Skrivet av: Sudden | 2018/12/01

Fortsättning på minnena – både nya och gamla

Ruskväder. Personligheten och FB-vännen, seriesamlaren, modellbyggaren m m Jens Lindell i Norrköping klagar över papperskassars svagheter i regnväder på FB. Själv har jag hållit liv i några ICA-papperskassar med ett övermått av gaffatejp o d som jag haft liggande. Dagens miljö-bättre papperskassar verkar inte vara så starka.

Eva berättade att ett av hennes uppdrag när hon i sin ungdom praktiserade på ett pappersbruk var att analysera papperet i de kassar som brukets ingenjörer plockade hem från sin utlandsresors varuinköp, en slags industrispionage. Det finns många slags papper har jag förstått. Eva var visserligen latinare men blev naturvetenskapare för att arbeta i ett labb (eller trilla piller på apotek) var roligt fann hon.

Häromdagen var det halt och mycket blåsigt. Jag tog mig möda fram med min rullator, en passerande bilist såg mina kamp och klev ur sin bil och hjälpte till, något förebrående mig, och i nästa lilla backe var det en stadig mötande man som höll emot. Jag vet att om jag faller kan jag ha löjligt svårt att ta mig upp. Jag läste förresten igår att man på KTH har tittat på möjligheten att förse en rullator med en ”lyftkran”. En rullator har litet dåliga ”vägenskaper”, den blir lätt jazzig och nyckfull och passar bäst på mycket släta ytor och den rullar lätt iväg från en, t ex när jag ska plocka en messmörsask från ICA-butikens glasskåp (golvet lutar just i detta hörn). Och varför inte en trehjulig rullator? Nå, sådana finns. Om rullatorns historia och användning ur ett svenskt perspektiv kan läsas här.

Igår gav jag mig ut på en inköpsrunda med bil (och rullator i bakluckan) till tre ställen efter en hel del tvekan. Benen var ovanligt darriga liksom balansen. Det var inte halt längre men det var mörkt och blött.  Grubblar över orsaken att jag verkar bli allt sämre när det gäller rörligheten. Hämtade igår ut medicin, jo kalium är bra för musklerna fick jag veta. ”Visserligen kan kaliumbrist göra att du blir trött och orkar mindre, men det är mycket vanligare att dessa symtom har andra orsaker.” (Som negativ verkan av andra mediciner!)

Är rädd att någon nitisk läkare ser till att körkortet dras in. Fast problemen uppstår kring bilen, t ex när ett dörrhandtag lossnar när jag försöker få stöd när jag stel i kroppen stiger ur bilen och därför dråsar ned på marken. Ambulans och två dagar på sjukhus; man misstänkte där något allvarligt.

Satte  upp lappen på portdörren men den togs snabbt ned av någon ”vän av ordning”. Kanske man trodde jag var pedofil? Ordet pedofil är såsom ord fortfarande rumsrent, men många gamla uttrycksfulla ord är nu ”förbjudna”. Man blir litet sur… När jag igår hos ICA skulle ta mig förbi en abnormt tjock tonårstjej, frestades jag att lättsamt säga ”tjocka på dig” men insåg att det var nog ingen bra ide. Hon var nog inte bekant med att ”tjocka på dig” faktiskt bara betydde ”flytta på dig”.

Min duktige och  hjälpsamme Citroën-kundmottagare hittar alltid de rätta orden att försvara sitt bilmärke, ”handtaget ska inte kunna ta upp belastningar i den riktningen”. Eller ”kopplingen kan ej justeras, den justeras automatiskt”. Och när batteriet var urladdat: ”Men du måste köra längre sträckor, inte bara små duttar! Ge dig ut på en rejäl 20-milarunda!”


 

Egentligen hade jag tänkt ta upp några gamla sparade bilder som hade med min far att göra. Flera finns redan på olika ställen i min blogg, t ex hans Telefunken hörlurar och ett mätinstrument från ingenjörsfirma Hugo Tillquist. Denna bild av SM4HSD in action har jag inte använt på bloggen, eftersom jag inte lyckats korrigera färgerna. I slutet av augusti 1998 brann Pappas barndomshem ned, jag råkade ha vägarna förbi, jag var på väg till Saab Tunnans 50-årsjubileum på flygvapenmuseet i Malmslätt. Huset var då ej längre i släktens ägo.

Här en bild jag snappat upp från någonstans på webben och aldrig sett innan dess, men borde kanske ha gjort det:


Man är ju litet nyfiken. Här ett vykort från min farfar till sin 8-årige unge son som är och hälsar på hos släkten i Sundsvall. Harry var nog en hund. Wasshammar byggdes vad jag förstått som en påkostad villa för dottern till ägaren till tegelbruket i Bastedalen, blev sedan vilohem och på min tid var det ett vårdhem för unga pojkar som det var något fel på och platsen var därför litet otäck i min ungdom. Nu har det nu blivit en lätt lyxig restaurang/konferensanläggning kallad Vätternterrassen.

Efter min fars begravninghögtid 10 mars 1995 i Hammars kyrka, där två inhyrda flöjtister misslyckades med ”Ballade Pour Adeline”, vinjetten till Pappas favoritprogram ”Trädgårdsdags” , samlades vi för en måltid på Wasshammar. Flera av gästerna blev matförgiftade fick jag höra efteråt! Annars är minnena från mina föräldrars jordfästningar väldigt otydliga. Samlingen efter Mammas jordfästning 26 maj 1995 ägde rum på Bastedalens herrgård. Fotografier finns från båda tillfällena men är inte digitaliserade. Ett undantag gjort för denna bloggning; en bild från Bastedalens herrgård vid sammankomsten efter Mammas begravning.

Sommaren 2014 besökte Eva och jag min fars hembygd och släkten där och åt då på Vätternterrassen utan problem en utsökt abborre.


Trevlig samvaro och vackra Vättern-vyer:

Mina kusiners far Anse var en mycket god berättare och kunde berätta om hur många och stora abborrarna vid Röknenöarna var, uj uj uj. Men verkligheten motsvarade inte mina förväntningar vid en fiskefärd dit med övernattning 1953. Så stora och många var inte abborrarna och jag kunde inte sova heller, det syns väl på bilden nedan som får mig att minnas tröttheten. Notera Pappas skugga!


 

Men frukost är ändå alltid gott!

 

Ett annat barndomsminne från Bastedalen, kanske 1945-47, var när min farbror Bengt meddelat att han kanske kommer över Bastedalen med sin B 17 från flygflottiljen på Karlsborg (andra sidan sjön). Vi gick ut och spanade. Och där dyker han plötsligt upp ovanför torkladan vid tegelbruket! Vi fick för oss (Anse?) att han kanske skulle landa i närheten och min far slängde sig upp på Bengts Husqvarna motorcykel som stod vid affärens magasin. Jag upp på bönpallen. Men efter hundra meter, kanske redan vid oljekällaren, insåg Pappa att man landar inte gärna en B 17 på ett gärde.

Minns att motorcykelstyrets gummihandtag var lätt klibbiga. S k ”kristidsgummi” kanske? Eller solvärmen mot magasinets vägg.

Fuskade ihop en bild med en B 17 lågt över tegelbruket i Bastedalen. Där man lekt i sågspånshögen och en gång smugit in i ugnen under skorstenen.


 

Ser att jag skivit om Bastedalsminnen tidigare. Säkert även i flera andra blogginlägg.

 

Sudden

 

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Kategorier

%d bloggare gillar detta: