Skrivet av: Sudden | 2015/06/23

Två berättelser från den heroiska tiden

Detta är mitt 500:e blogginlägg! Sedan starten i slutet av november 2009.

För två dagar sedan började jag skriva på ett inlägg men fick senare en helt annan idé om vad jag kunde skriva om. Det var nämligen så att jag svarade på en fråga/inlägg på SFF flyghistoriska forum (där även annat med flyg än flyghistoria förekommer) som handlade om blixtnedslag i trafikflygplan och om vad en flygbesättning gör då och vilka riktlinjer bolaget har. Detta med anledning av en händelse nyligen.

Som så ofta vidgade jag ämnet litet med att försöka förklara varför skador kan uppstå om blixten slår ned och vad som händer med plan med skrov byggda av annat än metall, t ex plastkomposit (Dreamlinern!), trä, duk och stålrör e d. Gav webbtips för dem som vill lära sig något nytt. (Jag brukade ibland kalla mig ”majister Lasse”.) Kom då att minnas att segelflygare kan få det obehagligt när de flyger i moln där de finns starka elektriska fält (från olikt laddade luftmassor), men insåg att det låg nog alltför mycket utanför ämnet enligt SFF:s normer. Själv har jag lärt mig mycket genom att försöka svara på sådant jag inte vetat mycket om. Tack SFF forum!

På webben och i min bokhylla fann jag nu berättelser om höjdflygningar i moln där föraren plågats av ”statisk elektricitet” på olika sätt. Det var exempelvis mycket obehagligt att hålla i styrspaken – och då är man ju i knipa.

En av de stor brittiska segelflygarna, Derek Piggott, gav sig ganska våghalsigt iväg från Lasham, brittiskt segelflygcentrum några mil sydväst om London, en dag i juli 1955 eftersom vädret lovade höga cumulunimbusmoln och han ville göra en höjdvinst på 3000 meter för sitt Guld-C kompetenstecken.

Guld-C

(Detta guld-C-märke har dessutom två diamanter och tillhör J-O Holmström. Läser man där får man veta att även han ”upplevt” statisk elektricitet vid höjdflygning i moln.)

Och åka fick Derek och ingen syrgas hade han men nådde ca 7600 meter vilket var brittiskt rekord. Mer eller mindre vid medvetande. Ganska dumdristig var han tycker jag, men han är vid liv ännu. Jag fann en lätt ”poetisk” berättelse skriven av David Lampe om denna flygning i tidskriften ”Flying”, april 1956, som Google har haft den goda idén att publicera här . Jag har redigerat texten för att göra den mer lättläst, klicka här nedan:

Piggott-flightDet som intresserade mig i texten var skildringen hur dramatiska och även plågsamma de elektriska fenomenen var. ”It (en blixt) hit the the Skylark´s nose with a pistol noise, entered the cockpit and jumped from Piggott´s right to his left rudder pedal! He felt the current run through the soles of his shoes, and guessed they must be damp.” Och att hålla i spaken, ja det var som att få 220 Volt i sig!

Planet var en Slingsby Skylark och jag tror den såg ut ungefär så här. En typ som utvecklades med åren och ett VM vanns senare med typen, då flugen av svensk-argentinaren Rolf Hossinger! Skrov av trä och alltså ingen Faradays bur och med stötstänger och linor till rodren av metall som ”suger åt sig” spänningar av omgivande elektriska fält.

Så här såg Piggott ut 50 år senare (enligt Wikipedia):

Piggott_2005

Me 7 verkar vara en ärtig liten sak, endast 12,6 m spännvidd. Never heard of before.

Den andra flygningen fann jag i Yngve Norrvis bok ”60 år i uppvinden” där Per Axel Persson berättar om sin världsrekordhöjdvinst om 8050 meter år 1947 under en SM-tävling. Även han upplevde elektriska fenomen och obehag.

”När jag närmade mig 8.000 började ett kraftigt åskväder. Blixtarna var skarpa och knallarna kom omedelbart och var så kraftiga att flygplanet vibrerade. Statisk elektricitet bildades i flygplanet och jag hörde flera kraftiga knäppar som vid överslag från en metalldel till en annan.

När jag passerat 8.000 m var den statiska elektriciteten så stark att jag fick kraftiga stötar i höger arm av styrspaken. För att inte riskera flygplanet beslöt jag att gå ur molnet. Stigningen var fortfarande närmare 10 m/sek och jag hade nått en höjd av 8.850 m enligt höjdmätaren.”

Per Axel Persson är måttfull i sitt berättande men här är en mer dramatisk skildring i tidskriften ”Flyg”. (Bengt Åhman, som har lagt ut detta klipp har mer att bjuda på för modellflygintresserade.)

Men syrgas hade Pelle. Här är en samtida bild av honom; en av min tidiga ungdoms hjältar!

Per_Axel_Persson

Här en illustration i Norrvis bok:

Barogram

.

Sudden, inte ens silver-C men som minns hur det kändes att närma sig en mörk molnundersida

Annonser

Responses

  1. Gratulerar till blogg nr 500 och lyckönskningar inför kommande 500! Bra ”kämpat”!!
    Detta blogginlägg tänker jag dock inte kommentera – över min låga horisont.
    Eva

    Gilla

    • Man tackar! Din låga horisont? Icke så! Du är ju både bildad och klyftig och har en balkong som jag tycker är svindlande högt placerad:

      Medan min är på en tryggare höjd, motsvarande mina förmågor:

      Någon gång (om året, 6 juni) ska ju min flagga, som renderade mig ett Bc i slöjd, komma till heders. Such is life, det som man slitit mycket med och fått nytta eller glädje av är inte alltid uppskattat.

      Att blogga börjar kännas litet tradigt och rent besöksstatistiskt har bloggen nog sett sina bästa dagar:

      Gilla

  2. Ja, när det gäller boende har jag träget strävat uppåt. Startade uppväxten på bv följt av 2 tr. Därefter studentboende på 5 resp 3 tr. Egen lägenhet på 3 tr före denna på 5 tr!! Kulmen nåddes dock under det år jag pluggade i Sthlm: hyrde rum i Solna, 7 tr! På gränsen mellan Vasalund och Hagalund med en härlig utsikt över Frösunda. Och från värdfamiljens altan mot idyllen Hagalund. Detta var före byggandet av Blåkulla.
    Trots en knepig längtan att åka luftballong, så törs jag nog inte ge mig upp på så höga höjder.
    Din slöjdfröken var nog på dåligt humör den dagen hon betygsatte!

    I ett av gårdagens kryss i SvD var ”kungavagga” ett av ”nyckelorden”. Renderade inte detta till några extra besök här?
    Eva

    Gilla

    • Apropå ”åka luftballong” och Frösunda som du hade utsikt över en gång så var detta ett ”ballongcentrum” för nu drygt ett sekel sedan.

      http://www.viifrosunda.se/signalistfoton.php

      Jo, tittar jag i besöksstatistiken har de två bloggar där jag använt ordet ”kungavagga” fått besökstoppar den 28:e (tillsammans 35 visningar):

      När jag googlar på ordet ”kungavagga” hittar jag högt på träfflistan mina bloggar där ordet använts:

      Nu vet ju Google en hel del om mig och mina preferenser och anpassar väl sina svar därefter, men jag kunde även hos söktjänsten ”Bing” hitta mina inlägg högt upp på träfflistan.

      Det är roligt att när jag tipsar om något av mina blogginlägg på Facebook eller SFF forum, se att folk söker upp min blogg. Häromdagen var det rätt många FB-läsare (drygt 50 visningar; en normal dag ger totalt ca 90 visningar ) som aldrig ”självmant” skulle tittat på https://larsan13.wordpress.com/2011/06/28/om-konst-av-olika-slag/

      Konst är ju så konstigt!

      P S. Undrar om den officer Kantzow som ses i en bild från Frösunda 1910 var den Kantzow som gifte sig i Valbo kyrka utanför Gävle med Carin, dotter till chefen för stadens regemente I 14. Carin lämnade honom senare för en viss Hermann Göring. (PS-et ändrat 29 juni)

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: