Skrivet av: Sudden | 2021/11/27

Minnen och annat

Jag gör framsteg med min iPhone trots allt. En banbrytande insikt som en sonson gav mig var att min router spelar en stor roll. Den kommunicerar tydligen med mobilen. Jag hade varit förvånad över att surfandet på mobilen inte belastade mobilkontot. Det är också många andra funktioner i en smartphone, nyttiga och imponerande på en gammal teleingenjör men ibland känns den besvärande beskäftig.

Kommer därtill de nya sättet att sköta sina pengar. Är man van vid att ha allt snabbt och överskådligt på papper innebär det en omställning att det mesta nu går över internet och med betalkort. Jag känner inte igen våra mynt längre, jag använder dem så sällan. Men det ska man väl klara, jag får göra avkall på det jag tycker varit ”ordning och reda”. Här är ett mynt förresten:

Det utgör botten på en liten bägare i silver. Den hade svartnat och när jag hittat en hoptorkad skvätt av ”Häxans silverputs” framträdde ett präktigt skepp när jag putsat litet. Mamma hade smitt (?) bägaren på en kvällskurs på 50-talet. Kanske hon valde just detta minnesmynt eftersom det gavs ut 1938, samma år som jag föddes, och 300 år sedan svenskar försökte skapa en koloni i Delaware på den nordamerikanska ostkusten, ”Nya Sverige”.

Här sysslar min mor med annat handarbete:

I bakgrunden står det stora linneskåpet som doftade lavendel och där det även fanns några gamla pistolpatronaskar och en trådradioanläggning samt en trådspelare som pappa byggt. Det är två helt olika slag av tråd! Nu har brorsan skåpet i sitt hus på östra Gotland efter att bott i ett gammalt bulhus i Visby och då såg det år 2005 ut så här. Med Farfars porträtt på väggen

Tillbaka till putsflaskan! Dess innehåll är nog inte så gammalt men minst 30 år ändå.

Här nedan ett annat fartyg, jag kommer att tänka på Gräsö-somrar för länge sedan med neutralitetsmålade lastfartyg som tog sig inomskärs genom Öregrundsgrepen. Det var 1944 eller så och man minns ju även efterkrigsårens radiomeddelandena om ”drivande minor” som siktats någonstans. Av Söderlunds-grabbarna i Klockarboda lärde jag mig vad en ”bakladdare”, ett fartyg där allt var placerat i aktern; byssan, hytter, maskin med mera. Jag minns dubbelbössan (och en bössa till) som hängde på väggen i ”hallen”. Sådant skulle inte tillåtas idag. Där stod förresten även telefonen. ”Gräsö 3b” var numret när man talade med telefonisten. Jag kommer ännu ihåg det numret men inte det mobiltelefonnummer jag haft i minst 20 år.

Bilmärket Buick minns man också från barndomen men så sent som häromdagen lärde jag mig i Nostalgia att Buicks karakteristiska ”avgashål” i motorhuven kunde vara tre eller fyra beroende på prisklass. Här nedan en bild från det årliga segelflyglägret i Pirttivuopio som jag lånat. Tänk att på vintervägar ovanför polcirkeln bogsera ett segelflygvagn (antagligen inte en Göök-vagn) efter en 50 år gammal bil, kanske ända från Helsingfors! Här litet att läsa om bilen och dess ägare.

Buick-bilden är ett klipp ur en film från Pirttivupio. Här är ett kompendium från Ottsjö om vågsegelflygandets konst.

Annat hempyssel var att jag skulle ta ned och vända på en stor bild med segelflygplan på, varvid jag råkade riva ned även en mobil i form av två små kretsande segelflygplan. Sedan kunde jag inte få upp mobilen igen, den var monterad för högt för en 82-åring som dessutom krympt nästan en decimeter. Jag satte den till sist i köket.

Jag hade problem med att få planen att hänga rätt, de tejpbitar man ser skall få planet i rätt flygläge tills upphängningstråden styvnat av litet ”Karlssons klister”. Det klistret är idag förresten inte var det var en gång, Det tillhör numera UHU-klisterfamiljen och gör skäl för den tyska termen ”Klebstoff” för det torkar inte så resolut som balsalimmet (aceton och celluloid) eller det ”riktiga Karlssons klister” gjorde.

Jag har förresten läst att modellflygare använder ”vitlim” och förvånats. Visserligen har byggmaterialen förändrats men jag har i mitt radhussnickrande haft några ”Casco Trälim” som väl är ett slags vitlim men aldrig lyckats använda det till någonting. Jag måste ha gjort något fel. Luktade illa gjorde det också. När jag byggde hade jag balsalim, de första åren blandade jag själv celluloid och aceton. Senare köpte jag färdigt lim men minns inte vad sorterna hette. Men Cascos varumärke med två hästar som förgäves försöker dra isär en limfog minns jag mycket väl!

Här är förebilden för Casco-symbolen, de magdeburgska halvkloten! Bilden är lånad från Wikipedia.

Som vanligt vinglar min text hit och dit och därtill handlar det inte om vad jag från början tänkt mig. Jag samlar kul saker på hög för att skriva om men när jag så börjar skriva kommer annat upp i huv’et. Här nedan är litet jag samlat, det får bli en avrundning.

Jag tror att min svårighet att begripa IT till stor bottnar i språksvårigheter. Redan för decennier sedan blev jag ställd när det sades att ”this server” inte kan göra det du begär. Jag undrade förtvivlat vilken server det handlade om. Och så alla frågor ”vill du fortsätta köra script?” Va? gör jag det! Vad det nu är.

Tidningstexter är ibland svårbegripliga, mycket för att journalister jobbar under tidspress. Denna text fick jag läsa flera gånger innan pusselbitarna föll på plats; ”Stephen Sondheim föddes 1930 i New York. Vid tio års ålder fick han en mentor i musikallegendaren Oscar Hammerstein via sonen James, som var skolkamrat och nära vän till Stephen Sondheim…” Antagligen är grammatiken OK, men syftningar kan vara svåra/luriga. Tioåringar har inte söner…

Även här får man väl skylla på brådskan:

Här en tänkvärdhet:


Svar

  1. Hur går det med BankID?

    Gilla

    • Jo tack, det går framåt i behärskandet av funktionerna. Men jag kommer att tänka på en Tage och Hasse-dialog där stadsbon/sommargästen Tage håller på med en massa konstiga sporter och arrangemang för att behålla sin fysiska form medan bonden Hasse ”ger exempel” att en sådan fick man naturligt genom vardagssysslorna hemma på gården.

      Utvecklingen ger oss fantastiska nya möjligheter och lika fantastiska nya knasigheter. Kämpade i en timme med att beställa julkort via Internet. Men till sist gick det!

      Och Aeroplane har jag nu i ytterligare två år efter en lång kamp med ”fylleri-formulär” i datorn. Tror och hoppas jag. Pengarna har dragits från mitt bankkonto konto men det sista numret låg i ett kuvert med den litet skrämmande texten ”detta är det näst sista numret – förnya prenumerationen”. Mailade och undrade (eftersom det var enkelt) men fick inget svar. Vi får väl se. Jag får väl trösta mig med att jag hinner ändå inte läsa tidningen.

      Jag följde rådet i detta mail, som jag förstår hade jag glömt misslyckade betalningsförsök i varukorgen.

      ”Dear Lars Sundin,

      We can see that you recently visited our shop, but noticed that you did not complete your order. Don’t worry your shopping is safe in your basket. Is there anything we can do to help you?

      Your shopping basket contains the following items:

      1 x Subscription Aeroplane Monthly BEST OFFER EUR 2 Years (24 issues) – £119.99

      You can complete your order now by following this secure link.”

      Lasse

      Gilla

  2. ”Den kommunicerar tydligen med mobilen.” Märkligt att du missat det då du ju själv måste ha ställt in den för att göra det.

    Gilla

    • Hej Du!

      Robert vars iphone jag köpt hade så mycket att berätta att jag inte fattade eller kunde minnas allt. Han sa visst något om att kunna ”hänga på” lokala nätverk och jag erinrar mig att han också läste av någon kod som angavs på min router och så knappade en del. Jag har aldrig förstått det där med IT-folkets ”nätverk”. Kommer mig att tänka på möte i Genève där fransmännen talade och tänkte i OSI-termer medan engelsmännen och vi andra var ”simpla radioingenjörer”. För en sådan är exempelvis en länk en mikrovågslänk, medan för en IT-person är det något helt annat. IRL hade fransoserna ändå ingen framgång med sitt text-TV-system Antiope. https://larsan13.files.wordpress.com/2018/10/lusse-kaseri98.pdf

      Det här svaret har dröjt, jag har legat på sjukhus för att hjärtat rusade iväg igen. Maten var inte så bra som jag mindes den men sällskapet på rummet var trevligt. https://larsan13.files.wordpress.com/2021/12/211203_meny_sos.jpg

      Gilla

  3. Så vitt jag vet har alla dagens routrar WiFi, som ju är en trådlös förbindelse med andra prylar som man väljer att ansluta till ”nätverket.” Telefonen din fungerar ju redan så. Du kan ju ta med dig din lap-top och gå omkring i lägenheten och knappa på den om du så vill, eller sitta på balkongen och surfa. Mina solpanelers produktion t.ex. kan övervakas på det sättet – i min mobiltelefon – oavsett var jag befinner mig. Det finns just inga begränsningar längre. Min robotgräsklippare kan, även den, övervakas och manövreras, även om jag skulle befinna mig i Bangkok. Självklart hajar du detta, gammal teleteknisk civilingenjör som du är. Jag tror bara att du låtsas vara ovetande.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Kategorier

%d bloggare gillar detta: