Skrivet av: Sudden | 2018/04/15

Södermalm och söderut

Häromdagen såg jag en bild som fick mig på ett glatt och smått elakt humör. Och insåg att detta kunde vara basen för en blogg.

Visioner har vi alla men denna tycker jag är litet väl flummig för att visa i en ”broschyr” från Stockholms stad hur man tänker sig en framtida Götgatan. Är det kor av SRB-ras till höger? Staden har förresten ett trafikborgarråd (MP) från Gnesta där man ju är van vid kor. Men vilka stolligheter kan inte sanna miljökämpar ställa till med. Jag vill redan nu varna för ett skräckexempel i slutet av denna bloggning.

Götgatan (efter ”Götaland”) var den led som en gång ledde från huvudstaden söderut i landet och kom i modern tid att ta hand om en stor biltrafik från Södertörn. Minns den som knökfull, medan den norra delen var backig och smal och tidigt otillräcklig för sitt ändamål. Götgatsbacken ned mot Södermalmstorg var livsfarlig för cyklister:

I min tidiga ungdom fanns många matinébiografer längs Götgatan, men snart drog vi sydvästvart till Västertorp. 1964 blev återigen Götgatan min väg in till sta´n eller ut i landet norröver. En lång tid fanns ”diket” Södergatan som avlastning av norra delen av Götgatan innan Söderledstunneln och Johanneshovsbron öppnades 1984. Men den södra delen av gatan med sina trottoarer, butiker, många gatukorsningar från Medborgarplatsen och söderut bjöd på flaskhalsar som man förstår:

Bild från Wikipedia, Holger Ellgard.

Cyklisterna tar sig fortfarande fram på norra delen av Götgatan, i båda riktningarna. Ett tag genade cyklarna över torget Medborgarplatsen och där hade jag som fotgängare på väg till jobbet i Söderhallshuset vid två tillfällen ”möten” med cyklister. Jag grabbade tag i dem men de ställde sig helt oförstående till min fråga om de avsåg att köra ihjäl mig.

Här en ganska aktuell utblick söderöver (från Wikipedia tror jag) ungefär från puckelns topp ovanför backen ned mot Medborgarplatsen. En slags gågata skulle jag säga. I diset i fjärran skymtar Globen:

Cyklar satsas det på och här är en helt fantastisk vision ur en broschyr från kommunen:

När jag ser de mystiska cykelbananerna (har inte loppor samma uppsyn?) undrar jag om stadsplanerarna och arkitekterna aldrig läst om gångna tiders ofta helt hopplösa cykelbilar och eldrivna fordon. Men kanske batteriteknikens framsteg kan skapa något. Vi har ju redan idag ”elcyklar” som en händig person lätt kan få upp i ännu mer asociala och farliga farter än en vanlig trampcykel. Bilden i övrigt innehåller många kära detaljer för en stockholmare som här kombineras; terminalbyggnaden på Gullmarsplans arkitektoniska former är tydligare än man normalt ser dem.

I en av de främsta SF-romanerna, ”The Space Merchants” (av Frederik Pohl och Cyril M Kornbluth, år 1952)  förekommer cykeltaxi som litet mer ”utvecklade” än indiska rickshaws och liknande.

”Venus är vår” hette romanen på svenska. Här ett litet citat. Observera att man sätter  in sotfilter i näsborrarna innan man går ut till taxin. Man hade tydligen ännu fossila bränslen men till annat. (När man var liten var ju ”Londonsmogg” ett känt fenomen. Kolförbränning för husuppvärmning gav mycket kväveoxid och smuts i luften.)

Här ett exempel på stadsplanerar-poesi. Det gäller att göra intryck snarare än att verkligen göra något:

En kommentar till förslaget jag snappat upp: Upphöjd cykelbana i nivå med gångbanan funkar inte, gående kliver rakt ut = livsfarligt!  Jag kommer att tänka på tidigare nämnda upplevelser på Medborgarplatsen med cyklister. Det verkar som fotgängarna lider mer av ovarsamma cyklisters framfart än bilisterna.

I bilden nedan från ett ”idyllisk tid” (notera gengaskolsäcken på biltaket; pojken som ger svängsignal) 1943 söderut från korsningen Götgatan/Ringvägen kan man i fjärran se de nybyggda höga punkthus där kåsören och författaren Ingemar Unge växte upp. Belägna i Skärmarbrink, ”om det nu finns ett sådant område” som Unge skriver så elegant. Namn på platser/områden, det kan ju vara svårt det även för en mästare att skriva. Någon högbro fanns ännu ej utan den då bara knappt 20 år gamla öppningsbara Skansbron låg lägre än Götgatan. Segelfri höjd 12,5 meter; jag minns min brors ängsliga kiknde mot masttoppen när vi tog oss genom Hammarby slussen en gång.

Jag har en del i min dator (och på min blogg) ur hans bok från sin barndomstrakt och inte minst vilken glädje de s k Ödledammarna utgjorde. De är nu täckta av Globen som idag är visuellt markant när man befinner sig på Götgatan (och på många andra ställen söder om Söder).

Unge  tyckte att speciella cykelbanor i innerstaden är ett elände; nej fordon av alla olika slag för sig och fotgängare för sig ska det va… Tyvärr ser man inget från Unge längre, det är väl åldern (han är född 1944). Han kunde skriva, det syns redan i förordet ovan. Helt riktig är han sista utmärkelse ”Jolo-priset” 2011. Jolo och Unge gjorde DN läsvärd en gång i tiden.

Jag ser att Unge liksom jag ibland kan komma att skriva om något annat än han från början tänkt sig.

 

Bilden är knyckt från Riksantikvarieämbetet. Idag skulle man också se arenan Globen. Fast varuhuset Åhlen & Holms (”Ålle”) glob är ju större. Hela världen och överst en dalahäst alldeles i bildkanten; osis! Fredrik Bruno var en ivrig amatörfotograf.

Inte alla visioner realiseras och vi får väl hoppas på att entusiasmen för cyklar i storstad minskar eller att de styrande kommer till sans. Det gör nästan ont i mig att se hur biltrafik avsiktligt försvåras. För att inte tala om andra förluster orsakade av ”bygglust”.

Ett skrämmande exempel på vad trafikplanerare kan ställa till med beskrivs i denna lilla film ”Spårviddshinder” kring arbetena för ”nya Slussen” på den norra sidan av Södermalm. En film vars händelser är av en art som kräver att man spexar till skildringen. Enskilda ovana trafikanter råkar ut för hemskheter som  en spröd bildad åldrig bilförare, 86 år gammal. Man är rädd att han ska få en hjärtattack eller något. (Har han inte ramlat ikull i några bilder). Länge sedan man såg en piprökare förresten. Så skymtar någon blodtörstig cyklist. Och så de tyska bilturisterna, tänk att de är så lugna, men de hade väl fått tid att lugna ned sig.

Någon som vet vad ”Spårviddshinder” heter på tyska förresten. Fast risken att jag skull komma att köra bil i Tyskland är mycket liten.

 

Sudden

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: