Skrivet av: Sudden | 2019/10/06

Livstecken – om triss, trissar och trissor

Det går utför, för mig och för vänner och bekanta. Fick lust att vitsa till den för mig onjutbare Antoine Saint de Exupérys boktitel ”Kamrater på en irrande planet” till ”Kamrater på det sluttande planet”. Själv blir jag äldre och inte bättre och gamla vänner berättar om sjukdomar och motgångar. Och kallt i luften har det varit därtill

Kanske min oförståelse av Exupéry och mycket annat franskt delvis beror på denna litet trista bild som Charles Birch-Iensen i min ungdom illustrerade sin artikel om flyget i litteraturen med i ”Ett år i luften” 1952 med. Kanske det var den bästa bild som han hade till hands; bra skrev han. Charles B-I alltså. Medan idag är Exupéry ”big business” eller vad det kan heta på franska.

En något bekymrad gubbe med ett konstigt kantigt flygplan. Senare har jag lärt mig att Caudron Simoun var ett högst kapabelt plan och något man är stolt över, se planets FB-grupp . Erik Bratt gillade det vill jag minnas och verkar ha haft dess stjärtparti i tankarna vid sin egen första konstruktion, BHT-1 Beauty.

(Här en analys Bratt gjort om ”utvecklingen” av småflygplan som jag fann vid googling på Bratt + Simoun. Flera år gammal; det ultralätta flyget har sedan utvecklats men allt flyg kämpar f n i klimat-orons motvind.)

Det som Charles B-I skrev om de Exupéry var litet väl abstrakt för en 14-åring och är det ännu för mig. Franskt tänkande, det är fint det. Och prata kan dom, det minns jag från mina internationella möten kring teknikstandardisering.

Men allt är inte elände. De egna tomaterna smakade bra. Och jag har äntligen lyckats lösa ut de belöningar jag får för att jag deltar i ett känt opinionsinstituts enkätundersökningar. Jag har valt att få belöningen i form av Triss-lotter , vilket innebär att jag får en kod med siffror och bokstäver som jag ska visa upp i ”tobaksaffären”. Men först vid tredje försöket och då i en butik inriktad på ” spel och dobbel” gick det!  Skickade så lotterna till barnbarnen; ett av dem fick en vinst.

Bökigt; jag har ingen printer eller smartphone så jag får anteckna koden för hand på en lapp  som sedan låg i min plånbok några månader.

Stötte nyligen på pluralformen ”trissar” för ”trissa”. ”Dra på trissor” heter det ju. Det var så att bromsfunktionen på min rollator verkade behöva justeras, hjulens slitbanor av gummi började bli slitna. När jag satt på rollatorn och vilade mig och tittade på bromsmekanismen började jag undra hur bromshandtagens rörelse överfördes till bromsbackarna som trycker mot hjulens slitbana egentligen. Man kunde ju höja och sänka styrhandtagen (”teleskopiskt”)  utan att de ”medföljande” bromsreglagen behövde justeras,  Så här ser min Dolomite-rollator ut:

Det finns ju rollatorer som har utanpåliggande vajrar i en böjlig kabel; Eva har en sådan och dessa kablar fastnar alltid i min rollator eller någon annanstans när jag stuvar in båda våra rollatorer i min bil. Dessutom riskerar man vid ihopfällning av hennes rollator att klämma fingrarna. Min rollator är något ofarligare i det avseendet, kanske för att  jag är mer van att hantera den.

Jag grubblade vid mina rollatorpromenadpauser för att hämta andan och ta till vara på höstsolen. Vad sker där inne i ”teleskoprören”?  Det fanns skruvar att lossa men mina mejslar passade inte och jag var också rädd för att ställa till någon skada. Så ut på nätet att leta och stötte då på ett examensarbete vid en teknisk högskola där uppgiften var att ta fram en ”vajerfri” bromsmekanism till företaget Volaris rollatorer. Som det sammanfattas i inledning till exjobbrapprten:

The current braking system is constructed with a brake grip, a wire and actual brake pad. The wire runs noticeably on the outside of the walker, and is in most positions, causes inconvenience for the person using the walker. When the handle is in its lowest position, the wire forms an arch that is often in the way <!!>, and easily becomes an obstacle for the user and his or her peers. Using a wire is also not the most efficient way of transferring braking force, because the wire is braded and will stretch over time with regular wear and tear.

Vidare sägs: Med anledningen att det inte har hittats någon mer detaljerad information om hur bromssystemet fungerar kan ingen ingående beskrivning ges. Det har sökts både på Dolomites hemsida, PRVs hemsida samt med sökmotorn Google, men inget har hittats. <Jag undrar om ex-jobbarna här är helt ärliga; de måste väl ändå ha dissikerat konkurrerande rollatorer för att kolla hur de funkar ”inuti”. Dock skrivs att man haft testpersoner, tekniskt kunniga mer än handikappmässigt, som kunnat berätta.>

Det största hindret i projektet har varit höjdjusteringsmomentet. Det var svårt att konstruera ett system där bromssystemet är självjusterande i samband med när rollatorns handtag justeras. Konstruktionen ska även vara enkel att montera samt det ska ske så få moment som möjligt vid höjdjusteringen. Användaren ska helst bara behöva utföra ett moment där både handtagets och bromssystemets höjd justeras. Detta är för att underlätta höjdjusteringen av rollatorn för användaren. Som det framgick i viktningen anser användarna att det är viktigt att produkten är lätt att använda.

Här en bild från exjobbrapporten som ger en vink om vilka egenskaper som är viktiga:

I rapporten beskrivs hur man systematiskt analyserade olika principer och så gjorde sitt val. Hela  funktionen har jag inte ansträngt mig att förstå men det förkommer magneter och ”teleskopiska rör”. Resultatet kan anas här och här finns även på en bild det äldre utförandet med yttre bromsvajrar. Notera att ”Bromssystem är unikt eftersom det inte finns några lösa utanpåliggande vajrar som kan fastna eller haka i saker runt rollatorn.” Man har nog gjort ungefär som i min rollator fast gått kring något patent och så använder man en magnetfunktion. Men hur min rollators höjdinställning fungerar vet jag ännu ej! Volaris-rollatorn kräver ett ytterligare omkopplingsmoment när höjden ska justeras.

Jag själv blev intesserad av denna lösning med vajrar som dock förkastades. Hos rollatortillverkaren ogillade man vajrar för de tänjs ut och måste justeras. Först en principskiss (där förresten ordet ”trissar” förekommer):

Här en beskrivning där det gäller det att hänga med för att förstå:

Lösningen med trissor fick mig att tänka på Focke Wulf 190 där jag och många andra undrat över hur man ”hanterade” trådantennen som gick ut ur ovansidan på den skjutbara huven. Här ett citat ur en diskussionstråd:

The 1st photo is of Maj. Walther Dahl’s 190A-8, Blue 13, taken in Dec ’44, and it shows the multiple roller antenna unit. The antenna wire rolls over the canopy roller, then to another roller at a bulkhead within the rear part of the canopy, and back to a fixed point on the fuselage decking beneath the canopy. This, as you mentioned, keeps the wire tight both when the canopy is open and when it is closed.

Jag har tyvärr inte hittat bilden men här kommer en annan ur en gammal bok av Heinz Nowarra om typen. Det fanns variationer och bl a förekom det att antennlinan rullades upp på en fjädervriden rulle, som vid bilars säkerhetsbälten. Om jag fattat rätt. Jag kan tänka mig att det måste få fjädra litet någonstans.

Jag är inte så hemma på beteckningar för Luftwaffes flygradiopytsar men antennen på undersidan och tillhörande enheter har med ”tysk IFF” att göra.

Här en icke helt färsk  video med en ”äkta” FW-190, ja t  o m den avancerade motorn BMW 801 ingår. Man erinras om att Kurt Tank var en skicklig konstruktör. (Nu är det svårt att hänga med i ”warbird-världen” med alla dess ”fusk-Messerschmittar” och annat fusk och det kraschas och has och hittas nya vrak. Å andra sidan; för gemene man ser dessa jaktplan ändå väldigt lika ut. Och med lämplig målning kan man få nästan allt att se ut som en 109:a. Här en 108:a.)

Åter till min egen rullator. På webben fann jag en anvisning om hur bromsarna ”justeras” genom att klacken för bromsklossarnas viloläge flyttas med en skruv:

Jag undrar fortfarande vad som döljer sig i innanmätet hos min rollator! Hur följer manöverstängernas  längd  så snällt med i höjningen och sänkningen av handtagen.

Avslutningsvis ett tips om en av Jan Bergmans TV-filmer i serien ”Stockholmspärlor”. Här finns förutom ”själva staden” rätt mycket för de flygintresserade, som man ser här i mitt inlägg på SFF forum. Notera den kommunala utvecklingsoptimismen och ansvarskänslan (eller skrytet) för samhällets förbättring. Som man väl ändå får säga att Hjalmar Mehr & company lyckats med.

Sudden


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Kategorier

%d bloggare gillar detta: