Skrivet av: Sudden | 2015/10/31

Skumpiga tankespår

Jag är ju nyfiken vad läsarna är intresserade av och jag får en del visningsstatistik som jag försöker tolka. Detaljerade läsarresponser är det ju ont om men det finns ju uppmuntrande tillrop, ”likes” som de heter på Facebook.

(Facebook-språket ja. Det är är speciellt. Jag gick i spinn när jag försökte förstå ”Detta visas inte i någon annans nyhetsflöde om du inte delar det”. Även i andra webbsammanhang undrar man ju om andra ser precis det jag ser. Hur ter sig min blogg för andra? Och alla får knappast samma resultat när de googlar på ett och samma ord.)

Men i statistiken kan jag kan i se vad folk söker efter, såsom genom frågan ”vad heter sjön som Arlanda byggdes på?” Nu torrlades ju där mig veterligt ingen sjö (som vid F 18-fältets anläggande; Mörtsjön) utan Halmsjön finns kvar. Här ses sjön bland från början tänkta landningsbanor samt en nutida skylt vid badet i sjön. Bilderna är från detta blogginlägg där man kan se mer om flygplatsens historia. En förstoring från Teknikens Världs artikel i nr 14/1949. Det fanns en tid då denna tidning skrev om annan teknik än bilar!

Teknikens_Värld_14_1949_Halmsjöfältet

Horssjön finns kvar, belägen ca 2,5 kilometer nordost om Bana 01:s norra banände.

Så ser man vilka som refererar till min sajt och en av dem är denna länklista bakom vilken står Stig Kjellman som jag ”träffade” via SFF forum för länge, länge sedan. Jag bläddrade nu litet i hans lista och hamnade på denna hemsida. Läser man den inser man hur obetydligt mitt skrivande är och anar också hur enormt mycket som finns på webben för folklivsforskare och andra nyfikna. Ibland en blandning av sådant som är av allmänt intresse, dit väl svenska pansarfodon kan räknas, och annat av mer privat karaktär.

En pärla på webben är för övrigt Bo Justusson  som bland mycket annat skrivit om 30-talets optiska flygfyrar samt ger tips om filmer med flyg på webben.

En titt i min bloggstatistik visar att det finns två skilda inlägg med titeln ”Litet av varje” och man förstår att de kan ju inte vara så lockande som exempelvis något om Göteborgs spårvägar (drygt 4000 visningar även om det kan vara annat som google-lockar i inlägget). Mycket riktigt, de är de två totalt minst populära inläggen. Det ena ”Litet av varje” har bara haft 20 visningar medan det nyare andra har fått 21. Det borde vara ganska intressant för Gripen-entusiaster – tycker en ingenjör som jag.

När jag tar fram underlag för bloggar hittar jag förstås mycket ovidkommande skoj som jag frestas att berätta om. Modellflygare har exempelvis fått så många nya material att bygga av och datorer ger möjligheter att beskriva exakta former. Här handlar det om en jetdriven (el-fläkt) modell av Saab J 29 om drygt en meters spännvidd.  Jag kommer först att tänka på spaghetti.

29-pasta

Här illustreras själva hopfogningstekniken. Man undrar hur bitarna formas. Sågar man isär en färdigt skrov? Notera att bitarna är märkta.

Här ett annat sätt att bygga Tunnan, också med elmotor-fläkt. Tänk vad ungdomen kan!

Annat var det på min tid. Nyfikna var vi men hade inte samma resurser och så exakt blev det inte då. Lars G Soldeus och Björn Karlström hade litet olika uppfattning:

29an_2012-03-14-J29-profil_jmfr

Den blå Karlströmritningen är för en tidig Wentzel-byggsats i skala 1:25 i mitten på 50-talet som jag inte lyckades bygga färdig av balsaribbor och -flak medan Soldeus ritning är betydligt senare, från Flyghistorisk Revy nr 27. En Saab-aerodynamiker har förresten sagt att 29:an borde haft en litet större fena. Karlströms fena är avgjort för liten – en elak tanke jag har är att kanske ritpapperet inte räckte till!

Denna bloggning skulle egentligen ha haft en helt annan inriktning (är någon förvånad?) men jag ska inte försöka komma upp på spåret. Det skulle bli alltför slingrigt och med våldsamma kast. Som med en gammaldags spårvagn. När jag först åkte med Stockholms tvärbana för kanske 15 år sedan slog det mig hur mycket mjukare den gick än min ungdoms spårvagnar. Men när jag nu senast åkte hade man höjt farten något och nu fick jag åter uppleva hur en spårvagn kastar hit och dit på sitt sätt. Medan bussar kastar på sitt sätt och flygplan på sitt.

Segelflygning är förresten inte alls så tyst och stilla som det påstås. Det låter, ja skramlar ibland, och ”skumpar”. Såvida inte luften är helt stilla (”död”) men då är det ju inte segelflygning det handlar om. Men det kan vara fint ändå; jag minns en flygning i döende sensommarskvällsluft som det var svårt att få något stig ur. Enligt flygdagboken var det 19 augusti 1967 då jag med SE-TCK (K8b) kopplade ur på 760 meters höjd, ovanligt högt, över Vängsö efter 6 minuters bogsering. Sedan gick det aldrig uppåt har jag noterat i boken. Men 55 minuter höll jag mig uppe!

I våras, 48 år senare, fick jag helt överraskande återse planet!

SE-TCK

Sudden

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: