Skrivet av: Sudden | 2021/03/31

Fokker, Curtiss och annat gammalt

I mina försök att hänga med i vardagslivet, stötte jag i DN på en notis med härligt abstrakta, hart när obegripliga, byråkratiska ord: ”Smittläget är nu så allvarligt att Folkhälsomyndigheten under måndagen skickade en hemställan till socialdepartementet för att be regeringen att avvakta med en rad förändringar i den så kallade begränsningsförordningen.” Nå, även jag hänger med och har andningsskyddet hängande nära till hands om någon riktar en hemställan till mig:

Annars är ju DN gediget ”liberalt populistisk” och jag instämmer i DN-krönikören Benke Ohlssons ord nyligen: ”Jag är ju höger. Inte Djingis Khan-höger, men jag stör mig mer på denna tidnings ledarsida än Svenska Dagbladets dito. Den sistnämnda erbjuder tuggmotstånd. Den förstnämnda, däremot, är fifty shades of sånt man redan håller med om: att det är viktigt med miljön och jämställdheten, och att det är dåligt med rasism och homofobi.”

Enligt sakkunskapen har Ohlsson en mörkare sida i sitt författarskap än vad de välformulerat slängiga orden i DN visar. Vad gäller SvD:s ledare har jag sällan orkat läsa dem. Tidningen verkar mer ”sig lik” än DN.

Ja, vilsen blir man ofta när man läser tidningarnas professionella journalister. De försöker skrämma oss för trollen på Internet, men de är minsann ganska duktiga själva på att skrämmas och använda andra fula knep. De vädjar väl till mina sämre sidor. Se bara här:

Nej, det var nog roligare förr:

Jag får ofta anledning att göra utflykter till morgontidningarnas arkiv när jag hittar något skoj om flyg på Facebook eller det flyghistoriska forumet.  Det var så jag kom in på P. O. Flygkompani när någon frågade om en av brittiska piloterna. Att söka efter honom på webben var inte lätt, han förekom under olika namn. Om denna flygcirkus har jag skrivit i min blogg. Se bl a denna DN NoN-notis från 1919:

När jag försökte svara på en fråga vilket flygplan var det första med noshjul kom jag in på den amerikanske flygpionjären och ”motormannen” Glenn Curtiss. Här flyger en sentida replika av en av hans hans tidiga maskiner.

Bröderna Wright och deras senare företag försökte tvinga Curtiss och andra amerikanska pionjärer att betala licens för att de byggde flygplan som kunde manövreras genom skevning på något sätt, när de nu inte kunde få ett monopol på själva flygplantillverkningen. Bålda konstruktörer försökte skapa skevningsförmågan på ett sätt som inte kunde anses bryta mot Wrights patent men förgäves. Ett citat från Wikipedia om patentkriget: ”Unable to secure a monopoly they subsequently adjusted their legal strategy suing foreign and domestic aviators and companies, especially another U.S. aviation pioneer, Glenn Curtiss, in an attempt to collect licensing fees. Of the nine suits brought by them and three against them, the Wright brothers eventually won every case in U.S. courts.”

Med tiden löstes patenttvisterna men striden anses ha starkt hämmat utvecklingen i USA. Wright-företaget gick 1929 samman under en kort tid med Glenn Martins företag, men 1929 uppstod Curtiss-Wright som länge var en stor producent av flygplan, motorer och propellrar, men som inte hängde med i utvecklingen av jetdrivna flygplan. Men som dock är ett fortfarande existerande företag. Det sysslar nu med ganska annorlunda saker. Jag tror det var där en nyligen avliden amerikansk brevvän till mig, ingenjör men socialt medveten, med tiden hamnade på personalavdelningen och bl a fick ta hand om ärendena om manliga chefer som behandlade anställda kvinnor dåligt. Han såg också rena lycksökare som försökte sko sig när företaget inriktning förändrades. Eller om det nu var på ett annat företag han var.

Glenn Curtiss släppte snart sitt engagemang inom flyget och avled även tidigt, 1930 vid 52 års ålder.

Här ges en intressant inblick i den riktigt tidiga Nordamerikanska flygutvecklingen, med bl a telefonens upptäckare Alexander Graham Bell och Curtiss. Det förefaller som det inte fanns något riktigt stort intresse för flyg i USA fram till 1908 eller så, och bröderna Wrights framsteg verkar inte ha uppmärksammats där de borde. När andra pionjärer framträdde tappade Wright-företaget ledningen, och säkert bidrog Wilburs bortgång i maj 1912 till detta. Kanske USA idag försöker kompensera detta genom att hylla bröderna Wright litet extra.

Wright-familjen, med pappa biskopen, de strävsamma bröderna och den uppoffrande dottern (nå, hon hade sina egna idéer också och hyllas ibland som feminist) kan man göra söndagsskolehjältar av. Hur god och ädel var ju t ex inte Lindbergh! James Thurber ironiserade över detta med sin novell 1931 om världsomflygaren Jack ”Palten” Smurch, en bra berättad historia som är applicerbar även i våra dagar. (Klippet på svenska är från Charles Birch-Iensens artikel om ”Flyget i litteraturen” i en gammal Ett år i luften.)

Även holländaren Anthony Fokker dog överraskande, alldeles före jul 1939 vid bara 49 års ålder, även han av en medicinsk ”småsak”. I alla fall sett med dagens kunskaper. Hans namn var ju ett av de stora, men jag visste väldigt litet om personen Fokker och hur företaget fungerade under första världskriget. Litet kött på benen fick jag häromdagen  från webben i  ”RAF Flying Review Vol XIV, June 1959” i form av en nu över 60 år gammal intervju med konstruktören Reinhold Platz ”I designed for Fokker” som jag turligt nog laddade ned härifrån. Två dagar senare verkade den ha försvunnit!

Här ovan vi Fokker i sitt första plan, ”Spindeln” och här är två radiostyrda modeller av en litet mer utvecklad Spindeln.

Om man får tro den intervjuade konstruktören Platz var Fokker en duktig entreprenör som kunde visa upp sina produkter och organisera tillverkningen. Men någon tekniskt eller aerodynamiskt utbildad eller kunnig ingenjör var han inte och långt senare förutsåg han inte övergången till skalkonstruktion i metall. Förhållandet mellan de två avslutades inte i helt god sämja. Om man får tro Platz. Fokker har visst beskrivit det hela annorlunda i sina egna böcker.

Det här nedan är vad som kallades ”fokkernål” på min tid och som inte krävde speciella verktyg för att lossas. Det är det enda jag haft med Fokker att göra. Nå, jag har varit passagerare i både Fokker 28 och 100. Nu visar svenska Wikipedia helt andra konstruktioner för ”säkringssprintar” och jag fick gå till tyska Wikipedia för att hitta denna bild:

Platz själv var heller inte ingenjör, han anställdes urprungligen som svetsare, men kunde tydligen konsten att snabbt och bra sno ihop en konstruktion och få igång tillverkningen. Man lärde sig också använda plywood, och där kommer den svenske plywoodspecialisten Villehad Forsmann in. Forsmann var aldrig yrkesverksam i Sverige och hade sina rötter och sin utbildning i den baltiska delen av Tsarryssland.

Mer läsning om en vingkonstruktion om sägs ha varit mycket fin, men som kan se här började det inte bra. Fokker själv sägs ge en annan beskrivning av varför vingen inte höll. Främst spekuleras här dock om vem som gjorde vad i företaget; ja vem som egentligen ”konstruerade”. Och kanske det inte fanns någon som såg framåt när det gällde byggsätt.

Mitt intryck är att kunde livnära sig bra på gammal teknik ganska länge, både under 20-och 30-talen var man en ledande tillverkare av trafikplan. Efter andra världskriget kom man igång och kunde hålla på i flera decennier. Men så småningom gick det utför för Fokker som för många andra och man måste gå samman i olika samarbetsprojekt eller övernationella företag. Välkända namn försvann även om vissa verksamheterna blev kvar. Här en analys.

Anthony Fokker och Glenn Curtiss var framgångsrika fast kanske inte alltid särskilt ädla. (Vad beträffar Fokker, se Wikipedia.) Men deras namn lever ännu bland oss flygnördar, trots att de ledde sina företag bara under en relativt kort tid – ca 27 resp. 12 år.

Sudden


Responses

  1. Hej Lars et al,

    Fokkernål. I must be getting old because I remember using them but I do not remember on what aircraft I used it on. But, It was a very clever thing.

    I thought that these gadgets had gone out of fashion but I found that pins are still for sale.

    https://www.gsproducts.co.uk/safety-pin-fokkernadel/

    Perhaps there are some old Fokkers still flying around that I do not know about.

    Keep washing your hands.

    Erik

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Kategorier

%d bloggare gillar detta: