Skrivet av: Sudden | 2015/09/25

Varför inte litet franskt

Nyligen gjorde jag en kort resa till Norrland och besökte en fransk vän som bor där då och då, sommartid. Han har tidigare arbetat många år i Sverige, så vi språkade på svenska. Det franska språket är för mig ett hinder att följa med i franskt flyg och det är jag nog inte ensam om. Han gav mig en del webbtips, bl a ett flyghistoriskt nyhetsbrev där jag fann jag en bild från den första flygningen med en replika av Bugatti P.1oo, för en dryg månad sedan. Ett mycket vackert racerflygplan som 1939 aldrig kom i luften, eftersom Europa då fick annat att tänka på. Konstruktör var Louis de Monge från Belgien, en framgångsrik ingenjör. Han hade börjat med flygplanpropellrar under VK1 och ritade senare även flygplan men hade mer framgång med annat.

Flygningen med replikan skedde i USA. Notera censurpipet för alltför häftiga känslouttryck. Originalet, som har restaurerats finns sedan länge i Oshkosh i Wisconsin, USA:

Bugattii100display

Bilden ovan är från Wikipedia.

Replikan har byggts i Tulsa, Oklahoma och i Europa ,och förefaller vara lättare, knappt 1100 kg mot originalets 1400 (inklusive visst bränsle), och motorerna är nu två stora Suzuki motorcykelmotorer på ca 200 hk vardera, medan originalet hade två raka 8-cylindriga Bugattimotorer om ca 450 hk var. Planet är huvudsakligen byggt i trä. Beundra bygget och den ovanliga utformningen här. Det verkar trångt och litet riskabelt i cockpit tillsammans med två roterande propelleraxlar. Projektets webbplats är här. Projektledaren menar att detta det viktigaste planet i flyghistorien, som aldrig flugit.

P.100 var avsedd att pokal-tävla med och något absolut hastighetsrekord siktade man knappast på. För detta hade nog behövts mer effekt. Jag skulle tro att Messerschmitt hade drygt 2000 hk att kortvarigt kunna ta ut vid världsrekordflygningen 26/4 1939 som resulterade i 755 km/h.

Om italienaren Ettore Bugatti, med konstnärer i släkten och verksam i Tyskland och sedan i Frankrike, men till sin död italiensk medborgare, kan läsas på många ställen. Exempelvis hos Uno Ranch i dennes memoarer ”Uno Ranch berättar – Bugattibilar, Europaresor och Flygapparater”. Som är märkt del 1 på bokryggen men det blev aldrig någon del 2. Nå, redan del 1 rymmer mer än 430 sidor förutom morska påståenden som ”därom råder knappast någon tvekan!” och ”det vill jag lova!”. Stig Kernells recension är läsvärd redan den.


Bugatti_logga

Mer om Bugattis livsverk finns här.

Här hittar man  franska flyghistoriska nyheter i La lettre d’information du Centre de Documentation et de Recherches Historiques de Nancy Puh! Väldigt mycket är faktiskt icke-franskt. Och här är det senaste nyhetsbrevet. Omslagsbilden visar varför ”spanska Messerschmittar” (Buchon) inte kan kallas Bf 109! Dom saknar något väsentligt – den för 109:an rätta nosen som i och för sig varierade med åren.

En_riktig_nos

Jag kände mig litet vilsen på denna sajt men hoppas att de intresserade kan hitta fram till alla godsaker.

Avslutningsvis litet barndomsminnen för oss över 70; en film från flygmässan på Le Bourget 1955. Alla dessa franska konstigheter och finurligheter som jag inte trodde funkade! Med outtalbara företagsnamnsförkortningar med punkt mellan varje bokstav. Deltavingar, ramjet (Leduc!), raketplan, helikoptrar, jetplan som landar på skidor i gräset, franska Vampires. Man hade ungefär lika många som vi fast med starkare motor, av brittiskt ursprung även den. Det tog tid att utveckla egna typer. Man hade även DH Venom och tillverkade båda typerna till en del själva.

Så fanns egna typer såsom Ouragan, Mystère, Vatour och försöken Trident och Baroudeur vars polske (född i Vilnius) huvudkonstruktör W. J. Jakimiuk tidigare varit med om att ta fram inte bara många polska PZL-typer på 20-talet utan även DHC Chipmunk m fl i Kanada och även arbetat i England (Sea Venom,)

Inte minst visades Caravelle!

Jag återkommer nog till den lilla jetdrivna flygande vinge, Payen Pa.49, ”the smallest jet aircraft of its day” och ofta kallad deltavinge, som man ser i början av filmen från 1955 och som nu finns på museum. Och till Roland Payen själv och hans ”besatthet” av deltavingen samt till andra små långsamma små deltavingar som egentligen inte skulle kunna flyga bra. Men eftersom de inte vet om det, flyger de glatt på ändå liksom humlan 🙂

trio

Sudden

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: