Några minnen i huvudet på en gammal gubbe

Senste bloggen innehöll minnen från mitt arbetsliv i  televerket och Teracom, och jag fick infallet att annonsera bloggen i en Facebook-grupp för tidigare televerkare på radiosidan. Och bloggen fick ovanligt många besök, omkring 80 fler än de vanliga 30 st dagliga samt gillanden varav några var från gamla bekanta jag inte mött på decennier. Uppmuntrande! Men intresset gick snabbt över. Facebook-inlägg brukar vara en kortvarig företeelse där man dessutom inte orkar titta igenom alla inlägg. Man kan bli rejält besviken där man gjort en lysande kommentar men inte får några gillanden.

Det är inte bara en kapsylöppnare från HD-Divine-projektet jag har kvar, här är en liten reklamgrej. När jag gjorde ren den inför fotografering såg jag att det var ju faktiskt en radio. Den har stått orörd i 25 år högt uppe ovanpå en bokhylla.

I dag tittar vi ofta på TV med en väldigt mycket större bild än förr. Nästan all teknik ryms bakom flatskärmen och man behöver inte arrangera hela köret i någon snygg möbel. Man slipper den åbäkiga höljet men ska man ha njutbart ljud får man nog skaffa nägra högtalarlådor eller använda lurar.

Själv har jag en analog apparat och en separat digitalbox. Jag gillar inte boxar. Dessutom blir det två manöverkontroller. Jag kunde aldrig lära mig att hantera själva mottagaren på den analoga tiden, trots hjälp från två IT-kunniga. Jag var ganska förtvivlad och skamsen, jag som jobbat med TV. Nu är det lättare. Hela mottageriet ligger i boxen; själva ”mottagaren” fungerar huvudsakligen enbart som skärm med en usel högtalare inklämd någonstans på baksidan. Bilden är nu mycket bättre.

Så här såg en apparat ut förr om ni inte kommer ihåg det :

Olof Palme är på besök hos facket på Luxor under valrörelsen 1976 och Arne Karlsson och Ingemar Mitnitzky (Arne till höger) vill gripa ögonblicket att puffa för det då nya text-TV. Jag hoppas jag inte kränker fotografens upphovsrätt. Fick bilden av Arne, som utvecklade teknik hos Luxor och som jag hade kontakt med i jobbet för över 30 år sedan. För några år sedan fick vi mailkontakt, Arne kunde skriva han, både om  teknik och annat såsom järnvägsolyckor, vindkraftverk och Ålleberg vid vars fot fädernegården låg vid Sveriges äldsta bygata. Han avled härom året. Mer kring Arne här och här. Här hans ”name-dropping” kring utvecklingen av svensk text-TV.

Jag har ganska hastig blivit darrhänt liksom darrig i hela kroppen, (detta med svängningar och PIO är intressant men det får bli en annan gång). Fingarna far hit och dit, de flesta telefonuppringningar jag gör är oavsiktliga och felskrivningarna på tangentbordet är legio samtidigt som den automatiska kontrollen behagat stänga av sig. Allt man ska göra tar tid eller också blir det fel eller knas. Möjligheterna är obegränsade.

TV började komma i slutet på 30-talet i USA och även i Tyskland jobbade man med det:

Bilden är hämtad från TV-pionjären Arne Sanfridsson på SR/SVT bok, ”Min svenska TV-historia”, liksom bilden nedan. Där känner jag igen några namn från tidig TV:

Assar Svensson är inte J 22-provflygaren och skaparen av Skega (sid 22) utan var en televerkare i frontlinen mot Sveriges Radio. Erik Esping var televerkets chef för radioverksamheten och man kan ana vad den gode Arne tyckte om Esping, inte bara vad gäller dennes ideer om trådradio (sid 121 ff) eller här.

Arne Sanfridsson träffade jag då och då i tjänsten och ibland på CCIR-möten i Genève. Esping träffade jag aldrig men ändå hade jag anledning att lära mig litet om honom eftersom en viss rysk/ukrainsk mötesordförande alltid uttryckte en stor tacksamhetsskuld till Esping, något han ofta tog upp med mig och på olika sätt. Se min blogg.

Om utvecklingen av digital TV kan väldigt mycket sägas men jag var inte direkt involverad. Men gammaldags analog TV fick man en gång lära sig med desto fler detaljer. Detta med färger är ju i sig knepigt och något som man ännu inte riktigt kan beskriva (hur ter sig ”mumiebrunt”?). Man läste om diagram som detta som inte ser särskilt ”vetenskapligt exakt” ut utan verkar vara litet på sniskan. Kanske det svarta är färger vi inte kan uppfatta 🙂

James Clerk Maxwell som lade den teoretiska grunden för elektromagnetisk strålning (ljus, radio, röntgen m m) funderade ju också på ”färgernas mystik” när han var var ung. Här en ung Maxwell med en snurra med färgade fält som ger intryck av ”vitt” när man snurrar på den.

Men han gav väl upp och blev senare känd för sin klarläggning av den elektromagnetiska strålningens karaktär. Färger är ju mer en fråga om biologiska varelsers ljuskänsliga sinnesorgan och de finns ju i många variationer. Här läsning för den intresserade

Sudden