Skrivet av: Sudden | 2021/09/25

Plan i taket

För tillfället litet sur då jag försökte starta en tidningsprenumeration men systemet sa att jag gett fel uppgifter. Gjorde nya försök men möttes då av beskedet ”prenumerationen finns redan”.  Jojo, IT-branschen/bankerna och deras ”säkerhet”. Få se vad som händer. (När jag sedan vaknade på natten kollade jag mitt bankkonto, jo det var OK. För säkerhets skull flyttade jag en summa till ett annat konto.)

Läste konstigheter i en DN-artikel om nöjesfältet Lisebergs ekonomi; VD sa att 60 miljoner var ”kaffepengar”. En läsare undrade sarkastiskt var han köpte sitt kaffe. Stora belopp nämndes i artikeln; företaget sysslar visst även med fastigheter.

Finns fler konstigheter att begrunda och förvirras av om man orkar. Jag ägnar mig dock även åt praktiska saker som matlagning, sopslängning, balkongfarm-arbete och städning. Ser då att det blir smutsigare med tiden, det är väl så hos åldringar. Sålunda upptäckte jag att på ovansidan hos mitt modellplan i taket samlats ett riktigt lager av damm.

Jag brukar kalla denna min radiostyrda segelmodell med ca 200 cm spännvidd för ”Blue Phoenix” fast det är nog inte en ”äkta” sådan. Kanske det är en ”Gentle Lady”. Typen är vanlig och kopierad. Man ser den flygande i augusti 1988 över en gotländsk strand i titelbilden på min blogg. Jag tror jag byggde den 1985 och hade tänkt att min son Robert kanske skulle gilla att bygga den. Men det blev så att jag byggde. Det var kul att återuppliva tonårens modellbyggande med gamla kända material. Det som var nytt var den orange plastfolien som man fick att krympa eller ändra sig med hjälp av ett lagom varmt strykjärn. Här är den på bild från 1986.

Folien kunde upprepade gånger ”strykas”; jag byggde en flygande vinge där jag efter första provflygningen skränkte vingen betydligt med strykjärnets hjälp. Men den flög ändå inte, kanske främst för att jag inte fått till roder-länkaget. För 60 år sedan använde vi siden; med Wedevågs spännlack kunde krympningen ställa till det!

Jag försökte damma av den med dammsugaren t o m där den hängde men det är för mig oerhört tröttande att arbeta på höjd så att säga. Och så rasade den ned och då blev den förstås lättare att damma av. Vid fallet mot golvet brast några små plastdetaljer i roder-länkaget, de var ju minst 35 år gamla.

Sedan hade jag ett väldigt besvär med att få upp planet i taket igen. Jag funderade länge innan jag jag kom på en lösning som faktiskt funkade.  Hurra, än kan gubben! Planet hänger kanske nu litet lägre än förut men jag har ju krympt i längd de senaste åren så det funkar bra.

Jag har fler modellplan i taket:

Det är nu ett par år sedan jag slutade dra upp vägguret från mitt barndomshem i Gävle med texten på urtavlan ”David Brynte, Gefle”. Livet krymper men man är fullt upptagen med att hinna med. Antagligen kan man inte själv märka att man blir glömsk eller konstig eller inte tänker så bra som förr. Om man nu gjorde det.

Tittar man noga på bilderna från mitt kök ser man dels att jag vänt på bildkollaget på väggen dels att det hängde två kartongmodeller i taket, en Messerschmitt och en Focke-Wulf. Jag klippte ned dem för att damma av dem också. Upplevde hur skönt och njutningsfyllt det är att vrida och vända på en modell och bara betrakta den. Jag var en långsam modellbyggare, jag funderade mycket och tvekade samt njöt av att bara betrakta mitt verk, ännu inte färdigt. Skrovets klädsel döljer ibland mycket av ”skönheten”. Och mödan och pillandet. Arma plastmodell-byggare!

Nu passade jag på att fotografera dem, både med min Canon Power Shot A570 och min iPhone. Bilderna från den är faktiskt rätt bra, och någon ny digitalkamera blir det nog inte. Jag försökte jämföra bilderna men det var svårt. En subjektiv upplevelse där olika mer tekniska faktorer spelar in. Jag valde de två som ses här nedan. Jag har ”efterarbetat” bilderna.

Messerschmitten har sina kantigheter men är ändå väldigt smäcker och säkert ”rationellt” byggd. Jag tror att den var påtagligt billigare att bygga än Focke-Wulfen som ju är en några år nyare konstruktion. Man undrar förresten ibland varför en viss typ valdes framför en annan; tillverkningskostnader och motortillgång är inte så ofta kända av flygnördar men hade stor betydelse.

Modellerna är alltså byggda i kartong och blir därför litet ”knotiga” och inte så ”perfekta” men de får också en extra charm. Jag känner inte till marknaden men jag kom på att sajten Fiddlers Green brukade vara bra, inte bara för kartongmodellerna som man ofta kunde se där. Trevligt tonläge också. Sajten kan dock ha ändrat karaktär sedan jag sist var där. Jag minns att den som höll i sajten hade avlidit och att en son var villrådig om och hur han skulle fortsätta.

När jag nu gick dit knasade min dator, ”man” skyllde på alltför många ”omdirigeringar” för sajten??? Inga livstecken även efter att ha tvångsstoppat maskineriet och sedan tryckt på till/från-knappen. Förtvivlan! Men man kan ju byta batteri i musen, det var det enklaste jag kom på. Och si, då kom datorn igång. Datorsäkerhet – jojo!

Nå, Fiddlers Green verkar fortfarande trevlig. Fick dock inga träffar på några mycket kända flygplan. Jag hade mycket svårt att hitta Me 109 (eller Bf 109) men kom fram via Me 209. Jag ser att Lars Henrikssons bild av Flygande loppan fortfarande ”lånas”. (Lars H hade som sändaramatör anropet SM6EBQ och ritade in detta på Loppans fena i sin bild.)

Jag får inte ihop vilken variant min Messerschmitt skall föreställa. Den klumpiga motorinklädnaden och spinnern leder tankarna till en i Tjeckoslovakien efterkrigsbyggd Avia S-199 med Jumo 211 motor, men denna motor hade luftintaget till kompressorn på högersidan och förekom inte i Luftwaffe. Se här och här. 109-ans sporrhjul saknas på fotona, jag hittade det senare vid en av mina sällsynta golvsopningar. Det tog tid att inse vad det var ”för skräp”.

Focke-Wulf-modellen har en alltför kort nos och för liten V-form på vingarna. Jag har grunnat mycket över hur man fick radioantennen att inte slacka när man sköt huven bakåt. (Fann så småningom detta: Es gab durchaus zwei verschiedene Antennenhalterungen im/am Canopy!
Die ”frühen” geraden Kabinenhauben hatten eine ”Antennenspannvorrichtung” die über Umlenkrollen die Hf-Antenne auch im geöffneten Zustand gespannt hielten. Die gewölbten Haube (andere Kopfpanzer) dagegen, hatten diese Vorrichtung nicht mehr und so hing ihre Antennne im offenen Zustand durch! Dra på trissor!)

Det finns mycket att hitta på webben om man vet vad man söker efter. Till sist snurrar det runt i huvudet; vilka texter skall jag välja och mina länktips är säkert inte alltid de bästa. Jag hittar mycket ”skojiga saker” när jag gör research, t ex en kort video om amerikaner som deltog i striderna i samband med Israels bildande. Man skymtar bl a Avia S-199. Men det är mest äldre gubbar som intervjuas; det handlar om klipp ur en långfilm producerad av Nancy Spielberg, syster till Steven. Men, okej då.

Mer om denna film här där man även kan se dess trailer.

Fler modellflygminnen här. Jag hittade dem när jag googlade efter Wedevågs spännlack! Glömsk blir man.

Sudden


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Kategorier

%d bloggare gillar detta: