Skrivet av: Sudden | 2020/01/10

Förr och nu – mest om telefoner

Jag har via webben utan problem lyckats förnya min prenumerationden brittiska tidskriften ”Aeroplane. Förra gången för två år sedan tjorvade det sig. Allmänt är utvecklingen av nya betalformer ibland olustig – man har med möda lärt sig att betala och så kommer något nytt ”bättre” påfund.  Ser jag ord som ”mobilt BankID” (bock i kanten fick man om man skrev så i småskolan!) eller läser uppgifter om att ”förenklad inloggning” skall tas bort blir jag orolig. Många har problem som i ”Nisses kåseri” här men de nya systemen och metoderna kan ju dock snabbt komma att upplevas som enklare. (Jag tycker ”Nisse” mycket bra beskriver de knasiga situationer som så lätt oavsiktligt uppstår.)

Men Aeroplane kan jag förhoppningsvis nu ta del av två år till. Januarinumret kom igår förresten och innehåller den bästa presentationen av Mikael Carlson jag hittills läst. Att läsa om svenska förhållanden som de upfattas och beskrivs av en icke-svensk har både fördelar och nackdelar.

Här är Tummelisan på Duxford i juli 2007. Det är Gunilla Carlson man ser i den nedre bilden, vi växlade några få ord:

Jag gillar det engelska. Antagligen inte bara för att det var det första främmande språket i skolan

I övrigt har problem med min särbos Evas mobiltelefonabonnemang hos Telenor plågat även mig i en månads tid och gjort det svårt att ta itu med ”större projekt”. ”Numret kan för närvarande inte nås” sas det i ”luren” i en månads tid. När jag inte heller fick kontakt med henne via mejl blev jag rejält orolig och ringde till sist ett par av Evas grannar, och fick ett lugnande besked. Här en utskrift av ett mejl Eva senare skickat som inte nådde mig. Hon hade råkat använda ”fel” adress.

Eva, latinstudent som lyckades bli naturvetenskaplig fil dr med en sådans syn på bokföring och med årens rätt en aning glömsk, hade på något sätt missat räkningarna från Telenor. Hon besökte ett par gånger Telenors butik och fick besked att ”på måndag ska det funka”. Detta besked fick hon vid två besök med en vecka emellan. Begreppet ”på måndag” är ju erkänt luddigt (det finns ju en ”nästa måndag” också). Så det dröjde en tid innan jag tog mig till Uppsala och följde med till butiken eftersom vi var ”rätt olyckliga” och jag inte lyckats bli klok på vad Telenor tyckte och menade. Det blev sedan flera Telenor-besök bland annat även här i Handen. Jag fick besked som ”jag kan inte göra något. Du får ringa vår kundtjänst och ser du förresten inte hur de andra kunder väntar, jag har en lång kö.” Eller ”jag kan inte göra något om inte kunden själv är med”. Stressigt för alla parter med så usla besked. Kommer att tänka på TV-serien ”Mackens” beige kund.

Jag ringde till slut Telenors kundtjänst; konstigt nog fick jag svar nästan direkt. Fick dock klart för mig ur mycket som skulle betalas in till Telenor (ej inkassoföretaget). Nämligen 324:- Ett senare samtal hade dock en mer ”normal” kötid; d v s bortåt 25 minuter. Kostar stålar. Därtill ett samtal med ett inkassoföretag.

Hur skulle Eva kunna ha klarat allt detta utan telefon? Man bara undrar. Lustigt nog hade hon dessutom betalat in för mycket…

Denna text är lite motsägelsefull men jag är inte ekonom. Förlåt.

En konstruktiv Telenor-man här i Handen kunde dock vid ett besök (ca Lucia-dagen efter drygt två veckors oro) lösa det akuta, 149 spänn skulle det kosta sa han. Och vad gör man inte för att få en fungerande telefonfunktion om än tillfälligt! Jag fick på en bildskärm ”signera” att jag gick med på något vad det nu var, och så stoppade han in ett nytt SIM-kort i Evas mobil. Vips, den funkade.

Så småningom kom ett brev att Telenor tagit en kreditupplysning på mig och i går kom så det slutliga beviset på att jag hade skaffat ett abonnemang! En faktura på 304:-. På ett (fast) telefonnummer som verkar taget ur luften förresten; ej det nya SIM-kortets! En sak att ta itu med. Kanske passa på att ta tjuren i hornen, skaffa en ”smartphone” och hänga med i ”utvecklingen”?

304:- (plus 324:-) Tidigare i livet var det en rejäl slant men nu var ett par veckors telefonkontakt med Eva så viktig att det fick kosta. Men svindyrt egentligen. På Tage Erlanders och Palmes tid var telefonen en ”mänsklig rättighet” som skulle vara billig även om man bodde långt in i skogen. Idag brer snålheten ut sig; man är kostnadsmedveten. Telenor lyckades få de 149:- att växa till 304:- genom att dra ut det hela i tiden. Och så är det ett d-vla sätt att stänga av folks telefoner. Det är ju den orolige uppringande som betalar. Telefon är (borde vara) en social rättighet. Inget att främst tjäna pengar på

Men redan på nyårsdagen, otålig som jag var och eftersom Eva och hennes telefon nu råkade finnas hos mig, satte jag in Evas ”gamla” SIM-kort i hennes telefon och fick då i den se ett meddelande från dagen innan att ”nu fungerar din telefon igen!” Ungefär. (Den dagen var en tisdag förresten!)

Att via telefonen meddela att den inte längre sedan en månad är avstängd är rätt optimistiskt. Ett nytt Norge-skämt?

När jag var ung anställd på Televerket läste jag hur framstående Sverige var som telefonland. Många hade telefon och billigt var det. Medan Norge var helt hopplöst – svindyrt och sällsynt med telefon. (Från min senare tid i verket minns jag att de var mer pigga än vi när det gällde TV-satelliter; terrängen var väl så knölig att marksändning inte var helt enkel.) Båda min far och mor var televerkare och vid matbordet hemma lärde jag mig att ”linjemästare” eller ”linjeingenjör”, det var något mycket fint det. Naturligtvis var det bland allmänheten mycket gnäll på televerkets dåliga service, bl a långa väntetider. Men så här kunde det se ut där jobbet gjordes; en bild från telegrafverket i Gävle, ca 1935. Min far är mannen i mitten.

Här har vi en grupp televerksbyråkrater på en väg i centrala Närke; de tre till vänster har kommit ända från Stockholm. Mycket enhetligt, uniformt, klädda. Notera mannen i riktig uniform; det var väl han som kände till sakerna på platsen. Eller i slutänden skulle ”göra jobbet”. 50-tal skulle jag tro. Man kan roa sig att försöka få grepp på vilken platsen är. Idag ligger en stor flygplats i närheten.

Om linjemästare kan läsas här. Sök på ordet.

Apropå Närke och telefoner så hade kåsören och journalisten Torsten Ehrenmark, uppvuxen i Örebro, ett gott förhållande till telefoner och speciellt telefonister som han skrev om i nummer 2-3/1972 av Televerkets tidskrift TELE. Ett ”jubelnummer” med anledning att hela landet blev automatiserat 1972. Där fanns även en artikel om automatiseringen i olika länder och där kan man se att Danmark och Norge låg illa till vad gällde både automatiseringsgrad och antalet telefoner. Sverige var så gott som världsbäst!

Så här kunde se ut på landsbygden en gång i tiden!

Nu är det litet ”flashigare” personer som förknippas med televerket. Tja… Man kämpade på i 35 år och så blev resultatet detta….

Mitt förhållande till telefonen var och är litet ansträngt; jag tror att jag aldrig klarade av manuella (beställda) rikssamtal på tidigt 50-tal. Och att SMS:a kommer jag inte att lära mig. Ljudet är så dåligt numera (nå. delvis min hörsels fel). Till helgerna har jag fått några s k MMS. I något fall har jag efter några dagar via Internet och PC erbjudits att plocka fram en gratulerande bild. Här nedan ett MMS, ack så anonymt, som jag trodde skickats fel. Jag kunde först inte komma på vem som var avsändaren. Vilket faktiskt var ganska självklart om jag bara tänkte efter litet.

Sudden


Responses

  1. ”Och att SMS:a kommer jag inte att lära mig. Ljudet är så dåligt numera (nå. delvis min hörsels fel).” Jag kan förstå att du inte kan lära dig att SMS:a om du tror att det har något med ljud att göra. SMS är ju ett textmeddelande inte olikt e-post. Jag tror att du börjar röra ihop saker och ting, Sudden!

    Gilla

    • Jag att i flera år i den korridor på Televerket i Farsta där mina kamrater tog fram den moderna mobiltelefonin. Minns hur Henrik Rosenblund tvärs över korridoren ofta (till min leda) körde en ljudtestsignal på engelska där platsen ”Bailey”nämndes. Eller hur det nu stavas. Ericsson och inte minst Kinnevik kan slänga sig i väggen.

      (I rummet intill satt Rune som flugit som signalist i B 17. En av de få som hade rumsdörren stängd.)

      SMS var visst från början tänkt för en annan användning än det fick.

      SMS är också en grönköpingsk förkortning för ”som man säger”. Se https://www.gronkoping.nu/gronkoping/transpiranto_forkortningar.html

      Du bor visst i närheten av Grönköping har jag förstått.

      Sudden

      Gilla

  2. Alldeles riktigt. Men vad har det med din oförmåga att skicka SMS att göra och att SMS är något med ljud?

    Gilla

    • Hej du Semalong! Jag ville ge litet inside mobiltelefonhistorik, men jag medger att jag inte brydde mig så mycket av vad mina korridorkamrater höll på med. Och min text i bloggningen blev litet trött på slutet, jag ville snabbt räkna upp problem jag har med att telefonera och det kanske inte blev rätt skiljetecken någonstans.

      Här nedan en länk till en text om tidig mobiltelefon-historia, skriven innan GSM kom och det blev verklig fart på marknaden. Olle Gerdes var inte utvecklare men väl chef för Televerkets radioverksamhet i östra Mellansverige. Titulerades radiodirektör t o m. Kanske han satt med i den nordiska samarbetsgrupp mellan televerken som såg till att NMT kom fram. Minns en december då de första TV-spelen just kommit, man kunde studsa en markör (tennisboll) över TV-skärmen. Kunde också vara en fotboll. Norrmännen på besök hos Henrik Rosenblund var roade, spelen hade kanske inte kommit till Oslo än. Årets julklapp kanske.

      Klicka för att komma åt Fran%20tradlos%20telegraf%20till%20mobiltelefon.pdf

      Här finns några gamla bilder som är kul. Gerdes var göteborgare och kanske det är därför en Göteborgsbild är med för att visa tidig mobil radio, liksom berättelser om polisens tidiga mobiltrafik där.

      Sudden

      Gilla

  3. Tack för berättelsen från mobiltelefonins barndom. Den är mig inte helt obekant. Men frågan kvarstår, vad har SMS med ljud att göra? ”Och att SMS:a kommer jag inte att lära mig. Ljudet är så dåligt numera (nå. delvis min hörsels fel).”

    Gilla

    • Hej igen Semalong!

      Jag är ingen telegrafisttyp, och MMS innebär ju ett för mig alltför jobbigt och alltför systematiskt sätt att knappa. Det finns väl mjukvara till hjälp om man har en litet mer raffinerad mobil men inte för mig.

      Min far blev sändaramatör när han pensionerades och var befriad från telegrafikravet p g a sin ålder om jag förstått rätt. Men jag har kvar en gammal telegrafinyckel som prydnad han hade kommit över:


      På jobbet på 60-talet skrev inte ingenjörer på maskin, det fanns särskilt anställda unga damer som gjorde det. Men texten nedan ville inte min arbetsgivare se till att den blev skriven. Jag höll därför på ganska länge med denna text på egen hand fast jag ser att jag klämt in ”Ubg” för så brukade det ju stå! ”R:et” betyder kanske ”registrerat”, Jag kommer svagt ihåg sekreteraren ”Ubg” till utseendet och sättet men ej namnet.

      Gilla

  4. Man brukar säga ”Att diskutera med fruntimmer är som att försöka läsa dagstidningen i full storm.” Det gäller nog inte enbart fruntimmer. Lev väl, Sudden!

    Gilla

    • Äsch, ta det inte så! Fast en rätt bra liknelse. Det är bara så att jag i lyckliga fall kommer att tänka på ”s k ovidkommande saker” när jag läser en fråga på ett forum eller så. No names men du vet. Jag ”håller mig inte till ämnet” som de fantasisvaga säger.

      Gilla

  5. Varför blev Bjuggas bara 64 bast?

    Gilla

    • Hej! Det har jag aldrig funderat över, sedan har jag förstås undrat över vad han var för ”typ” av person. Under en sommarpraktik på LM Ericsson ca 1959 hade jag som en medpraktikant en ung man med detta efternamn som ev. var son eller eller åtminstone släkt. ”Östermalmstyp”. Bjuggren är för mig förknippad med störtbombning. Han var krigsmaterielinspektör när han avled, och det yrket kanske redan då hade sina risker (Algernon) men jag har aldrig hört några rykten.

      https://military.wikia.org/wiki/Bj%C3%B6rn_Bjuggren

      Tillägg: letar i DN om dödsannons eller minnesord men hittar inget. SvD kommer jag inte längre åt. I DN såg jag dock att det i juni 1968 var litet turbulens inom FV eftersom FV-chefen Lage Thunberg ville lämna chefsskapet i förtid. DN spekulerar över som blir efterträdaren.

      Gilla

  6. Qvisse blev inte lastgammal han heller. Fyrtiofyra år är ju rena ungdomen. Men jag har för mig att det var lunginflammation som tog honom. Men Nisse blev väl 91. Krigsmaterielinspektörer torde avhålla sig från tunnelbanan.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Kategorier

%d bloggare gillar detta: