Skrivet av: Sudden | 2019/03/19

Jag och segelflyg

Det finns ljuspunkter i tillvaron!. Min yngste son Robert har blivit ”legitimerad lokförare”. Han kör nu pendeltåg i Storstockholmsområdet, efter att i drygt 15 år kört tunnelbana. 14 december 2004, hans 31-årsdag förresten, fick jag följa med honom på jobbet.

Vidare är våren är på gång efter en dålig vinter (men säkert har det några gånger bjudits på skridskomöjligheter) och snart är det dags att så tomater.

Webben är inte dum heller, man stöter på sådant våra vanliga medier inte kan ge oss. Här en film från BP/BBC om tidningsproduktion och distribution från 1961. Man får se en ung Lill-Babs i päls sjunga (mima), säkert en ändå jobbig inspelning vid Slussen med gråkallt väder. Tryckeri, redaktion, telefax, distribution till Bromma, lastning i LIN-Metropolitan. En Caravelle taxar och, lättar och försvinner snabbt i gråvädret. Spökis Andersson med sin Super-Cub m m.

Sista tiden har jag forskat litet om segelflygplanet Bergfalkes bakgrund, hur det utvecklades och sedan kom att användas i Sverige i över 50 år. Hade nu tänkt skriva om det i denna bloggning men ser att det blivit så mycket stoff att det måste bli flera bloggningar. Här en första del som mest handlar om annat segelflyg, dock på ”Bergfalkes tid”. Jag tog fram några sparade dokument att forska i, här några av dem. Förklaringar kommer kanske i senare bloggar:


Bergfalke var mycket vanligt segelflyplan, ett slags standardskolplan där statsbidrag utgick och där centralorganisationen KSAK ”höll i trådarna”. Bergfalke utgjorde länge omkring hälften av segelflygplansflottan skulle jag gissa. På sidan nedan från Yngve Norrvis ”60 år i uppvinden” återfinner jag de kära namnen på min tids segelflygplan:

De gamla limmade träflygplanen började fasas ut under senare delen av 50-talet och 1964 kom den slutliga flygförbudet som åsyftas i bildtexten –  det lim som använts hade åldrats. Bogser-Mothen SE-ALM är en av världens äldsta Tiger Moth.

Bilden är säkert tagen av Yngve Norrvi, en central gestalt i svenskt segelflyg. Här presenterar han 1953 sina idéer om en förbättrad utbildning. Det var då mycket få elever som hade ork och tålamod att bli fullfjädrade segellygare. Några tidsbesparande introducerande lektioner i motorplan blev det nu ej men man övergick, inte utan vånda. från utbildning i enkelkommando (EK, d v s med ensistsiga glidflygplan som man först gjorde korta rutschar med) till tvåsitsiga plan med lärare i baksits, DK (dubbelkommando), och då blev det Bergfalke.

Mycket av min tonårsläsning av segelflyg var skriven av Norrvi, bl a denna omfångsrika redogörelse för segelflyg-VM i Örebro 1950 som även var införd i ”Ett år i luften 1951”. Jag läste mycket om flyg och modellflög, men började segelflyga först 1965 vid 26 års ålder. Drygt 180 timmar under 15 år blev det, jag tröttnade till sist. Vid 40 måste certifikatet förnyas årligen så man kunde inte så lätt göra en paus i flygandet. Och kanske det viktigaste skälet, att flyga var för mig inte den frihetskick så många talar om utan jag tyckte mest det var lätt läskigt. Under veckolånga ensamfjällvandringrar däremot kände jag mig trygg och säker….

Men ännu idag sedan drygt 40 år förflutit sedan jag sist spakade är jag ju tacksam och stolt att jag grep chansen att lära mig flyga och för att jag ändå klarade av spakandet. Trots att jag avgjort inte är rätt typ av människa. Här är förresten min listning i flygdagboken av vilka typer jag flugit och hur ofta. (Upptäckte nyss att noteringen för -THV måster vara fel.)

Segelflyg sågs ännu under min tid som en steg på vägen till flygvapnet, och därför för fick unga män rabatt på avgiften som framgår av inbjudan till min grundutbildning 1956. Min lärare kommenterade detta med att ”två av mina elever har flugit ihjäl sig i FV”. Kan vi ha varit 8-10 kursdeltare på två lärare kanske, jag tror bara en av eleverna var tillräckligt ung. Min lärare var i grunden ingenjör, hade en gång designat klass C-steg hos Philips på Lilla Essingen minns jag han sagt.

Jag förstod av min ungdoms läsning att det var ju hurtigt och tuffa tag inom flyget. Några exempel från den ”heroiska tiden”, med ”99 % arbete i bygglokalen och 1 % flygning”. Bilderna är lånade från Jonas Björnstams ”En gnutta flax”, boken om Östra Sörmlands Flygklubb och från en artikel i SVS-nytt 2/2014 av Thorsten Fridlizius.

Den unge grabben i nedre bilden heter Stig Engström, och vad han senare presterat är inte dåligt! Flygar-Lasse var inte dålig han heller.

Här är en skildring av den på min tid kände Bengt Göök från 1965 som jag fann på på en dansk sajt om när man utvecklade utbildningsmetoderna:

Uppflygningen för instrumentflygbehörigheten kommer jag ihåg som jobbig. Stålis och Klevas (Lennart Ståhlfors og Göran Klevstigh, legendariske chefer for Ålleberg m.m., red.) hade 1965 utarbetat en molnflygningskurs och utbildat 3 instruktörer. Dessa fick sedan 3 elever var och jag var en av dom och blev klar först. Min uppflygning för Klevas gjordes i häftig molntermik och var ju inte bara ett prov på mina kunskaper utan på hela kursupplägget. Så snart jag hade någorlunda kontroll tog Klevas över och Bergfalken utsattes för diverse manövrer så att jag blev helt bortkollrad. När hastighetsmätaren visade antingen 0 eller 160 och girindikatorn maxutslag röt Klevas ” Du flyger ” så snart jag fått någorlunda ordning på läget tog han över igen och det blev en ny resa. Detta pågick en dryg timme. Jag har aldrig någonsin varit så slutkörd efter en flygning.
Navn: Bengt Göök Nationalitet: Svensk Klub: Örebro SFK Alder: 72 år

Det handlar ju om enkla instument typ ”kula och spade” som ger en rätt så abstrakt och svårtolkad information från lutnings- och girindikatorn. Jag fuskade litet men försökte aldrig på allvar att flyga i moln. Instrumentbehörighet vore väl något för att öka kvaliteten på mitt flygande tyckte jag ganska halvhjärtat en gång när jag började tappa flyglusten, men min gamle lärare var tyvvärr (?) inte road av att lära ut konsten.

Den ovan omnämnde Klevas” kunde både flyga och berätta. Kanske allt inte är sant men i alla fall sannolikt ( alla drömmer ju om det perfekta SJ!) och förbättrat av Jonas Björnstam från vilken jag ”lånat” berättelsen.

Och vågsegelflygning i fjällen var också tufft som man kan läsa här , en berättelse om de första lägret i Pirttivuopi en mil öster om Nikkaluokta. Dåtidens segelflygplan var inte så snabba som dagens och man kunde lätt driva iväg eller inte ta sig fram mot vinden. Tidningen Teknikens Värld hade i nr 7/1951 ett reportage från segelflygning i Åre, här ena sidan. Och kylan var ett problem – som jag i mitt fjällflygande i Ottsjö dock till min förvåning faktiskt aldrig upplevde. Men jag har inte varit så högt och uppe någon längre tid. 4000 meter, 2 timmar och 18 minuter den 22 mars 1979 blev det som mest. Någon riktig Ottsjöhiss har jag inte upplevt.


Bilden är ur en film om vågsegelflygning i Ottsjö i södra Jämtland 1979. Jag gjorde detta år alla 7 starter under min Ottsjö-vecka med detta plan. SE-THV var en Astir CS, som då tillhörde min klubb ÖSFK. Här ska jag ge mig iväg.

(Skåningar verkar förresten ha för ovana att krascha gamla ÖSFK-flygplan, inte bara SE-THV utan även SE-TFN. Här en läskig upplevelse . Ka 6E var en träkärra som kändes litet spröd men var rätt angenäm att flyga. En nos som ett äggskal. En klubbkamrat, ganska speciell som människa, fick skador vid ett haveri vid ett DM som visade sig vara förödande. Jag verkar ha tappat bort hans berättelse om händelsen, skriven i ännu gott mod.)

Man läste i de tidiga tonåren Charles Birch-Iensens runa om Karl-Erik Övgård och hans dödsflygning i Sierra Nevada i ”Ett år i luften 1952”. Dessa flygets årsböcker var i många år nog min käraste läsning om flyg. I förskoleåldern var det Nordisk Familjebok. ”Ett År i Luften” anskaffades allteftersom eller köptes till ett mycket rabatterat pris hos Flygvapnets ”Flygpojkarna” med möten i ”Tegelhögen” med ledare som Dalborg, Unell och Erik Goliath. (Tyvärr är Goliath-minnesorden låsta men jag fick bl a påminnelse om det Goliath på sin ålders höst berättade får mig under en lätt problematisk skridskotur på Dalälven, att han varit bänkkamrat med min farbror i franska-lektionerna på gymnasiet i Gävle; både gick sedan till FV) och emellanåt med besök på Barkarby (den något omständlige förvaltare Fredriksson?) .


De årliga två segelflygveckorna i Ottsjö; verksamheten är snart avslutade; man rapporterar på Facebook och här. Första lägret var 1961, och mycket visdom om hur man beter sig finns samlat här förutom historik och statistik. Som inom många etablerade grenar av flyget ökar inte längre verksamheten, något man som född 1938 var van vid från sin barndom. Jag deltog 1967, -75. -76, -79 , d v s under en period då lägret växte år för år.

Stockholmssegelflygaren Rolf Johansson har lagt ut tre segelflygfilmer på Youtube, två från Ottsjö och en från Skarpnäck,  här. Man får bl a höra Ottsjölägrets initiativtagare Rolf Algotson berätta. Här syns Rolfs bil i mars 1966, en ganska jobbig tid för Rolf, men han ställde upp för mig och mina kamrater i ÖSFK inför det årets Ottsjöflygande. Det var ju det första året som ”vanliga” och ganska ”gröna” ÖSFK:are deltog. Grönast var jag.

Här en pojkbok i min hylla från den heroiska tiden:


Och här ett kapitel ur boken. Ålleberg var dit alla ville då. En hurtig stämning råder. Annat var det i Dagens Nyheters skildring av ett segelflyg-VM i Eskilstuna 2006. En väldigt grinigt reportage. Jag skrev och klagade (i slutet av texten) och det gjorde en av våra största segelflygare också.

Googlar man globalt med villkoret ”larsan13” och ett lämpligt kompletterande sökord, t ex ”Vängsö”hittar man mycket mer om segelflyg jag skrivit. Man kan också söka internt på bloggen.

Sudden


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Kategorier

%d bloggare gillar detta: