Skrivet av: Sudden | 2020/06/12

Redopoider och annat svårbegripligt – mer av vilsenhet

Facebook ser plötsligt annorlunda ut på skärmen. Det är litet svårt att hitta vissa kära funktioner. Anvisningar finns som talar om appar och Android och iOS. Gammal som man är minns man bättre vad en redopoid var än en Android eller antropoid eller vad det nu heter.

Bild ur Georg ”Tuppen” Eliassons berättelse ”Pelle på ny planetfärd” Charlie Bood har tecknat. Gavs även som en minnesvärd radioserie. ”Tuppen” var uppenbarligen humanistiskt bildad men hade även sinne för teknikens betydelse samt mindes den gamla pluggskolan. Georgs bror Tor var f ö en tid chef för Svensk Flygtjänst. Redopoiden var en hjälpsam husrobot så länge det inte blev något knas med hårdvaran (mjukvara fanns gudskelov ännu inte på 40-talet).

På min tid skildrades gärna gossar som litet klyftigare än sina ömma men vimsigt våpiga mödrar med repliker som ”O, Pelle! Älskade Pelle, vad ska jag göra?” Dagens feminism med sitt tradiga gnällande på hur män beter sig är därför ibland jobbigt för oss äldre gubbar! Dom ska bara veta hur vi upplevde kvinnor!

Vad en app är har jag aldrig riktigt fattat. Applikation? Ordet hör snarast hemma inom sömnadskonsten har jag för mig:

Men jag fattade faktiskt egentligen aldrig heller vad en ”Baud” var. Körde fast från början i jobbet så att säga. Tiden mellan barnbidrag och pension blev därför svår. Men jag arbetade nog hårt. Much ado about nothing.

Internet började häromdagen knasa just när operatören Ownit meddelade att det skulle bli störningar när man uppgraderade sina prylar för att min HSB-förening skulle köra sin årsstämma via nätet. Men knaset fortsatte längre och drev mig till förtvivlan. Grubblade mycket över meddelanden från datorns analyshjälpmedel som ”Ethernet saknar giltig IP-konfiguration”. Jaha, använder jag verkligen ett ethernet vad det nu är och inte bredband?

Jag dristade mig allt längre in i det där mystiska med ”nätverk” (helpdesken hade stängt) och ganska uppgiven satsade jag på en ”nätverksåterställning” vad det nu var. Och si, det verkar ha gått vägen! Funktionen verkar nu stabil och pålitlig. Ta i trä…

I övrigt störs jag av dåligt ljud från dagens mobiltelefoner, radio- och TV-apparater. Förr i tiden blev det nästan en riksdagsfråga när Radiotjänst fått ett kortare ljudavbrott i sina sändningar. Nu är det mesta i radio på eller under gränsen till uppfattbart. Det låter för det mesta bättre via Internet plus hörlurar. Paradoxalt nog verkar ljud svårare än bild att få fason på.

Radion i form av rundradio, public service eller kommersiell, har kanske sett sin bästa tid. Någon radiotekniskt bättre än vanlig FM blir det nog tyvärr aldrig.

Bredvidläsning:
https://larsan13.wordpress.com/2011/03/22/mer-litteratur-pelle-pa-ny-planetfard/

Sudden

P S. Googlade för att få litet tydligare uppgifter om att det var just George ”Tuppen” Eliasson som var den ”Gubben Noak” som skrivit om Pelles planetfärder, det var väl två böcker. Pelle Krikonkvist hette huvudpersonen som lånat Lasse Sarris röst i Radiotjänsts serie. Ett av ”bevisen” fann jag här, se mer på denna fina sajt. (Jan Lööf har förresten långt senare skrivit en bra bok med samma eller liknande titel.) Se även detta radioprogram i DN från 31 januari 1946

Får passa på att tipsa om denna fina text om ”kåsörer”, skriven av Staffan Skott som förresten inte var så dålig som kåsör själv. Från Gävle därtill liksom jag själv och min särbo Eva som kan berätta intressanta detaljer kring ”kända personer från Gävle” när de var yngre…


Responses

  1. Håhå… Men Baudot var väl gammal redan när du föddes?
    Jag har ju en gång varit aktiv som radioamatör och var väldigt intresserad av s k RTTY (Radio TeleType) eller telexmaskiner eller fjärrskrivmaskiner. Baudot skapade olika kodsystem som man kunde stansa in i en remsa. För fjärrskrivmaskinerna användes internationellt Baudots 5-ställiga kod som alltså består av 5 punkter eller icke punkter. Detta ger ju inte hela alfabetet och inte heller siffror och skiljetecken, så där finns ett tecken/kod för att ställa om maskinen till antingen bokstavs-skift eller till sifferskift. När man testar sitt gamla tröskverk till teleprinter som ju är elektromekanisk från början, så skriver man RY RY RY för att testa att den läser eller sänder bokstavskiftet korrekt. Vill man få den att jobba litet tyngre skrev man MÅ MÅ MÅ för Å ligger i sifferskiftet. Så den skriver M sedan ställer vid nästa tecken om till sifferskift och sedan skriver ned förhoppningsvis Å. Maskinen ligger ligger kvar i sitt skift tills nytt skiftkommando kommer. När man kör denna trafik via kortvågsradio kommer det störningar ibland och då kanske inte omskiftning sker och då skriver den rappakalja som doch en duktig operatör kan läsa lätt som en plätt. När den skriver rappakalja kallas detta för att den GARBLAR, en vedertagen svensk fackterm
    Men så var det detta med Baud, som är en enhet som anger en pulstid i reciproksekunder. Inom telextrafik hade man 50 baud inom stora delar av världen men inom amerikansk- influerade länder hade man 45,45 Baud, alltså litet långsammare. Hastigheten ställer man om på motorns centrifugalregulator som har ett stroboskop. Man har en speciell stämgaffel med två små metallblad med vardera en slits. När man sätter gaffeln i svängning och tittar genom slitsen så skall stroboskopskivan stå still. Stämgaffeln har 125 Hz.

    Till sjöss utvecklades ett smart system som kallas Maritex, som är störsäkert – man skickar ett paket med information och en checksumma – är checksumman rätt skickas nästa paket men är den fel skicka paket en gång till, nästan som PostNord – även om adressen är rätt så kommer brevet bort, men ibland kommer det i retur ändå och då får man sätta på nytt frimärke skicka igen (bra affärsidé men jag gillar inte detta)

    så 1 Baud är alltså 1/1 sekund. 45,45 Baud är sålunda 1/45,45 sekunder vilket brukar bli 22 millisekunder.

    Ja reciprocitet är intressant. Har ju jobbat med olika spektrometriska mätinstrument. När man håller på IR så mäter man i reciprokcentimeter. Hur lång är egentligen 15 000 reciprokcentimetrar? Fan vet – inte jag iallafall men den är rätt kort.

    Trevlig midsommar önskas!

    // Ingvar, linflygare, friflygare, gammal radioamatör och veteran-MC- entusiast

    Gilla

    • Tack Ingvar för allt ”kring Baudot”. Naturligtvis var han långt före min tid, men sorten ”Baud” levde ännu kvar när man började använda telenätet för data och senare internet via modem. 50 och 300 bauds modem förekom tror jag, ”oerhört” låga hastigheter för oss i dag. Och väldigt dyrt blev det, jag hade väl några gånger telefonräkningar på några tusen kr.

      Med tiden utvecklades moduleringstekniken, en kopparledning (inte alltför lång antar jag) kunde skrämmas upp till många Megabyte/s. Och så kom fibern/radiomediet.

      Utvecklingen av kodning/modulering påpekas åtminstone indirekt i min Wikipedia-referens; om detta kan mycket sägas även om jag mest jobbat på radio där de nya digitala systemen som mobilsökning, mobiltelefon och så småningom radio och TV infört många kul system för inte minst felskydd.

      Felskyddet medföra fördröjningar (man sprider t ex ut ett sampel i tiden) så man får vänta ett tag. En kamrat (också sändaramatör) tog sin borrmaskin och borrade ett stort antal hål i en CD-skiva. Det behövdes många hål innan det märktes något på ljudkvaliteten!

      Maritex är en svensk uppfinning av Olof Lundberg vid televerket i Göteborg. Gjorde internationell karriär, blev chef för Inmarsat. https://ftfsweden.se/wp-content/uploads/2015/11/Bevingat_1998-2.pdf

      Min pappa var alltid radiointresserad, när han pensionerades blev han sändaramatör. Körde ibland SSB och då fick han stänga dörren för det förvrängda ljudet ”var jobbigt att åhöra”.

      Själv hade jag inget intresse av radio även om jag kommit att jobba med radio på skrivbordsnivå ”hela livet”. Två gamla arbetskamrater jag träffar då och då berättade att den andre av dem gjort en mycket imponerande anläggning för RTTY. Teletype/Telex-apparater användes f ö i datorernas barndom.

      Några arbetskamrater var radioentusiaster, ofta sändaramatörer, andra var ”mer måttfulla”. Minns ett möte då en hög chef (även sändaramatör) inte kunde låta bli att med den föredragande (också en entusiast) om en ny form av TV-sändning via mikrovåg (i stället för kabel) i stadskärnor snacka om vilket elektronrör (känt i amatörvärlden) som satt i apparaten! Eller vilket man borde kunna använda.

      Och alltför få kodbitar för att rättframt kunna göra kompletta alfabeten, jo där fanns många lösningar och konflikter. https://sv.wikipedia.org/wiki/ISO/IEC_646 (det finns modernare ISO/IEC-standarder)
      https://en.wikipedia.org/wiki/Baudot_code

      Jag har snuddat litet vid dessa saker i mina bloggar då och då och skulle nog kunna skriva mycket mer om och när andan faller på.

      Begreppet reciprokcentimeter är helt främmande för mig men det klarnade litet när jag googlade. Varje vetenskap har behov av sina sorter att mäta med.

      Hälsningar/Lasse

      Gilla

  2. ”Paradoxalt nog verkar ljud svårare än bild att få fason på.” Om flera ljudtekniker vore 70+ (vilket ju inte en enda är) så skulle ljudet i radio och TV och, inte minst filmer, vara avsevärt bättre. Då förstod de att inte mixa
    bakgrundsljud OCH musik med dialogen.

    Gilla

    • Hej Christer P!

      Mycket kan sägas om ljudåtergivning. I mina tonår var detta ämne och kameror (samt ”aktuell musik”) viktigt för mina nära skolkamrater; jag satt där som ett fån. Även senare på jobbet var den tidens ”ljudkvalitetsbesatthet” ibland jobbig. Konstiga distorsioner (en finne hade idéer vill jag minnas) och fy för transistorer och så fanns hypen kring ”Carlsson-högtalare” m m. (Men Eva har ett par liknande fast mindre högtalare i sin gamla HIFI-anläggning som jag satte fart på. Det lät ”mycket bra”!)

      Vi mer sansade radioingenjörer kallade vissa ljudentusiaster för ”guldöron”. Men visst finns det individer som verkligen är duktiga på att rätt bedöma ljud.

      Det får göras kompromisser, man kan inte tillfredsställa alla lyssnare eller behov.

      Mina problem idag beror väl egentligen främst på min av ålder försämrad hörsel samt för att annat än ljudkvalitet” blivit viktigt för konsumenterna och därmed de prylar som säljs. (Var ryms högtalaren i min flat-TV?).

      Här ett exempel på forna tiders finmekanik i Evas gamla Pioneer-mottagare. Observera det tunga hjulet som ger en ”angenäm” manuell frekvensavstämning!

      https://larsan13.wordpress.com/141214_drapatrissor-2/

      Sudden

      Gilla

  3. ”Mina problem idag beror väl egentligen främst på min av ålder försämrad hörsel…” Det säger du! Det var som fasiken! Kan det vara så enkelt att det är vi äldre lyssnare det är fel på medan ljudteknikerna är ofelbara? Ja, kanske är det så…

    Gilla

  4. Att du gjort en vana av att kokettera med din vilsenhet och förvirring, är roande. Tack för det! Ett skratt förlänger (till vilken nytta kan man fråga sig) livet.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Kategorier

%d bloggare gillar detta: