Skrivet av: Sudden | 2014/12/24

God Jul med mera

Lätt redigerat Annan- och Tredjedag Jul.

Alla läsare önskas en God Jul och ett Gott År 2015.

Det har varit mycket på sistone, utan att egentligen vara det. Om ni förstår vad jag menar som Bertie sa’ i Bigglesböckerna. Man blir ju inte heller yngre precis. Här i söndags har jag just fyllt 76:

141221_Lars_vid_datorn2

Bilden togs av min son Robert som kommit för att gratta. Jag gillar tapeten i bildens kanter (”hallkorridoren”) som finns kvar från förre ägaren för snart 20 år sedan. Annars har kök och hall blivit vitmålat och det finns ganska mycket bilder på väggarna, men i övrigt har inte mycket gjort för att hålla min lägenhet fin. Det börjar bli dags, men nu är vissa åtgärder inte så enkla längre att göra på egen hand. Det är exempelvis många år sedan jag själv säsongbytte hjul på bilen. Så här kunde det se ut i april 2005. Kanske inte sista året men nästan.

Lägg märke till gubbens stödstrumpor, det är alltså inte ”hål på strumporna”, samt Blue Phoenix i taket och en ”profilmodell” av Zlin-50 med gummimotor. En enkel byggsats jag köpte av Lars Tolkstam vid någon Västerås Fly-Off tror jag.

Jag trodde först att vingarna på modellen skulle sitta med gummiband men så var det nog inte meningen. Även en enkel ritning kan vara svår att tolka:

Lul-Zlin

Jag undrade länge vad för bok jag höll i händerna, räknestickan är ju sedan länge inaktuell, men det visade sig efter litet funderande vara kartongen till en vindrutetorkare, blad + arm, från Biltema.  Min bil, en Citroën C3 äter vindrutetorkare. Kan det vara den dubbelt välvda vindrutan? Nå, jag har ju ibland fuskat genom att återanvända gamla men ”hyggliga” gummiblad jag haft liggande från tidigare bilar. Pilligt men det går. En gång kunde man köpa separata gummiblad minns jag.

Nu var det ändå knappt att jag klarade av att skifta. Rätt klurigt och pilligt att trä delarna rätt. Man står också avigt till och fingrarna blir kalla i det blåsiga nollgradiga vädret. Ljuset är ju inte heller det bästa. Uj uj uj så svårt livet är.

Apropå pilligt och att det varit mycket på sistone så har jag donat och fixat med Evas ”ljudanläggning” som jag fraktat hem till mig. Nästan 40 kg tung och 50 år gammal teknikhistoria. Utvecklingen från 60-talets elektronik med hopar av komponenter, några mekaniskt imponerande, till 90-talets kompakta kretsar som ibland erbjuds ”ett onödigt”svängrum, är klart påtaglig, milt sagt. Skumögd och darrig kan jag numera endast med möda få i en pillig skruv och det fordras nu ibland en speciell mejsel än de gamla hederliga. Krysspår och av olika slag, som ibland Torx och som man ju inte har mejslar hemma för. (Inte i rätt storlek i varje fall. Jag har några men de är anpassade för bilkaross-behov även om ingen passar den förardörrsstoppstropp vars fästskruv tenderar lossna.) Så det blir mycket funderande och donande bara för att få ett apparathölje att öppna sig! Det blev förstås sedan några skruvar glömda, borttappade eller omöjliga att få på plats. Kanske progressiva glasögon inte är bra för pilljobb?

(Hur sedan själva kretsarna funkar har jag aldrig haft sinne för. Minns ännu hur isande jag fann KTH-föreläsaren P-O Brundells blick när jag i nervositeten svarade fel på hans fråga om parallellkretsens impedans vid resonans. Brundell var nog egentligen OK men jag (och kanske han?) var fast i hans professors legendariska ”elakhet”. Men en gång förr i tiden (?) skulle man vara svårbegriplig om egentligen enkla saker eller också hade den gode professorn helt enkelt komplex för att ha jobbat som flickläroverk-lektor efter mer kvalificerande studier och på KTH efterträtt den senare så omsusade Hannes Alfvén. Jag fick lyckligtvis så småningom vid översittningen ett år en bra övningsassistent, Bengt Enander.)

Har också köpt en enkel DAB-mottagare och skriver kanske senare härom. Jag blev inspirerad av ”branschsamordnaren” Nina Wormbs konkreta plan för att de vankelmodiga äntligen ska komma till skott efter 25 år. Det fanns enligt debatten jag ögnade de besynnerligaste föreställningar – eller så har jag inte hängt med. Den teknikglada tiden verkar förbi och annat anses viktigare – men vad? Kanske det faktiskt är så simpelt att broadcasting inte längre egentligen är nödvändigt. ”Sändningar” via mobilt Internet är f ö inte broadcasting. Folk tros ju aningslöst årligen betala några tusen Internet-uppkopplingar som Storebror kan registrera  och som kräver ett mycket dyrt mobilt bredbandsnät (betydligt högre kapacitet) istället för en lika dyr/billig årlig ”radiolicens” och ”gratis” reklamradio. Nä, dra på trissor…

141214_drapåtrissor

(Bilden visar frekvensratten bakifrån med sin vid snurr skönt tröga massa och en del av linspelet för frekvensvisaren på FM/AM-mottagaren Pioneer SX-626. Manualer och mycket om reparation/restaurering hittas på webben liksom reservdelar. Så även för skivspelaren PL-15 (med sin antiskating-kläpp). Somt är gratis, somt dyrt som 230:- för en ”gummisnodd”, skivtallriksdrivremmen. Hade jag kunnat limkonsten hade jag kanske frestats att tulla på reservgummimotorn till Zlin-50 i kylskåpet.)

Annat var det minsann förr när Telegrafverket visste vad som var bäst för rundradion. Nu vet ingen det, allra minst Sveriges Radio 😉 Nå, idén om en fri oberoende rundradio, en Public Service för nyfikna medborgare, står under press från andra mediaföretag (och deras politiker) och SR böjer sig så det knakar i ryggen eller kanske t  o m har förlorat sin själ.

I Gävle, vår gamla hemstad, som Eva och jag besökte tidigt i somras (hon har bönaböckling med till julbordet) verkar den stora halmbocken ha överlevt (Eva och jag hade haft en animerad diskussion huru webbkamerabilden (med Henry Moores skulptur som skymtade med ”snöklotter”i nederkanten) var äkta och varifrån den var tagen).

En intressant skildring av Gävle-bockens tillkomst och dess betydelse finns att läsa här. Bocken är en gammal symbol för Hälsingland (som hör till Gävleborgs län), och sägs har rötter i 800-talets Grekland om man får tro en gammal kulturhistorikers fantasi. Men i Gävle har man utnyttjat den och landshövdingen sitter ju där också.

Avslutningsvis en bild från centrala Gävle där vi i juni såg två bockar:

140610_travbock

Sudden

 

Annonser

Responses

  1. Tack för en trevlig julhälsning!
    Hälsningar
    Lars

    Liked by 1 person

  2. Ja, så var självaste julhelgen avklarad med mat ”en masse” och fina klappar. Jag kan intyga att Böna-böckling naturell är en ypperlig del av julbordet – lika god som en varm sömmardag just i Bönan.

    Annat som fascinerat mig dessa dagar är innanmätet på min stereoanläggning. Den uråldriga, som jag trodde var utom all räddning. Inköpt tidigt 70-tal på Broddmans, Broddmans, Broddmans. Och då hopmonterad av undertecknads otekniska fingrar. Även vid den första flytten fixade jag det helt själv, men vid nästa smet en nära vän upp och gjorde detta medan jag och hans hulda hustru begick de första glasen champagne på min 50-årsdag. Så småningom kompletterades anläggningen med äldsta väninnans avlagda CD-spelare (60-årspresent) och även den lyckades jag få att fungera. Men plötsligt så var allt dött – inte ett ljud, inte ett ljus på skalan. Ålderdom, antog jag. Så har den stått i ett hörn och bara samlat damm, tills Lasses ögon fångade den. Och det började klia i fingrarna på en e-ingenjör!! Nedmontering och transport till ”Lasses verkstad”. Sedan har jag kunnat följa utvecklingen via helt fantastiska bilder samt IRL. Så mycket som döljer sig under ett tjusigt skal!! ”Det är många grejer på ett spett” och ”Det är mycket med det elektriska” så vi latinare en gång i tiden. Och det är sant! (Visserligen har jag kompletterat till reallinjens fysik, men detta har inte lämnat märkbara spår). Jag har nu kikat på kondensatorer, spolar, kontakter och allt vad prylarna invärtes benämnes och jag är bara förundrad över hur man kan få ihop allt och att det kommer vackert ljud ur högtalarna. Om jag förstått saken rätt, så skall nu Lasse bara göra en sista koll så att allt är perfekt. Jag är stum av beundran. Ja, sen återstår förstås montering på plats. Men jag hyser full förtröstan inför detta!

    Om ni läste den långa artikeln om Gävle-bocken, så måste jag göra er uppmärksamma på att det heter Vasaskolan, alltså med V ej W. Och i bakhuvudet har jag för mig att NF (Naturvetenskapliga föreningen) vid nämnda läroverk gjorde en minibock redan några år innan den stora kom på plats. Då placerad vid Slottstorgets kant nära Gavleån. Kanske därifrån Stig Gavlén fick inspiration. Jag skall försöka spåra bland äldre NF:are.

    I god tid vill jag önska denna bloggs följare Gott Nytt År! Måtte det inledas med samma härliga väder som vi njutit av de senaste dagarna. Samt mycket annat gott och lyckosamt.

    Liked by 1 person

  3. A pro pos den numera världsberömda Gävle-bocken: i dag monteras den ner för att senare tranporteras till Kina, Zhuhai (presumtiv vänort till Gävle) Det är bockens (getens?) år. Väl i Kina skall den bli blomsterprydd. Det kan man kalla en resa!

    Gilla

    • Tack Eva för dina två kommentarer. Nu vet jag mer om både din ljudanläggning (som jag ska skriva mer om tror jag) samt Gävlebocken. Den fanns ju inte när jag var Gävle-bo på 40-talet.

      Apropå bockens resande togs den en gång till Stockholms ström för att försöka påverka politiker att inte lägga ned I 14, Hälsinge regemente, som med tiden kom att ha sina kaserner i Gävle, Men förgäves.

      Jag bodde i min tidiga barndom nära regementsområdet och minns hur ”beväringarna” (mormors benämning) kom marscherande hem nere på Kungsbäcksvägen. På regementsområdet finns nu Högskolan i Gävle.

      Mer om Gävlebocken: http://sv.wikipedia.org/wiki/G%C3%A4vlebocken

      Gilla

  4. Hej Lars et al,

    Many thanks, Lars, for your season greetings. Yes, 2014 was not a glorious year for mankind and one can only hope and pray (and add the small bits we individuals can add) that 2015 will be a small bit better. I often wonder what kind of world we “seniors” are handing over to our offsprings and I can not say that I am very proud of it. More likely, I am ashamed. We can land men on the moon but we can not bring peace to the planet we live on.

    Anyhow, 2015 will be here in a few hours and I will be fast asleep when 2014 exits and 2015 enters. In my younger days and when I was studying I experienced too many midnights; enough to the end of my life. I promised myself that, if I could at all avoid it, I did not want to see another midnight. I will be up early tomorrow morning and take my dog for a walk in the forest and enjoy the peace and quiet. Is there a better way to meet the new year?

    Erik.

    Gilla

  5. Jag fotograferade bocken på en flotte framför Nationalmuseet på väg åter mot Gävle; januari 1992. Blev självklart till ett fint julkort. Finns numera i mitt förråd av diabilder, som aldrig tittas på.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: