Skrivet av: Sudden | 2016/10/27

Mer kring Mariefred

För drygt två veckor sedan firade Eva och jag hennes födelsedag genom att ta in på Gripsholms Värdshus, som ligger i Mariefred med utsikt mot Gripsholms slott på andra sidan vattnet 300 meter bort.

Här smakar Eva på middagsdrinken, Aperol Spritz. Härligt läskande. Jag hade ju tänkt mig en Campari som jag minns från de bjudningar man var med om i jobbet ute i Europa för att som televerkare främja svensk rundradio. Förhoppningsvis; jag anlade en vanlig ingenjörsmoral utan att veta så mycket om hur Televerket, Sveriges Radio och Sveriges Television ville ha det. Någon Campari bjöds det tyvärr ej på i Mariefred, men upphovet till Aperol är i varje fall liksom Campari italienskt. Liksom mycket av det franska köket i grunden är italienskt har jag hört.

161009_eva_aperitif_gripsholms_vardshus

Se hur väl Evas klänning matchar aperitifen!

Även jag sippade på min drink om än inte med samma elegans. Maten var italienskt inriktad med flera verkligt goda saker. Risotto låter mycket italienskt men var faktiskt okänt för mig och var litet av en besvikelse. Ett tag föresvävade en Ossobuco mig, det har jag ätit en enda gång och minns det som något gudomligt. Så jag skulle nog ha blivit besviken …

På väg mot Mariefred stannade vi upp vid Taxinge slott där slottscaféet har ett mycket stort utbud av smakliga kakor och bakverk.

161009_taxinge_macka_eva

Kanske någon grävande DN-journalist har glädje av våra kvitton.

Resan med bil från Stockholm var inte lång men jag orkar inte så många mil längre utan jag slängde mig på sängen och somnade när vi packat upp. Vädret var också trist och inte lämpat för någon promenad. När jag steg upp letade jag länge efter mina glasögon tills jag fann dem i sängen – med en knäckt skalm!

Nå, jag hade länge väntat på att något sådant skulle hända och dessa glasögon ska jag egentligen inte använda. Senare har jag ”stelopererat” skalmen med hjälp av epoxy-lim samt litet aluminiumväv, en gång för mycket länge sedan köpt för att laga rostskador på bilen. Det hela verkar funka men ser ju inte så elegant ut. Det ena näsryggsstödet försvann för ett halvår sedan och sedan dess slipper jag skavsår på näsan!

161011_reparerade_glasogon

Dessa progressiva glasögon är mycket gamla (åtminstone receptet är 21 år) och anpassade till mina ögon före starroperationen för 1½ år sedan. Då valde läkaren att operera in en lins som han tyckte var ”lagom”. ”Kanske du ibland kan komma att behöva några enkla Clas Ohlson-läsglasögon” sa´ han och det var riktigt. Men ändå, progressiviteten i de gamla glasögonen är faktisk behändig, inte bara vid läsning eller bildskärmsarbete. En annan sak är att starroperation gjorde mig medveten om (eller förstärkte) ett dubbelseende som kan vara mycket störande vid bilkörning under vissa ljusförhållanden samt när jag ska se text-TV eller filmtextning. Det var dessa situationer som krävde dyra nya glasögon – men jag fick ett par så slipade solglasögon på köpet. Bilkörandet går nu bra men ibland märker jag en högst påtaglig distorsion och felaktig avståndsbedömning vid närbelägna föremål. Jag bör nog ta av dem vid trång parkering.

Att bedöma storleken av ett föremål kan också bli lurigt. Jag minns att jag hos ICA när jag var ovan vid glasögonen inte kunde avgöra  om mjölkförpackningen i min hand var en en-liters eller en tredeciliters. Måste ta av glasögonen för att bli säker.

Denna ögonoperation fick mig att fundera över ögats och seendets komplexitet. Men jag kom inte fram till något precis, annat än att det handlar om avancerad ”programvara” i hjärnan. Växlandet mellan glasögon gör att det ibland känns litet vilset när jag inte har glasögon på mig.

Mariefred och Gripsholms slott får mig att tänka på tyske journalisten, debattören, kabaréförfattaren med mera Kurt Tucholsky som i Tyskland idag nog är mest känd för en romantisk roman, ”Schloss Gripsholm”. Och tyska romantiska föreställningar om Sverige går inte av för hackor! Jag gav upp efter några sidor; min tyska räcker inte eller om jag fann berättelsen alltför ”söt”. Jag kom att känna till honom genom att jag 1964 gifte mig med Ingrid från Tyskland, som i början av 60-talet hade flyttat till Sverige av nyfikenhet på landet, och som väl kände hans namn.

Tucholsky var främst en stark kritiker av allt översitteri och förstås inte minst militarism och nazism. Levde (därför) ofta utomlands, flyttade till Sverige 1929. Hans skrifter var bland de första som brändes på bokbålen i Tyskland.  Han gick ur tiden 1935, ganska förtvivlad inför framtiden. Han är begravd i Mariefred och inte i Hindås där han annars bodde. Bodde dock en första sommar i Läggesta vid Mariefred och hade ungefär den utsikt man ser på bokomslaget nedan.

schloss_gripsholm_bokomslag2

Svenska PEN utdelar årligen ett stipendium under hans namn till en förföljd författare eller publicist.  P1 hade nyligen ett inslag om en nyutgiven bok om honom. Jag lånar här omslaget till hans roman; jag minns från vår bokhylla en gång i tiden, före skilsmässan, ett vackert ljusblått pocketbokomslag. Liksom jag minns en skiva vi hade där Hildegard Knef läste eller sjöng några Tucholsky-texter. Bl a om hur en influensa sakkunnigt läkarbehandlad går över på bara 21 dagar medan den obehandlad kan dra ut i tre veckor. ..

 

Sudden

 

 

Annonser

Responses

  1. Ja, det var en verkligt läcker helg!! Även risotton……….

    Gilla

  2. Du är alltid trevlig och glad vid matbordet! En gammal vana…

    Gilla

    • Men det är ju så härligt med god mat i trevligt sällskap!! Här är det nog mamma som förser mig och pappa som filmar. Tack Lasse för att du frös denna bild!! Och några till från samma tillfälle.

      Gilla

  3. Det var inte Aperol utan Aperol Spritz som jag så tjusigt suger i mig. Lär vara populärt bland ungdomar nu. Läskande och gott – ej så hög alkoholhalt som Campari. Trots allt, så är Campari ett strå vassare, enligt mig.
    http://nigab.se/inspiration/aperol-spritz-2/#

    Gilla

    • Jo, jag vet men har inte brytt mig om att rätta min text förrän alldeles nyss. I Aperol Spritz ingår ”italiensk champagne” för bubbeleffekt, ja receptet finns ju i din lockande länkade illustration/recept.

      Gilla

  4. Om Campari
    Jag har en väninna, vars far såg till att vi kan njuta av den italienska drycken Campari även i Sverige. Väninnan är något äldre än jag och som tonåring följde hon med sina föräldrar på semesterresor i Europa direkt efter krigsslutet. Väl i Italien serverades familjen en mycket läcker, röd aperitf! ”Den måste vi ha!” sa fadern. Väl hemkommen ringde han Vin&Sprit, som verkställde. Det dröjde inte lång tid innan man kunde inköpa Campari även i Sverige.
    Fadern var vid detta tillfälle chef för systembolaget i Gävle. Året var 1947.
    Självklart finns alltid Campari bland drinkvalen vid väninnans kalas.

    Lite irriterad på mig själv att jag inte kom ihåg detta då jag skrev om Aperol.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: