De kära jaktflygplanen II

Det blev en del bilder över som var avsedda för ett tidigare inlägg om jaktflygplan och här några som visar olika byggsätt. De är i ett par fall hämtade från filmer på webben.

En film visar visserligen tillverkningen av Me 108 Taifun men jag tror att Bf 109 byggdes på samma sätt.  Och här ser vi hur Spitfire byggdes. Siffror får tas med omdöme men här är ett citat från ett forum: The Spitfire took 13,000 man-hours to produce,1 two-and-a-half times as long to make as a Hurricane. It took the Germans 4,000 man-hours to make the equivalent Messerschmitt Bf 109.”

Jag hittade en trevlig sajt om Hurricane med ett filminslag med fabriksinteriörer men hittar den ej nu. men den här filmen är inte dålig heller. På denna gamla röntgenteckning kan man se den gammaldags uppbyggnaden och Hawkers speciella sätt att sätta samman stålrörskonstruktioner.

Ritningen sitter på en garderobsdörr i min hall. J H Clark tecknade inte proportionsriktigt utan gjorde intressanta detaljer större så man kunde se dem bättre. Observera den tvåbladiga träpropellern och vingens dukklädsel. Planet uppdaterades tidigt; här nedan några mindre ofta  uppmärksammade detaljer. Ett citat:

From about May 1940 70 pounds of armour plate protection was added in the form of head and back armour. Starting in September 1940, IFF equipment was installed. This weighed about 40 lb (18 kg) and could be identified by wire aerials strung between the tailplane tips and rear fuselage. Although the added weight and the aerials reduced maximum speed by about 2 mph (3 km/h), it allowed the aircraft to be identified as ”friendly” on radar: lack of such equipment was a factor leading to the Battle of Barking Creek. At about the same time new VHF T/R Type 1133 radios started replacing the HF TR9 sets. The pilots enjoyed a much clearer reception, which was a big advantage with the adoption of Wing formations throughout the RAF in 1941. The new installation meant that the wire running between the aerial mast and rudder could be removed, as could the triangular ”prong” on the mast.

Naturligtvis hände ännu mer, tex att planet fick en trebladig ställbar propeller

Planet var känsligt för beskjutning :..defensive fire from bombers hit 25 Hurricanes and 25 Spitfires; as a result 11 Hurricanes were shot down compared with two Spitfires.

Sedan tror jag inte Hurricane var så förlåtande vid landning; vikningsförloppet var nog häftigare än hos Spitfire. Kommer att tänka på ett av mina första Londonbesök i en mindre butik 1977 eller -78 och där kom att köpa en bok om typen. När jag kom i samspråk men mannen bakom disken sa han att Hurricanen var svårare att landa än Spitfire, han antydde att han hade egen erfarenhet! Eller var det min fantasi?

I Maurice Allwards bok finns ett litet foto av en hembyggd Hurricane i 5/8-dels skala! Ännu 45 år efter bokens utgivning har Wikipedia en artikel om denna modell som lanserades för hembygge 1972.

Bilden ovan är från Wikipedia och här har vi en tidningsartikel om just detta plan. Små pojkar har små leksaker, stora pojkar har stora…

Innan Internet kom, var det lätt för mig att fastna framför flygsimulatorn eller andra spel. Som så ofta gick min dator litet snett ibland:

Men annat lyckades bättre:

Ja, många var dom, jaktplanen, många typer. Japanska, amerikanska, tyska, brittiska och ryska. Zero, P-40, P-38 Lightning, Thunderbolt, knubbiga Grumman-plan, Corsair, Messerschmitt Bf 190, Me 262,  några Heinklar, Martin Baker, MiG-3, Jak-7 m fl. De har alla sina anhängare, ja det finns även typer som är ganska okända men som har sina ”anhängare” eftersom deras plan bara av olyckliga omständigheter inte byggdes alls eller fick spela en undanskymd roll. Många myter fortplantas – mycket berodde på hur klokt och skickligt maskinen kom att användes.

Krig kostar pengar och resurser, och det var ju viktigt att planet inte bara var bra i strid, det skulle finnas tillverkningskapacitet och pengar och andra resurser i olika grad. . Och där var ju planen och möjligheterna olika; en Spitfire ansågs vara några gånger ”dyrare” att tillverka än en Messerschmitt o s v.

Mygel fanns förstås och tur skulle ju typen ha. Mustangen hade visserligen en snabb start som typ men det tog ett tag innan man kom på att sätta in en annan motor.

Typer fick inte helt sällan en annan användning än tänkt. Thuderbolt var egentligen bra på höga höjder men användes mest för attack mot markmål. (Tyska utvärderare av allierade flygplan var förvånade att en jaktpilot förutsattes klara en så jobbig sak som att hantera motorn med dess avgasturbo som var nog så kinkig av sig. Men de hade ju ingen skriven bruksanvisning…).

Det kunde vara brist på viktiga komponenter såsom motorer av önskad typ. Önskade fabriker var redan fullbelagda. Det krävdes arbetskraft och nya metoder och syn på saker och ting o s v. Omställningar av olika slag. Kvinnor ersatte män i fabrikerna.

Ja, det blev mycket Hurricane. Och just inte för att typen synts mycket nyligen; den fyller 77 snart i höst. Men P-40 får inte glömmas och AllisonV-1710 hade sina goda sidor. Rolls-Royce Merlin var minsann inte allt.

Sådana här krigspropagandistiska filmer såg pojkar på söndagsmatiné på Söder ännu efter kriget, kring 1950. Det vimlade av biografer. 50 öre kostade biljetten och ett väldigt visslande i vikta biljetter var det när ridån drogs undan.

Sudden