Skrivet av: Sudden | 2019/09/15

September-tankar

Husten kommer fort i år. Mörk och kulen. Hur många tomater hinner det bli?

Det har till boggen kommit kommentarer om mina usla odlar-talanger. Men jag är glad ändå. De knölar jag dragit upp har ändå blivit flitigt avplåtade. Här en gallring i mitt fotoarkiv:

Jag har faktisk lång erfarenhet av både jordbruk och fiske:

Överst med morfar Edvard i vår nya villaträdgård i Gävle ca 1943 och med farmor Elsa och mamma i ekan i Klockarboda på västra sidan av Gräsö. Finklädda var vi där. Fartygen gick inomskärs genom Öregrundsgrepen för att undvika sovjetiska ubåtar. Usch dessa hemska kommunister!

Här ett sommarminne 1947 från fyrskeppet Grepen.

Slidkniv hade man ju förstås vid bältet. Olle och Gunnar träffade jag på Gräsö för tre år sedan, alltså 69 år senare.

Skrivbordet gror igen av sådant jag ska komma ihåg att använda ”någon gång”. Det behöver verkligen rensas.

Lena Andersson är en av mina favoriter. Kvinnor som tänker skall man stödja:

Så sant så! De ”finkulturella”, dit jag själv nog nog måste räknas, är onekligen jobbiga ibland. 20,2 procent fick visst de som inte vill/kan/orkar tänka humant eller känner sig förbisedda i någon opinionsundersökning häromdagen.

Man undrar om artiklar som denna i DN verkligen stöder ”den judiska saken”. Och att vända sig till Israel för ”hjälp”? Är det möjligen inte ”vi” som ska hjälpa dem till självinsikt? Livet är ju ett lidande sägs det.

Man kan ju som icke-jude bli irriterad av den judiska självupptagenheten.

Kanske Peter Wolodarski kanske någon gång kunde skriva någon gång om karaktärerna hos de olika ångvisslorna på Vaxholmsbåtarna istället för att ständigt i sin tidning hacka på Putin; alltid vinkla allt om ryssar och Ryssland negativt. Har han aldrig lyssnat på Musorgskij, Tjajkovskij, Sjostakovitj?

Här har vi förresten en sexigare version av Sjostakovitjs ”vals nr 2” för dem som gillar en ”mer konkret tolkning”. Men nu, tillbaka till Wolodarskis gnäll:

Demokrati kan se olika ut men finansministrar är nog sig lika överallt.

Det är väl litet så som det sägs i den text som en lätt jobbig gestalt i den svenska flyghistorien hade på sin T-shirt, ”Sanningen lyfter bäst i motvind” den gång jag råkade på honom. Liberalerna inser kanske ändå åtminstone ibland att de kämpar mot dem som verkar för ett mer civiliserat samhälle?

Själv är jag en som alltid fegt hukat under ”starkare individer” och som nu hoppas överleva (häpp!) även de få år jag väl har kvar. Man ska aldrig ge upp hoppet sägs det och DN:s Namn och Nytt-sida förnöjer mig fortfarande:

Sudden


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Kategorier

%d bloggare gillar detta: