I det senaste inlägget skrev jag om Blandaren och den där kända redaktören, signaturen Pim-Pim, Lennart Falk som arbetade på Flygförvaltningen. Där anställdes 1937 (?) en ung ganska färsk ingenjör, Thord Jonsson som jag också introducerade genom baksidestexten på två självbiografiska böcker där han skriver han om den första tiden på Flygförvaltningen efter några månaders praktik hos Sparmanns flygverkstäder på Lilla Essingen, inrymt i ett stort bilgarage.
Kapitel 8 i ”Bevingade minnen” beskriver väl hur det gick till på en liten arbetsplats, med inkilningsgask, spratt en nyanställd utsattes för samt andra sociala detaljer. Vidare berättas om arbetet på Flygförvaltningen, där flyghistoriskt kända namn skymtar som Kjellson, Söderberg, Örnberg, Brising m fl. Intressanta episoder redogörs för (som mutförsök) liksom annat, t ex Pim-Pims metod att prioritera arbetsuppgifter. Vad man riktigt gjorde fick jag inte klart för mig utan det handlar mest om ”allt runtomkring” och en del var mycket trevligt. Det kan bli så när man arbetar med inköp. Firmor vill visa sig från sin bästa sida, och det är inte alltid själva produkterna…
Här är hela kapitel 8. T o m Jussi Björling skymtar förbi. Sedan är kanske allt inte helt sant, att svetsa fast en spårvagn har väl många sagt sig ha gjort.
Hos Sparmann fick Thord jobba med ”serietillverkningen” av P 1, ”Sparmannjagaren”. Det gällde tillverkning av beslag, ritkontorsjobb och han fick också känna på svetsningens grunder. (Svetsning av fackverkskonstruktion Piper Cub kan man f ö se här förutom många andra tillverkningsmoment. Storserietillverkning.) Nedan en tidningsnotis från 1934 om ”övningsjaktplanet” P 1.
Mer läsning om Sparmannjagaren hos Lars Henriksson, Fredric Lagerquist och i Flygrevyn nr 5/1978. För några år sedan var det tal om att bygga en replika.
Flygvapnet tyckte 1938 att det vore bra om Thord fick en enklare flygutbildning, och den skedde på Bromma hos Stockholms Flygklubb. Huvudlärare var Richard Ossbahr, som tidigare varit lärare på Ljungbyhed, och planet var mestadels en Zlin XII (troligen SE-AGK) men han fick en timme på en inlånad Jungmeister (”man kände sig som en jaktpilot”). Även Spartan Arrow , ett Moth-liknande typ, förekom i själva examensflygningarna i juli. En av dem blev dramatisk då Thord kom in i moln. Det blev en spinn och en utskällning av kontrollanten på marken, Claes Smith.
Så hände en svår olycka en blåsig oktobersöndag 1938 när när den ännu gröne certifikatinnehavaren Thord och hans kontrollpilot, Lennart Clemens, havererade på Bromma i SE-AGK. Det var kyttigt genom stark vind och bergknallar nära startriktningen. En ballastvikt var glömd i bagageutrymmet och gjorde det motorsvaga planet baktungt och det vek sig. Clemens avled efter några dagar och Thord blev illa tilltygad i ansiktet. Nedan klipp ur Thords ”Bevingade minnen” och två tidningsklipp
Osis hade han, Clemens. Ställde upp, det var ju ändå en småsak, och så gick det så illa. För Thords far måste det ha varit en skrämmande upplevelse.
Det är nu länge sedan jag läste Thords böcker. Jag minns dock att en tidig arbetsuppgift var att ordna en jigg för att kunna reparera vingar till flygvapnets B 5 plan, en Northrop skalkonstruktion. Sådant var ju nytt då. Nu hittade jag när jag började skumma boken en ”rolig” berättelse om hur det kunde vara i skolan (i Sundsvall dit man flyttat från Östersund) i slutet på 20-talet.
(Läs-hjälp: Zeilon var klassförståndaren, han kallades Pilten. Att bli kallad Potifar var nog en antydan att hustrun var otrogen. (Det var kanske därför han hade så bråttom hem till lunchen. Jfr Piratens ”Bokhandlaren som slutade bada”.) För övrigt hade min morfars gamla cykel en sådan påstigningspinne som Potifar hade.
Thord tog aldrig studenten, blev ”skoltrött”. Goda och inte barskrapade föräldrar styrde hans väg och han fortsatta vid Stockholms Tekniska Institut. Än i dag finns det slingriga sätt att ta sig fram. Men förr krävdes att föräldrar eller släktingar hade råd.
Många säger sig idag vilja ha tillbaka ”gammaldags ordning och reda i skolan” men det mina jämnåriga vänner minns är ofta situationer med dåliga och elaka lärare. Och så fungerar väl vårt minne – vi minns inte de lyckliga stunderna, så otacksamma är vi. Många fick sina vingar definitivt klippta i den gamla kateder-skolan – några hade lyckan att råka få en ny och bättre lärare. Sådana fanns.
Sudden
P S. När jag sökte efter bilder av morfar och Potifars påstigningspinnar fann jag dessa trevliga illustrerade minnen från min födelsestad Gävle. En del bilder erinrar mig om sådant man inte ser idag som hästdragna slädar vid snöröjning. Dock fann jag ingen bild av en påstigningspinne men det beskrivs hur den användes. Jag hade för mig att den satt på andra sidan, men minnet är inte alltid att lita på. Jag fick också andra träffar med trevliga barndomsminnen som inte är ovanligt när man googlar på trivialiteter. Den slum som skymtar i Gävlebilderna såg jag ej, jag bodde i de litet finare villakvarteren och rörde mig inte så mycket i sta´n och jag flyttade därifrån redan vid 7 års ålder. I somras fick jag se en del av den slum som bevarats och som gjorts pittoresk. Här levde en tid en formgivare och silversmed, världsberömd i Gävle, som jag aldrig hört talas om förrän i somras. Tidningsartikeln är från Gefle Dagblad och inte Grönköpings Veckoblad 😉
En blogg i det blå 
Dear Lars et al,
I really enjoyed watching the film showing how a Piper Cub was constructed. I think the reason for this was that, when I was a lot younger, I spent a lot of time and all my spare money flying around in Piper Cubs. She was a very gentle and forgiving aeroplane. If you lost control of it you simply left the stick and the pedals alone and she would sort the problem out and hand herself back to you in level flight.
In those days I drove my mother demented building Revell plastic aircraft models and then hang then up from the ceiling in my room, decorate my desk with them, and display them wherever there was a space for one. They collected dust, I was told. These models were quite easy to assemble. The fuselage came in two part which one had to glue together, the same with the wings, and the more detailed ones had landing gears, guns, and whatever else they sported that had to be glued in the appropriate places. I could not understand or foresee then that 50 or so years later commercial aircraft are assembled in a very similar manner.
Erik.
GillaGilla
By: Erik O H Johansson. on 2014/10/15
at 13:08
Hej Erik!
Filmen om Cub-tillverkning blev instoppad efteråt. Den hade en viss anknytning till den svetsning Thord övade hos Sparmanns men jag upptäckte den på Facebook och jag tyckte den kunde vara intressant. Men Sparmann hade ju ingen storserietillverkning, jag tror det totalt byggdes ca 11 st Sparmannjagare.
Filmen rekommenderades av Per Widing som byggt sig en Pietenpol, ett amerikansk populärt hembygge på 30-talet. Stålrör och trä, Ford A-motor. Googla eller läs om Per W på Facebook; finns flygbilder från Skå. Jag såg och fotograferade det för några år sedan, skrev på SFF forum om det. Se även Fredric Lagerquists blogg och SFF-Stockholm: http://www.sffsto.se/FlygbyggarverksamhetpaSka.htm
Egentligen byggs ju plastmodeller helt annorlunda än ”fullskalaplan”, även om det inte var ovanligt att en kropp byggdes i två halvor. Det gällde bl a typer som Thord kom i kontakt med som B 5, B 17 och B 18. Alla byggda av Saab.
Jag lyckades aldrig med plastmodeller, hade väl inte tålamod att få dem riktigt fina. Jag byggde främst modeller som var avsedda att flygas med vilket de ibland gjorde, ibland inte. Livslängden var kort och man hade inte lust att lägga ned tid på målning. Jag gjorde det någon gång, cellulosabaserad färg och flitspruta. Blå och röd linstyrd stunt-kärra. Min mor blev olycklig när rött damm spreds över hela våningen. Den var så fin att jag inte vågade flyga med den. Hamnade i källarkontoret varifrån den stals.
Sudden
GillaGilla
By: Sudden on 2014/10/16
at 00:02
Mera om svetsning och hur plan är byggda.
Jag lyckades i bloggens bibliotek hitta de bilder jag faktiskt haft utlagda i något sammanhang av Per Widings Pietenpol-självbygge. Bilderna tagna i juni 2009; Per W är den kortare av männen till höger.
Det är ett träbygge. En gammaldags modellflygare känner igen sig med longeronger och spryglar och diverse andra träbitar. En del metallbeslag och stagande inre vajrar. När man beundrade sin modell tyckte man ibland att det är synd att klä skrovet och gömma så mycket.
Ett av de få svetsjobben är motorns avgasrör. En rör-kunnig person i Halmstad var imponerad av detta hantverk. Jag tror motorn är en gammal Ford A bilmotor som var ”standard”.
GillaGilla
By: Sudden on 2014/10/16
at 10:10