Skrivet av: Sudden | 2022/02/11

Sammanträffanden

Flera ämnen ligger på lut, men jag har inte orkat sätta ihop något. Jag vill ju gärna hitta saker att referera till genom länkar. Möjligheten till länkning är kanske den finess med html-språket som gör Internet så oerhört mycket bättre än pappersmediet i många fall.

Hade en kul sak på lut men när jag så i dagens tidning råkar läser ett porträtt av en omdiskuterad regionpolitiker finner jag att hon vuxit upp på en liten ö i Kalmarsund som heter Vållö. Och då stack mina tankar iväg!

Men först, personen porträtteras idag mycket välvilligt i DN och så här visuellt nuttigt med ett mjukt djur och övermogna bananer inleds artikeln medan texten antyder en viss oförståelse för dem som tycker annorlunda än hon:

I stort sett allt jag fått veta om henne tidigare, har stått att läsa i DN. Och mitt intryck från denna DN-läsning är att denna moderate sjukvårdpolitiker tillsammans med sin man, också verksam inom vårdsystemet, var/är närmast kriminell. Som Jan Guillou på sitt drastiska sätt uttryckte det för några år sedan: Förargligt nog med att Irene Svenonius (M) fortfarande springer omkring på fri fot. Trots att hon som politisk ekonomiboss i Stockholm är ansvarig för såväl korruptionsskandalen Nya Karolinska, världens dyraste sjukhus, som den under 14 år idogt privatiserade och försämrade sjukvården i Stockholm

Men tidningen tassar nu intervjun försiktigt runt detta, viktiga fakta saknas. Vilket också märks på några av läsarkommentarerna men många tycker hon sköter det hela bra. Ack ja.

I den långa intervjun märker jag att just inget säjs om hennes utbildning eller tidigare arbete. Intressant är att hon kommer från ganska enkla förhållanden men (kanske det borde stått och) blev moderat redan i unga år. Inget berättas om hennes syn på sin väg genom livet och hon verkar ganska omedveten om världen, både de lilla och den stora, det är väl det snällaste man kan säga.

Förut talade man om strebrar, ordet verkar ha försvunnit men gudskelov (!) finns många synonymer.   Streben betyder helt enkelt sträva på tyska men streber har ju fått en dålig klang på svenska. Strebrar och pampar/makthavare vill förstås ge ett intryck av att vara ”som vem som helst” eller också ”mänskliga”. Husdjur eller små barn kan då vara lämpliga attribut. Som här:

Själv tycker jag att små barn <ca 9 år kan vara gulliga och plåtar gärna dem när de leker på kullen utanför. Men jag har förstått för att jag kan misstänkas vara en ”ful gubbe” så jag måste vara försiktig.

Kanske DN med intervjun  vill be om ursäkt för allt negativt man berätta om henne? Eller hade jag tidigare styrts av mina förutfattade meningar när jag läste om henne? Eller är intervjun helt enkelt dålig?

Kanske DN vill förnya intervjuillustrationens konst. Vad ska man t ex tycka om denna intervjubild i DN som för mig verkar närmast förlöjligande.

Vad vill DN och kan man lita på DN? Att säga emot ”sanningarna” från våra ”oberoende mainstream-medier” behöver inte alltid vara desinformation. Även mainstreammedia desinformerar, ibland avsiktligt, ibland oavsiktligt. Vad som är rätt eller fel är svårt att klura ut. Och inte minst tröttande. Även Gud måste koppla av ibland.

Ser just nu att i en signerad ledare i DN anses att ”vänsterns fixering vid Svenonius har gått för långt”. Jo, hon är väl egentligen bara en ganska vanlig pamp, men vad ska man göra för att komma åt pampfasoner? Sedan tycker jag ju att DN själv har gjort mycket för att skapa misstro mot henne. Tidningen kallar sig oberoende liberal men verkar mest vilja söndra det vi har skapat. Hetsar oss.

Nej, nu istället till Vållö, en ö i Kalmarsund! ”En ö utanför Öland” som en ung person skrev på SFF Forum en gång och i princip har han rätt men… Nå det handlade om ett amerikanskt flygplanvrak från kriget på havets botten i närheten av Vållö som ligger så djupt (42 meter) att det kräver rätt mycket av den amatördykare som vill ta en titt på det. Så här skrevs i Bo Widfeldt/Rolph Wegmanns ”Nödlandning” om själva händelseförloppet.

Även här kan man läsa om händelsen. Den togs för länge sedan upp på SFF Forum bl a av Johan Kjellin, som hade skapat en sajt om ”flygarkeologi” där jag bidrog med två bilder och en berättelse till sajten, som har försvunnit för länge sedan. Man här är en av bilderna, två sidor ur ett nummer av ”Flyg” från 1944 om vad man ska göra om man måste nödlanda på vattnet med en Flygande fästning:

Långt senare stötte jag en dag samman med Johan i skogen söder om Stockholm. Vi var ute på vrakletning förstås.

Tillbaka till DN. Mycket bra har jag i alla fall läst och läser där. På den gamla goda tiden fanns en medarbetare som kanske var mer författare än journalist nämligen Jan Olof Olsson, signaturen Jolo.  Han hade sinne för osannolika sammanträffanden. Som någon (Kurt Mälarstedt) skrivit: Där finns en vibrerande nyfikenhet sida vid sida med djupa kunskaper om stort och smått, en exakt känsla för små triviala detaljer som belyser stora sammanhang, ett sätt att vara närvarande och samtidigt stå vid sidan av, en lyhörd känsla för stämningar, tonfall och dagrar.

Mer om Jolo hos Jolosällskapet

För några dagar sedan fanns på NoN-sidan ett trevlig berättelse baserad på Jolos berättelse ”Slipsen i Krakow”:

Ett jobb som professor i lotteri (!) i Peking verkar osannolikt men fanns faktiskt. Och skolan i Dulwich har även jag överraskats av. Mer därom i en kommande bloggning hoppas jag. Jag har samlat stoff men det får räcka nu.

Jag har dock dristat mig att för anglofiler och nostalgiker lägga ut en skanning av titelnovellen i boken ”Slipsen i Krakow”. Den ger mig en känsla av ”spleen”, kanske ett okänt ord idag. Som illustration därtill en av de många slipsarna.

Ja så får det bli!/Sudden


Svar

  1. Aj då, Sudden, har mjältsjukan gripit tag i dig? Blir det för besvärligt så har du ju alltid en slips att tillgå.

    Gilla

    • Hej du glade!

      Kom att tänka på en dikt jag aldrig läst utan bara anat hur den skulle vara. Den tidens ”långrandighet”.

      http://runeberg.org/tegner/061.html

      I övrigt minns jag från värnplikten att en underofficer, litet lätt frikyrklig eller om det var hans/röst/dialekt eller ”sätt”, visade hur man snyggt knyter den gråblå halsduken som man bäst till kavajen eller om det heter stridsrock. Alltnog, han nämnde också att en gång hade en utländsk militärattaché skrattat när han såg en tidigare svensk uniform, som var både permismundering och stridsdräkt. Vad skulle soldaten i stridens hetta göra med slipsen som skulle bäras. Hänga sig i den?
      En gång var krigarna färggranna, kanske för att bara åsynen av en sådan prakt (=makt) fick motsåtndaren att ge upp striden. Nu skall man gömma sig som en skogsmulle, feg som man är, och istället ta till andra trick för att skrämmas. Omge sig med rykte om att vara grym, använda kraftiga sprängladdningar, lönnmordsdrönare m m.

      Klicka för att komma åt Svenska-armens-uniformer-Del-3-ovriga-SFHM-skrift-nr-18C.pdf

      Gilla

  2. Den tidens långrandighet skiljer sig nog föga från dagens.

    Gilla

  3. Vanligtvis ger jag inte fem öre för Jan Guillou och hans åsikter om allt möjligt, men han har nog inte helt fel om tant Svenonius. Hon förefaller ju, milt sagt, vara en suspekt figur. Hon har ju gett ut boken ”Jag vill avskaffa mig själv”. Beklagligtvis har hon ännu inte kommit till skott,

    Gilla

  4. De som “tänker själva” är det största hotet mot förljugen media – måste därför “hanteras”, tycker statlig propagandajournalist på DN. Läser du fortfarande den skitblaskan, Sudden?

    Gilla

    • Bästa 82.196,111.207!

      Ingenting är perfekt här i världen, man får försöka klara sig ändå och acceptera att (andra) människor reagerar knasigt. De flesta har bra och dåliga sidor. Guillou skriver ju alla fall bra spion-böcker, och man får väl säga att han varit ganska trofast i sitt försvar av arabisk kultur och berättigade intressen. ”Kristna och judar” har inte behandlat dem rättvist. Och fru Svenonius har nog mycket erfarenhet av hur man styr offentlig ekonomi medan hon verkar sakna vissa andra förmågor och insikter. Några av attackerna mot henne är ju klara ”snyftvalser”. Slutligen, jag förstod det mesta av Tegnérs långa dikt om ”spleen”, medan jag gick bet på att förstå en beskrivning av web-mail. Jag tycker jag vet hur det funkar, men när jag läste en förklarande text nästan drunknade jag i ordsvallet. IT är nytt, det saknar ännu ett språk.

      Gamla erfarna gubbar tycker gärna att tekniska bruksanvisningar i deras ungdom var skrivna av genier för att förstås av idioter, men nu är det tvärtom. Tycker dom.

      Sudden

      Gilla

  5. Det märkvärdiga med Sudden är hans motsägelsefullhet. Först kritiserar han någon eller något och när han sedan får medhåll i sin kritik vänder han på genast på klacken och kritiserar kritiken. En paradox i Handen eller en ostadighet på Foten. Välj det som passar bäst!

    Gilla

    • Tillvaron är komplicerad och det finns paradoxer. Och två personer kan tycka lika, men har olika skäl till det. Och dessa skäl
      kan man ju bli osams om. Man kan t ex gilla vissa människor av allmän välvilja eller för att man tjänar pengar på dem.

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Kategorier

%d bloggare gillar detta: