Skrivet av: Sudden | 2018/10/05

Den svårbeskrivna tillvaron – så det blev mest om skidåkning

Häromdagen la jag in  lästips om min blogg m m  på FB-gruppen ”Ottsjö fjällflygläger” där jag flög fem marsveckor under perioden 1967-1976.  Roligt med responsen som gav ett rejält hopp i besöks- och visningsstatistiken och några ”likes”, även om besökarna bara kastat en kort titt. Hela 152 visningar för 62 besökare. Antalet visningar kan variera mycket från dag till dag medan besökarantalet håller sig mer konstant.


Om WordPress statistik kan man läsa här. Mycket av detta är nog svårt att förstå, jag har inte ens försökt.. Det uppstår exempelvis ibland höga siffror när man tittat på vissa slag av bild-samlingar jag enstaka gånger använt mig av. Och man undrar ju vilka besökarna är och vad de får ut av besöken. Så många amerikanske besök. Nå, jag skriver nog mest för mig själv. Andra löser korsord.

Det finns en hel del att hitta på min blogg om segelflygandet i Ottsjö för den som är intresserad. Använd sökfunktion som finns i högerkolumnen. Den missar en del och det kan löna sig att googla globalt med bi-villkoret ”Larsan13”. När jag googlar anonymt får jag förresten en mycket mer diffus träffbild. Google känner till mina intressen och vanor…

Mycket kan därtill sägas om IT-företagens strävan att kartlägga användarna i syfte att tjäna pengar och. Långt från den ursprungliga visionen av Internet… Det finns oroande utvecklingstendenser för oss glada amatörer som för all del åkt snålskjuts.

Nu till Ottsjö och mig själv. Jag skaffade långt efter mitt segelflygande där en andelsägenhet i Ottsjö (mellan Undersåker och Vålådalen) och åkte skidor på vintern. Skidturerna blev med åren allt kortare och jobbigare. Balanssinnet verkade ha blivit sämre liksom orken. Ensamvandrade flera somrar, Sörmlandsleden och Härjedalen/Jämtland. Jag hade 1995 slutat med min regelbundna löpträning (har fullföljt 5 maror och några Lidingölopp) eftersom jag hade ständig träningsverk. Redan 2004 var jag så här slut efter bara några kilometers åkning upp till Ulvåtjärn från Storulvåns fjällstation, flera bil-mil från Ottsjö,  tillsammans med kompisen Kjell.

Vi gjorde ett besök två år senare, 2006. Kjell drog snabbt ifrån och fick stanna upp åtskilliga gånger för att invänta mig som kämpande tungt.

Jag kom litet ur spåret och föll ett par meter i en hängdriva, man såg ju rätt dåligt när allt bara var vitt och omdömet omtöcknat och kroppen matt. När vi kämpat oss fram under säkert minst 2 timmar och vi äntligen satt oss att vila vid Ulvåtjärn kommer några ungdomar skejtade, lekande lätt. 45 minuter hade det tagit för dem från Storulvåns fjällstation och de var ännu bara i början på sin runda!  Men så här glad såg jag ut vid Storulvån innan vi gav oss iväg…

Vid 2008 års Ottsjövistelse blev det just bara en bilresa till Storulvån. Dagen därpå slog gikten till i min vänster stortå och så var den fjällveckan förstörd. Jag fick i stort hålla mig inomhus där jag fick ta mig fram med två händer och en fot att stödja mig på. Men på bilresan upp då vi laddade vi upp vid Svenstaviks OK-mack hade vi alla fall besökt den fina kundtoaletten.


 

Senaste besöket i Ottsjö var i augusti 2016, då Eva och jag försökte oss på en fotvandring. Vi orkade inte fram till ridvadet över Ottsjön  (se även här) så vi gick tillbaka till bilen. Var trött och när jag ganska okontrollerat damp med på en tuva för att vila mig knäckte jag en av Evas gåstavar! Man kan se det om man tittar noga på bilden.

Jag gav mig den på att jag skulle kunna laga den. Tyvärr har det på två år inte blivit något tillfälle att ordentligt testa lagningen för vi rör oss båda numera med svårighet mest med rullator.

(Inne i staven är inlagt en knapp decimeter metallrör; det är inte bara aliminiumnät och araldit.)

Hoppsan, nu har det blivit långt nog. Och jag som egentligen hade tänkt beskriva hur jag försökt få en överblick av hur min hälsa utvecklats/avvecklats de senaste åren genom att kolla dagböcker, olika vård-dokument (som blir allt fler med tiden; vad kan slängas?), löpjournal, foton m m. När slutade jag löpträna? (jo, under 1995 då jag led av ständig träningsvärk), åka skidor, skridskor, cykla, simma, vandra o d? Blodtryck och vikt genom åren? Och när ”åtnjöt jag vård/behandling”? Nedgången började innan hjärtinfarkten i augusti 2006 då jag var 67.

Och så fastnade jag i löpträningsdagboken och mitt fotoarkiv!

Jag hade även i denna bloggning tänkt ta upp oron i vår omvärld som idisslandet av klimat, kulturprofilen, Trump och liknande. Nu är det mer av slagord och tyckande i DN, förr fanns bildade, kunniga skribenter. Nå, tillvaron är komplicerad och kräver många ord för att beskrivas. Journalister kostar pengar och läsarna orkar inte med allt utan måste lockas med billigt krams. Och själv läser jag bara rubrikerna och kolumnisterna och ledarskribenterna, det finns säkert seriositet i en del av DN:s nyhetsrapportering. Hur som haver, det får just nu räcka med två bilder.

Bilden är ”lånad” någonstans ifrån. Det är inte bara männen som ställer till det…


Även män kan uppskatta skönhet och göra sig till. Fast vita små moln på himlen får mig oftast att tänka på hur bra stiget kan tänkas vara…


Segelplanet är SE-TVE, en Pilatus B4, Planet är byggt helt i metall 1977 och hör nu hemma i Eskilstuna. En schweizisk typ som förekommer i aerobatic-sammanhang. Bilden är från 2006, det ät Ottfjällets västra del man ser. Och här är den kära vindstrut-tallen med Ottsjö Fjällbys andelshus i sluttningen ovanför själva byn.

 

Sudden


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Kategorier

%d bloggare gillar detta: