Skrivet av: Sudden | 2018/12/09

Förtvivla ej – en betraktelse på söndag förmiddag

I fredags morse knäppte det till i korsryggen och blev ömt. Linkade fram i lägenheten med hjälp av dörrposter och liknande. Men var glad över att inte behöva besöka min läkare som p g a av sitt barns sjukdom måste hålla sig hemma. En dag till skänks!

Sitter så på lördag förmiddag vid datorn då det knackar på fönstret och ser min grannes alltid glada ansikte. Släpper in honom i porten, jo sidorutan i min bil och några till på parkeringen har blivit sönderslagen. Eländes elände, har jag inte nog av bekymmer redan? Han fixar ett plastsjok att täcka över det hela med, jag kan bjuda på tejp (från Ljungskile). Jag är inte ens kapabel att gå ut till bilen och hjälpa till. Tack Ragnar!

Ser så på DN:s hemsida att Lena Andersson skrivit i DN om domen mot Kulturprofilen men artikeln finns bakom betalvägg. Vore intressant men…

Tar mig i kvällsmörkret med mycket möda i en utkyld bil till pendeltågstationen för att hämta Eva som kommer hit över helgerna från Uppsala. Det tar tid att ta bort plasten och jag kan knappt stå på benen.

Men det går bra och jag ber Eva gå att köpa DN medan jag nödtorftigt sopar bort glas på passagerarplatsen. DN kostar 39 kr, medan jag skulle kunna få webb-DN i ett par månader för ett obetydligt högre pris. Men man man ska vara principfast ju… Nå ett undantag som tröst då.

Öppnar DN. Ingen ledarkrönika av Lena står att finna! Bläddrar några gånger igenom tidningen; den har verklgen blivit mager. Upptäcker så småningom att Eva fått förra dagens DN, fredagstidningen!

Lyckades på FB hitta att Lena fått mycket mothugg och hån på FB. (Själva krönikan har jag ännu ej läst). Det är svårt att tolka kommentarerna, bl a beroende på att flera utgår från att Lena företräder DN:s linje medan hon ju är på rejäl kontrakurs med DN eller åtminstone dess kulturredaktör, ”Pigtjusaren”.

Jag begrundar läget och erinrar mig Ferlins dikt ”När skönheten kom till byn”.

Den hörde jag ofta sjungas i radion som liten parvel, och jag förstod inte då sensmoralen i texten:

*
När skönheten kom till byn då var klokheten där
då hade de bara törne och galla
Då sköto de efter henne med tusen gevär, ty de voro ju så förklokade alla.
Då nändes de varken dans eller glädje och sång, eller något som kunde vådeligt låta.
När skönheten kom till byn – om hon kom någon gång, då ville de varken le eller gråta
*
Ack, klokheten är en gubbe så framsynt och klok
att rosor och akvileja förfrysa.
När byfolket hade lärt sig hans ABC-bok
då upphörde deras ögon att lysa.
Hårt tyngde de sina spadar i åker och mull,
men fliten kom bara fliten till fromma.
De räknade sina kärvar – för räkningens skull,
och hatade för ett skratt och en blomma.
*
En gång skall det varda sommar, har visorna tänkt,
en dag skall det tornas rymd över landen.
Rätt mycket skall varda krossat som vida har blänkt, men människorna skola lyftas i anden.
Nu sitter de där och spindlar så smått och så grått
och kritar för sina lador och hyllor
En dag skall det varda sommar, har visorna spått.
– Men visorna äro klena sibyllor.

Här bjuds nu tjejerna på ”skönhet” i form av en äkta fransman, ja en riktig kulturprofil med den charm, esprit och framåtanda som sådana ofta kan visa men han möter nu ”törne och galla och skjutande med tusen gevär” i form av mediadrev och sätts så i fängelse. Humanare?

Konstigt är att idag är det inte längre är de gamla gubbarna, ”gubbslemet”, som står för ”tusen gevär” och ”förfrysta blommor”utan de unga kvinnorna. DN:s biträdande kulturredaktör skriver att unga män ska det va. Jo, jag förstår henne, så hon är ju inte totalt mansfientlig men…


Till råga på allt hade min dator svårt att starta när jag skulle skriva denna betraktelse i vargtimmen. Och på måndag blir det att kontakta polis och bilglasverkstad. Man får hoppas att benen då har blivit användbara.

Så småningom kommer väl också medierna och även de mer förblindade feministerna till sans, fast det tar nog tid. Här ett exempel. Att Gustav Adolf och hans soldater härjade förödande i Tyskland har alla där alltid vetat men ännu 1930 och under min skoltid i Sverige på 50-talet var denne konung enligt Nordisk Familjebok 1909: ”trettioåriga krigets odödlige hjälte och protestantismens räddare”. 70 års skillnad mellan synen på krig och svenska ”hjältar” framgår av dessa minnesstenar i Peenemünde. Vi som gillar skönhet och bildning och inte anser kvinnor vara våp får väl där ta till oss ”Förfäras ej du lilla hop”!

Sudden

P.S. Jag råkade just hitta Lenas text i ett hörn på DN:s egen sajt! Väljer först ett citat som inte innehåller några nyheter men som jag tror får en del blockerade: Svenska staten har nu alltså satt en människa i fängelse i två och ett halvt år för sexualbrott som för offret vid tiden då de inträffade inte sågs som värre än att det var värt att sova med mannen på nytt och omsider resa till Paris med sitt barn för att även träffa honom där.

Det andra, mer skrämmande är själva slutklämmen: När sedan också juristerna frånträder sitt uppdrag att tolka och dra slutsatser utifrån skeenden och beteenden, och i stället gör sig tidstypiskt stumma, i avsaknad av verklighetsförståelse, är det inte bara en politisering av rättsstaten vi ser, utan en robotisering av den. Och då har vi avskaffat den.

Några anser att detta är amatörmässigt tyckt och att DN inte borde skriva sådan ”smörja”.

Tvärtom, enkelt och rakt! Fast man får ju tänka litet själv, försöka se saken i sin helhet ur bådas synvinkel exempelvis.

Man skäms som svensk och blir rädd.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Kategorier

%d bloggare gillar detta: