Skrivet av: Sudden | 2018/03/24

Vardagslivet och Mustang-minnen

Säga vad man vill om min dator som jag haft i några år. Början var svår, flera resor till butiken och åtskilliga stora sedlar och veckors väntan, och det tog tid att lära sig hur man fick fart på den efter plötsliga tjuvstopp. Det var ju inte så enkelt som att när bilen fått tjuvstopp så rullar man till stopp, öppnar dörren, stiger ur och så in igen, stänger dörren och vrider på startnyckeln och så går bilen igen. Som Bill Gates berömda bilkonstruktion, ni vet.

Men nu klarar jag mig nog själv. Ord som ”BIOS” får mig att rysa och instruktioner på ryska får man stänga av och hoppas att datorn rullar igång ändå.

Jag är förvånad över det dåliga språket hos datorn, texterna kommer väl ändå från MS och inte Kina. Här en skoj sak som nyligen dök upp (för andra gången):

Ett verkligt dilemma. Vad väljer man? Men jag tror jag förstår vad MS vill säga. Frågan är bara varför man inte säger det då. Det handlar väl om en ”toggle-funktion”.

Datorn stavar dåligt och till det finns olika orsaker. En är väl att mina fingrar hamnar inte alltid där jag tänkt mig (som i fallet ovan). I värsta fall (sällsynt) försvinner hela den mailtext jag jobbat med, kanske under ett bra tag. En annan orsak är väl diverse rättningsprogram, även (för mig) okända språkanpassningar. Simpla mail på engelska kan därför bli jobbiga att handrätta. Och så är bokstäverna ibland alltför små. Jag försöker köra utan läsglasögon men ibland sätter jag på mig dem först. Den speciella knapppologin (och annat) på Facebook spelar spratt. Lyckligtvis har jag lärt mig ändra i ett sänt FB-inlägg. Innan dess var användandet av FB mycket ångestfyllt.

Just nu hände förresten ett helt nytt fel – den utskjutbara skiva för tangentbordet min IKEA-möbel har, föll plötsligt i golvet. Allt verkar ha klarat sig. Men kanske tangentbordet borde ligga på bordsskivan. Bättre ergonomi?

 

I bilden syns till höger ett papper från Key Publishing. Häromdagen damp nämligen efter drygt 10 dagars väntan de tre senaste numren av Aeroplane Monthly ned i min brevlåda. Jag hade mailat och klagat på utebliven leverans. Sedan jag sänt min klagan insåg jag efter att ha begrundat numrens konstiga dateringar att min förnyelse av prenumerationen nog inte ”kommit fram” trots att min svenska bank debiterat mitt betalkort-konto, något som i sig inte gick smärtfritt vilket jag skrivit om. Men Key svarade nu överraskande att man gjort ett fel och numren skulle komma. Vilka de nu alltså gjort så nu har jag flygläsning för hela våren!

En annan glad överraskning bjöd DN på. Häromdagen fungerade inte den digitala versionen (dock gick pdf). Jag läste och läste vad prenumerationsavdelningen skriver om olika slag av prenumerationer men något verkade faktiskt ha gått snett hos DN. Det tog tid att formulera problemet i ett mail till DN och det är också ”jobbigt” att vänta på ett svar. Man skulle vilja kasta sig över telefonen och snacka med en person. Vilket dock förutsätter at man förstår varandra; vissa andra ”IT-support-samtal” har varit svåra att förstå. Det är därför sällan jag använt telefon-support.

Efter ett dygn kom ett ”goddag yxskaft-svar”, något som kan göra en lätt förtvivlad. DN sades sig ”ha valt att ta bort en viss funktion” (!)  och föreslog jag skulle gradera upp mig, bara 80% dyrare (ja, under en övergångsperiod litet mindre). Jag skrev ett förklarande mail till, och se, det gjorde susen. Nu verkade man ha läst och dessutom förstått vad jag skrivit 😉

I och för sig finns det skäl att ta ett dyrare abonnemang för att komma åt artikelarkivet. Jag har haft stor glädje av SvD:s arkiv, som jag har gratis eftersom jag är min särbos ”gäst” på hennes ”SvD-fullprenumeration” som går på många tusenlappar om året. Men gillar man korsord så…

Själv är jag intresserad av ”den allmänna samhällsdebatten” och de betalväggar och prenumerationskrav som nu blir allt vanligare på Internet hotar att dölja och begränsa denna debatt. Konstigt, vi itutas just av etablerade medier att de vill informera, öka mångfalden, och överhuvudtaget främja allt som är bra. Inte minst demokratin, åtminstone i den innebörd som våra PK-media lägger i det begreppet 😉

Vidare ”förbättras” systemen för pengatransaktioner, men jag är pessimist. Jo fler möjligheter, desto fler blir också problemen. Jag hade sålunda för några dagar sedan svårt att beställa pappersfotokopior, något som förr var en baggis. Men nu fordrades en massa knappningar och val och först efter åtskilliga minuters kamp hamnade jag rätt.

Mitt nya Nordea inloggningskort har nu fått BankID i sig, men jag har inte testat den funktionen. Men i övrigt funkar det som det gamla. Jag har förresten en massa kort liggande, även besked om koder, men jag vet inte vart de hör. Man ska ju inte göra några anteckningar för att komma ihåg sådant…

SvD-arkivaccessen försvann för några veckor sedan men när så en flyghistorisk vän häromdagen bad mig titta i arkiven kollade jag och fann att nu funkade det igen. Dessutom fann jag en del på webben efter den händelse han var ute efter, en nödlandad Mustang 4 augusti 1944 vid Falsterbo, bland annat detta. I SvD fann jag denna magra notis, man var ju van vid nödlandare i Skåne:

Notera att det sägs att man sköt med luftvärnet mot planet, vars motor givit upp totalt redan på över 7000 meters höjd över södra Danmark och att det nu gällde för piloten att ta sig över till neutral mark. Nå, jag kan förstå att det svenska luftvärnet sköt först och tänkte sedan. Lyckligtvis träffade man ej piloten, Raymond Beck Lancaster, som förresten levde för några år sedan såg jag, långt över 90 år gammal.

Flyg var en stor sak under kriget och speciellt Skåne berördes av kriget i luften som man ser av detta klipp ur SvD:

Så var ju Mustangen något alldeles extra, inte minst jämfört med vad svenska piloter var vana vid. Nyligen har jag presenterat Fredrik Lambert-Meullers jämförelse av hur primitivt vårt egna bästa jaktplan Saab J 21 var jämfört med Focke Wulf 190, som väl i modernitet nog var i klass med Mustangen. Underlägsenheten gällde inte minst förarergonomin. 21:ans usla motorkylning som omöjliggjorde mer uthållig luftstrid nämner han ej. En väl bevarad hemlighet kanske. 21:an kunde börja levereras först samtidigt som Mustangerna kom från amerikanska surplusförråd med början under våren 1945.

Själv måste jag ha sett Mustang för första gången vid denna flygdag i Gävle hösten 1945 (bilden ”lånad” ur en artikel i SFT om flyget i Gävle):

Mustangmodellen här nedan, foto taget 2002 i museet i Optand , ”Teknikland” idag,  var dock en av Sigurd Isacsons mindre lyckade tyckte jag. Landstället gick av ”stup i kvarten” och rent visuellt var det inte särskilt mycket Mustang. En modellflyghistorisk välgärning har den person gjort som lagt ut Sigurd Isacsons ”katalog” som jag nyss upptäckte, och där man ser hur en del modeller ”förskönats” i annonserna, bl a Mustangen.

 

Jag minns att jag under beredskapsåren (jag var 6½ när kriget upphörde) hemma i Gävle på något sätt var rädd för något slag av krigiska hemskheter som kunde komma från luften, men jag kan inte minnas vad. Dock minns jag en kort sekvens från en journalfilm som skrämde mig, så mycket minns jag. Något ramlar ned från ett hustak.

 

Sudden

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: