid ett blickfång när man som parvel lekte i skogen söder om Årstaviken och blickade ut nordvästvart över vattnet. Men han har som sagt ritat mycket annat också, och jag visste inte innan jag läst Ove Danielssons blogg att han haft att göra med Askersund.

      Gilla

  2. Jo, Årstabron är ett s k landmärke, även för en lantis som jag.

    Gilla

  3. På sista bilden (bygglaget som byggde nya herrgår’n) är min farfar Paul Engdahl längst till vänster

    Gilla

    • Hej Anders!

      Så roligt att få din reaktion på bilden! Namnet Engdahl har jag inte sällan hört, även om jag inte har så stark anknytning idag till Bastedalen som mina kusiner.

      Jag förknippar namnet Engdahl med sjöfart och googlade på ”Engdahl + råbock”. Och si! Se bl a http://blogg.ovedanielsson.se/#post602 där även du skymtar.

      Fotografiet från bygget vid Giöbels herrgård måste väl vara från ca 1930, herrgården brann ned då och återuppfördes. Jag såg fotografiet först nu i augusti, när jag tittade in hos min kusin Margareta som med sin make Kurt nu bebor ”Albano” åt Skyrsta till. Där hänger historiska bilder på en vägg. Jag tog ett foto i alla hast och kvaliteten blev därefter.

      På Albano bodde en gång ”snickaren” Karl Gustaf Jonsson, f 1868 med alla sina barn. Det måste vara han vi ser i centrum på fotot med bl a två av sina söner. Anse andre man från höger (f 1910) och Torsten, andre man från vänster (f 1909). Jag gissar i alla fall att det är Torsten, eftersom personen är klädd som en chaufför, och Torsten senare i livet körde lastbil åt tegelbruket.

      Jag minns förresten Anses ivriga berättelse och argumentation vid köksbordet om hur det gick till när han med affärens Citroën (?) kolliderat med sin storebrors lastbil invid Bönhuset, där vägarna då strök längs husväggarna och sikten var dålig.

      Jag träffade aldrig farbror ”Karl Jonsson”, men han måste ha varit en baddare till karl. Jag har träffat kanske hälften av de många barnen samt Karls andra hustru Beda. Karls verkstadsbyggnad finns kvar, kanske t o m remskivorna under taket. Båtar byggde han bl a men kunde även finsnickra och jag minns mammas sybord och smyckeskrinet har jag kvar.

      Här Albano 1953 med brorsan och jag och kusinerna:

      Och här är Karls gamla verkstad augusti 2014:

      Gilla

  4. Hej igen.
    Mer kul bilder från ett älskat område i Hammars församling. För ve den som inte har koll på de knivskarpa gränserna mellan Bastedalen, Skyrsta och Harge.
    Själv är jag andra genarationens utflyttare då farsan Arne flyttade för att så småningom hamna i Askersund. Och har rätt liten koll på dessa oskrivna regler och gränser.
    Nåväl fotot på byggarna har jag för mig ha fått dem namngivna men har tydligen inte varit så duktig så jag. skrivit in dem på foton eller filen i datorn.
    Hur som har jag för mig att Olle Jonsson (som väl också blir din kusin ? Torstens yngste son) sagt att det är hans farfar som står bredvid min Farfar.

    Skall se om jag får chans att fråga Olle imorgon. Då jag skall ut på Vättern med honom och hans utlänske affärsbekant för att provköra ett elektroniskt fartreglage. Sjörfarten hänger i bland Engdahl:arna om än i blygsammare former.

    Gilla

    • Fråga inte mig var gränserna går mellan dessa områden. Men i allmogesjöfartshistorisk litteratur talas det ofta om ”Hargebönderna”..Men vem var Olle?, först var jag ett frågetecken. Men så, det är ju Leifs kusin Bernts yngre bror, alltså son till Torsten.

      Leif, Bernt och jag var ungefär jämnåriga (och Olle för liten), men så fyllde Bernt ”lätt motorcykel” och då hamnade Leif och jag utanför. Men Olle är inte min kusin; hans farbror (Anse) var gift med min faster (Else).

      Jag tror att jag träffade Olle och/eller Bernt på kusinerna Margareta och Katarinas stora 65-årskalas på ”Lilla Caféet” i slutet av februari 2009.

      Säkert har jag missat något i släktrelationerna ovan

      Bernt blev bilskolelärare så lusten att köra något verkar ligga i den släktgrenen.

      Kul att jag hade rätt i att det var Torsten (den chaufförsklädde) på bilden.

      Hälsa Olle; han har dock knappast några minnen av mig.

      Det finns så mycket hembygdshistoriskt på webben nu förtiden, Du känner säkert Ove Danielssons blogg. Annars är det bara att googla. Då kan man komma exempelvis till http://www.bastedalensbryggforening.se/33997725

      Jonsson-bröderna utgjorde tidvis halva Bastedalens bandylag.

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: