Skrivet av: Sudden | 2021/02/22

Observationer men mest minnen

Ofta undrar jag hur jag skall tolka statistik-data för min blogg. Kan exempelvis så många ha laddat ned denna rapport, som för övrigt inte har nämnts i någon bloggning tror jag. Det har med åren blivit en stor sökbar samling av ”media”, d v s mest bilder, men jag har ännu inte kommit på något enkelt sätt att finna ut i vilken bloggning jag visat filen. Jag använder förresten denna lagringsplats även för annat än bloggen, t ex bilder som jag länkar till på SFF forum.

Nostalgi-avbrott apropå Årstaviken och skridskoåkning. Här nedan en utsikt genom ett sjukhusfönster, jag hade 2014 legat på Södersjukhuset några dagar och plåtade utsikten ut över Årstaviken och de skogar jag lekt i 60 år tidigare och där sedan höghus vuxit upp som synes.

I ett av höghusen bodde en gång en trevlig KTH-professor förresten, (även här) liksom jag en gång krigsplacerad i Oxelösunds-området. Långt senare berättade han för mig att han en kväll under en rep-övning delat ett utsökt turkiskt rödvin med en av våra mest framstående spioner, sittande i den järnvägsvagn som fungerade som förläggning. När SÄPO många år senare frågade ut honom var det just bara vinets namn det han kom ihåg.

Jag minns ett foto på webben av honom i en Ford Mustang. Samt förstås sedan längre tillbaka hans föreläsningar på KTH i numeriska beräkningsmetoder. Vältalig, vilket kan behövas med ett så träigt ämne. Men hans lustighet att han var ”Sveriges äldste i tjänst varande fänrik” gick inte hem i Oxelösund hos en publik av sörmländska repövande lantisar.

Ibland får jag lätt Ågren för att jag bidrar till att sprida sådant som egentligen har publicerats bara för en begränsad spridning av upphovsmännen. Privat- eller familjesaker så att säga.

Vad ska man tycka? Så länge man inte får påpekanden eller åker fast får det väl gå. Känns osäkert men det är ju mycket annat här i livet. Just det enda problemet jag stött på var när jag lånat en bild som nog var fri i sig men som sajtägaren inte ville ha uppmärksammad, den skulle dra till sig ”fel publik” tyckte han. Joo, nog är det så allt!

Bilden finns på Wikipedia. Det finns nog någon koppling till flygbaronen Cederström.

Ibland ser jag ett behov av en minnesplats för ”den okände upphovsrättsägaren”. Med tiggarbössor för dem som vill skänka en slant. Som jag ibland gör via webben.

Bild från Wikipedia. Här en insamlingsbössa. ”Skänken slant” som flyttgubbarna en gång förklarade att de råkat skada ett åbäkigt skåp i en trång spiraltrappa.

Ett annat minne av Årstaviken från min barndom: Jag hade legat sjuk några månader, bl a på Sachsska barnsjukhuset (intill Södersjukhuset, nu en del av det) och Epidemi-sjukhuset (ett helt annat ställe i sta’n,) isolerad. Mina föräldrar fick stå utomhus utanför rummets fönster. Pappa hade fixat en förbindelse med sladd klämd genom fönsterkarmen så vi kunde prata med varandra. När jag väl kom hem ansågs jag länge litet ömtålig. Pappa satt på söndagarna och skrev jobbsaker vid skrivbordet men en dag tog han mig med på en promenad ut på Årstavikens is.

Så här såg vårt skrivbord ut ungefär:

I de skönt svängda hyllorna stod Nordisk Familjebok, en kär läsning redan innan jag kunde läsa. Nu har brorsan dem  – eller hade. Köpte av nostalgi en volym som utanpå var samma. Men inte inuti. Vilket påminner mig om just den enda jag lärde mig av Gunnar Markesjös transistor-föreläsningar på KTH. ”Medverka aldrig i ett uppslagsverk. Efter ett par år ska det ges ut en ny upplaga men du får inte uppdatera i texten”. Jo, just halvledarutvecklingen var ju snabb, tänk att hur genomgripande dessa pyttesmå prylar påverkat vår vardag.

Och här min far ca 15 år senare:

Man skrev för hand; så fanns kvinnlig personal som gjorde maskinskrift av det hela. Dator eller dataterminal fanns ännu inte men väl andra prylar, ofta bl a en särskild ”snabbtelefon”.

Pappa utvecklades efter sin pensionering (rätt tidig, organisationskonsulterna hade börjat härja) till sändaramatör vilket denna lista visar. Det var ordning och reda på honom, han hade vidtalat en sändaramatör-vän att se till att radioprylarna togs om hand:

Ja nu har jag seglat iväg igen! ”Lost control” som det så sinistert och kort ibland kan sammanfattas vid flyghaverier.

Sudden

P S, Den läkare som hade hand om mig på Södersjukhuset 2014 hade varit livmedikus åt Dalai Lama. Men inte blev jag bättre för det. Förlorade ett par progressiva glasögon dessutom. Senaste sjukhusvistelsen gav ett par region-kalsonger, men det egna färggladare par jag haft med mig försvann å andra sidan; de skulle tvättas. Man får ge och ta.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Kategorier

%d bloggare gillar detta: