Skrivet av: Sudden | 2016/07/19

Sommarminnen

Efter en knapp veckas vistelse i Uppsala, Tobo-trakten och på Gräsö utanför Öregrund är tillbaka hemma sedan en knapp vecka. En del fanns att ta itu med och det var svårt att starta på något nytt. Knappt två dagar totalt vistades Eva och jag på Gräsö. Den mångberesta Eva hade faktiskt aldrig varit där och jag tyckte att det var dags att träffa mina gamla lekkamrater från tiden min familj brukade hyra en del av deras boningshus under några sommarveckor för omkring 70 år sedan.

Google Streetview visade att en del var sig likt och telefonsamtal och Eniros kartor visade att värdfamiljens barn nu byggt sig hus på markerna kring den gamla byggnaden. Gjorde och skickade kopior av bilder i album från den ”lyckliga tiden” samt la också ut bilderna i ett ”webbmoln ”.

Kvar stod det gamla huset och dess flesta ekonomibyggnader och förvånansnog dasset som såg ut så här 1954. Lagårdsbacken var sig rätt lik enligt Google Streetview för några år sedan. Men inga kor fanns längre och bara tre höns + tupp.

160712_Lagårdsbacken_Eva_Olle_Gunnar

Ett utedass är inte något man skämtar med enlig journalisten och författaren Lars Westman som under 30 år hade höll kontakt med läsarna av ”Bakvagnen” i tidningen Vi detta ämne. Jag öppnade nu dörren och fann att det var i stort sig likt även om ”tapeterna” var rätt förfallna trots att de bytts efter mitt 40-tal

Ett trehåls-fjöl var det fortfarande, kanske samma bräda och lock. Egentligen syftar ordet ”fjöl” på själva sittbrädan, och inte på de tre hålen i olika storlek. Några språkliga funderingar här.

Familjen hade många barn, också de i olika storlek. Olle, Gunnar och jag satt tillsammans  på kvällskvisten och filosoferade tillsammans och läste seriesidorna som fungerade som tapeter och väggtätning. Så vill jag minnas det i alla fall.

160712_Dasset_iallsinprakt

Tapeterna var nu bytta men i dåligt skick. Jag minns inte de serier Micky (Musse Pigg) och StorKlas och LillKlas som jag nu fick se och som jag tror var från 50-talet. Jag saknade nu Lisa och Sluggo, Karl-Alfred och Olivia, Frasse, Knoll och Tott, Tjalle Tvärvigg, Mandrake (m. Lothar!), Prins Valiant och vad de nu hette. Kanske också Hasse? Men för all del, minnet är vanskligt. Tarzan och Fantomen fanns nog då. Här ett exempel på vad jag nu såg:

Micky

Att Micky Mus (han hette så då) hade en brorson Putte visste jag inte. Han är som vanligt mer lugn och pedagogisk än den koleriska Kalle Anka. Poängen är inte dålig, den snälle och småpräktige Micky blir som så ofta litet lurad, medan det roliga i avsnittet med Storklas och Lillklas fattade jag ej, och även denna denna strip är litet tandlös tycker jag. ”All vår början bliver svår”, så sant så.

Storklas_Lillklas_Allhem_1955_jpg

Det hör ju till att på dass ska det finnas ett porträtt av kungafamiljen som här i det f n stängda VVS-museet i Katrineholm:

090830_VVS-museum_dass

På Gotland såg jag en gång tsarfamiljen på dass:Stenkumladass_2001

Här på Gräsö pryddes nu väggen av Lennart Hyland med en av värdinnorna i TV-familjeprogrammet ”Hylands hörna” andra säsongen 1965, Berith Anserud.

160712_Dassprydnad

På min tid tror jag det fanns ett riktigt pampigt kungafamiljporträtt från det ena 1800-talet.

 

Sudden

Annonser

Responses

  1. Ja, tack vare dig, Sudden, har jag kunnat lägga ytterligare en ö till min ”samling”, nämligen Gräsö – Uppsalas närmaste ö. Och det var en upplevelse! Möten med många intressanta människor. Spännande, för mig annorlunda miljöer. Somt var tydligen nästan oförändrat sedan Suddens barndomssomrar. Ångrar att jag inte avsatte några minuter i det fina hemlighuset – man bör ju varje sommar ha minst en sådan sittning. Det har blivit glest med detta de senaste åren. Gräsö var en positiv upplevelse; som bonus fick jag mig en liten dos konst – Gräsö Konstrunda pågick under veckan.
    Måste dementera ett påstående: jag är inte berest. Men jag har varit på en del udda platser och då kan det verka så. Under min tid som forskarstuderande fick jag genom bl a stipendier möjlighet att delta i kurser och konferenser på de mest konstiga platser. Under vårens rundresa på Sicilien återsåg jag efter 42 år en av dessa platser, Erice. Då en liten håla – nu lika liten men med turistfinish. Inte så konstigt, för där är mycket vackert och staden är pittoresk. Är det någon av bloggens läsare som har besökt Erice? Undrar Eva

    Gilla

    • Jo, besöket var mycket lyckat, men du är också trevlig att resa med. Träffade många fler än väntat, det hade gått dem väl i livet, och några bodde ”löjligt nära” oss i sitt fastlandsboende så vi fann några gemensamma bekanta från våra ”vardagsliv”. Världen är liten! Många fler byggnader, bättre väg (men ser dock väldigt litet av havet från vägen/byarna; men man kan komma åt att se Forsmarks tre stora kuber). Örskärsvik (sundet mot Örskär vid Gräsös nordända) ger havskänsla och vi kom med bil i just rätt tid på dygnet. Det fanns där en väldig mängd tärnor men just ingen mås. Landhöjningen märks (även om det var höststormen 69 som tog sjöboden; tänk så gott det doftade i en sådan). Gistvall har man ingen längre. Vassen har brett ut sig ( jämförde nyss några foton). Långrev fiskas det inte längre med, ål som man förr fick mycket av finns det inte mycket av längre och fisket av ål är dessutom i stort helt förbjudet. Minns hur pappa flådde dem; härtill behövdes papperstidningarna!

      Sudden

      Gilla

  2. Hej Lars et al,

    Your blog brought me back to when I was around 7 years old. We lived I Kalmar in those days and we visited and stayed with friends who were small farmers in the Summers. I suppose my parents wanted me to get a bit of fresh air and be able to run around in the fields and in the forests. One farm we stayed at was at Blomstermåla and another in was the north-eastern part of Visby, the name of which I can can no longer recall but it was not far from Gärdslösa. Small farms they were and very basic. But the people were happy and I remember some very delightful Summers at those farms. They all had outdoor loos, very much like the tree abreast one you show in your picture. In those days time was not a problem and I remember spending hours in those loos reading the cartoons like StorKlas och LillKlas, Kalle Anka, or Karl-Alfred from the pages of the weekly magazines that were cut up and recycled as toilet paper. There you are; we were recycling already 70 years ago, not only paper, but also the food we had eaten, now deposited in large bins under the wood we sat on, and which when full were emptied in the fields.

    I can but compare the three abreast seats in the today’s low cost carriers with those in the loo cost carriers. The entertainment in the loo cost carriers was far superior to those in the today’s low cost carriers. The company you get in the low cost carriers can sometimes be very cold an uncommunicative. In the loo cost carrier we always had something to discuss and information was exchanged. Men do not gossip, they exchange information. Where they compare best is when you look at the comfort of the seats. Not much difference although the legroom in the loo cost carriers was far superior to those in the low cost carriers. And, best of all, there was never any queuing, security checks, and waiting before taking your seat in the loo cost carrier.

    Those were the good old days.

    And this is how it is today.

    http://www.telegraph.co.uk/travel/advice/around-the-world-by-low-cost-airline/

    Gilla

  3. Tack Erik för dina minnen och även observationer av hur det gått bakåt både med komfort och trevlighet hos dagens lågprisflyg jämfört med gårdagens utedass..

    Jag kommer att minnas enkel-utedasset i pappas barndomshem. Det var inrymt i bortre änden av ett avlångt magasin för att förvara varor till lanthandeln i boningshuset. Det fanns även vedbod och litet annat. Doften var en blandning av varuförråd och torrdass. Ventilationen var dock mycket god, väggplankorna satt glest, men för att minska dragigheten fanns reklamaffischer eller emaljplåtar (spinoff från affären) på väggarna. Jag minns speciellt ”Pellerins Margarin” som varit ett stort varumärke före min tid. Även en plansch med någon underskön filmstjärna med klämmen ”Nio filmstjärnor av tio använder Lux toalettvål” Texten har fastnat i mitt och andras minne; många travestier finns.

    Litet om dessa och andra gamla varumärken:

    http://www.samlaren.org/emaljskyltar/

    http://www.unileverhistoria.se/Lux/Media/Filmer/Lux-reklam-med-Monica-Zetterlund/

    https://commons.wikimedia.org/wiki/Category:Pellerins#/media/File:Pellerins_Margerin_skylt.jpg

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: