Skrivet av: Sudden | 2019/10/20

Höstliga observationer – mest om språk

Att snubbla på mållinjen kan ju vara optimalt, ett tecken på att man ansträngt sig till sitt yttersta, men att snava på startlinjen är mest försmädligt.

Björn Wiman brukar satsa ordentligt; avskaffa Svenska Akademien och behaga kvinnorna genom att manligt kraftfullt stödja ”Metoo”. ”Pigornas Björn” kan man kalla honom om man vara litet elak mot en person som i TV-rutan ger ett sympatiskt intryck. <Jag inser efter publicerandet att Björn W kanske försökt ordvitsa!>

Nej tacka vet jag Pigornas Kurt”. Schubert var bra han. I varje fall på att komponera – pigor hade han inte tur med.

Stavfel och andra språkfel alltså. De kan vara irriterande genom att de stoppar upp den jämna läsfarten. Vana läsare kan klara detta men många blir vilsna eller avskräckta. Jag har själv svårt att läsa en del kommentarer jag ser på webben och får ibland läsa om eller t o m välja en hypotes och sedan får det fortsatta läsandet avgöra om jag förstått rätt.

Ett exempel där borde finnas ett ”inte” (och gärna några småord till): Att läsa en del inlägg en lördagskväll i vissa grupper får en fundera om motbok var så dum idé i alla fall. Jag tror att en van läsare förstår ändå, han behöver inte alla ord för att fatta schäsen. Så är det väl så att ordet ”inte” glöms ofta, även av mig. Är det månne Freud som spökar?

Man läser bara så mycket eller så ”noga” som behövs för att förstå. Här har detta utnyttjas av den slemme tillverkaren av den ozonskapande köksvisp som jag några gånger om året gör rotmos med:

Jag prenumererar på Språktidningen som är litet svårläst. Det finns så många språkliga termer och begrepp jag aldrig lärde mig i skolan och allt är inte så självklart som man trodde. Man undrar ibland hur folk tänker. Visst är vi olika men att tänka begripligt borde vi alla kunna. Kanske något framsynt politiskt parti kommer att ställa krav på det?

Även sakkunniga kan ha olika uppfattningar om vad som rätt och fel. Och språket förändras, även folk som vet att tala korrekt vill inte alltid anpassa sig till språkspecialisternas råd och anvisningar som man kan läsa i detta kåseri av Staffan Dopping:

Jag håller med Karlholm och Dopping vad gäller ”förvirringen”, jag kallar den så, kring medium och prestanda. Om jag nu fattat Dopping rätt… ”Data” tycker jag idag misshandlas. Själv säger jag gladeligen ett data, flera data men det ska man kanske inte göra. Ett citat från en språkartikel i SvD: Utvecklingen liknar den för vetenskapens data (forskningsmaterial). Här används så gott som aldrig den historiska singularformen datum. Men om data är ental eller flertal är ett ständigt trätoämne mellan lärare och studenter. Även på engelska vacklar bruket mellan data is och data are. I Sverige verkar de yngre föredra min data medan äldre skriver mina data (eller ännu hellre mitt material).

Detta nummer av Språktidningen innehåller också ett försök till förklaring att så många har svårt för pronomet ”de” och dess former dem och dom.

Ett citat ur artikeln, kanske en aning bildningshögfärdigt: Ett av de mest framträdande argumenten är att felaktig användning av de och dem sticker i ögonen på folk, att den som skriver så framstår som obildad – som att ha vita tubsockor i sandalerna, som Språktidningens förra chefredaktör Patrik Hadenius uttryckte det. Många i debatten under 2016 framhåller att elever måste lära sig skillnaden om de vill få trovärdighet och acceptans i en språklig gemenskap. Att kunna skilja på de och dem ses som en inträdesbiljett till arbetsmarknaden och det offentliga samtalet. Språkprofessorn Lars-Gunnar Andersson skrev i Göteborgs-Posten att de som börjar med dom kommer att bli ”kanonmat på den språkliga arbetsmarknaden”.

Själv tycker jag vita tubsocker är snyggt. Men så är jag gammaldags också.

Många är rätt så rigida och påstridiga när det gäller språkfrågor. För många flyghistoriker är det sålunda viktigt att benämningarna på Flygvapnets flygplan skrivs som FV skrev när det begav sig. Själv tänker jag då på att Gustav Vasa aldrig kallade sig själv så, ej heller hans samtid.

En gång försökte jag begripa mig på Google men har gett upp. Jag är nöjd och tacksam för denna tjänst trots dess ”snokande”och tycker att det finns oerhört mycket nyttigt att hitta på nätet.Man kan t ex kolla stavningar och genom Wikipedia och liknande ta reda på fakta. Man ”slipper” fråga någon. Det kan ju förstås också vara en nackdel; man förlorar ett skäl att ta kontakt. Många verkar inte ha kommit på nyttan av att kunna länka till något intressant.

Jag googlar ofta på dubbla ord/begrepp, och kanske citationstecken därvid fortfarande betyder något

Behöver jag säga att jag inte tycker att våra dagstidningar är så trovärdiga som de påstår.

Här kommer några lustigheter jag klippt ur svenska medier eller kanske det heter ”svensk media” eller ”svenska media”:

I och för sig är det väl inte så paradoxalt att något bedöms som säkert i USA men osäkert i Europa eller vice versa. Som redan Fröding skrev: Det, som är sanning i Berlin och Jena, / är bara dåligt skämt i Heidelberg. Och räddningsledarens ord är ju faktiskt rätt (man kan ju rädda sig själv) medan danska statsministrar kommer och går.

Här däremot en påtaglig paradox:

Ulf Ivar lever och verkar f ö i min födelsestad, Gävle.

Förresten har nu hemtjänsten för första gången varit hemma hos mig och städat. Det går utför och jag känner redan av att jag nog börjar bli till besvär. Eller att sönerna är bekymrade för mig?.

Fast ännu kan jag. (Kanske du kan nå SvD-quizet här.)

Här nedan en skrämmande bild som påminner mig om när man skulle korsa järnvägen i Undersåker på väg mot Ottsjö /Vålådalen. Något skymmande hus var det där inte frågan om men en slänt med buskar alltför nära spåret. När jag en gång för flera decennier sedan med bilen försiktigt smög mig fram för att först kika längs spåret, såg jag i fjärran en älg korsa det!

Man ska inte banga för långsökta likheter om man har lust att skriva en kommentar:

Jag gillar bilden i sig! Jag minns också en lekkamrat till min lillebror som fantiserade om en buss som kör in i T-banestationens entré vid hushörnet och sedan rasar ned för rulltrapporna.

Avsluningsvis måste man ändå säga att framtiden är ljus, människans intresse och även oro för utvecklingen kommer att bestå. Det må vara flygande maskiner eller annat. Som en klimat-sansad person skrev:

Min spaning är att Mp kommer migrera över till något annat hot vad det lider; om tjugo år är de partiet som tar folks oro för datorisering på allvar och kräver datorfria arbetsplatser och en datorfri utrikespolitik. Satsar man bara på rätt oro så kan man sitta i riksdagen hur länge som helst.

Så sant så!

Sudden

P S. Bilden av järnvägskorsningen i Undersåker med sina faror (den ligger ju dessutom i direkt anslutning till ett vägskäl) väcker så starka  minnen av den spänning jag förr i tiden kände när jag började närma sig Ottsjö och det kommande segelflygandet där efter en 70-mila bilresa att jag visar bilden direkt:

Kommer också att minnas att guppet vid spårkorsningen en gång lär ha fått ett segelflygarpars bröllopstårta att krascha. Och mycket riktigt blev det också skilsmässa efter inte så lång tid efteråt, sa berättaren, kanske Rolf Algotson.


Responses

  1. Hej Lars et al.

    I got a small bit upset when you say that you feel that you “är till besvär”. No, Lars, you are not. You have worked all your life supported yourself. You have earned your pension and all the help and care you need to make your life comfortable. Now is, what I call, payback time for your services.

    Your picture of what you call “tubsockor” reminded me of my first year when I lived in Australia. In the Summer it was quite normal to go to work in shorts. There was for us at Ansett Airlines just one rule; the shorts had to be descent looking, no Hawaii type shorts, and one had to have white or near white socks the reached to you knees. I looked twice on the staff in my bank when I entered. They were all in black shorts wonderfully ironed with knife sharp folds; white knee-long stockings, black shoes, white shirts, and a black tie.

    Yes, I must admit that I felt dressed a bit unusually the first day I went to the office in shorts.

    Erik.

    Gilla

  2. Hej Erik!

    De senaste åren har jag lärt mig att kortstrumpor/ankelsockor anses litet löjligt, särsklit om de är för korta. Dock förekommer det strumpor som är så korta så det ser ut som om man går barfota i skorna!

    Själv tycker jag en engelsk militär i shorts och ordentliga ”kortstrumpor” kan se prydlig ut:

    Tänkte att jag skulle hitta en bild hur Alec Guinness i shorts i ”Bron över floden Kwai” plågas av japanska fångvaktare men det visar sig att han bar långbyxor (men många i fånglägret hade shorts). Han kanske hade spinkiga vita ben? ”Jag trodde mina lakan var vita tills jag såg hans ben” som dette i en tvättmedelsreklam-parodi.

    DN.s bortgångna vett-och-etikett-orakel Magdalena Ribbing menade att shorts inte alls går för sig på män i Stockholms innerstad. Ej heller fick man mosa potatisen i såsen utan man skulle få i sig såsen på något annat sätt med gaffeln.

    I varmare länder kan ju shorts vara sköna, men om det var lämpligt att ökenkriga iklädd shorts fanns det olika meningar om:

    https://www.quora.com/Why-did-the-British-Army-in-the-1940-s-wear-shorts-in-the-desert

    Engelska skolpojkar gick i kortbyxor även när det var svinkallt har jag fått för mig. Det brittiska kungahusets småprinsar fann jag gulliga foton av i kortbyxor.

    Och visst har jag sett exempel på detta; britter som står i svenskt snöslask och huttrar i sina lågskor: ”Brits never adjust their dress code to local conditions. It would be a visual sign of defeat.”

    Sudden

    Gilla

  3. https://duckduckgo.com/ En icke snokande sökmotor. Rekommenderas. Jag saknar inte Google. Särskilt som de båda söker i samma servrar!

    Gilla

    • Kvack för det! Passar på att visa ett gulligt foto.

      Gilla

  4. A propos ”…skotta hela vägen…för att hemtjänsten ska kunna komma…” Jag känner till ett fall där hemtjänsten fick använda sig av ridhäst de sista cirka 300 metrarna från ”stora vägen” till huset där de som behövde hjälp bodde när det var för mycket snö. Nåja, de bodde där när det var barmark också, för den delen.

    Gilla

  5. ” Det brittiska kungahusets småprinsar fann jag gulliga foton av i kortbyxor.” Jag är övertygad om att du kan finna gulliga foton även om du är klädd i långbyxor.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Kategorier

%d bloggare gillar detta: