Skrivet av: Sudden | 2015/11/10

Den gångna helgen

Den gångna helgen tillbringades i Uppsala, med Eva. Hon bjöd på en Gustav-Adolfs-bakelse. Smarrig.

151106_Gustav_Adolf_cake

Man ser tydligt att majestätet hade en svettig dag i Lützen.  Enligt den traditionella versionen alltså; P C Jersild vet hur det egentligen gick till.

Vi åt inte med Evas ”flygskedar”. Har Ryan Air minnesvärda bestick förresten?

Bakelsen kan nog se olika ut och göteborgarna verkar ha lagt beslag på denne kung. Idag skulle han väl närmast ses som en ful rasist, men ännu när jag gick i skolan på tidigt 50-tal var han hyllad. I Sverige; i Tyskland var det annorlunda. I Peenemünde kan man se hur åsikterna ändrats med tiden från 30-talets nationalistiskt svenskorienterade till 90-talets pacifistiska anda. De kan nog ändras tillbaka.

Peenemünde-minnen

Apropå monarker upptäckte jag vid promenad i Uppsala en parkerad gammal Monark-cykel. Njut av de förstärkande metallbeslagen med krona och andra ornament och detaljer såsom framskärmens anpassning till framgaffeln.

151108_Monark_retro

Det som fångade mitt intresse var främst den fjäder som jag tror hade till syfte att hålla framhjulet rakt på plats när man ställt cykeln på sitt tvåbenta stöd under vevpartiet och framhjulet då ibland förlorat markkontakten. Sådana stöd började komma på sent 40-tal (tror jag).

Fjäderinstallationen verkar reparerad i efterhand. Behållen för att ge litet retro-känsla kanhända och det är ju litet rörande och därför tog jag bilden förutom för ornamenteringen på ramen. Jag uppfattade nämligen aldrig funktionen som särskilt viktig. Jag minns ett annat arrangemang för att parkeringslåsa framhjulet, lika oviktigt och halvdant fungerande var även den lösningen.

Cykeln var i övrigt ”uppdaterad” med dagens alla synlighetsfinesser. Det är viktigt att cyklister ses, i Uppsala kan de dyka upp när som helst och oerhört överraskande. Jag vore glad om jag slapp se dem överhuvudtaget. Det finns trevligare saker än dödsföraktande medtrafikanter. Hjärtat hoppar högt när de i full fart kommer utfarande från en sidogata som ju ”per definition” är underordnad den gata jag kör min bil på 😉 De förlitar sig väl kanske på någon slags höger-regel som de tycker är tillämplig.

Det finns idag ett cykelmärke som heter Skeppshult och som uppger sig vara gammalt. Jag minns det dock inte från förr men några jag minns är Monark, Crescent, Rex och Rambler. Min första cykel hette ”Original”. Inget originellt namn.

Sudden

Annonser

Responses

  1. Hej Eva, Lars, et al,

    “Flygskedar”? This begs the question of how these spoons ended up in your kitchen?

    In the very old and very good days when I worked for Osterman Air Charter (OAC) we had a problem with the passenger’s helping themselves to our life jackets. In the DC-7Bs they were carried in pockets under the seats. One assumes that the pleasure boat owners thought that their boats were less safe than our aircraft and that the life jackets would serve the pleasure boat owners and their passengers better than those who travelled on OAC. At the end we asked customs to help us and to inspect our customer’s hand luggage for life jackets that had been misplaced. That way several of them were returned to us.

    In the even better old days when I worked for Internord (ahhhh, Internord) and we operated the CV 990A we served drinks in glasses that were so designed so that, even if you put the glass down at an angel of 45 degrees, the glass would righten itself up with nothing or little of the drink spilt. This came in very handy if the hostesses were in a hurry or, in the later stage of the flight, when the passenger’s hands no longer were as steady as they were when they boarded. These glasses, engraved with the Internord “I” became so popular amongst the passengers so we could no longer afford them. I still have one.

    When I worked for Royal Brunei Airlines, and we really did have fine china and cutlery in Business Class, I once spotted a family of four, having finishes their meal, packing all their plates, glasses, cutlery, and the linen serviettes into their carry on bags. Three flight with RBA and you have a set.

    I have an Air Lingus teaspoon which, I must suppose, fell off the table during some turbulence and ended up in my carry on bag. These are very unfortunate happenings and one must accept that they do happen.

    I must also admit that I have an astray from Waldorf Astoria in New York. I liked the shape of the ashtray but the room I had was the scruffiest hotel room I have ever been in, and I have been in a few over the years.

    So, Eva, I am very pleased that you have these historical spoons, especially those from BOAC and BEA, both of which are history now. I suppose one can say that we have not pinched anything but saved them for the next generation to admire.

    Erik, who has just finished harvesting the olives, all 500 kilos or so of them.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: