Skrivet av: Sudden | 2016/03/08

Cyklismen, rymdens erövring och krigets vinnande

På Facebook hade min svägerska Anna visat några ”rickshaws” som man kunde skjutsa pensionärer i. Kanske något för mig som inte längre orkar cykla själv men som bäst och bekvämast tar mig fram med bil utan att kräva någon kommunal eller privat färdtjänst. Men bilar ryms tyvärr inte längre överallt på våra gator; privatbilismen har en tendens att kväva sig själv.

Rickshaws

I min kommentar påpekar jag den ”pro-cyklism” som råder; politiker vill gärna göra sig populära genom att påstå att de ”satsar pengar” på bättre framkomlighet för cyklister. Att detta inte är möjligt och att cyklister därtill utgör en fara för andra trafikanter och inte minst sig själva är en annan sak. Jag tror inte att privatcyklism är något att satsa på, den är alltför krävande och även lågpresterande, även om nöjescyklism kan vara nog så trevlig.

Kanske ”samcykeln” vore en lösning? Det ger den nära kroppskontakt som dagens kollektiva transportmedel bara ibland bjuder på, men som kvinnor inte lär vara är så roade av. Säger dom.

fyratandem

Bilden är lånad härifrån. Tekniknörden funderar givetvis över kedjorna och dreven; benen bör ju röras synkront, speciellt när det är så trångt.

Här i alla fall ett exempel på dagens pro-cyklism i medierna (obetald annonsplats):

Dubbelparkering

Kära DN, det är cyklarna som äventyrar säkerheten och framkomligheten (framkomlighet är bl a att kunna lasta av sitt fordon så nära husporten som möjligt). I bilden syns två ovanliga fordon som väl formellt är cyklar. Här kan man läsa några definitioner på cyklar och andra fordon i trafiken . Notera att det görs skillnad på s k ”lekfordon” och cyklar. Det har ju på senare år därtill kommit fordon som tänjer på gränserna för cykeln eller som är helt nya och vars plats i trafiken inte är självklar. Elektriska hjälpmotorer på cyklar, Segway och eldrivna ”rullstolar” exempelvis. Här en kombination härav, Ogo.

Ogo

Segway-fordon” fordrar en tilltro till stabiliseringsteknikens fullkomlighet som jag saknar. Men jag har ju faktiskt vågat flyga (själv, helt manuellt. Utan motor till och med.)

Men tillbaka till Annas ”rickshaws” som med motoriserade versioner är ett inslag i den indiska gatubild vi verkar vara på väg mot. När jag såg bilden kom jag att tänka på en tidernas mest berömda ”science-fiction”-berättelser, The Space Merchants av Frederik Pohl och C.M. Kornbluth.

Boken kom under 50-talets första år, hade utvecklats ur tidigare texter, och hette på svenska ”Rymden är vår”. Jag läste den nog först flera år senare.  Den är kritisk mot konsumtionshysterien, de stora företagens makt och påstådda våldsutövning genom sina ”detektivbyråer”, fattigdomen, utsugningen och resursbristerna. Vanliga kontorsslavar bor i kontorsfastighetens trappor som nattetid görs om till små sovalkover. Och inte minst förlöjligar författarna reklamens fördummande makt. Det finns i skildringen en miljörörelse som hånas och bekämpas och som därför verkar i det fördolda (och beskylls för sabotage) men där stöd visar sig finnas högt upp i samhället där bokens hjälte minst anar det. Mycket välkomponerad men det är ju en text som det filats länge på och diskuterats mellan författarna.

Mycket känns igen. Idag har vi islam att skylla på – inte konkurrerande storföretag eller expansiva stormakter.

Det finns en scen där bokens huvudperson med sin dam beger sig hem från en nattklubb. Man slår på stort, beställer en ”tandem-kedjebil” som dörrvakten hjälper till att putta igång. Man har satt in sotfiltren i näsan innan man stigit ut på gatan:

Tandem

Så här såg omslaget till en tidig version av berättelsen, ”Gravy Planet” ut (bild från Wikipedia). En tandem-rickshaw i modern amerikansk storstadsmiljö:

Galaxy

Jag slängde för många år sedan mina få exemplar av ”svenska Galaxy”. Kanske dumt.

I boken skulle planeten Venus koloniseras för att tjäna pengar på och reklammakarna försökte locka kunder. Här nedan får vi träffa den dvärg som var tillräckligt lätt och litet resurskrävande för den tur-och-retur-resa som skulle visa att en kolonisationsresa var möjlig. Här avslöjas gapet mellan reklamens visioner och verkligheten:

Oshea

Ordet ”relä” finns i berättelsen. När såg du ett relä sist? Transistorn var ännu inte realiserad när berättelsen skrevs men var känd ”i princip”.

Pohl fick idén till en berättelse om reklambranschen när han var meteorolog i amerikanska flygvapnet i södra Italien. Jag kommer då att tänka på Joseph Hellers roman ”Moment 22” i samma miljö med bl a romanbifiguren Milo Minderbinder, alla tiders största entreprenör. För en gångs skull är filmatiseringen lika bra som boken. Se även här och här kan vi bl a se Milos B-25, märkt M&M.

För att bättre lära sig reklambranschen tog Pohl efter kriget arbete som copy-writer hos olika förlag (Popular Science) och trivdes faktiskt väldigt bra i jobbet som reklamare!

Så kan det gå!

Sudden

Annonser

Responses

  1. Hej Lars et al,

    The problems with cyclists is that they are a privileged group. They are let out to use our streets and roads without any qualifications or responsibilities whatsoever. But, this is easy to solve. Demand that they take a driving test before they are let loose. They, as all others that use the road, should know the rules of the road. And to have a doctors certificate after a certain age so that we other road users know that these individuals in charge of the bicycle are sane, can see, and hear. And, they use the road so they should pay a fair road tax as we other road users do, and display the disc that shows that have fulfilled this duty. They should have an insurance too. If the cyclists runs into my car I should be able to claim compensation.

    Problem solved.

    What a wonderful job the cobber, or was he a keewee, has done in inventing the Ogo. I have two friends in our neighbourhood who are in wheelchairs and, knowing them well, I also know how limited they are in their freedom of movement. The problem we have is that we do not miss so many things that we simply take for granted; the ability to walk, the ability to hear, the ability to speak, the ability to hear, and numerous other gifts that we are blessed with.

    Gilla

  2. Tack för dina slang-ord från södra halvklotet!

    ”Sången ädla känslor föder” sägs det. Det kan man knappast säga om trafiken. En alltför stressad miljö, och ju fler trafikantkategorier, desto fler regler och konflikter. Blandar man dessutom in ovidkommande miljö- och livsstilsillusioner blir det kaos i tänkandet och kännandet. Här några exempel på ”känslor”, inklusive nostalgi:

    http://asikt.dn.se/asikt/debatt/ar-bilmarket-avgorande-for-hur-man-beter-sig-i-trafiken/

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=438&artikel=6376904

    (Dessa ansvarslösa rubriksättare! Och dessa cyklister som vill vara gatans kungar, trots att de är ofta är duktiga inom sitt eget gebiet. Något slag av komplex? Och de som var ”rabulister” i sin ungdom klagar nu på dem som bryter mot lagarna. En icke ovanlig utveckling dock.)

    Ur ett brev från en vän för ca 15 år sedan:

    ”Det känns emellertid lite taskigt att så här på äldre dagar bli utpekad som parkeringsligist och trafikförordningsmarodör. Veten att jag aflade prof för framförande af automobil år -48 ren. Då var det minsann inget hymlande om parkering och sådant tjafs. Man ställde sitt fordon där man bäst
    behövde ha det tillgängligt inför nästa tur
    . Lapp-Lisa var någon som sjöng och spelade gitarr, men som aldrig syntes söder om Hässleholm.”

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: