Skrivet av: Sudden | 2016/02/18

Om Short Stirling och andra funderingar

För ett tag sedan visades på Facebook en bild av en kvinnlig flygare, ATA-piloten Joan Hughes, som var synnerligen småvuxen och fotografen visste ju hur man gjorde för att detta skulle framgå när hon stod invid den ovanligt klunsiga fyrmotoriga bombaren Short Stirling. Med sin långa kropp och relativt långt framstickande motorer hamnade propellrarna ”onödigt” högt upp.  Detta har det skojats och förundrats mycket över:

Stirling_Brockbank_brevduva

Joan Hughes var liten och nätt vilket kom till nytta när hon skulle flyga en replika av Santos-Dumonts ”Demoiselle” i filmen ”Dessa fantastiska män….”

Mera att se om henne.

Wikipedia har fina presentationer av bl a Stirling, Lancaster och Halifax med ritningar lagda över varandra så man kan se skillnaderna i form och storlek. Ett klipp ur en sådan ritning:

Comparison

Man slås över hur jämstora de var, Stirlingen hade dock en betydligt längre kropp och inte minst nos. Skrovets attityd med planet på marken var lika för alla tre. (Man kan väl räkna med att vingens vinkel mot kroppen var ungefär densamma för de tre; denna vinkel bör ju väljas ungefär så att luftmotståndet blir det minsta vid marschfart på normal operationshöjd.)

De var gjorda mot olika specifikationer. Stirling var först och det krävdes den gången en extremt kort startsträcka samt plats för passagerare d v s soldater för att kuva infödingarna i kolonierna med. Planets startsträcka blev dock för lång, och det var enklast att höja stället sägs det. Jag menar att det helt enkelt måste vara så högt. Stirling fick en mycket tjockare vinge än Lancaster som gav hög lyftkraft (men också elakhet vid landning då planet kunde vika sig). Vingprofilen var tjockare än hos Short Sunderland som Stirlingvingen var utvecklad ur.

Shorts var ensamma om en typ av klaff, Gouge flap, som påminde om Fowler-flapsen. Se Wikipedia.

Kommer mig att minnas en äldre tidnings/bok-försäljare i London som jag 1977 (eller -78) kom i samspråk med när jag skulle betala den bok om Hurricane jag valt i hans lilla butik. Han hade flugit under kriget och mindes att Hurricane med sin tjocka vinge var svårare att landa än Spitfire. (Googling visar inte på detta. Men vi har ju alla våra egna erfarenheter och uppfattningar.)

Boken ”Hurricane Special” Maurice Allward var nog den första flyghistoriska bok jag köpte. Jag började med det sedan jag slutat flyga. Här ett uppslag ur boken:

Hurricane_Special

Jag webb-jämförde de fem stora bombarna, d v s förutom de nämnda även B-17 och B-24. Förvånansvärt lika vad gäller vikt, vingyta och spännvidd. Jag trodde att B-24:n hade den största vingen men den hade den minsta vingytan (och den största spännvidden)! De amerikanska planen tycks ha haft svagare motorer. B-17 var väl den äldsta konstruktionen, B-24 den modernaste. Jobbig och otrevlig att flyga, vilket väl var modernitetens pris”. Här är vad Hugh Bergel skrev (mer av honom längre ned):

Liberator

Jag tror inte helt på talet om att Stirlings sämre höjdprestanda berodde på den (påstått) mindre spännvidden. Är inte motorerna snarare att misstänka? Kanske den goda manöverförmåga planet var omtyckt för berodde på att man måste hålla sig på lägre höjd.

Det diskuteras på webben förstås vilken typ som var ”bäst”. Det framgår att det fanns många faktorer som man hade att ta ställning till när det begav sig. Efteråt spekuleras det minsann… Hur som haver tillverkades det drygt 7300 Lancasters, 6100 Halifaxes och 2300 Stirlings.

Här några bilder som jag skamlöst lånat från webben:

Stirling_interior

Stirling inuti. Rätt rymlig. Nedan en jämförelse:

Stirling_Lancaster_crew_comparison

Joan Hughes leveransflög flygplan från fabrik till förbanden. Det gjorde Hugh Bergel också. Här litet läsning om hans upplevelser som de beskrivs i hans bok ”Fly and Deliver”.

https://larsan13.files.wordpress.com/2016/02/bergel_motorreglering.jpg

https://larsan13.files.wordpress.com/2016/02/bergel_om_usa-plan_s86-871.jpg

https://larsan13.files.wordpress.com/2016/02/bergel_s88-89.jpg

https://larsan13.files.wordpress.com/2016/02/havoc_bergel1.jpg

https://larsan13.files.wordpress.com/2016/02/typhoon_bergel2.jpg

https://larsan13.files.wordpress.com/2016/02/typhoon_bergel.jpg

Det här inlägget är skrivet i en viss hast. Jag använder en ”reservdator”, Evas gamla laptop som i går kväll var ovanlig vresig. Långsam till tusen, det var en plåga att få ihop ett enkelt G-mail och att formulera ett blogginlägg hade varit stört omöjligt. Men i morse efter en femtioelfte diskrensning (som gav ynka 6 MB) visade den sig plötsligt från sin soliga sida.

Bäst att passa på tänkte jag. Så detta inlägg är inte ordentligt korrekturläst. Jag har också glömt en del och inte som tänkt kommit in på andra myter om flygplan, t ex förklaringar till att J 29:an var svårlandad i början. Jag tror inte på allt som sagts. Konstruktörer gör så gott de kan men har inte den erfarenhet av planet som senare tillkomna har.

Jag saknar också mina programvaror och en del bilder som verkar ha förlorats (profilerna från Wikipedia av Stirling, Lancaster och Halifax i markställning) när jag skulle ladda ned allt väsentligt från min nya dator som jag lämnat bort för ”ominstallation”.

Mitt hopp om den är litet, det har varit alltför många konstigheter med den. Kanske det inte är i datorerna felen sitter (och inte i mig heller om ni nu skulle vilja vara lustiga).

 

Sudden, som kanske kommer att putsa mycket på denna text om datorn är mig nådig

 

P.S. Den av Bergel prisade RAF-standardpanelen för instrumentflygning.

RAF-panel

 

 

 

 

 

Annonser

Responses

  1. Tack för Broussard det tog mig nagra ar tillbacka i Algeriet !! Han sa inget om det vasen planet gor !!

    Gilla

    • Tack Michel! Roligt att få en bekräftelse på att du fått det vanliga mail jag sänt dig med en bifogad artikel ur senaste numret av tidningen Nostalgia om den Max-Holste Broussard som flygs av en kille vid namn Pajus i Linköping.

      Detta som en slags förklaring till ditt inlägg.

      Jag har inte hört den i luften men motor och propeller ser ut som på AT-6/Texan/Harvard och dom kunde ju låta, Det minns jag från 50-talet!

      Gilla

      • Man forstar att du inte har suttit i planet i flera timmar !!

        Gilla

  2. Hej Michel! Är du i Sverige för tillfället, av din signatur att döma?

    David Pajus Broussard SE-BMH var tidigare norsk, LN-WMA, och samma som jag såg på Barkarby 3 juni 2006 vid EAA Fly-In. Men jag var just aldrig närmare än bilderna nedan visar.Enligt SFF kallades hon Claudine (Claudine Broussard heter en ung kanadensisk violinist lärde jag f ö under googlandet. Flygplanet Broussard kan ses som en fransk motsvarighet till den kanadensiska ”DHC Beaver”). Lästips:

    http://forum.flyghistoria.org/viewtopic.php?f=10&t=4274

    http://www.nostalgiamagazine.se/

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: