Skrivet av: Sudden | 2014/10/04

Bludder och Blandaren – och en vink om 30-talsflyghistoria

Nyligen rubricerade jag ett inlägg ”Bludder”. Men vad betyder ordet? Tvåtaktsmotorer bluddrar lätt, det är min erfarenhet från linstyrning och mopeder. I alla fall; humorskriften Blandaren, drygt 150 år gammal, med anknytning till Tekniska Högskolan, tillkommer genom att redaktionen ”bluddrar” som beskrivs i KTH-teknologernas organ Osqledaren”.

KTH-teknologen heter Osquar, medan i Göteborg kallas de teknikstuderande för Emil/Emilia. Det finns visst en gata ”Emil oförvägen”. De är la roliga där i väst…

(Ta även gärna en titt på spalten ”Fråga Fysikern ”; och speciellt texten om historiens största naturvetenskapliga bluff, genetikern Lysenkos idéer. Wolodarski och Ahlmark gnuggar händerna. ”Först på senare år har vissa av Lysenkos idéer tagits på allvar”, läste jag visst någonstans för flera år sedan. Och när brister koldioxidbubblan?

Min första Gåsblandares bak -och framsidor hösten 1954 såg ut så här; jag hade då börjat andra ring i gymnasiet. En ung man i sina bästa och blåögdaste år, ännu folkpartist.

Gåsblandaren_1954_-omslag_fram_bak

Den ”jönsiga” innehållsförteckningen är en form av illustration som var vanligare förr. Bara 3 kronor för en publikation i 39 x 26 cm format (vad det formatet nu kan heta). Färggrann. Här fanns mycket  för en ung man att insupa. Även om det var mycket jag (ännu) inte begrep. Jag har nu samlat på mig en ca 20 cm hög trave av Blandaren genom åren. Humorns uttryck och det grafiska har varierat genom åren men mycket är sig likt – liksom tillvarons villkor i övrigt. Är jag klokare? Ja kanske.

Jag ser fram mot en jubileumsbok över Blandarens 150 år 1863-2013 som jag utlovades på min namnsdag 10 augusti. Minns en KTH-föreläsning där det inte fanns någon ordentligt tryckt lärobok i ämnet och med en ganska  späd medelålders man vid namn Ekberg som föreläsare och som påstods vara släkt med den mer rundade Anita. En teknolog i bänkraden hade hört sig för i en bokhandeln om föreläsarens kommande bok; jo ”boken kommer i oktober men vi vet inte vilket år”.

Här en av de uppslag i detta första nummer 1954 jag storögt läste. Estetiskt tilltalade och texten är ju fin och lätt halsbrytande som den ska va i Blandaren. Bakom står ingenjören Lennart Eriksson Falk, signaturen Pim-Pim (eller Pim):

Barndomshemmet4

Notera den sköna tempobeteckningen, ”lento patetico”. Ytterligare ett exempel på Pim-Pims visdiktning är Gamle Spatten. Från 1946. Jag känner igen problemen att skanna något som är större än A4 i format. (Bilden ovanför är gjord av 4 skanningar som sammanfogats. Miitt Blandaren-exemplar hålls f ö samman med tejp som gulnat efter 50 år eller så som man ser.

Det fanns annonser för företag, annonser av ett slag som återspeglar att ingenjörer ännu ritade mycket för hand. Och så var det ofta arkitekter i Blandar-ledningen; dom anses väl litet mer spirituella än oss andra (ni har väl läst ”blommiga” beskrivningar av hur oerhört tjusig en av dem skapad miljö är):

Pelikan_G54

En redaktör för Blandaren var alltså Lennart Falk, signaturen Pim eller Pim-Pim som hade sin borgerliga försörjning på Kungl Flygförvaltningen. Riktigt vad han sysslade med där vet jag ej, men han hade en del mer konstnärliga bisysslor förutom Blandaren enligt Wikipedia.  Här en text av honom som inleder den minnesbok som gavs ut till Blandarens 100-årsjubileum för 50 år sedan. Åren flyter förbi utan att man märker det.

Förordande_Pim-PIm_G63

Tja, kanske inte så märkvärdigt ändå; lätt studentikost och utan den halsbrytande, ja utmanande associationshalka som är Blandarens signum. Själv försökte jag för några år sedan just denna dag, 4 oktober, muntra upp SFF- forum på ”kanelbullens dag” med ett inlägg i det datatekniska under-forumet, men det gillades inte. Hade ju inget med flyg att göra.  Ack dessa, messerwissrar…

Jag hade tänkt fortsätta något litet med Pim-Pim eftersom han skymtar i flygingenjören Thord Jonssons intressanta memoarer om hur det var att jobba i Flygförvaltningen på 30-talet (och senare F 4) och  praktisera hos Sparmanns på Lilla Essingen m m, men det får bli i ett kommande inlägg om Thords verksamhet som han beskrivit den. För tillfället får detta räcka.

Sudden, som nog borde läsa skannerns bruksanvisning. Det är ibland ett elände att skanna alltför stora bilder och ibland sker brunfärgning av ”hyggligt vita” ytor. Men här går nog det mesta ändå fram. 


Svar

  1. En reflektion: Tänk så många ord ett enda ord – i detta fall ‘bludder’ – kan ge upphov till!
    Men detta inlägg var ju inte bludder utan fyllt av värdefull fakta. Om bludder och bluddrande personer. Mycket trevlig läsning! All denna festliga associationshalka och alla härliga illustrationer! Fastnade lite vid *Emil Oförvägen” och kom så småningom på att det var Civerth Närgången jag skulle tänka på. En gångväg nära Engelska Parken i Uppsala då Teknologerna hade sin hemvist där. Måste snarast kolla om den finns kvar – teknologerna huserar på ett annat campus numera.
    Blandaren har väl varit ett mycket citerat organ; jag minns ”Fyffes bananer smakar skit redan i munnen” sedan Banankompaniet vägrat att annonsera. Har ej kontrollerat sanningshalten. Kan kanske göra detta då jag träffar min bekant som sitter just i redaktionen för den senaste ej utkomna Jubileumsblandaren. Han var i Stockholm då vi andra träffades i den föreningsstyrelse där vi båda är medlemmar. Kanske lades den sista handen – den sägs komma ut före Gåsblandaren, men ej vilket år!!
    Vet ej om arkitekter har större humor eller är mera skrivkunniga än andra teknologer. Rita kan de i alla fall……. Kanske de inte studerar lika flitigt?

    Det där med acceptans av vissa av Lysenkos idéer hör jag också hört för några år sedan. Undrande. Minns tyvärr inte vad det var – som vanligt!

    Detta blev något av bludderkaraktär.
    Eva

    Gilla

    • Jag googlade litet. Emil Oförvägen är en inofficiell adress men Posten har erfarenhet av sådana adresser typ ”Olga Sverige”.

      Detta med Fyffes bananer såg jag först i en ”Brux”, en bruksanvisning/program för en studentkarneval i Stockholm, men en webbsajt om svensk satir kopplar skämtet till Blandaren. Sådana karnevalståg finns fortfarande, KTH verkar drivande. Där är väl maskinarna som är bra på att skapa festliga fordon.

      I Uppsala finns en fiktiv Elof Sundin (Norrlands nation) som har bedrivit framgångsrika teologiska studier. Vi är inte släkt vad jag vet.

      Gilla

  2. Jodå, Elof Sundin är en välkänd Uppsala-profil, trots att ingen sett honom (jfr. Robert Lind och Jesus) Vet ej om han är jamt eller ej. Ingår ej heller i min egen släkt. Jag har inte följd hans öden de senaste åren. Men han har varit en flitig student med t o m en avhandling bakom sig.
    Attans att jag gav äran till Fyffes bananer åt fel organ. Det är väl för att roligt anses komma från just Blandaren. Karnevalståg är roliga och något som blivande ingenjörer alla nivåer tyx roa sig och allmänheten med. Gudsonen byggde hej vilt under sin tid vid LTH. T o m Teknis i Gävle (gymnasium) hade på sin tid en kortege genom staden och det var en stor händelse.

    Gilla

    • Hej Eva! Du kan mycket väl ha rätt om historien bakom skämtet med Fyffes bananer (hur uttalas förresten Fyffes?). Se http://www.satirarkivet.se/visa_atillo.asp?Sid=497&e=e001&Bild=1&Visa=

      Det kan förstås vara fel. Men när världens mest kände skådespelsförfattare Shakespeares identitet är okänd så skall man inte ta just detta yttrandes ev. oklara ursprung så allvarligt.

      Annars minns nog både du och jag en tid då det inte fanns bananer. Men jag minns en grädd/marzipanbakelse formad som en banan. Jag såg en gång 1951 i en flygflottiljs minnesfotoalbum hur min salig farbror avsmakar den första bananen efter kriget.

      ”Jesus” fanns bl a i Örebro, en känd lärare som både min far och televerkets chef Bertil Bjurel mindes: ”Som klassföreståndare hade jag den säregne och av många generationers elever välkände lektorn Sven Fredrik Möller. Han kallades alltid ”Jesus”, kanske på grund av sitt yviga och röda skägg”.

      Min far ingenjören var duktig på att rita och kanske det delvis var Jesus förtjänst: Mer att läsa om Jesus och annat (som pappas tuschritningar) på https://larsan13.wordpress.com/2012/01/10/orebro-tekniska-gymnasium-telefonvaxlar-betalterminaler-m-m/

      Det förekom skojiga fordon när Tekniska gymnasiet i Örebro på 30-talet ordnade sin kortege på stadens gator. Jag har foton i familjealbumet (skokartongen) men har inget skannat. En U-båt minns jag.

      Förr i tiden hade lärare oftare ök/smeknamn tror jag. I dagens debatt om skolans problem glöms ofta bort att många elever förr i tiden hade väldiga konflikter med vissa lärare – och jag tror det fortfarande är så.

      Är lärarrollen så svår? Jag fuskade i rollen en gång och jag ryser fortfarande när jag tänker på hur misslyckad jag var.

      .

      Gilla

  3. Naturligtvis uttalas Fyffes precis som det stavas!! Helt i analogi med alla andra utrikiska ord vi lärde oss i barndomen. Eftersom jah inte fick bananer ”med modersmjölken” började jag inte äta denna så nyttiga och bekväma frukt förrän i vuxen ålder. Men den var eftertraktad efter kriget – det finns väl någon film om den första bananbåtens ankomst till Göteborg. När min institution, medicinsk genetik, var liten, så fanns där en doktorand uppvuxen i Uppsala. En fantastisk berättare. Han promenerade strax efter på en klassisk uppsalagata, långsamt mumsande på en banan. En man rusade fram till honom och undrade var han hade fått tag på denna sällsynthet. ”Min mamma har köpt den i Paris”, var hans stolta svar. Bananätaren var född -39 och tyvärr nyligen avliden.

    Jasså, du har lärarvikkat!! Det måste ha varit en erfarenhet – skrämmande och lärorikt. Ämne och årskurs? I vanliga skolan har jag ej undervisat, men väl på universitetet. Där var det inte så noga med den pedagogiska skolningen. Men jag tror att jag skötte det rätt bra, för tidigare elever hejar glatt. Det var inte många katederföreläsningar utan mera laborationshandlednlngar. Dessutom jag hade ett par verkligt goda förebilder.Till dem hör bl a G-H:s nuvarande Inspektor Anders, som jag tror att du åtminstone såg på Silllunchen. Vi skrattar gott åt dessa minnen.

    Visst minns jag alla ”härliga” öknamn på lärarna i Gävle högre allmänna läroverk – ingen nämnd och ingen glömd.

    Tänk så lätt ett par ord kan få en, dvs mig, att sätta igång bluddrandet………..

    Gilla


Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

Kategorier