Skrivet av: Sudden | 2014/09/14

Mer om Askersund och dess omgivning

Jag hade lovat/planerat ett ytterligare inlägg om Askersund och Hammar/Vättern. Känns litet trögt att skriva något när så lång tid gått och andra intryck som av Hälsingland och dess kust tränger sig på. Men här kommer det. Det gick dessutom litet snett vid editeringen, plötsligt var inlägget publicerat innan det var färdigt, och jag kom inte på hur jag skulle ”avpublicera” det.

Dock först ett tips om intressant inlägg på en försvarsinriktad blogg, ”Borneos loopar”. Undrar förresten varför bloggen ”Chefsingenjören” försvann, en intressant blogg. Även om Flygvapnet inte är något jag är så bekant med, så gillar jag goda skribenter. Samt flyg i de flesta former- om nu någon skulle tvivla.

Tidningsartiklar som denna läste man nästan varje vecka när man var ung:

BENGT_SUNDIN_2

Jag har alltid varit morgonpigg och en gång då jag 22-23 maj 2003 övernattat på min kusins ”Bread and Breakfast” i Askersund på väg till Göteborg och Ljungskile gick jag ut tidigt en morgon innan morgondimman lättat med min Pentax ”kompaktkamera”. En gång en present till min tonårsson Ove, sedan gav han tillbaka den till en kamerabehövande far. Här mina skanningar från promenaden; bilderna är klickbara.

S/S Motala Express gick på grund under en kryssning i norra Vätterns skärgård för några år sedan. Man lyckades sätta fartyget grund. Hon reparerades och kunde efter att en del av förskeppet tagits bort (bild finns på webben) tas ut genom Göta Kanal österut. Sattes sedan samman och reparerades i övrigt i Gryt och Stockholm. Hon sägs numera vara stationerad i Stockholm (Strandvägen) under sitt gamla namn.

Fartyget ”går nu på diesel” läste jag men det betyder inte att ångmaskinen är borta utan pannan eldas med olja och inte med kol. Man kan läsa mycket om detta fartyg på webben. Jag har aldrig varit ombord.

Fartyg jag sett IRL på sjön var bl a de s k ”Ville-båtarna”; alltså de små fraktångare som fraktade anrikad malm från Zinkgruvans utskeppningshamn Åmmeberg till Otterbäcken vid Vänern där omlastning skedde till större fartyg. Det blev under årens lopp kanske 4-5 sådana fartyg. Senare skedde omlastningen i Göteborg och sedan tog lastbilar över.

Normalspårig järnväg fanns den milslånga sträckan mellan Zinkgruvan och Åmmeberg, dit anrikningen så småningom flyttades, men hade aldrig anslutning till det rikstäckande järnvägsnätet.

”Ville” står för ”Vieille Montagne”, ett namn vars stavning jag inte klarar av på rak arm,, efter det belgiska bolag som drev gruvan fram till för några år sedan tills andra ägare tog över. Gruvan är fortfarande i drift och det bryts tydlgen mer malm än någonsin.

En Villebåt, Vieille Montagne IV, är numera festlokal vid Söder Mälarstrand i Stockholm. Dess nuvarande inredning är verkligen flådig. För 60 år sedan var det annorlunda, både inombords och inte minst för oss som satt i en gungande roddbåt 20 meter bort med termoskaffe och bullar och djupmetande vid Moholmspricken när en Villebåt (säkert just Fyran) kom förbi.

”Djupmetade” gjorde man med ett pimpelspö vill jag minnas; man hade väl en pirk, kanske med bete på, och man ryckte till då och då. Som det står i en gammal skrift: Djupmete brukar man som andra metkrokar, sättandes en liten fisk på. Därmed väntes till dess gäddan eller abborren nappar, då man drager dem upp.

Det blev mycken väntan och jag  tror aldrig vi fick något egentligen.  Annat fiske var då bättre, lodutter efter röding, mete (en gång vid Röknen, se ett tidigare blogginlägg) och kastspöfiske

Här tar vi gäddor med lodutter frampå hösten 1969 bland ”Holmarna”, alltså i norra Vätterns skärgård, här på Duvfjärden:

Arne_Mats_Anses_båt_gäddfiske_1969_AX11

Min far vid lodutter-rullen, brorsan skymtar. Anses båt som gav mer skydd mot väder och vind än vår öppna båt.. Det blev ändå kyligt då i oktober, solen gick ju så snart ned.

Jag minns just bara en enda sådan höstfisketur medan på somrarna var det lodutter efter röding nästan varje dag. Bleke med sol ute på det stora öppna vattnet var fint. Röding åt vi nästan till leda, mamma hade väl egentligen ett enda recept. På denna höstfisketur blev gäddfångsten rätt bra.

Mats_fiskar7_fångst_Duvfjärden_gädda_1969_AX18

Mycket mer kan sägas om bildgalleriet från Askersund men det får vara. En rätt mysig gammaldags stad är det i alla fall för en turist.

Råbockar var primitiva segelfartyg, enmastade med ett råsegel, odäckade och med ca 70 tons lastförmåga, med vilka bönderna kring norra Vättern, i Harge nära Bastedalen, levererade kalksten till småländska masugnar för järnframställning. Den lilla kranen kommer från Göteborgs Mek. Verkstad ur vilken Götaverken skapades. Det är bara att googla på ”råbock” och ”Götaverken”

Slutligen, distributionsbilarna som måste ha sina kylaggregat igång när de levererar varor till ICA ”Super-Market” (!) för ett herrans oväsen på mornarna. Min kusin som driver Bed & Breakfast har klagat men förgäves.

.

Sudden, något okoncentrerad. ”Byt till den förbättrade inläggsredigeraren” säger en allmän uppmaning. Man tackar. Men var sitter knappen för att avpublicera ett inlägg? Som vanligt kommer jag att (behöva) fila på denna text

P S. Per-Olof Atlestams berättelse (publicerad 1958) visar inte bara fiske med lodutter utan berättar om hela sjön Vättern och dess magi. Och Atlestam, jo visst fanns det en flygare vid F 6 i Karlsborg med det namnet.

BENGT_SONJA_SVINHOLMEN_34

Annonser

Responses

  1. Vilka vackra bilder från Askersund med omnejd! De står sig gott själva: Men känns lite extra roligt att betrakta, eftersom vi rätt nyligen tillbringade några fina dagar där.
    Dessutom har Vätterns fånge fått sin förklaring – för mig. Jag tänkte: båten måste ju på något vis kunna ta sig ut ur Vättern, då hon kommit in. Men aha! Hon är ju byggd i Jönköping!!!

    Gilla

  2. Jo bilderna blev fina tack vare det speciella ljuset, den analoga kameran och en lätt risig skanner.

    Vi satt ju nere vid hamnen en kväll och tog varsin fatöl som tydligen ska serveras i tunga glas:

    Jag satt så att jag såg månen vars växlande bana på himlavalvet vi diskuterat under en tid och ser så en starkt lysande stjärna i närheten. Ganska rakt söderut, mot Stjärnsunds slott. Vad kan det vara för mystisk stjärna över Stjärnsund. Ett sådant sammanträffande!

    Så småningom visar det sig vara ett flygplan på inflygning mot Örebro flygplats, minst 5 mil bort, som hade landningsljusen tända. Det ska man visst ha för att synas av andra, men så långt bort?

    Det finns vid Örebro en flygplats som är stor vad gäller fraktflyg men kanske inte är så allmänt känd:

    http://www.orebroairport.se/frakt.4.141a9d1411eaffc750f80002533.html

    Någon Motala Express låg inte längre vid kajen vilket kändes litet tomt. Här nedan länkar jag till ett bildreportage om hur den togs till Östersjön. Man fick kapa förskeppet för att komma genom slussarna i Göta kanal.

    http://www.skargardsbatar.se/br_101011/

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: