Skrivet av: Sudden | 2019/09/20

Minnesrensning

Datorns skrivbord blir alltmer fyllt av fil-ikoner, bakom vilka finns saker som jag ibland känner lust att berätta om så att jag sedan kan gömma undan dem. Men det är så jobbigt att få ihop något som ska vara begripligt och därtill kul att läsa. Här en ”lågbudgetlösning” som ändå sväller ut.  Jag kan inte bara låta bli att ”lägga till detaljer”…

Detta är vad som fanns kvar 1999 av en linstyrd stuntmodell (på FAI-språk ”aerobatics”; tävlingsklass F2B) som jag lade ned mycket jobb på men som stals ur mitt källarförråd på det senare 60-talet. ”Kravellbygd” kropp, elliptiska vingar (flaps-flaken kunde man ju enkelt forma så att nästan alla spryglar ändå var lika. Längre innervinge och kanske en tyngd i yttervingspetsen. Därtill hade jag gett fenan en sådan profil att den pressade nosen utåt (alla vi flygnördar har väl noterat Safirens sidroder och 109:ans osymmetriska fena). Kommer då att tänka på dessa ”spantrutor” där jag försökt visa att det är något osymmetriskt i bak (Jag förstår själv inte ritningen):

Hawker Tempest var min inspiration vad gäller fenans form; jag hade nyligen med stor behållning läst Clostermanns bestseller. Andra har gillat och inspirerats av Clostermanns bok som denna animerade film visar. Flyghistoriker fastnar annars gärna i ”detaljer, och har väl menat att hans uppgifter inte alltid är att lita på. Han var ju intresserad av djuphavsfiske, och sportfiskare vill ju gärna bre på.

Här en profil av en Hawker Tempest, Le Grand Charles, som Clostermann flög en tid. Bilden har jag lånat härifrån. Hans första Tempest gick förlorad så man målade upp en ny med samma JF-E-märkning.  Flygplan på bild brukar väl flyga åt vänster förresten.

På min modell var blått och rött färgerna på min modell, säkert något vitt också. Det var enda gången jag haft tålamod att orka måla ett plan – och så stals det! Det var visserligen inte så stort och vackert som denna modell av den klassiska ”Nobler” jag stötte på när jag i augusti 2010 besökte ett flygevenemang på Gärdet men i alla fall. Minns att jag redan bekymrade mig för det promenerade en sådan utflykt skulle innebära; mätte på kartan och så. Måste ha varit då som jag skymtade ett bekant ansikte i köpcentret Fältöversten, först efteråt kom jag på att det var ju Lars Olausson som jag kände från Flyglitteraturgruppen, FLIT. Såg även Maj Wechselmann.

Vid evenemanget på Gärdet kunde det ha gått verkligt illa; i min blogg nämner jag att jag överraskades av vad jag hastigt såg genom en glugg i molntäcket.

Här berättas om ”stunt” i linflygtidningen ”Lina”, nr 2/1999. Jag minns Jesper von Segebaden, bl a när jag en gång just parkerat min Vespa utanför Sing-Sing på KTH och han kom på sin Norton Dominator som väl såg ut ungefär så här och vi växlade några ord.

Annars hade jag mest byggt enkare modeller, jag målade dem inte men använde japanpapper i färg (rött):

Här en 50-tals stuntvinge av Sven-Olof Ridder, senare professor i aerodynamik på KTH. (DN-minnesorden är tyvärr låsta, här Wikipedias mer formella text om honom. Här minnesorden i SvD, antagligen samma som i DN.)

Med ganska enkla medel fick Ridder tilll en fräck utforming. Har på någon Modellsportens dag på 50-talet sett en sådan modell, döpt till ”Pinkul”. Kanske det var Per-Erik Levenstams modell, äldre bror till Jan-Olof. På vingens ovansida fanns namnet med stora tecken; först tycktes det obegripligt:

Tillbaka till spinnern i första bilden. Jag kan just nu inte hitta den. Bilden måste vara tagen efter 1998 då jag fick min första digitalkamera av mina arbetskamrater. Bordsduken är från mitt besök i Tallin i augusti 1991 då jag deltog i en resa med Televerkets Idrottsförenings Stockholmsavdelning. Jag försökte där ganska otränad springa en halvmara. Inte bra; det blev mycket gående på slutet. Men jag skrev i föreningens tidning en reseberättelse. (Fotografierna är inte mina.) Hela maratonlopp hade jag klarat tidigare några gånger. En gång vid Norrmalmstorg såg jag bland alla publikansikten Kjell-Olof Feldt sträcka fram huvudet för att försöka få syn på sin hustru bland löparna. (Hans Holmér noterade jag också en gång, nära Kungsklippan.)

Plockar fram litet mera som jag skrivit och som nu ligger långt tillbaka i tiden. Här är min respons på att min flyghistoriska vän Stig Wahlgren (då på Post och Telestyrelsen) upptäckt mig i en gammal modellflygtidning då jag i min iver/stolthet kontaktade redaktionen med några egna minnen. Fick ingen respons men dessa mina minnen kan ju vara kul i sig.

Här ett annat minne från en tjänsteresa till Genève, en av många sådana. Utdrag ur ett mail jag skrev till en tysk brevvän. Rätt rörande egentligen.

Här är litet om mina radioflygminnen som jag skrev ned 2004. Mina radioflygförsök senare har varit ganska nedslående. Idag skulle jag inte ens vara kapabel att stå på mina två ben och följa en modell med blicken utan att ramla ikull. Kommer därtill stressen och förvirringen inne i huvudet som är större än förr.

Här är minnen av mitt modellflygande på Skarpnäck. Detta skrevs i samband med en liten utställning om Skarpnäcksfältet som ordnades där i november 2003 av hembygdsengagerade. Jag hade ett knappt år tidigare gjort en promenad där flygfältet förr fanns men fann mycket litet av lämningar. Dock fann jag denna artefakt, nära vindstruthöjden vill jag minnas. Hade synbarligen även funnits en bana för radiostyrda bilar där.

I förgrunden Hans Martinelle och min far Arne; motorn trilskades. Här ett annat tidigt minne, ett foto från utställningen men jag har sett den avskräckande skylten i verkligheten. Segel-och modellflygare måste vara överens om luftrummets disposition, och man frågade ju först.

Min sjuksköterska på vårdcentralen tycker jag behöver någon typ av hemtjänst och om några dagar ska jag träffa någon från kommunen om detta. Vore kanske bra att få hjälp med städning och ordentlig diskning ibland.

Sudden


Responses

  1. Hej Lars et al.

    I just want to make a comment on the suggestion that you should get some kind of “hemhjälp”. A good suggestion. My mother received and the end of her long life three visits per day. I met many of them when I visited my mother and they were all absolutely super. They all did an excellent job, and over the years many of them became my mother’s very good friends. Some of them even came to her to wish her “Happy birthday” even if the day was on their day off. I take off my hat for them.

    I have seen several photos of gigantic lumps of fat obstructing the water draining system. The comment that people do not clean their frying pans properly prompts two questions. Cleaning out the frying pan with what and put the fat where? Or eat it and find the fat lump blocking you blood circulation?

    One can always render the fat and turn it into lard and re-use it for a good purpose. But that takes time and time is one thing we do not have these days. For some odd reason.

    Gilla

  2. Hej Erik!

    Jo jag har bedömts ha rätt till hemhjälp, städning av mina 60 kvadratneter var tredje vecka och fönstertvätt 2 gånger årligen har jag önskat. Ca 500 per månad kostar det nog. Det finns en massa svåra gränsdragningar av vad man kan begära att få (för beloppet) och inte få och vem som ska ge. Det är sålunda landstinget (”Regionen”) som ska köra hem min medicin varannan vecka och då passa på med enklare behövlig ”medicinsk” vård (sår på tårna). Av någon anledning kan medicinen inte gå med post.

    Jag är beroende av min bil för att komma någon vart medan min vårdsköterska tycker att jag inte längre bör köra bil.Jag har färdtjänst men herregud så bökigt det är/känns. Hur ”organiserar” jag det nödvändiga bilverkstadsbesöket (som redan borde ha gjorts).

    Som väl märkts i mina skriverier är jag en person som hänger upp mig på s k småsaker. Å andra sidan bryr jag mig inte om klimatfrågan som jag anser vara ett exempel på hur vi ibland låter oss vilseföras av diverse mer eller mindre konstiga eller dolda krafter. Inte minst av media. Vem ska man lita på?

    Apropå fettklumpen bör man torka ur stekpannen med hushållspapper som sedan slängs i rätt sorteringskärl under diskbänken. Sedan bränns väl eländet.

    Sopsortering ger anledning till en för en åldring nyttig (?) hjärngymnastik och rent fysiskt ska ju skräpet transporteras till några kontainrar omgivna av sopor. Förr fanns sopnedkast en halvtrappa upp/ned…

    Vad som är sanning om sopsorteringsregler i Uppsala är ett dåligt skämt i Stockholm

    ”Återvinning” låter bättre än ”sopor”. Skräpigt blir det hur som haver.

    Sudden

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Kategorier

%d bloggare gillar detta: