Skrivet av: Sudden | 2022/02/22

Stam-och könsbyte, DN, Jolo m m

Ljus lyser snön i solen, snön har stannat kvar, barnen rutschar på den och jobbigt väder får vi väl först om någon dag eller två.  Bättre än väntat helt enkelt! (Dessa meningar skrev jag för några dagar sedan.)

DN:s liberaldemokratiska extremister, som månne radikaliserats, retar jag mig ofta på som man ser på mina facebook-inlägg men man kan även i DN:s kulturartiklar (ack hur har inte perspektivet krympt där) ännu finnas pärlor där som går hem hos mig som i samband med ett stambyte i huset även liksom ”döstädat” litet:

Ärligt talat skulle jag bli mer lugn om Fonus gjorde som seriefiguren Socker-Conny när han satt i kyrkans telefonjour och besvarade frågan ”Vad händer efter döden?” med: ”Du torkas, körs genom en kvarn och säljs som möbelstoppning.

Dödsångest är ok så länge den inte kombineras med livsleda.

Hoppsan, där dyker ”spleen” upp igen!

Hittar i bokhyllor som skall flyttas tillfälligt till ett annat rum och därför måste tömmas, en 100-sidig grundlig studie,om än politiskt färgad, från kärnkraftomröstningens dagar 1979-80. Man lägger märke till att ”koldioxid-faran” inte uppmärksammades.

Det hade ju hänt en del, Harrisburg t ex, och vi hade nämligen också fått en statsminister som många tyckte verkade lugn och pålitligt trygg, men vars ord ofta var obegripliga. Så här skrev t ex  Annette Kullenberg inför en presskonferens. ”Och jag ska banda hela hans tal. Sen ska jag lyssna på det så länge jag orkar. Inte i hopp om att förstå vad han vill ha sagt, men för att uppfånga en ledtråd.”  

Alltnog, man folkomröstade och fick ett mångtydigt utfall som resultat av att man listigt formulerat de olika alternativen. Motståndet mot kärnkraft var så starkt att ingen ville säga att ”kärnkraft ska vi förstås ha” utan alla sade den skulle avvecklas. Bara mer eller mindre snabbt…

Utfallet blev 18,9 procent för Linje 1 (successiv avveckling), 39,1 procent för Linje 2 (successiv avveckling, offentligt ägande, hushållning) och 38,7 procent för Linje 3 (avveckling inom 10 år och satsning på alternativ). Valdeltagandet var 75,6 procent. (Enligt Wikipedia.)

Ganska dött lopp alltså och det lider vi fortfarande av när ”energitillgången” börjar bli otillräcklig.  Skräcken för strålning lever än och därtill har vi fått en skräck för en klimatförändring. Men det går förhoppningsvis som Ferlin framsynt diktade. Att man kommer till sans efter klimathysterin.

Nå, vi hade det inte så bra på 60-talet heller, även om den materiella standarden hade höjts sedan 30-talet som framgick ur den s-märkta broschyren.

Och världsläget var ju inte så ljust heller även om Lars Ekborg förgyllde tillvaron under sitt alltför korta liv. Saknad. Jag visste inte att Povel hade gjort texten.

Fler resultat av stambyteröjandet/döstädandet var dessa fynd i min bokhylla:

Och då är jag tillbaka till Jolos ”Slipsen i Krakow” och Dulwich-skolan i London som jag nämnde i den senaste bloggningen. Det handlar om besynnerliga sammanträffanden där Dulwichs skolslips är den gemensamma faktorn. Den verkar förresten finnas i några ”varianter”, här är en:

Vid ett arbetsguppmöte i London berättade jag för en engelsk deltagare, Bernard, om temat i Jolos berättelse, och hans respons var ”Ja, i den skolan gick jag också. Och var det inte Jolo han hette, han som skrev?” Jag blev litet paff. Och så berättade han om ett ”spratt” man spelade med en lärare som under rasten gick på toaletten för att röka en cigarett i lugn och ro. Men de elaka gossarna hade hällt bensin i toaletten och när det ringde in, lyssnade de ivrigt, och efter några sekunder small det när läraren slängde fimpen!

Här ser vi ett antal personer på ett annat arbetsgruppmöte i England 1982. På högra sidan ser vi mig själv ganska mitt i, till höger om mig har jag José Tejerina från Spanien och till vänster John Chambers från Storbritannien, och hitom John sitter den skäggprydde Bernard. Stark och energisk, hög och klar röst (men med en ”obegriplig” handstil.)

Jag minns att Bernhard berättat att han hade lärt sig tyska genom att man under kriget hade en tysk krigsfånge i hemmet; han var inte ”brittiskt insulär”.  Vidare var han visst samlare av ångdrivna orglar eller något annat excentriskt (i minnesorden talas om ”also a keen organist and Chairman of Woodford Halse parish council”)  förutom att han var duktig på internationella möten och drivande och erfaren rent allmänt. Jag googlade nämligen nu efter de spår han lämnat efter sig och det visar sig att han varit en ganska viktig person inom engelsk radio- och TV-industri. Jag fann t ex i någons jobbminne på ett elektronikhistoriskt forum : A new engineer came for a job interview with Bernie, and to impress him, told him that the term NTSC stood for ‘Never Twice Same Colour’. Apparently, Bernie replied, ” Yes, I started that saying”. The engineer did get the job.”  (NTSC var det amerikanska systemet för TV som var det första och som hade sina svagheter jämfört med de europeiska PAL och Secam.)

Jag tror sålunda det var han som hastigt tillkallades från London till ett möte i Gèneve då franska ingenjörer med sin franska vältalighet, franska logik och IT-bakgrund hotade att köra över oss andra simpla radioingenjörer. Episoden nämns i mitt ”Lussekåseri” om hur det kan gå till i standardiseringsvärlden.

Det franska systemförslaget var nog mycket ”teoretiskt bra”men förlorade ändå kampen mot det mer handfasta brittiska Text-TV system Europa så småningom fick. Här en mycket tidig text som jag minns, och jag noterar först nu att Bernard faktiskt står som författare.  (Från dessa jobbminnen.)

Det franska systemet kom dock att ingå i det rätt framgångsrika franska Minitel-systemet. Wikipedia skriver: Minitel var ett franskt videotex-system som kan ses som en av föregångarna till Internet. Minitel möjliggör en rad tjänster för näthandel, tågbokningar, aktieaffärer, e-post och chattfunktioner via telefonnätet. Det lanserades 1982 av franska postverket PTT och var vanligt fram till mitten av 1990-talet, när det gradvis började konkurreras ut av Internet. Systemet lades ner 2012.[1] Liknande system skapades i andra länder, däribland Sverige där Televerket utvecklade videotex-systemet Teleguide.

En gång vid ett internationellt möte i Genève skulle det skrivas något om ”conditional access” vid TV, alltså ”betal-TV”. Detta var ett mycket avancerat teknikområde med en skräckinjagande terminologi där jag inte begrep ett jota.

Och så utsågs Mr Sundin from Sweden att göra detta! Vad gör man då? Men jag fick (eller begärde) två medhjälpare, en britt och fransman, detta för att något balansera de två huvudintressenterna.  Och Bernard anmälde sig; jag tror fransmannen var Joseph eller Claude. Det hela slutade med att Bernard i stort sett ensam skrev hela texten på egen hand. När jag fick läsa den blev jag först rädd, jag kunde inte ens läsa Bernards väldigt speciella handstil (han skrev f ö med vänster hand). Nå, det visade sig att den faktiskt var tydbar när man väl kom på ”principen”. Jag bävade dock litet när jag gick till den ganska krävande dam som ledde utskriftavdelningens personal, Document Control. O nej, det var inga problem! De hade stor erfarenhet att tyda handstilar. Detta var före lap-toparnas tid.

Så gick många år och jag undrade alltmer om något hänt Bernard. Jag hörde först ett rykte att han fått epilepsi och inte borde resa utanför Storbritannien.  Vid ett möte i Prag 1994 frågade jag så den närvarande engelsmannen om hur det var med Bernard och jag minns ännu hans korta paus innan han svarade ”He is now a She!”

Han hade alltså bytt kön. Det fanns så småningom en del att läsa om detta i media. Och så såg jag nu att han/hon avled för snart tre år sedan.

Sudden


Svar

  1. Din favorit Jan Guillou gör det igen. Nu går han till angrepp mot stiftelsen Doku och Sofie Löwenmark för deras arbete med att granska den våldsbejakande islamismen i Sverige. Det är faktiskt helt otroligt att Aftonbladet fortfarande har förtroende för den här mannen som skribent. Redan tidigare hade han ett dokumenterat dåligt omdöme men numera är den kraken dessutom senildement. Det blir lite av lyteskomik över det hela.

    Gilla

  2. Upplysningsvis, för dem som brukar rösta på kommunisterna.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Kategorier

%d bloggare gillar detta: