Skrivet av: Sudden | 2016/02/24

Det kära språket

Språkfrågor kan väcka starka känslor. Även hos mig men jag försöker behärska mig.

Många retar sig på pronomenet ”hen”, men inte jag. Jag tycker det är praktiskt helt enkelt. Det kan förhindra förhastade slutsatser. Senast såg jag det i Ulf Dahlstens artikel i DN Debatt om Palmemordet:

”Christer Pettersson hade under lång tid anförtrott sig till vederbörande, som numera är bortgången. Jag kan inte med säkerhet veta att den som ringde var den hen uppgav. Jag vet inte heller och vill inte veta om hen ringde på eget bevåg eller om hen gjorde det på uppdrag.”

Här förekommer förresten det klumpiga ”vederbörande” (så lätt att förlöjliga) men annars så visar ”hen” sin nytta.

”Var” och ”vart” ger också upphov till känsloutbrott eftersom det är en skillnad på dessa ord enligt de rättrådiga. Och visst är det så i svenskan men i vissa andra språk såsom engelska är det inte det. Där har man andra sätt att förtydliga sig på.

Jag har förresten ibland funderat på om ”navigera” innebär att veta var man är eller att veta hur man skall styra för att komma dit man vill.

Var gång jag tittade på TV-programmet ”På spåret” satte jag igång hjärnan när Kristian Luuk med hög röst utropade ”Vart är vi på väg”; jo han sa faktiskt vart. Men det man såg, det var var man var. Kanske det var därför jag fann de ofta göteborgskt vitsiga verbala beskrivningarna av målet alltför svåra. Fotboll och popmusik är heller inte min ämnen.

Sedan kunde jag förstås aldrig låta bli att stirra på bokhyllan som absolut inte såg äkta ut. Men en bra symbol för kunskap var den. Mycket bildning (= ej lönsamt vetande) finns verkligen i Fredrik Lindströms huvud. Andra ”visuella effekter” fanns också att begrunda senare i programmet såsom närmast himmelska ljusstrålar.

Påspåret

Inom järnvägen lär man säga att tåget går ”i riktning mot” och inte ”till” någon plats vilket vittnar om en  insikt om att det kan gå snett. Men om flygkaptenen på Arlanda skulle hälsa ”Välkommen ombord på vår flight mot Göteborg” skulle det nog inte kännas helt tryggt.

Här ytterligare ett exempel på felaktigt ”vart”. Även kan man fundera på prepositionen ”mot” som kan vara svår. ”Mot bättre tider” får ju exempelvis anses vara riktigt såvida man inte är bland obotliga pessimister:

Grundutbildning

Skärpning kära Försvarsmakt!

Författare, poeter och reklamfolk tar gärna till språkliga nybildningar. Shakespeare gjorde det och det får väl anses preskriberat men vad ska man tycka om reklambranschens ökända ”Winston tastes good, like a cigarette should” eller Asus motto:

Incredible2

Jag har förresten svårt för Asus motto. Inte bara rent språkligt. Har väntat en vecka på att få tillbaka den; hyser föga hopp. Den och det första Asus-köpet har kostat mycket tid, en del pengar och massor av sinnesro. Eller är det sinnesoron som kostat?

Här en yrkesskribents tankar i saken, ett citat nedan:

”Playing with grammar is an easy way for advertising agencies to grab our attention. Rhetoricians call switching a word from one part of speech to another ”anthimeria”. One particular way of doing it has caught the copywriters’ fancy. Virgin Atlantic is ”flying in the face of ordinary”. Sky television in Britain invites you to ”believe in better”. An Asus computer is the answer if you’re ”in search of incredible”. Bergdorf Goodman, the luxury-goods store, is celebrating ”111 years of extraordinary”. Yes, welcome to quirky. Welcome to edgy. Welcome to nounified.”

Men någon måtta får det vara på renlärigheten. Jag ser förlåtande på dem som inte håller isär ”före” och ”innan”. Jag kan det inte själv, nämligen.

Språket utvecklas. Vad som var OK för 150 år sedan är idag hopplöst fel. Här är två rättskrivningsexempel från den ändå rätt radikale författaren och pedagogen Carl Jonas Love Almqvist som även innehållsmässigt speglar en gången tid. Texterna är klickbara:

Skrif-öfning1A

Notera att fadern ska/får vara sträng och känna vrede. Det sades ta skruv – glädjen begynner ju åter. Pyttsan! Men ärligt.

Skrif-öfning2A

Man säger ju att människan spår men Gud rår men här får man också veta att det är Pål som sår, annars blir blir det inget!

Den som lyssnar på radions program ”Språket” märker snart att det inte längre heter imperfekt eller realgenus. Nej preteritum och utrum ska det vara. Det härligt hjortronsmyrsvampiga pluskvamperfekt finns dock kvar.

Språkterminologin är inte som jag minns från skolan och man får veta att i andra språk ”tänks” det på andra sätt. Den ökade invandringen har gjort det nödvändigt med en mer korrekt (kan man komparera korrekt?) terminologi i vår språkundervisning.

Man minns från skolan hur konstigt det var med engelskans användning av ing-form samt konstruktioner med”do”. Fransmän har en speciell uppfattning om tempus och tänker inte som vi i presens och preteritum, har jag påmints om nyligen. Och alla de där accenterna kan faktiskt vara nödvändiga som jag såg på Facebook (som hjälpt till med översättningen):

Cirkumflex

Kom ihåg (En lärdom från en flyglitteratur-konferens på Malmen; det är tacksamt att slå ned på andras misstag): Namnet Breguet skrivs utan några accenter trots att möjligheterna att lägga dit sådana är många. Men Blériot ska ha en.

Det är väl en gammal knäckfråga om språket styr tankarna eller tvärtom. I övrigt brukar man ju ofta se vilket språk en svensk text är översatt från, åtminstone för engelska, fransk eller tyska tycker jag. Översättning är en verklig konst och ska källspråket kunna skönjas eller ej?

Härom året utkom Sara Lövestam med en bok ”Grejen med verb”. Läs den! Här ett klipp ur ett avsnitt om att svenskar uttrycker sig annorlunda än engelsk- eller fransktalande:

”När en svensktalande inte ligger, sitter, står eller går, så håller de på i stället. Jag höll på och målade sista biten på staketet när min sambo ändrade sig till blått i stället, kan man berätta för sin psykolog, utan en tanke på att detta hade varit ett ultimat tillfälle till imperfektanvändning om man hade talat franska.”

Det kan räcka nu. Naturligtvis kom jag inte in på de språksaker jag tänkt behandla. Men man hittar så mycket annat kul när man håller på och skriver. Njut av detta fynd om hur det är för oss äldre att hänga med i de tekniska krumsprången. Jag var av någon anledning jag nu glömt ute efter ett Blandaren-citat: ”Jag är en tillbringare av min tid hos eder”, texten var som jag minns den åtföljd av en vanlig tillbringare.

Jag lyckades så hitta detta i mitt exemplar av Jubileumsblandaren” (de första hundra åren).

Trånad

Ord ger associationer – startar tänkandet. Utan språk – inget tänkande. Kanske.

Sudden

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: