Skrivet av: Sudden | 2015/01/04

Radiominnen – ett försök att nalkas ämnet

Diverse putsning gjord 6 januari 2015.

Vånda, detta inlägg har tagit tid.

Närmast en bisak eller ett slags jubileum var mitt byte efter fem års bloggande av den gamla ”signaturbilden” av mig som 4-åring framför Hilding och Matilda Gräsmans hus i Klockarboda på Gräsö till en bild Eva som knäppte nyligen där jag står vid Eskilsparkens kälkbacke i Handen. Den hette en tid Olof Palmes park men så blev det borgerlig majoritet i kommunen. Men barnen rutschar kana trots namnbytet av hjärtans lust i den f d grusgropen. På bilden ser jag litet lysten ut och kommer att minnas Benny Hills uppsyn  Engelsmän tillåter jag att vara vulgära för jag är svag för ”det engelska” om nu någon tvivlat. Jag rekommenderar förresten denna bok som jag just läser.

Värdarna Gräsmans och Söderlunds på vårt sommar-Gräsö för 70 år sedan tänker jag också på ibland. Se här Söderlunds hus/lagårdsbacke  och nu. Och här får kraftkvinnan Agda S tillfälle till ett avbrott från vardagsslitet med hushållet, de tre korna, hönsen, höet, hushållsfisket och med en man Ville som en stor del av året jobbade på fyrskeppet Grundkallen, ett avsevärt antal barn (8 st?)och en gammal mor eller om det var svärmor som hörde illa och satte en tratt till örat som man skrek i. Barnarbete – javisst det behövdes för att det hela skulle gå runt. Fast nu eftråt minns jag arbetet med att ta hand om höet mycket som en lek – att krypa i tunnlar i höet var skoj.

Badade som vi sommarbarn och söderlundsbarn vid Klappberget gjorde ju inte de vuxna men skjuta prick är ju kul. Jag tror det är maken Ville bland buskarna, på säkert avstånd från stranden. Att leka med vatten ligger inte för sjöfolk. Men små killar gillar att fiska:

Olle_Lars_Gunnar_gäddor_1945_hög

Fler bilder här,  här och här från de första Gräsösomrarna hos Gräsmans (kanske det blev bara en) där man bl a ser Matilda Gräsman, min farmor och min far samt mina kamrater Gunnar och Olle Söderman.. Samt mig. Fiskrensning var fascinerande för en liten Lars och speciellt ålar. För att flå en hal ål använde pappa tidningspapper för att få ett grepp om den. Och papperssvalor visste han att vika.

Så till det s k ”ämnet”. De senaste veckorna har jag försökt få igång Evas ”stereo” som man kanske ännu säger. Ljudanläggning kanske man kan säga nu. Fler ljuddatabärare finns nu liksom andra former av information. Ordet ”stereo” har inte samma laddning som på 50-talet. Men intresset för ljud är ännu stort – mycket pengar har man lagt ned på det genom åren.

Nå, det är en ca 45 år gammal Pioneer radio med skivspelare samt en betydligt yngre CD-spelare som Eva fick som begagnad till en högtidsdag. En väninnas son tyckte att mamman borde köpa en ny spelare åt sig själv, vilket hon snällt gjorde, och hon ville då inte slänga bort den gamla.

Jag fick en idé att skriva om mina mödor och upplevelser av denna ”reparation” men även något om radio genom åren. När jag så börjar minnas blir det alltför svårt att binda samman det hela. Jag samlade ”kul” bilder från min dator och hela 25 stycken blev det. Det får bli minnesfragment och detaljer i det jag sparat i min dator med någon lämplig kommentar. Rapsodiskt. Jag har skrivit efter bästa förstånd men en hel del kan ju vara fel.

I brorsans och mitt tonårsrum satt en högtalare kopplad till den radio som var inbyggd i mammas väldoftande linneskåp i vardagsrummet. Pappa har alltid varit radiointresserad men blev sändaramatör först vid pensioneringen. Jag är uppvuxen med lödkolv och hörlurar i närheten; pappa byggde mottagare. Jag minns från Gävle-tiden ett stort chassi av rödbrun koppar, aluminium var bristvara under beredskapen, samt en australisk kakadua (?) som hördes dubbelt; signalen tog olika vägar runt jorden eller gick två varv. Kanske jag blev radioskadad. Radiointresserad har jag aldrig varit.

HöRLURAR_INSTRUMENT

I linneskåpet fanns även den trådspelare pappa byggt (den fungerade men kom att användas mycket litet) och även en tid en trådradioapparat (en annan slags tråd!), som pappa kommit över i jobbet i televerket. Normalt fanns inte trådradio i stockholmsförorter, Hur mycket vi använde den vet jag inte. Televerkets trådradioutbyggnad var en nagel i ögat på Radiotjänst som ville ha FM.

(Wikipedia skriver mer positivt om televerkets trådradioplaner. En intressant historik finns här. När jag 5 januari lyssnade på SR-chefens entusiasm för ”radio via mobilen/Internet” smålog jag. Vad vill dom egentligen där i Radiohuset? Hänga med, ja, men man kan inte längre vara ledande med den teknikutveckling som skett. Erik Esping och televerket hade på sätt och vis oturen att vara före sin tid,  som framgår av Nina Wormbs avhandling om vår rundradiohistoria, där hon bl a tar upp turerna i trådradio-fejden.)

En skivspelare tillkom så småningom där Glenn Miller med ”American Patrol” och ”Rhapsody in Blue” var tidiga skivor. En passage i den senare skivan lät illa även för mina okänsliga öron, men när jag lyssnade på den häromdagen med Evas spelare noterade jag inget. Min hörsel är dålig numera men själva musikstyclet var lika ”jobbigt” som jag minns det.

Rhapsody_in_Blue3

Dessutom fanns i linneskåpet en liten ask pistolammunition, mycket klen kaliber så många kulor var det i den lilla pappasken. Fascinerande för en ung grabb. Pappa hade under beredskapen varit med i Televerkets verksskydd i Gävle.

Arne_hemvärnet_förordnande_1942_Arne1

Ett långt hopp till min första CD-spelare: På min 50-årsdag uppvaktades jag i hemmet av kolleger i televerket och Sveriges.Radio. Christer Grewin m fl gick omkring i mitt hus och verkade leta efter något som de dock inte fann. Men vännerna från SR lämnade över sin och svenska Pioneers CD med digitalpropaganda ”Oförfalskat” och jag insåg att normal hövlighet krävde ett inköp av en CD-spelare. Länge hade jag bara denna enda skiva som jag spelade om och om igen.

Oförfalskat_skivomslag

 

Ljud var något som i mina tonår var ett stora intresset bland kamrater. Stig Carlssons rundstrålande högtalare var högsta mode. Elektronrör borde det ju vara, inga distorderande transistorer. Tusen andra detaljer och fenomen hade de synpunkter på, ja det var ganska likt dagens debatt om vad man ska äta, När jag nu plåtade Evas gamla högtalare, med emblemet MP, och googlade insåg jag att Magnus Persson utgick från ett Carlsson-tänk. En högtalare rakt upp i taket och så några diskanter åt sidorna:

141229_MP-högtalare_Evas

Den utbjuds nu på marknaden för kanske en 1000-lapp paret men kan även hittas på loppmarknad för några tior förefaller det som. När jag kopplade dessa MP-högtalare till min simpla Clas Ohlson ”retro-radio” i stället för dess original 2-liters högtalarlådor, var det en uppenbarelse. Så bra har det aldrig låtit  i matvrån. Här nedan ses retro-radion vars CD-spelare la av för några år sedan och vars pick-up är ganska dålig men där jag ändå uppskattat möjligen att digitalisera mina gamla vinyl- och CD-skivor. Den lilla högtalare vi ser skymta till vänster nedan hör till datorn. Den tillsammans med en bashögtalare låter inte så bra. HP-skannern skymtar till höger – det är litet trångt. (Retroradion är nu undanställd – jag har just kopplat DAB/FM-mottagaren till datorns högtalare; kanske det med tiden blir ytterligare någon omkonfigurering):

Retromottagare_Clas_Ohlson2

Inspirerad av diskussionen kring Nina Wormbs DAB-utredning köpte jag nyligen på Clas Ohlson en enkel Philips DAB-mottagare (DAB+ och FM ingår; 599:-), och naturligtvis blir ljudet uselt med en sådan liten högtalare. Men med ordentlig högtalare eller hörlurar blir ljudet hos mig mycket renare än i FM, vars mottagning inne i min våning dessutom är dålig. Rör jag mig i våningen kan mottagningen störas allvarligt. Jag tog mod till mig och frågade en specialist som sa att det var i princip omöjligt att enkelt ordna en riktig antenn enligt ”skolboken” om man bara hade en sprötantenn eller en tråd som slänger och dänger. (Man kanske skulle försöka sig att göra en antenn med hjälp av en balun eller kanske man på något sätt kan dra koax en bit och göra ett litet jordplan?) Men har man tur så.

Debattens vågor svallade. Själv blev jag förvånad att DAB (DAB+) möter ett så stort motstånd och att argumenten är så konstiga, det var ju 25 år sedan Sverige körde igång med DAB-sändningar. Som gammal televerkare är man ju teknikglad. Jag frågade några f d kollegor och så här svarade en: Att behålla FM-näten längre än nödvändigt för oss ”vanliga” lyssnare är att likna vid att omyndigförklara oss. 

Nå, åtminstone en erfaren och verklighetsförankrad radiotekniker (han konstruerade mottagare i radioindustrin) tyckte helt annorlunda: DAB-mottagaren är för komplicerad och drar mycket ström, ett problem när det gäller en radio inbyggd i hörlurar, vanlig vid ensamt skogs- och lantbruksarbete. (Min DAB-mottagare ska ha 6 AA-batterier, är det normalt?)

Svenska Wikipedia skriver om DAB. Någon jämförelse mellan DAB och FM görs dock ej och ej heller nämns andra diskuterade system för digital radio. Mer utförlig är då engelska Wikipedia.

Mitt första försök med DAB-mottagning visade som väntat att ett digitalt system med starkt felskydd faller tvärt när det väl faller men annars är ”perfekt” och alltså bättre än FM vad gäller ljudkvalitet Visserligen måste jag för DAB ha mottagaren tätt invid fönsterrutan vid min dagliga arbetsplats vid datorn men en högst ofullständig koll visar att på andra håll inne i  lägenheten kan mottagningen vara bra. Men på många ställen omöjlig. FM har ett långsammare avtynande men är ändå som jag skrev tidigare närmast oanvändbar inne i lägenheten bl a genom påverkan av min egen kropps placering. Jag får exempelvis ibland ligga på höger sida i sängen för att höra på FM. Ibland är dock vänster sida bäst, det varierar litet med väder och vind.

(Apropå FM-nätets prestanda erinrar jag mig en Lucia-sammankomst för länge sedan hos SR i Berwaldshallens foajé där SR:s teknikchef (en f d televerkare så han begrep sig på radio) till min förvåning inför auditoriet av radiojournalister sa att vårt stereosystem, det vanliga internationella pilottonsystemet, bara fungerade i sändarnas närhet. Televerket hade en gång tagit fram ett bättre system (har jag fått lära mig) men pilottonsystemet var alltför etablerat på marknaden. Men ett anständigt TV-stereoljud vid den gamla analoga TV:n fick vi i alla fall igenom internationellt tillsammans med bl a engelsmännen. Tyskarna gick på pumpen.)

Möjligen är mina fönsterpersienner ett hinder för signalen. DAB använder ca 170 MHz (f d TV1-frekvenser) alltså ungefär dubbla FM-frekvensen. Metallfolie i fönster blir nu vanligare och orsakar problem för mobiler och antagligen radio och TV också.

Nu har jag köpt ett trådlöst headset som täcker hela lägenheten och kan lyssna på DAB (och FM) med hög kvalitet överallt! Verkar det som. DAB/FM-mottagaren står kvar i fönstersmygen.

Tillsammans med översynen av Evas mottageri har det medfört en del ändringar i radio/ljudtekniken i min lägenhet-.

FM-systemet i sig är dock inte dåligt, min bilradio har sällan hostat till och RDS gör den praktiskt användbar och Evas Pioneer är hanterlig vid stationsletning och avstämning genom sin ”mute-funktion”. Med min ”finradio”, en Technics beståede av en trave svarta lådor och kopplad till husets centralantenn/kabel-TV, är det förstås inga problem förutom att jag inte begripit mig på frekvensförvalet så det blir ett eländigt snurrande när jag ska byta kanal. Använder jag istället för centralantennen en tråd i fönstret är det återigen oftast noga med att sitta still om jag vill lyssna, åtminstone vissa årstider. Den första snön ställer till problem; det är väl den hårdfrusna marken som spökar.

Nu är texten lång nog, mer finns skrivet men det får komma senare. Så här ser det ut just nu i mitt fönsterhörn med Philips lilla DAB/FM-mottagare. En av min dators tre högtalare syns också liksom mitt trådlösa headset:

150104_radiogrejs

 

Sudden

 

P S. Om radiominnen och DAB har jag skrivit tidigare på min blogg.

 

 

 

Annonser

Responses

  1. En så’n här grå januaridag är det trevligt att läsa om och se bilder från soliga sommardagar. Bekymmersfria dagar för små gossar. Men tänk, jag har aldrig varit på Gräsö trots att det ligger inom bekvämt avstånd från Uppsala. Och det är en ö, där många Uppsala-bor har sitt sommarparadis, liksom i Öregrund på fastlandet. Och där har jag naturligtvis varit, men tyvärr ej avnjutit solnedgången i havet. Det verkar så konstigt – havet ligger ju öster om Öregrund. Men det blir väl en sommar även i år………
    Det har varit spännande att följa Suddens ansträngningar med min ”musikanläggning” och även hans olika ljudapparater. Jag har kanske lärt mig lite, eventuellt. Men jag har förstått att det var en bra anläggning jag skaffade en gång i tiden. Kan inte minnas priset – kanske 2 – 3 000 kronor. Alltså en för mig stor investering. Så jag ser fram mot den dag den kommer hem till mig. .
    Jag tror inte att jag har ”ljudisolerande” fönster, men DAB-mottagaren fungerade inte här. Och ibland får FM-mottagningen lite smått fnatt. Men just nu är den så gott som perfekt – så bra den kan bli en gammal transisstor.
    Eva

    Gilla

    • Hej Eva!

      Jo, jag har hört det där om solnedgångarna i Öregrund. Kanske det beror på att kusten norröver drar sig åt nordväst, den riktning där solen sommartid går ned i de ädlare delarna av vårt land.

      Många minnen väcks och många fotografier finns att skriva ikring. Solnedgångarna minns jag inte just men väl Djursten-fyrens råmande i morgontjockan. Och Uppsala-Mustangerna som kom farande längs stranden på låg höjd.

      Jag har undrat om det inte var min faster Hildur och hennes man Konrad, uppsalabor, som bidrog till att vi kom att tillbringa några somrar på Gräsö. De hade en stuga där. Hildur satte filbunkar och Konrad försökte med ringa framgång få något på sina långrevar.

      Jag besökte ön för 15 år sedan på egen hand en dag i mars, utan att ha tagit kontakt med någon”gammal bekant”. Kanske var min äldste son med.Tja. Plåtade bl a Hildur och Konrads hus; inga igenkännande vibbar. Huset verkade tillbyggt. Litet bättre var det väl då med den f d biltransportlåda som en dam, Birgitta A, anställd vid IBM (ett närmast magiskt namn när man var liten) hade som sommarstuga och som stod kvar. Hon hade där ingen ström men väl en liten brun radio i bakelit med kanske ett 110 Volts batteri (?). Men mest kändes det som vilken bygd som helst. Ett rätt dåligt planerat besök.

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: