Skrivet av: Sudden | 2015/02/24

Teknik och ord – tankarna seglar iväg

Senast gav jag exempel från ”Språktidningen” om den irritation vissa språkbruk kan väcka. Eller faktiska problem. En notis i tidningen (nr 5/2014) som jag glömde eller som inte riktigt passade in var denna:

Steamer

Jag har själv vid läsning förbryllats en gång. Har fartyget en dieselmotor eller inte? Nej ångpannan eldas med ”diesel” varmed avses ett oljebaserat bränsle av någon kvalitet. ”Diesel” är alltså beteckning både på ett bränsle samtidigt som en benämning av kolvmotor enligt Rudolf Diesels princip. Googling visade att ordet ”diesel” nu tydligen var en accepterad bränslebenämning, exempelvis i körkortsundervisningen och hos Trafikverket. Sedan finns en mer professionell terminologi kring olika varianter av denna art av bränsle och andra liknande bränslen.

Jag kommer att tänka på höstlig utfärd 2001 med S/S Stockholm längs Stockholms stränder och de industriminnen man kan studera där. En ”Tema-kryssning” i Tekniska museets Vänförenings regi. Men det jag minns, ja det minns jag genom de foton jag tog med en primitiv digitalkamera.

Steamship_Stockholm

Jag tror platsen är Vinterviken nära Gröndal, där Alfred Nobel tillverkade sprängmedel. Det finns förstås bättre bilder av fartyget (se exemplevis länkarna nedan) men bilden ger en speciell stämning. Det var en vindstilla dunkel 20 september 2001 med duggregn.

Entusiastmaskinist

S/S står ju för ”steamship” (engelsmän använder gärna snedstreck i förkortningar) och fartyget har förstås en ångmaskin men numera därtill även dieslar för framdrivning! Men jag är ganska säker på att det är en entusisastisk maskinists beskrivning av ångmaskinen som vi teknik-nördar lyssnar på. Så ser inte moderna Volvo-Penta dieslar ut och de har förvisats till ett särskilt maskinrum!

San_Fransisco_Burner

Liverpool_maskintelegraf

Jag tror inte ”Rye oil” har med sädesslaget råg att göra. Oljepannan (från Kalifornien!) och maskintelegrafen ser ut att ha varit med från 1900 kallt men fartyget sjösattes1931; Chadburn’s är ett känt fabrikat. Fartyget har en intressant historia, har tjänstgjort i olika roller och på olika platser. Det lär en gång ha backat hela vägen mellan fastlandet och Öland genom en isränna, det tjänstgjorde i drygt 20 år där som postångare. Det har byggts om, bl a förlängts som är tydligt här, fått dieslar i tillägg, och finns nu hos Strömma kanal-bolaget, Kungl. hovleverantör, i Stockholm.

Som man ser nedan är allt inte ”äkta vara” men vad gör man inte för att hålla skenet (ångan) uppe:

Fusklivbåt

Mer om fartyget och speciellt dess matsal kan ses hos bolaget AB Strömma kanal. (Nå, företagsnamnet är längre och säkert genom tiderna vaierande.) Fartygets brokiga historia som postångare (S/S Öland), stabsfartyg i finska marinen (Korsholm III) , finlandsfärja m  fl öden innan det still sist räddades skildras i punktform här.

Fartyget är faktiskt sjösatt så sent som 1931. Strömma kanal ser henne som en slags större 30-tals skärgårdsbåt som används för ”utfärder” i skärgården. Jag har förresten svaga minnen från sent 40-tal av en längre resa längs Upplandskusten, men knappast så långt som Öregrund-Stockholm. Det har senare gjorts försök med kust-rutter på ostkusten och ett försök ska det bli i sommar på sträckan Nynäshamn-Arholma.

Några klipp ur en DN-artikel i december 1999 om S/S Stockholm:

”Vi har lagt ner åtskilliga miljoner på att bevara ångmaskineriet, som vi kommer att använda vissa trafikperioder. Hade vi varit hänvisade till endast ångdrift hade vi aldrig fått ekonomi på det här projektet. Det hade krävt så mycket maskinpersonal att alternativet hade varit att fartyget sannolikt aldrig blivit renoverat, säger Alf Norgren <driftschef på rederiet>”.

Det är alltså inte ång-tekniken i sig som kostar, det är den maskinist som tydligen behövs för sköta maskinen och verkställa orderna via maskintelegrafen från kommandobryggan. (Här maskintelegrafer på ett annat fartyg.)

Vidare i DN: ”Stockholm” får två stycken 550 hästkrafters Volvo-Pentadieslar i ett särskilt maskinrum akteröver. Via en samlingsväxel driver de ångmaskinens propelleraxel. En koppling mellan ångmaskinen och axeln gör att ångmaskinen kopplas bort vid dieseldrift.”

S/S Stockholm renoverades grundligt i slutet av 90-talet på Tjörnvarvet i Rönnäng.  Där beskrivs ombyggnads- och renoveringsåtgärderna.

Sudden

Annonser

Responses

  1. Hello Lars et al,

    What a very interesting text indeed. It is odd that an aviation enthusiast like myself could have any feeling for ships. The part covering the ship sailing from Kalmar to Färjestaden reminded me of my years as a boy in Kalmar. The big event then in my life was to be allowed to sail to Őland with one of the ships operated by Ångbåts Ab Kalmarsund,

    http://www.faktaomfartyg.se/kalmarsundsbolaget.htm

    one of the two car ferries or one of the passenger ships they operated. If they were S/S or M/S I do not remember. A sailing like this was an adventure. I was a student at Kalmar Högre Allmänna Läroverk, as it was called in those days, and we were taken to Őland for a day every year to collect plats for our herbariums. These sailing from Kalmar and back and other such sailing was for a youngster like me like sailing halfway across the world. Little did I then know then that this I would do one day.

    That event was when I moved to Australia. My choice to travel out there was to go by sea. I got a ticket for ₤10.00 (assisted passage) sailing from Gothenburg to Fremantle on the Wilh. Wilhmesen ship, the Talisman.

    http://www.warsailors.com/singleships/talisman.html

    This was a sailing I will never forget, relaxing and being treated as a king. As the Talisman was a cargo ship we were 14 passengers only. Not exceeding 14 passengers there was no requirement for a doctor onboard. We wined and dined at the captain’s table every day and had a party in the lounge most evenings. There was always a reason for a party. It was somebody’s birthday, a wedding anniversary, or, if that fail, it was 10 days since we had seen land. Anything excuse was a good reason for a party.

    Later in life when I lived in Hong Kong I had a house in the New Territories overlooking Junk Bay. Not only was it famous for as a landing place for illegal immigrants from China but it also had a wharf where they dismantled and scrapped to-old-to-make-money ships. I watched several of these old ladies being towed into the wharf only to be reduced to scrap. I wonder what happened to those old brass window frames and all the other old brass fittings. It was sad to see these wonderful ships being reduced to nothing.

    I am not much into sailing but, as it happens, I have been invited to sail on the tall ship Statsraad Lehmkuhl from Bergen – Belfast as a paying crew member this Summer.

    http://en.wikipedia.org/wiki/Statsraad_Lehmkuhl

    I am not quite sure that I am up to it but the offer is very tempting.

    Erik, who’s heart is in aviation.

    Gilla

    • Tack för ditt utförliga svar. Själv har jag bara läst om hur man kan (kunde) resa som passagerare på lastfartyg.

      Jag tänkte på dig när jag läste om S/S Stockholms tidigare liv, hon seglade ju i vad jag visste var dina hemmavatten.

      Här en oljemålning av Färjestadens hamn 1955 av Stig Jonzon:

      Ett av många vykort som pryder mitt köks väggar. Vykortets baksida var färdigskriven och ger en del upplysniungar om vad som kan ses i bilden:

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: