Skrivet av: Sudden | 2020/09/04

Tankarnas svårstyrda flykt

Så plötsligt hösten har kommit! Mulet och regn, man sätter sig inte längre i solen på balkongen tidigt på morgonen.

Har börjat skörda potatisen. Verkar bli som förr om åren, jag får igen 2 ggr vad jag satsat. Eller om det bara är 1:1. Jag antecknar noga varje år – någonstans. Nå, ju mindre skörd desto mindre jobb med att ta hand om den.

Var hos en läkare på vårdcentralen (helt ny för mig, vald för att andra ej var tillgängliga men i och för sig med en rätt hög ställning) för jag tyckte det var dags för att besök och göra ett försök att få någon att mildra mina krämpor. Det går utför ju. Men han vill först låta ta några prover. Och sedan talade han mycket om kosthållning så att jag blev yr och kunde inte hålla isär allt. (Tror inte det har med saken att göra men han behövde väl ha något att prata om. Man funderar ju över läkarrollen förresten.) Och uppfattningarna om vad som är bra mat skiljer sig ju också åt. Nå, jag kan förstå att det beror på vad man för slags problem. Men rent konkret har jag helt enkelt svårt att hålla mig upprätt (balansproblem, svaga muskler, korsrygg-knas). Bara att enkelt laga mat där man ju måste växla mellan kylskåp, spis, diskbänk m m är jobbigt. Även i ett litet kök.

Upphovsrätt är också något där jag blir alltmer förvirrad när jag då och då försöker ta reda på vad som gäller. Men jag smålog och har stor förståelse för denna ”uppgivna suck” från Runebergprojektet. Det handlar om en bilisthandbok från det sena 40-talet:

För verk som encyklopedier och tidskrifter med ett stort antal medverkande författare, tillämpar Projekt Runeberg principen att digitalisera dem när 70 år har passerat efter utgivningsåret utan avseende på de enskilda författarnas dödsår. Är detta ett sådant verk? Vi har behandlat det så. Vi tror att Bengt Nauckhoff levde 1908—1979, vilket skulle betyda att upphovsrätten till hans bidrag löper ut år 2049, men vi har digitaliserat hela verket 30 år tidigare än så. Professor Paul Åberg levde 1896—1961, så för hans förord är vårt övertramp 12 år. När övriga levde har vi inte tagit reda på.

Det handlar dock inte om denna bilistbok, vars författare var stor i ”motorkretsar” och även känd för att inte vara buskablyg!

Notera brevets datering, FV-chefen Nordenskiöld skulle vara central i ett stor festlighet i Stockholms stadshus i december 1953 med anledning av det var 50 år sedan Orville Wright genomförde den allra första kontrollerade motorflygningen 17 december 1903. Något som alltså John Nerén inte ville hålla med om.

En av denna bloggs läsare, Erik O H Johansson, var med då (för snart 67 år sedan!) och tog en bild. Kanske det är Fjällbäck generalen hälsar på!

Här har jag plåtat min väggalmanacka som jag har omedelbart uppe till vänster om min datorskärm.

Plötsligt noterade jag Messerschmitts kylklaffar i vingbakkanten som man ser att denna HA-1112-M1L Buchón (G-AWHM) med en RR Merlin har liksom ”vanliga 109:or”med en MB motor. Hurricanen är P2902 (G-ROBT). Planen hör f n hemma hos ”Air Leasing”.

Här nedan är en skanning från Radinger/Ottos bok (Aviatic Verlag) om 109:an där man ser detta klaffarrangemang och en hel del annat om planets roder och trim/lättroder. En sen version av planet. Notera den osymmetriska fenan. Dock ser vi ej höjdtrimmen eller den ställbara stabben vilka måste behandlas med stor försiktighet i alla plan när det började gå ”väl fort”. Här är testpiloten Lukas Schmids redogörelse för de högfartsprov som Messerschmitt hade skjutit på länge. Det verkar som man här kan ladda hem hela Radinger/Ottos bok.     

Messerschmittens kylklaffar utvecklades under ”resans gång”. Automatik fanns. Här är litet att läsa. Överhuvudtaget hade tyska plan många anordningar som gjorde det enklare för piloten. När man kommit över en Thunderbolt att studera kliade man sig i huvudet och undrade hur någon kunde tro att en jaktpilot skulle kunna båda strida och sköta den motorn samtidigt! Se även en svensk provflygares omdöme om pilotomtanken i Fw 190.  (”Lånat” från ÖFS. Förlåt, men för den goda sakens skull så…)

Saab hade ju problem med att kyla DB 605-motorn i 21:an men man hade ju där ingen propellerslipström till hjälp. Här kan man läsa om Gunnar Ljungströms tappra försök att fixa åtminstone markkörningsproblemet.

Och här berättar Ragnar Ignell: Men trots att vi tyckte vi var duktiga hade vi svårt att klara av 22:an, 26:an – utan F 4-förarna förstås, som var nya på den – och t.o.m. B 18! Visserligen kurvade vi snävare – vi kunde ju dra hur hårt som helst utan att 21:an vek sig – men när de andra ville så kunde de stiga ifrån oss och skaffa sig höjdöverläge medan vi låg kvar med kylklaffarna fullt öppna i desperata försök att hålla kylvätsketemperaturen nere. Och när inte det gick var vi tvungna att gå rakt ut för att få upp farten och då var det klippt! Då om inte förr var de där igen i skjutläge.

Hurricane och Bf 109 hade ju väldigt olikt konstruerade skrov; gammaldags kontra modern skalkonstruktion. Här framgår (några fabriksgolvbilder) hur Sydney Camm byggde och (i filmform) hur Messerschmitt gjorde det. Bf 109 byggdes nog på ungefär samma sätt som Bf 108 Taifun. Litet från tillverkningen av Bf 109  kan ses i början här.

Sudden


Responses

  1. Den vår de svage kalla höst.

    Gilla

    • Hej! Jo detta Karlfeldt-citat har jag hört men aldrig så att säga förstått. Men annat han skrivit går ju hem direkt som orden ”På Malagas vinstänkta redd” och ”Sjugare by”. Fast det väl även på dessa platser är precis ”som vanligt”.

      http://www.dagensvisa.com/minata/texter/svarta.html

      Gilla

  2. Åjo, nog förstår du det! Om du kallar den årstid som står för dörren för höst så är du svag och dessutom pessimistisk. Det är våren som kommer strax. Det må så vara att det kan bli kyligt en tid, men våren kan vara sådan, Sudden. Det borde du väl veta som levat så länge.

    Gilla

  3. Hej Lars,

    Jo, jag var med då och jag är med nu. Jag hänger med, som vi brukade sjunga i gamla dar.

    You are very right. There was a big problem with the cooling of the engine in the SAAB 21. I was on a summer camp for “Flygpojkar” at F6, which, of course was very exciting. Fancy living at a real airforce base. We were allowed to do a few small things on the A21s with mostly consisted in running out to aircraft with overheating engines. This could happen on the ramp and even while taxiing out for take off. We had buckets with water and, I suppose, ordinary fire fighting hand pumps. With this rather basic equipment we had to run to the aircraft and then spray the water into the air intake in the wing root. I have never pumped so much water in my life since then.

    Karlsborg was in those days also the base for “Fallskjärmsjägar skolan”. We watched them several times jump from their DC-3 and land on the airfield. Near the castle was a training tower for the parachutists. It was a perhaps 10 meter high tower. There were wires leading from the top of the tower towards a landing point. Sliding down these wires you could simulate a landing with a parachute. On arrival to the Summer camp we were promised that we all would be given the opportunity to make one of these parachute landing practices. For some reason, unknown to us, we were later told that this part of the programme had been cancelled. No reason for this was given. Was there an early “Health & safety” official already hatched?

    Yes, I remember the castle and the tower seen in this film.

    https://fr-fr.facebook.com/Fallskarmsjagarna/videos/1000354990078980/

    Erik. who when flying prefers, to sit in his seat with the safety belt on until the aircraft has come to a full stop and the engines have been shut down.

    Gilla

    • Hej Erik! Vi har tydligen båda varit på FV-sommarläger på F 6, jag var där sommaren 1951 och du ett år i närheten. Jag tillhörde den yngre gruppen, ja egentligen var jag för ung. Bara 12 år. Men min farbror Bengt tjänstgjorde på flottiljen och tog hand om mig vid behov. Han erbjöd en herrcykel med oerhört tungtrampad fotbroms minns jag för mina cykelfärder till hans tillfälliga bostad i Pukerud. Högt beläget, med vacker utsikt över Vättern.

      Av själva lägret minns jag inte mycket och inget om 21:ans kylsvårigheter. Men motorn tjöt våldsamt när den varmkördes; det var väl DB 605:ans speciella kompressor som lät.

      Vi yngre fick bygga ett S1-modellflygplan, de äldre fick rutscha med SG 38.

      Jag fick åka Tiger Moth med min farbror och inte någon annan, ett krav från min mor.

      Vi var uppe på Vaberget (där rikets guld skulle förvaras om det blev krig) minns jag men inget minns jag av den stora fästningen eller fallskärmshoppare.

      Vår ledare var den trevlige ”löjtnant Nilsson”, senare bytte han efternamn till Ragnar Ignell. Vi träffades 1998 vid Tunnans 50-årsfirande på Malmen och han bad mig då skriva något om lägret. Men jag kom inte ihåg tillräckligt mycket, åtminstone inte sådant man kan skriva om. Han mindes då mer och bl a några litet ostyriga lägerdeltagare. Själv var jag nog litet för ung.

      En annan lägerdeltagare som jag senare träffat en del, var Krister Karling, aerodynamiker på Saab. (Född december 1934.)

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Kategorier

%d bloggare gillar detta: