Skrivet av: Sudden | 2021/11/06

Några man minns

Jag kämpar på med min iPhone som ju låg nästan orörd under flera månader eftersom jag inte orkade med den mentala anspänningen att försöka begripa den. Men när man börjar bli bekant med apparaten så är det lättare och lättare så jag orkar hålla på rätt länge. Men en påfrestande växling mellan lycka och förtvivlan är det. Fingrarna far hit och dit när jag svajpar och ofta ibland kommer jag till helt oväntade ställen. Jag fick sålunda ett oväntat tack för att jag ville motta ett visst nyhetsbrev!  Min epost består förresten numera till minst 80% av ”reklam”. 

Enligt ordboken innebär ”swipe” att slå rätt hårt men här handlar det om mycket nätta beröringar, t ex av ett ett lillfinger som spretar litet okontrollerat.

I övrigt kan man tycka en del om ”telefonmarknaden”. Annonsers utformning med obegripliga (för mig) prisuppgifter, oklar prissättning på samtal och det som kallas surf. Jag tycker jag nu surfat en del men det återspeglas inte på ”mina sidor” och inte heller kostnader för start och skifte av abonnemang m m. Men det ordnar sig väl. Att all kontakt med operatören sker på det medium som man kan avstängd ifrån (av operatören!) är diskutabelt. Allt snack och även tillkrånglade åtgärder för att få systemet ”säkert” ökar ju inte tilltron till operatören, eller ”telekommunikation” över huvud taget. Tacka vet jag posten förr i tiden med sina kontor. Hellre köa där än hemma i telefon.

Men en mobiltelefon är ju så mycket mer än en gammaldags telefon. ”Fon” kommer förresten av ett grekiskt ord för ”ljud”. Och här en mobil (Wikipedia; hittar ingen bild av min segelflygplansmobil):

Mer om ord och språk:

Jag är gammaldags när det gäller hanteringen av ordet ”data”, det kan för mig avse både en enda uppgift eller flera sådana, d v s det borde stått ”dina” hos SvD.

Jag roades idag av att en nyhetsuppläsare sade ”så kallade halvledare” (som fordonsindustrin f n inte kan få i tillräckliga mängder). De är ju ingen ny företeelse precis utan grejorna har i över ett halvt sekel kallats så (på många språk) men jag kan hålla med om att ordet inte säger vad det handlar om. Ursprungligen betecknar det vissa material vars elektriska ledningsförmåga kan påverkas men har kommit att syfta på elektroniska komponenter som innehåller halvledarmaterial. Halvledarkomponent är bara något bättre korrekt men är litet långt och fortfarande litet intetsägande. Elektronikkomponent vore väl bättre. Här litet allmänbildande.

Puh så svårt! En svensk pionjär och introduktör av halvledare i form av transistorer var Gunnar Markesjö som spridde sina kunskaper till ingenjörerna, både de som var det eller skulle bli det på KTH, där jag lyssnat på hans föreläsningar. Det var litet lustigt att stöta på hans namn i denna annons för en bok som handlar om föregångaren till transistorn, radioröret, och användningen av sådana. Men man passar förstås på att nämna Markesjös kommande bok:

Från Markesjös föreläsningar minns jag främst det goda rådet att aldrig skriva en populär bok. Förläggaren vill då ge ut en ny upplaga men det skulle helst inte vara några ändringar för det kostade pengar. Och det var ju svårt för en samvetsgrann författare som Markesjö inom ett område där utvecklingen gick snabbt. Här ser man vad han sysslat med. Kanske en större inspiratör än pedagog.

Här är minnesord i DN (betalvägg) och här är fotografier från verksamheten på KTH som han donerat till Tekniska Museet.

Bland de hobby- och tekniktidningar som finns på webben märks bl a ”Radio &Television” som från början hette ”Populär Radio” och som min far läste och faktiskt en gång skrev i om Deccas navigeringssystem när jag var liten. Ett intressant nummer var Radio &Television nr 12/1964 där den nya radarstationen i Bromma/Bällsta presenteras. På omslagsbilden kände jag igen en gammal arbetskamrat, Tage Ullman. Här är bilden (rättvänd) hos det digitala museet (Tekniska Museet):

I samma nummer av  Radio /Television fann jag också att konstnären och segelflygaren Bertil Hladisch tidigt provade ett transistoriserat tändsystem.

Jag träffade Bertil H i Ottsjö ett par gånger och här en scen från segelflyget där som han fångat:

Jag tror det är Bertil H som står längst till höger om ”Flygar-Lasses” Olympia SE-SHG:

Det är nog Bertil H som skapade detta märke:

”Meise” betyder mes, och typen kallades så innan denna ”förenklade Weihe” (Kärrhök), som båda var verk av Hans Jacobs, antogs som enhetsflygplan vid den olympiad som inte blev av 1940. SE-SHG finns nu hos Segelflygveteranerna på Ålleberg men Meise-märket är nu ett helt annat och inte ”tidsenligt” tycker jag.

Avslutningsvis en annan bild av en mes, från en dödsannons, men i alla fall:

Sudden


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Kategorier

%d bloggare gillar detta: