Skrivet av: Sudden | 2016/10/15

Minnen kring Mariefred

Eva föreslog att vi kunde ju resa bort till något trevligt ställe över en helg för att fira hennes födelsedag. Mitt val föll på Gripsholms Värdshus som ligger inne i det lätt pittoreska Mariefred med utsikt mot Gripsholms slott.

161010_gripsholms_vardshus_utsiktmodif2

Jag hade nämligen varit på värdshuset tidigare. Det lockar inte bara sentimentala gamlingar till sig utan även aktiva kontorsmänniskor som måste resa bort från arbetsplatsen för att få distans för att kunna diskutera förhållandena på denna, ”ha en konferens”. Kanske detta är en ganska ny företeelse som inte var aktuell då värdshuset började sin verksamhet, jag tror det var 1645.

Men jag och mina arbetskamrater på Telia Research konfererade i slutet av maj 1991. Vi for med ett snabbgående litet fartyg över en spegelblank Mälaren; avfärd 17.15. Dagen därpå kl 17.00 var vi åter, ”vid Stadshuset. Hemma 18.07”. I min resejournal finner jag noteringen: 1991, 29-30 maj. Mariefred. Rlb kontorsmöte. Ett bra val av plats och underbar resa dit med snabbåt men vaknade på natten och trodde det var storm fast det var ventilationen!

I förkortningen Rlb står R för radio och b för bredband, ett begrepp som då betydde något helt annat än i dag men som innefattade flera radiotekniska konstarter som sinsemellan var helt olika, men något måste det ju kallas när huvudområdet var ”smalband” vilket inkluderade allt med mobiltelefon vilken var den viktigaste delen av avdelningens verksamhet.

Jag ser att denna angenäma utflykt resulterade i en reseräkning fast det var ju litet snålt att begära ersättning för en sådan nöjestripp. Vad vi konfererade om minns jag ej, ej heller hur middagen första dagen var. Det är granskaren som fyllt i ersättningsbeloppen.

reserakning_mariefred_maj_1991

Jag erinras om vem som 1991 var kontorschef, och att han då avlöst den tidigare chefen. Denne hade ägnat sig till 100% åt telesatelliter och speciellt åt att få igång den station Televerket en tid hade vid Ågesta. Många hyllmetrar av pärmar från den japanske tillverkaren och andra pärmar fanns i hans rum. En mycket målmedveten och flitig person men förgäves.  Telesatelliter blev aldrig ”populära” inom televerket, medan norrmännen då var mer aktiva. De hade ju också större behov än Sverige (Svalbard, sämre utbyggt telefonnät). Televerket gjorde sig snart av med Ågestastationen och efterträdaren Rymdbolaget höll inte ut så många år heller.

Om denne tidigare kontorschef kommer jag ihåg att körde en VW Jetta, som var bra för familjens speciella ändamål. Hans hustru spelade nämligen cello i en orkester och instrumentet fick inte plats i vilken bil som helst. Men väl i Jettan.

En gång smög jag in i chefens rum och öppnade en av de många pärmarna och fann en vetenskaplig rapport från tyska satellitspecialister, och såg till min förvåning en gammal skolkamrat, Mattias Soop, som huvudförfattare! Jag visste visserligen att han var verksam i Tyskland men i alla fall var det ju ett lustigt sammanträffande. Det handlade om hur man fick satelliter in i den bana man ville och sedan hålla sig där.

Mattias dog 1999 vid 61 års ålder och vi besökte nu hans grav vid Ytterselö kyrka, en och en halv mil norr om Mariefred där ätten Soop en gång uppfört slottet Mälsåker.

161010_mattias_soop_grav_ytterselo_kyrka2

Jag tänkte tillbaka på de marsvin som de tre bröderna Soop hade en tid. En gång cyklade Mattias och jag som realskoleglin från villan vid Palmfeltsvägen i Johanneshov in till Södermalm och köpte hö till dem. Mattias berättade också en gång att familjen hade en bil som stått uppallad under kriget, och att ratten nog inte satt fast ordentligt. När man kört med den en bit hade nämligen rattens neutralläge förskjutits. Pappan arbetade vid Medicinalstyrelsen e d, och hade tjänstgjort lång tid i Persien medan mamman var danska (Brita Juel-Soop) och målarinna; hon kopierade bl a äldre porträttmålningar.

Här nedan har vi slottet Mälsåker som håller på att restaureras. Under senare delen av andra världskriget var unga norrmän förlagda där för att utbildas till ”militärpoliser” för att tjänstgöra om oroligheter skulle uppstå vid den förväntade befrielsen av Norge. En kall vinternatt uppstod en brand på byggnadens vind men eldens verkningar kunde begränsas.

161010_malsaker_slott

Slottet gör sig bra från Prästfjärden och är en populär rastplats för skridskoåkare. Här ser vi Eva med den ännu ej isbelagda Mälaren som bakgrund.

161010_eva_malsaker

Ja, nu har jag inte berättat om allt gott vi åt och drack men det och annat kanske kommer senare. Här har vi tagit rast vid Taxinge slott som har en fantastisk konditoriservering, norra Europas största kakbord säger man.

161009_taxinge_taforsig

Sällan man ser mig så trovärdigt (?) glad…

161009_taxinge_lars

Mariefreds Värdshus var sig likt (tror jag…) och fint och prydligt stilsäkert. Inte för att jag minns några detaljer men det märktes på själva stilen (och inte på funktionen)  att man inte renoverat mer radikalt de senaste 25 åren. Något jag mindes var dock det stormliknande ljudet från ventilationsanläggningen. Men nu behövde jag inte frågande ta mig fram till fönstret för att speja efter tunga regnskyar och vajande trädkronor.

Sudden

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: