Skrivet av: Sudden | 2016/06/08

Iakttagelser i ljuv blomstertid

Nu har den recencerats, Maria Küchens bok ”Att flyga”, som jag tidigare omnämnt. Man kan lyssna på henne i slutet av detta radioprogram. Ser fram mot att läsa den. Flyghistoriskt amanuensiskt tragglande med ägarlängder och märkningar i all ära men…  Tacka vet jag teknikhistoria, action och upplevelser.

Man försöker ju vara en läsande människa, en ”kulturman”, en varelse som för en tid sedan våldsamt angreps på kultursidorna. Feminismens Ardenneroffensiv?

160604_Kulturmannen

Eva höll i kameran liksom för några andra bilder i denna bloggning. Mitt läsande har försenat mitt bloggande kan jag ju skylla på, även om nog helt enkelt är så att jag börjat tröttna. Ibland blir det mycket höga läsarsiffror (över 200 mot normalt ca 70/dag!) men senast visade det sig handla om att jag citerats på Flashback eftersom jag för några år sedan hade tyckt något om de kortläsar-mojar som man i ökande utsträckning stöter på i vårt ”moderna” samhälle.

Jag ska väl vara lyckligt att en gång upplevt, i Estland måste det ha varit, en parkeringsplats där i en rucklig kiosk satt en gumma och tog betalt. Nu fordras det många års dyr utbildning i ekonomi och IT för att kunna sno folk på pengar. Och en kommunal ”parkeringspolicy”.

Om att man inte ska/kan/får tröttna på att skriva skriver den kloke Horace så här:

Horace

Det gäller här visserligen ”litterärt” skrivande men det finns ju likheter med bloggande och annat ”ordbajsande” som en bekant flygperson beskrev mitt skrivande på SFF forum när jag var beredd på ett enkelt vänligt välkomnande ”Hej, kul att ses!”  när vi stötte samman vid ett oldtimer-modellflygande på Gärdet.

Här de böcker jag har på gång. Allansson, som nyligen avled, har jag inte kommit igång riktigt med. Det är hans första roman, och jag anar att han ännu inte är så läsvärd som han senare blev.

160608_Läsning

En av böckerna är Evas. Evas ”Hon, Han och Döden” av Sven Wollter saknas, har inte börjat på denna än. Horace är lättläst men/och förförisk (så enkelt är det minsann inte men han har en stor förmåga att rakt och enkelt beskriva en ofta subtil essens).

Här nedan är ett smakprov på Lars Westman, han är bl  a känd för ”Bakvagnen” i tidningen Vi. Vi stötte samman för en månad sedan på en vernissage och jag tackade honom för de läsupplevelser han givit mig och vi var överens om att ”Vi” inte längre är vad tidskriften varit. Sedan några år prenumererar jag inte längre men jag har nu boken i min hylla.

Westman

Jag vågar mig också på att återge ett par sidor ur Tim McLellands bok om Hawker Hunter, skrivna av en av denna bloggs läsare.

Annars gäller det att få ordning i balkongträdgården. Potatisen har satt en väldig fart så det blir väl bara blast, medan annat tjurar. ”Påtandet i jorden” har blivit  svårare genom min ökande stelhet, bristande balans och kondition. Snart ramlar jag väl och bryter något. Oträning? Sista sommaren jag odlar?

6 juni har nu blivit helgdag medan Annandag pingst försvunnit. Det känns omtumlande, ”ur led är tiden”. När Eva och jag besökte Dalarö på Nationaldagen , kändes det som Midsommar. Men ändå inte; det var ännu inte ”full fart” och det blev så småningom litet kyligt på ”Ankaret” där vi njöt av strömming med potatismos. Och smält smör.

160606_Eva_strömming

Eva är en älskare av Bönaströmming och böckling. ”Bönan”, alltså med n på slutet, är ett f d fiskeläge/lotsställe utanför Gävle. Eva som språkpolis påpekar likheten med ordparet Falun och falukorv. (Det heter ju enligt någon språkregel (?) inte falunkorv). Samt suckar när hon hör talas om ”rökt böckling”; böcklingen är så att säga redan rökt.  Som kunnig i genetik har hon därtill kläm på vad som är sill och vad som är strömming och även artens variationer i Östersjön/Ålands hav/Bottenviken. Hon försökte på ”Ankaret” få besked om varifrån vår strömming kom men det blev inget svar. Hon misstänkte att den kom söderifrån men var ändå nöjd med smaken. ”Tacka det smälta smöret för det”, säger en okunnig som jag. Jag undrar om inte lingon hade förhöjt upplevelsen.

Hon hade med sin lätt norrländska bakgrund väntat sig att så här års i Dalarö få se folk hinka upp strömming från bryggorna men icke. Däremot såg vi ett Kustbevakningens Bombardier-plan flyga förbi samt en praktfull segelbåt, men att ha hemmahamn ”Västerås” var litet av en antiklimax.

160606_WB2_segelbåt

denna bild skymtar en större personbil, kanske en s k SUV. Sådana utgjorde en för mig förvånande stor del av den ström av bilar som tog sig fram på den smala Odinsvägen med sina många fotgängare . Eftersom min mellanson nyligen skaffat en Volvo XC 70, höll jag utkik efter en sådan, men Volvos siffror på bakluckan har ett mycket svårläsbart typsnitt. Beskedlig som jag är (?), tycker jag att redan XC 40 ser vräkig ut.

Elak som jag är kom jag att tänka på en viss flygorganisation som av ibland blev kallad ”Svenska Direktörsflygföreningen”. Nu talas det gärna om ”Allmänflyg”, som ju låter folkligt, ja nästan socialistiskt.

En del bilar gick väldigt tyst och så kommer också en Tesla. Minns hur el-bilar tidigare såg ”amatörmässiga” eller ”speciella” ut men denna Tesla verkar platsa i klassen ”lätt vräkiga snygga bilar”. Undrar hur det kommer att gå för företaget.  Googlade på mannen bakom, Elon Musk, och erinrades om att det där med kvinnor – det är svårt det. Jag försökte förstå amerikanskan i sådana texter där man inte vågar skriva att en person är helt enkelt girig. Men ”Elon” är ju i alla fall ett passande namn för en förespråkare för elkraft!

Tillägg 12 juni: Mer om den excentriske Tesla här:

Senare hade Eva och jag ”diskussioner” om sorter som Tesla, Örstedt och Weber och de fenomen som mäts med dessa sorter. Jag har glömt det mesta och minns bara att Nikola Tesla hos oss ansågs som en tokstolle (det är ju otacksamt att konkurrera med en svensk när det gäller trefas-systemet och Tesla är enligt denna text från Tekniska Museet bara en av många) men aktas i USA. Den svenska Wikipedia-artikeln om Tesla känns för mig inte helt svensk. Eva kände dock till termen Tesla. Minns nu bara svagt termer för fenomen som magnetism och dess B- och H-fält som man läste om i ämnet ”Hallén” på KTH, d v s teoretisk elektroteknik. Tur att man nu är pensionär.

 

Sudden, som tycker det räcker nu. Mina planerade djupsinniga kommentarer till de sköna filmerna om flyg här och här får tyvärr vänta ytterligare ett tag

 

 

 

 

 

 

Annonser

Responses

  1. Nu http://www.svd.se/efter-40-ar–ater-i-sin-barndoms-saab skall jag försöka klistra in en länk – något som jag inte tidigare gjort i en kommentar:
    Ja, länken kom in, men på fel ställe. Men den verkar inte vara klickbar . jag törs inte försöka ändra. Nu måste jag gå kurs igen! Länken är till en mycket trevlig artikel i dagens (12/6) SvD, kulturdelen. Om Maria Küchen och en grå, gammal Saab.

    Så måste jag förstås breda ut mig ang. strömming – denna härliga fisk, som kan tillagas på så många olika vis. Klassisk är ju stekta som flundror med dill mellan och panerade i grovt rågmjöl. Till det gärna lingonsylt och potatis, ev potatismos. Vi fick syltad rödlök som tillbehör. Gott, men ovanligt för min del. Rödlöken tar man fram, om det blivit några flundror över. Och häller ättikslag över. Perfekt på en knäckebrödsmacka!! På knäckebröd kan man även lägga nyrensade böcklingfliéer – Mums!! Även böckling kan man ”tillaga” på olika sätt, men naturell är oslagbar. Varning: akta er noga för stora, gyllenbruna, stora fiskar, som säljs som böckling! De skall vara små och hårt rökta, med en lätt skrynklig yta, som är brun/svart. Då är det bönaböckling, ev från Roslagen och det duger också bra.
    Detta var kortversionen.

    Nu hoppas jag att Lasse fixar till länken!
    Eva

    Gilla

  2. Jag verkar ha fixat länken till SvD peppar, peppar. Det saknades ett mellanslag före ”http”. Det är mycket som man kan missa, själv gjorde jag ett liknande fel i ett mail häromdagen och fick skicka ett rättande mail. Tänk förresten om man kunde ta tillbaka vissa mail och förstås även pappersbrev…

    Det är annat som är konstigt, åtminstone just nu. Min dator eller WordPress? Försök öppna i nytt fönster om det krånglar.

    Jag hade faktiskt läst en SvD-artikel om denna grå Saab – fast inte den som länken går till utan till en tidigare mer bilinriktad artikel. Men mycket trevlig den också. Det verkar finnas tre samhörande artiklar (olika datering) men det verkar som inte alla kan nås av icke-prenumeranter och då den Eva länkat till. Denna bör dock funka för alla: http://www.svd.se/bilder-hang-med-i-en-narstudie-av-lilla-gra#sida-1

    Funderade över hur en lektor på Västgötasätten som köper en ny Saab kan vara. En grå bil låter litet tråkigt och man undrar om lektorn var av den grå typen också. Det framgick inte av den artikel jag läst men av de andra artiklarna framgår att han minsann uppfostrade sin dotter på ett bra sätt och hon har sinne för svensk industris ingenjörer och deras olika ideal. ”Saab var en mer fantasifull bil än den tråkiga Volvon” står det i en av artiklarna (ungefär) och visst var det så. Tro mig.

    Jag tänkte på min modersmålslärare på gymnasiet som ej var lektor och var ovan att undervisa på gymnasienivå, det förklarade mina kamrater många, många år efteråt. Man gjorde sig lustig över honom, elever kan vara grymma. Alltid grå kostym i något kraftigt ”diagonaltyg”, med en slejf (?; ”degenererat bälte”) på kavajryggen. En basker gav möjligen ett intellektuellt intryck – så sågs väl baskern en gång. Fjompig tyckte jag.

    Namnet stod på den namnskylt (eller skattekvitto) som dåtidens bilar skulle vara utrustade med; den satt ofta inom synhåll från förarplatsen (exempelvis solskyddets baksida). Titel skulle folk ha på den tiden fast det saknas på denna bild jag stulit från någons webbsajt:

    Lektorn var far till författaren Maria Küchen som jag haft anledning läsa litet om på sistone och ska läsa mer av som jag nämnt på bloggen. Det var väl därför jag läste SvD-artikeln. Ser nu att den den artikel jag inte läste berör Maria K:s bok.

    SvD-motorjournalisten vågade till sist köra bilen och gillade den. Den hade en trecylindrig tvåtaktsmotor och frihjul, litet eljest alltså. Jag har en gång i Dresden åkt med i en östtysk IFA Wartburg som också hade en sådan motor. Den drog så jämnt och fint, den motsvarade en 6-cylindrig fyrtaktare som var (och är) litet lyxigt. Att göra en motor skakfri är inte lätt om man har få cylindrar.

    En sommar – kanske 1958 – åkte jag med en studentkamrat i hans Saab 92. Tvåtaktare med frihjul men nog bara två cylindrar. Kanske hans pappas. En fin sommar. Sista utflykten en sen augustidag badade vi vid Hässelby, och då drog ett moln upp på himlen. Då tog den heta och torra sommaren slut.

    I SvD-artikeln på Kultursidan ingår en film om Viggen som flyger i gryningsljus. Något för de mer sentimentala av oss. Den finns på https://www.youtube.com/watch?v=E8Eom2shLyo&feature=youtu.be . Ja, det var tider det, när vi hade råd med ett stort flygvapen. Jag tvivlar ofta på ekonomernas förnumstigheter som ”detta har vi inte råd med”. Strunt! Behövs något så går det att fixa – det är en bra grundinställning. Såsom ett starkt försvar, en stor flyktingmottagning eller något annat.

    Slutligen några sakkunnigt rensade böcklingar fast troligen ej av Gävle-proveniens.

    Gilla

  3. När jag läser SvD:s artikel med Maria Küchens analys av ”läget i landet” hittar jag denna passage (klickbar):

    Kommer då att minnas hur en av mina söner, som en tid var kontaktperson mellan bil-Saab i Trollhättan och en fransk leverantör av bil-komponenter, berättade om en Saab-ingenjörs besvikelse när han inte fick utforma en detalj i kylarpaketet som han ville. General Motors/Opel i Rüsselsheim hade redan bestämt hur det skulle vara.

    Gilla

  4. http://www.svd.se/den-erotiska-styrkan-i-ett-brant-stigande-stridsflygplan/om/bokvaren-2016 Dagens recension och ros! Men varför verkar inte länken klickbar? Jag har ju bara kopierat.
    Eva

    Gilla

    • Jo, det var en positiv recension. Samma gällde en recension jag tidigare tipsat om.

      Maria K har f ö bott i Uppsala och det var där hon blev så tagen av Viggen-planens kraft när hon stod och tryckte näsan mot staketet vid Ärna.

      Din länk var fullt klickbar hos mig och det verkar som man inte behöver vara SvD-prenumerant heller. Länken blir klickbar först när kommentaren sänts. (Är den inte klickbar kan man kopiera och klistra.)

      Sedan har jag något annat knas som gjort mig sömnlös (det blir hos mig ibland fet stil och kommentarslistan innehåller ”krafs” om jag inte beter mig på ett speciellt sätt.) Det kan möjligen ligga hos WordPress, men Facebook knasar också sedan någon vecka eller två, så någon skruv är väl lös i min dator!.

      Här en ännu äldre Saab!

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: