Skrivet av: Sudden | 2021/02/26

Ajrodynamiska funderingar och supersegelplan

Det slog mig att namnet Hawker blev etablerat trots att Harry Hawker omkom vid flygning rätt så ung. Medan Thomas Sopwith som förde namnet Hawker vidare blev mycket gammal, 101 år.

Anthony Fokkers namn blev ju också mycket känt trots att han avled av en ”struntsak” redan vid 49 års ålder. Så här såg han ut i yngre dagar.

Ett citat:  While in the U.S., in 1939 he had some minor surgery done in a New York hospital. The surgery’s side effects caused an infection from which he died. He was only 49 years old at that time. The man who had been the pioneer in the aircraft building industry, the man who was the founder of air transport as we know it today, died of a minor infection, at a time when the age of antibiotics was still at an early stage.

Bilden är stulen från Flyg- och Rymdtekniska Föreningen. En högst läsvärd artikel för övrigt. Allmänbildande som man sa förr.

Även jag har förresten benlindats på senare tid. Just när jag skrivit detta ringer Karin från vårdcentralen och vi talar om stödstrumpor och liknande saker! Makterna

I mina strövtåg på webben stötte jag på denna text.  Nedan en bild jag lånat därifrån men just denna presentation av filmen har jag inget minne av. Men jag såg filmen, lätt chockad av att hjälten slog ihjäl sig. Så får det ju inte gå till i en film!  Nå, ”ljudvallen” var i min ungdom ett spännande ord som man förstår av detta klipp ur Bertil Skogsbergs bok ”På  filmens vingar”.

Det ligger en del i ordet men det är ingen ”mur” utan mer av en brant sluttning med en nerförsbacke bakom. Det ”specifika luftmotståndet” (drag coefficient) förblir mer eller mindre förhöjt även vid farter över ”ljudvallen”. Hur mycket, ja säg det. Minns några ord i Bratts text om utvecklingen av Draken att denna motståndsökning var en stor osäkerhetsfaktor.

 

Bilden är lånad härifrån. (Svaret på första frågan.)

Pilvingen såg ju i sig så naturlig ut för högfart, men det dröjde länge innan jag läste att den egentligen bara ”sköt upp” problemen till en högre fart.

En del idéer om överljudsplan såg konstiga ut:

Ur Darrol Stintons bok ”The Anatomy of the Aeroplane”. Längst ned i texten finns en motivering till ”spiknosen”.

Jag tror att överljudsplan bör ha en nos som gör att hela skrovet hamnar bakom chockvågen. Men jag har aldrig seriöst studerat aerodynamik och strömningsmekanik. Är en glad nörd, men jag minns dock Reynolds tal från allt ungdomligt läsande om lämpliga vingprofiler för modeller. Det har med luftens ”trögflutenhet” att göra. Därför spelar det ”flygande föremålets” storlek stor roll och olika ”aerodynamiska lagar” gäller för insekts- och flygplanvingar. Ja, även för maskrosfrön och för de partiklar med coronavirus i som vi nyser eller andas ut.

(Kommer att tänka på P O Brundell som föreläste i ämnet teoretisk elektroteknik, gement kallat ”Hallén” efter en skräckinjagande professor som jag aldrig sett, sa ett det fina med elektrotekniken var att den var ”exakt” i motsats till annan teknik. Tja, formler och lagar gäller bara under vissa förutsättningar. Litet kring KTH:s elektrosektion och Hallén finns här.)

Jag råkade stöta på en artikel i Nordic Gliding om ett helt fantastisk plan, kallat eta (efter den grekiska bokstaven η som brukar beteckna ”verkningsgrad”). Se även Wikipedia. samt här. Har byggts i några få exemplar och med variationer. Ingen helt ny sak, jag hänger inte med i vad som sker inom segelflyget. Här nedan en variant. Planet är tvåsitsigt och har en motor så det kan starta själv och man kan undvika ”ute-landningar” som är besvärliga/riskabla. Om man får igång motorn vill säga. Det var någon som misslyckades med det i Västsverige häromåret utan landade på en vägkant.

Spännvidd är bra, det gäller att komma åt så mycket luft som möjlig (stor spännvidd) och sedan ha tillräckligt med sträcka (vingkorda) för att lyftkraften kan hinna utveckla sig.  Mer att läsa här.

31 meter spännvidd är extremt och det är förstås inte lätt att konstruera en vinge som är ca 51 gånger längre än den är bred. Tänk dig en vanlig linjal, drygt 30 cm lång men bara 6 mm bred! (Planet på bilden ovan fick vingbrott 2012.)  Planet blir svårt att hantera på marken och också i luften, även om det i artikeln i Nordic Gliding uttrycks att den är hygglig att flyga även om vingen böjer och har sig. Ett citat: ”Det er i øvrigt fascinerende og smukt at se hvordan vingetipperne langt ude i horisonten lever deres eget organiske liv med store, lange bevægelser op og ned, alt efter aerodynamisk påvirkning.

Men man når glidtal på 70 eller mer. På min tid var 40 mycket bra.

På min tid gällde andra tävlingsregler än nu. För att inte planen skall bli alltför dyra finns diverse begränsningar i spännvidd och annat, t ex tilläts inte klaff och kanske inte infällbart landningsställ.  Det finns/fanns en öppen klass där man fick ha finesser, men jag vill minnas att 18 meter spännvidd ansågs mycket på min tid. Klasskraven och deras historia kan ses hos Wikipedia.

”Hjälpmotor” kanske kan vara framtidens melodi för segelflyget och även el-drift är på gång som man kan läsa i Nordic Gliding.

Avslutningsvis en film med η Notera när vingarna böjs och kanske främst när de inte böjs.

Sudden


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Kategorier

%d bloggare gillar detta: