Skrivet av: Sudden | 2017/02/27

Om svårigheten att nå sitt tak med mera

Här i Handen har vi tillfälligt välsignats med för årstiden normalt väder, alltså litet snö och temperatur under noll om än bara litet. En utfärd norröver till Uppsala igår visade mindre av snötäcke, men för en stel gamling med käpp men utan broddar och med rackligt balanssinne och muskelkontroll är det även där farliga tider.

Ens förmågor tynar bort den ena efter den andra; här en ”komihåglapp” på min vägg:

fixar-service

Detta med belysning har ju dessutom blivit så avancerat, nu finns många nya lysdon. Råkade köpa led-lampor med ”ljusrelä” (alltför mycket data med detta mystiska ”lumen” m m att läsa på förpackningen att jag missade ordet ”sensor” skrivet på ett helt annat sätt och ställe) och har man två ljuskällor i varandras närhet kan man förvänta sig att det då bli konstiga fenomen typ självsvängning. Dessa var nu svåra att analysera men intressanta. Vid ett tillfälle lyckades jag mäta upp en stabil blinkperiod på 35 sekunder.

Till sist köpte jag en normal LED-lampa och satte den med ”ljusrelä” på ett annat ställe i lägenheten. Det hela  tog tid, bl a eftersom jag krympt både i längd och balansförmåga. Hade bjudit strax före jul till födelsedagskalas med tanken att något barn eller barnbarn skulle kunna fixa problemet, men jag glömde bort detta. Men glömsk har jag varit även tidigare i livet.

Nedan ses hur jag till sist löste monteringsproblemet. En på glasgloben fasttejpad gammal kaffeburk möjliggjorde att jag kunde skruva fast glasgloben med en hand. Utan burk krävdes båda händerna och därtill balanssinne och kroppslängd. Jag kom nu litet högre med hjälp av den trätrall jag för snart 50 år sedan gjorde för att kunna ställa den förstföddes badbalja över badkaret i Hökarängen.

170218_koksbelysning

Kaffeburken sparade jag för 20 år sedan; kunde komma till nytta tänkte jag då. Eva tänker också så, vilket jag erfar när jag nu passar på att städa upp i hennes lägenhet under hennes sjukhusvistelse.

Här nedan ser vi själva badbaljan, men då på 70-talet kunde vi ställa den på en bänk.

ba25_ove_badbalja_ca1972

Barnet är nästa son i raden, idag en seriös pärmbärande arbetsmiljötjänsteman som kör en fet Volvo XC-nånting men vars nybyggda lägenhet inte ens har någon gästparkering. Tummen ned för dagens stadsplaneringsideal! Den förstfödde har blitt ”verksamhetsarkitekt” hos en myndighet inom rättsväsendet och är inte längre någon simpel dataknutte eller konsult. Jag får nu därför vara vördsam och försiktig när jag framför/frågar om IT-brister av olika slag.  Hade förresten tänkt ta upp några sådana, innan jag skulle kommit in på det centrala: vitsen med ”vingar med lågt sidoförhållande” hos flygmaskiner. Men det var nog för ambitiöst. Det får räcka så här.

Fast här ett litet smakprov ifall jag tröttnar på ämnet; jag har samlat så många länkar att jag kan inte hålla ihop allt. Bakom denna sajt står – om jag fattat rätt – Douglas Bullard, som gillar både flygande vingar och choklad.

 

trio

 

Sudden

P S. Det är möjligt att det inte egentligen är Douglas Bullard som står bakom ”smakprovet” sist utan den som har den intressanta sajten ”Nest of Dragons” som har en europeisk touche. Det finns nackdelar med konventionen att man ska vara anonym på webben. Att sedan hojta om upphovsrätt, jo jo…

 

Annonser

Responses

  1. Hej Lars et al,

    The heading of your latest blog, Lars, made me smile, “Om svårigheten att nå sitt tak med mera.” I am fully grown, and 196 centimetres from top to toel, which makes it quite easy to reach ceilings.

    Normally.

    Due to the warmer climate in Portugal our ceilings are a lot higher in order to make the rooms cooler in the summer. To change the bulbs of the lights built in into the ceilings I need a short step ladder. So that is not my problem. Getting on in age I find it a lot more difficult to reach the floor. I pick up things from the floor much more frequently than I do change the lights in the ceiling. I can still do it but it takes a bit of effort and my old back complains and creaks every time.

    Being fully grown I have I have also found it a problem to find a comfortable chair to sit in when I work in my office. My wife suggested that I should consider a Steelcase Gesture. It was suppose to be THE office chair. It looked very good on the various videos I watched so I contacted Steelcase in Lisbon for an appointment. I did visit them and the chair was demonstrated to me. I felt very comfortable in it so I bought one. As there are so many options my chair had to be ordered and it was delivered to me three weeks after my visit to Lisbon. I have had it for a month now and, with all the possibilities to make adjustments, I have now made the chair to fit me and support me in whatever position I may wish to sit. It was well worth the money and the trip to Lisbon was lovely.

    http://store.steelcase.com/seating/office-chairs/gesture

    I suppose that growing old I have earned a bit of comfort in my Autumn days.

    Being tall has advantages as well. I do not fly very often these days and when I do I fly within Europe only. If I can I fly Ryanair which I have found worth the money I pay for the ticket. I never pay the extra for the seats by the emergency exit but when I board, no fail, the cabin staff will stop me and offer me a seat by the one of the emergency exits which offer better leg room. Very considerate, I think.

    Erik, who loves a bit of comfort.

    Gilla

  2. Jo, jag tyckte detta med ”att nå sitt tak” var lagom mångtydig. Ryggen har kroknat litet och så har balanssinnet och muskelkontrollen försämrats så mycket att jag inte kan/vågar stiga upp på en pall.

    Men benen är lika långa som tidigare, och det lika trångt som tidigare i bilar, bussar och säkert trafikplan också. För att inte tala om segelflygplan, hur fick jag inte vika kroppen på alla möjliga och omöjliga sätt. 191 cm var jag väl som längst, kanske 192.

    En flådig stol har du (kikade in hos Steelcase) fast i ett annat prisläge än min IKEA ”Markus”. Min yngste son bjöd mig på den, vi hade tillsammans åkt till IKEA. Han skulle visst ha något för egen räkning och jag behövde hjälp med att kånka och bära.

    Den medgav bra sitshöjd och jag tyckte jag satt bra, men efter en tids användning trivs jag mindre med den. Sittdynan borde ha varit djupare och den lutar liksom framåt. Tog fram bruksanvisningen och upptäckte att reglage som jag inte upptäckt förut. Men det reglerar den kraft som balanserar en ev. tippning bakåt. Tyckte en sådan tippning vore bra, när man vill luta sig bakåt, titta i taket och tänka. Men det blev i praktiken inte mycket tänkt.

    Mycket kring min dator fungerar halvdant men ligger ju i en låg prisklass.

    Här en stol för flygtokar:

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: