Skrivet av: Sudden | 2020/12/07

Om att städa efter sig

Följer debatten. Man skall ”lyssna på Vetenskapen” säger den rara Greta och andra, som samtidigt är just dom som flummar och försöker skrämma oss. DN hade förresten en satsning i lördags. Ack ja, ”ur led är tiden”, begreppet vetenskap är kapat av flummarna.

Jag minns hennes farfar Olof Thunbergs röst när jag ser henne. Han var också bra på att skrämmas.

Vetenskapsmän brukar ju faktiskt ofta skildras så här, smått tokiga alltså. Varför ska man bry sig om sådana?

”Utan tvivel är man inte klok” sa Tage Danielsson och det är nog faktiskt sant och inte bara ett utrop när man kommer på att man gjort något dumt.

Apropå provrör och kemi och lukt och gul rök m m så jag fann för ett par år sedan plötsligt min gamle kemilärare Sigfrid (?) Ryd på webben. Naturligtvis tycker jag mig känna igen några av elevnackarna, bl a en blivande Lansen-pilot. (Men det är bara min fantasi som spelar spratt.)

För några år sedan lanserade någon ordet ”döstädning” och mina försök att rensa i bokhyllorna för att få böckerna att göra fortsatt nytta är ju en sådan.

Jag plockade ut några böcker när yngste sonen nyligen kom på besök, kassen blev rätt tung, och han såg måttligt road ut och påpekade att han tidigare fått som present från mig ett exemplar av Bertil Skogsbergs ”På filmens vingar”. Han är den ende av tre sönerna som visat ett flygintresse och dessutom är han sambo med en filmproducent.

Mer framgång hade jag med mellansonen, han behövde ett litet högre arbetsbord och undrade om jag inte hade några gamla böcker som han kunde lägga under benen på bordet. Vips blev jag av med några decimeter gamla flygårsböcker från DDR som jag köpt vid FLIT i ett ambitiöst ögonblick men sedan knappt öppnat. Bara själva anblicken av böckerna gav ett intryck av armod/underlägsenhet. Jag känner annars några f d DDR-medborgare och de menar att så väldigt illa var det ändå inte som våra liberala skribenter fortfarande ihärdigt skrämmer oss med. Ack ja, både vi och dom ser och minns det man vill.

Dessutom fick han någon decimeter av skridskoseglarklubbens årsskrift. Det var ett behändigt format på båda skrifterna tyckte han.

Jag hade som ung en ”Pojkarnas Flygbok” som städades bort men jag köpte långt senare ett antikvariskt exemplar som jag dock gav bort till en arbetskamrat vars far en gång var stor flygmotorman i FV. Här är några bilder jag innan dess passade på att skanna eller om jag nu kom över dem på något annat sätt.

En grann bild! I boken nämns att planen var av typ Bellanca (vackert namn) och jag hade länge ett helt felaktig uppfattning om den typiska Bellancan som ju inte alls såg ut som ovan.

Här Yngve Norrvis recension av boken som jag fann i min dator och som jag hittat någonstans:

Bilden nedan var stark! En dramatisk situation och vilken kraftfull och samtidigt oamerikansk bilnos. Vissa franska och italienska bilnosar nästan skrämde mig eller var i alla fall ”konstiga”. Och vilket mysko plan överst. Först efter många decennier insåg jag vilken förebilden var; bilden var inte en fri fantasi!

Avancerad flygning var något för de tuffa. Jag är lycklig nog att inte ha varit utsatt för sjösjuka o d. I dag är jag i vissa situationer jätte-yr (tydliga rumsliga vertikala/horisontella referenser är mycket viktiga), har svårt att röra mig på benen men jag mår i alla fall inte illa. Och jag kan sitta samt köra bil utan balansproblem. Alltid något. Men en hastigt uppdykande face-to-face samtalskontakt blir ibland faktiskt litet svår på ett svårbeskrivbart sätt. En distans liksom.

Den skicklige tecknaren Bo Vilson, signaturen Bovil, har nog inte riktigt detta med kylklaffar klart för sig (se även bokomslaget). Och det har inte jag heller.

Här är ett första utkast till en översikt av mina hyllors innehåll.

VHS-kassetter för olika fpl-typer (värdelösa)

Air International ca 15 cm bunt

(The) Aeroplane några decennier, så gott som kompletta 1988-2020, några ex 1979-1985

Flygtidskriften MACH, det saknas väl två nummer av alla ca 68

Svensk Flyghistorisk Tidskrift 1994 – 2009, någon decimeter Flyghistoriskt månadsblad

ÖFS meddelanden, många år

Arlandas Vänner medlemsblad, många år

Några ganska få nummer av Flyg, Teknikens Värld, Looping, KSAK:s Flygrevyn, Teknik för alla

Medlemsblad för Flygande Veteraner, många år

Några hyllmeter (säg 10) böcker om flyg plus en komplett samling av ”Ett år i luften”. Några tidigare ”Svensk Flygkalender” samt många ”Ikaros” och några ”I luften”.

Exempel på en hylla för några år sedan:

Jag besökte en gång Lars E Lundin i Västervik som gav mig en proffsig lista av sina böcker. Det fanns mycket i hans hyllor, det kunde jag se, liksom att han gillande US Navy märknings- och färgglädje, och han hade också en avliden flygskribents samling i sin vård. Jag försökte göra en egen lista men gav upp.

Det finns så mycket i pappersvärlden. Men hur ”får man ordning på den”? Och bevarar den? Kanske man ändå bara skall slänga allt utan några hänsyn till världen i övrigt? Man själv är ju ändå ”tillvarons centrum” liksom. Kommer att tänka på den indiska traditionen med änke-bränning.

Sudden


Responses

  1. Hej Sudden, känner igen dina små städfunderingar som om det vore mina helt egna och ensamma tankar. Men det liknar inte dej att hoppa över att identifiera recensenten ”YN” – jag sätter en öl på att det var den flitige skribenten Yngve Norrvi (1908-1999) som var framme. Stor (segel)flygentusiast, Ållebergschef m m. Och, för 17, gör inget bokbål. För den närmaste tiden räcker det med att IKEA slutar publicera sin bibel! Leve Gutenberg!

    Gilla

    • Hej Seve!

      Jo det måste ju bara vara Yngve Norrvi. Recensionen fann jag av en slump i min dator när bloggen redan var klar. Mina bloggar är rätt slarvigt ihopskivna med stoff jag samlat en tid och sedan stöter jag under skrivandet på mycket nytt stoff, ibland i min egen dator. Ibland spårar texten ur. Men man lär sig genom att skriva. Om det sedan blir läsbart – tja.

      Norrvi använde ju även andra signaturer såsom Yen.

      Läste om en känd tysk politisk journalist som skrev många artiklar i sin tidning men undertecknade dem med några olika signaturer. Det skulle inte se så övertygande ut om allt kom från en och samma skribent! (Jag undrar ibland hur DN:s ledarskribenter styrs.)

      Norrvi är nog den jag läst mest av, han gjorde också mycket. Men jag vet faktiskt inte mycket om honom och letade därför upp avlidna-notisen i SvD 1999 som jag skannat. Tar nog upp detta senare för jag passade också på att leta efter något om den Lennart Johnson i Halmstad vars efterlämnade böcker fanns hemma hos Lars E Lundin. Eftersom jag i FB-sammanhang häromdagen också fann en del intressant om C G Ahremark (och även andra flygskribenter) kan jag nog få ihop en hel bloggning.

      Här ett ”storreportage” från Yngve Norrvi. Det fanns i ”Ett år i luften” 1951 och jag förundrades länge över att där fanns en så omsorgsfull rapport från segelflyg-VM i Örebro 1950. Men den spreds också på annat sätt, bl a till de tävlande och långt senare också här: https://www.gustavsviksflygfalt.se/text/norrvi_yngve/VM_1950/s1.htm

      Gilla

  2. Dear Lars et al,

    Kylklaffar. The engine cowls were used to control the cylinder head temperatures. With the cowling flaps opened more air was allowed to flow around the cylinder heads and the temperature will go down. There was always a strong disagreement between the aircraft manufacturers and the engine manufacturers on the subject of setting of these flaps. The aircraft manufacturers wanted the flaps to be closed and so making they aircraft more streamlined and faster. This applied especially to the manufacturers of larger aircraft like Douglas and Lockheed. At the same time the engine manufacturers wanted the flaps to be opened to keep the cylinder head temperatures down and so make the engine lives longer and the engines more reliable.

    Our old books. I have a few hundred books, most of which I want to keep for reference or simply to re-read and enjoy. There are other books that I would be happy to to pass on to anyone who would appreciate them. My mother had the complete set of Brehm’s ‘Djurens liv’. I spent a small fortune on telephone calls to museums and book shops in Sweden but no one showed the least interest in getting them. They went to the dump.

    I have some books that I would like to give away if I found anyone who was seriously interest in getting them and who would be minding them. Two of these are “Gryningsfolket” and Trāgudars land” written by Jan Fridegård. They are hard copy books and both are signed by the author. I bought them from the him in November 23rd, 1952 when he came to F8 to give a speech, and where I then served Moder Svea.

    Erik, who loves books and still has not
    got a TV.

    Gilla

    • Hej Erik!

      Ja det där med böcker. Några är haj på att göra affärer via ”Blocket” eller via Internet. Kanske också ”Bokbörsen”. Jag har köpt där men inte sålt.

      En kamrat som nyligen flyttat från sin villa till en lägenhet hade haft kontakt med ett antikvariat som skötte bokavyttringen. Medan jag minns från någon ”röjning” att man fick inte plocka bort det värdefulla ur bokhyllorna innan ”antikvariatet” kom och hämtade rubbet och sedan gallrade.

      När det gäller kylklaffar undrar jag hur de reglerades. Roderlinor, stötstänger och vajrar i hölje har man ju stött påsom segelflygare. Men hur långa mekaniska överföringar kunde man ordna.

      Uttrycket ”fly by wire” är härligt tvetydigt.

      Hörde någon gång att Åke Jansson ställt kylklaffarna på sin DC-3 i något fast mellanläge. De gällde att hålla nere underhållskostnaderna.

      Också att vara försiktig med motorerna. Läste om hur ett charterbolag fick ut ett längre liv ur sina motorer i DC-7 än ett annat genom att inte anstränga dem för hårt vid starten.

      Man har ju några gånger skänkt pengar till Daisy för oplanerade motorinköp, en Twin Wasp måste nog behandlas varsamt och med kunskap. Inte köra den på ett sätt så att olja inte kommer fram till huvudvevstaken. En ”gammal beprövad” motor som ändå krånglar rätt ofta.

      Googlade litet halvhjärtat på ”kylklaff” och nöjde mig med en fin bloggning av Mats Stömberg, https://hangflygning.se/?paged=81 Många granna bilder från Flygvapenmuseet på Malmslätt för oss flygnördar, bl a av en J 22 med en kommentar om kylklaffarna som kanske var termostatstyrda. Hans andra bloggningar ”Hangflygning” är också fina.

      Modellflygare verkar bättre än ”flyghistoriker” på att blogga med känsla.

      En gång hade våra bilar en kylargardin man kunde rulla upp eller ned med en tunn kedja från från förarplatsen.

      Gilla

  3. Hej Lars,

    Too true. The charter operator in question was Internord which, according to big brother SAS, operated flying coffins. We managed to get 2100 hours between overhaul (fancy that, 2100 hrs!) approved something Big Brother never managed to get. Ingternord, based on their engine reliability statistics, was allowed to continue to our destination on three engines in case of engine problem while Big Brother was compelled to land on the nearest airport in case they had to stop an engine.

    Erik, who was a proud member of the Internord team.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Kategorier

%d bloggare gillar detta: