Skrivet av: Sudden | 2020/12/02

Nåden

”Man lever på nåden” sägs det ibland. Även om nu Adam Gul sade sig ”leva på hoppet och stolen”. (Ca 1:02 in i ljudfilen. Se även här.) Under den aktiva dagen kan den fortsatta tillvaron ibland bedömas som omöjlig eller hotfull. Men i bästa fall lugnar det ned sig framemot kvällen. Man har ju fått uppleva ytterligare en dag. Borde man då kanske bli religiös? ”Jag kan inte räkna dem alla…” o s v.

Ja, hur ska det sluta egentligen? Här ett ganska bra slut. Åtminstone rent berättartekniskt:

Så slutar P C Jersilds ”En levande själ”. Ett förklarande citat:

”Jag är en naken hjärna som vilar i ett akvarium. Ena ögat har de låtit mig behålla. Det sitter som ett litet målat ägg på sin stängel framför själva hjärnan. De har tagit bort allt som jag inte behöver: kroppen, halsen, ansiktet, själva kraniet, ögonmusklerna. Men ett öga har jag fått behålla. Jag ser bra – men bara rakt fram. Av någon anledning har de också lämnat ytteröronen kvar. De slokar sorgset på var sin sida om de grågula, veckiga hjärnhalvorna…Sammanfattningsvis ser jag ut som en trådig havsmanet med ett uppspärrat emaljöga i fören.”

Det är Ypsilon, huvudpersonen i PC Jersilds roman, som beskriver sig själv på detta sätt. Mer om romanen och en analys av Jersilds syn på saker och ting.

Jersild har sinne för poänger. Min ”favoritförfattare”. Man har ju en del gemensamt.

Har förresten sett att han kommenterat pandemin i pressen. Ett debattinlägg, sådana är ofta jobbiga. Har förresten lyckats prenumerera på SvD även om jag inte begrep de frestande introduktionserbjudandena utan direkt betalade fullpris. I viss mån bidragande var att Lena Andersson flyttat från DN till SvD men jag orkade inte läsa hennes första inlägg där. Och SvD:s jämfört med DN lugnare tonläge gör läsandet ganska ointressant. Man förstår att några väljer att bli populistiska för att höras – typ DN:s ”Excessen-stil”. För att inte tala om Hitler.

En förbannelse är det minsann att det ska va så svårt att bli förstådd.

Den i det första citatet omnämnde Paul Broca var central i neurologins historia. Någonstans finns hans hjärna bevarad. Han sparade själv på hjärnor och även på annat håll har ”stora” hjärnor bevarats i from förhoppning att man därigenom skulle kunna avslöja något om det mänskliga tänkandet.

Och så själva ”behållaren” för det hela. En gång lär någon försökt sälja en barnskalle som ”Swedenborgs skalle som barn”. Ray Bradbury har skrivit en ”skräckhistoria” om vårt i andliga sammanhang ack så bortglömda skelett.

Apropå krångliga texter: försök förstå denna haveribeskrivning som jag råkade stöta på. Som är extra svår innan man insett vad förkortningen THS står för (att hela stabben kan vridas för att få rätt trim). (Wikipedias berättelse är säkert lättare att förstå. Där upptäcker jag följande text, som förklarar hur svårt det kan vara för en pilot ibland att förstå ”alla detaljer”: The investigation also revealed that the pilot had been trained for the A300 on a flight simulator in Bangkok which was not programmed with the problematic GO-AROUND behavior. Therefore his belief that pushing on the yoke would override the automatic controls was appropriate for the configuration he had trained on, as well as for the Boeing 747 planes that he had spent most of his career flying.)

Inte lätt att vara pilot i ett modernt trafikplan och även Airbus-plan kan förstås vara ”knepiga”. Ibland tycker jag att det är smått orättvist att Boeing drabbades så väldigt hårt av problemet med  737 Max.

Apropå teknik har jag väl skrivit att min rullator nyligen ”vek ihop” sig två gånger. Därtill ”brakade den ihop” när jag satt mig att vila på den; nå sitsen sjönk plötsligt och skrämmande ned någon centimeter på ena sidan. ”Graceful degradation” kallades en gång ett sådant välartat felbeteende. Har funderat på om orsaken till hopvikningarna egentligen inte var en sliten låsklack utan ett brott på en bult som kanske skjuvats av tidigare men som först bara gett upphov till glapp (så låsklacken inte greppade) tills det hela föll isär mera.

Skjuvning var förresten länge ett obegripligt ord för mig, stötte först på ”wind-shear” på 60-talet i Aviation Week och andra sammanhang. Annars är fenomenet viktigt när det gäller nit- och bultförband.

Sudden som hämtat ut en ny rullator men som ”lagat” den gamla


Responses

  1. Det ska f-n vara din rollator när du sätter dig på den. Så mycket gräddtårta som du smaskat i dig (se profilbilden!), så måste du väl idag väga bortemot två deciton.

    Gilla

  2. Hej Lars et al,

    An interesting comment from you.

    Borde man då kanske bli religiös?

    I believe in this:

    And the dust returns to the earth as it was, and the spirit returns to God who gave it.

    I feel very sorry for those who believe that life ends with death. It must make their lives very hollow and empty. Believing that there is life after death, which, by the way, is just a configuration, life to me is full of hopes, wishes to achieve goals, something really great to look forward to and to work towards. This belief has really given me fullness of life.

    And about the Boeing factory. I do not feel at all sorry for them. They concentrated on making a profit by employing unqualified staff to assemble their aircraft. They installed already scrapped parts to keep to the delivery schedule, they re-wrote and downgraded the safety standards, and top management were simply unqualified to do the job they were supposed to be doing. If you want to read the full report on Boeing’s way to disaster, here it is.

    https://transportation.house.gov/committee-activity/boeing-737-max-investigation

    Boeing has now been caught for NOT make public to the authorities and the operators one of their deadly mistakes. How many more are they hiding?

    Erik, whom you will never see on a Boeing aircraft again.

    Gilla

    • Hej Erik!

      Jomenvisst.

      Jag har som vanligt redigerat texten efter första publiceringen, bl a förbättrat referenserna till ”Adam Gul” så att man kan höra att i en version av sången sjöngs att Drakenpiloterna verkligen trodde på ”hoppet och stolen”, en vitsig formulering.

      Det blev något tjall med länkningen till Aviation Safety Network-sajten så jag lade dit en Wikipedia-referens. De handlade ju om mycket stor Airbus-krasch med många döda men för rätt länge sedan

      Om livet efter detta, ack en alltför stor fråga. Det är svårt att inse att det snart är slut. Och vad ska man göra åt det? Inga mål att sträva efter längre eller något att se fram emot. Kanske då att äntligen slippa den årliga bilprovningen eller att ”hinna före” husets stundande fasadrenovering och stambyte.

      Det amerikanska dokumentet om B 737 är politiskt färgat och därmed ”lätt överdrivet”. Ett klipp:

      ”From the Report: “The MAX crashes were… a horrific culmination of a series of faulty technical assumptions by Boeing’s engineers, a lack of transparency on the part of Boeing’s management, and grossly insufficient oversight by the FAA””

      Ja så blir det. Jag är ju inte precis någon hyllare av ”den amerikanska modellen” men det är en annan sak.

      Konstigt att planet fortfarande kallas Boeing 737. En gång en liten knubbis som man trodde skulle försvinna efter några år.

      Svårt att väga samhällets behov av säkerhet mot industrins krav. Dessa eländiga byråkrater är ju såå besvärliga och bakåtsträvande 😉

      Det finns många exempel på att flygplanen har blivit så komplicerade att piloterna inte klarar av dem. Gottröra-olyckan t ex där motorerna hade ödesdigra regler-funktioner som inte var kända av flygbolaget, än mindre dess piloter.

      Och så den stora formosakinesiska Airbus-olyckan jag refererade till. Dessa autopiloter (och ”hjälpande” sub-system) verkar litet läskiga. Det tog förresten många år innan jag vågade använda min lilla bils automatiska farthållning.

      Delikat sak att skriva haveriutredningar. Minns en amerikansk rapport där tre parter inte kunde enas utan det blev tre slutsatser. Minns inte om det gällde B 737:ans sidroder-hydraulik som man hade några olyckor med. (https://en.wikipedia.org/wiki/Boeing_737_rudder_issues)

      Nej, hellre då en smarrig födelsedagskaka, fotot taget samma julidag 2014 som min profilbild.

      Gilla

  3. ”But at my back I always hear
    Time’s wingèd chariot hurrying near;
    And yonder all before us lie
    Deserts of vast eternity.”

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Kategorier

%d bloggare gillar detta: