Snart har jag varit inhyst på hotell Winn i Handen i hela 7 veckor, men nu återstår bara några få dagars ytterligare ”förvisning”. Rör för vatten och avlopp i mitt HSB-hus byts ut och lägenheten är närapå obeboelig, även om jag länge var inne på tanken att stanna kvar. Men här ett bildkollage som visar att det inte hade varit så lätt.
Man gick som synes mycket hårt åt badrummet som på grund av sin ”våthet” måste ha ett tätande skikt runt sig. Jag kan också tänka mig att det är svårt att få alla nya rör på plats inne i byggnaden. När man var liten hörde man talas om att i England hade husen vattenledningarna utanpå så att om det frös i rören, skulle byggnadsstommen inte skadas. Men antagligen frös det då lättare i rören, och vi tog det som ett skämt om hur konstiga engelsmännen var. Jag försökte nu ta reda på hur läget är idag i England men fick ingen klar bild men jag fann en rolig drapa om hur förkastligt och besvärligt det är att ha rören inomhus. Här några synpunkter. Så här kan det se ut och för anglofiler bjuder jag på fler exempel .

Vattenskador är inget att skratta åt. En vän råkade ut för att litet kvarblivet vatten i röret till en utvärtes vattenkran hade frusit och spräckt röret vilket orsakade att fukt spritt sig i hela källarvåningens väggar. Ett halvårs jobb krävdes med oordning i källaren och annorstädes.

Ja, det är mycket med vatten och vattenkranar. Här ett ryskt monument:

Mitt hotellrum ser ut så här, men damskorna är inte mina.

Så här ser jag själv ut. Bilden är en spegelbild som jag vänt på horisontellt, kolla rock-knappen.

I hotellrestaurangen och genom dess fönster ser jag litet av folklivet i Handen. Det är tydligen svart som gäller för kläder. Jag undrar vart folk är på väg. I restaurangen ser jag gäster från landsorten eller utlandet som ska på något evenemang i Stockholmstrakten, det må vara judo-brottare från Växjö, Bandidos-prospects från Düsseldorf eller marinmilitärer . Örlogsberga m m är närbeläget och havet är inte långt bort. Hotellet hette från början Najaden förresten och andra nautiska namn förekommer, men Handen är beläget ”i skogen”, invid en sjö.
Judo-brottare är inte så ”biffiga” som motorcyklister. På min tid talade man förresten inte om judo utan om jiu-jitsu. Det är litet olika kampsporter har jag nu förstått. Här ses en känd judo-brottare på en trehjulig motorcykel – månadens man får man väl säga. Ansedd som kriminell av dem som vill lätta på sin vrede och rädsla:

Här min egen mer anspråkslösa tvåhjuling för 50 år sedan:

Ännu tidigare hade dock även jag en trehjuling. Med ratt t o m, det du Vladimir!

Ibland kommer till frukost militär personal, mestadels från marinen i mörkblått eller mulledräkt. Militärer får tydligen gå barhuvade utomhus nu för tiden. Hade det inte funnits en beklädnadsförråd på Kungsholms fort vid Karlskrona 1963, vet man inte vad som hänt. Vid en kaffepaus försvann nämligen min mössa men jag hann inte gå barhuvad mer än någon minut innan jag haffades av ett nitiskt befäl som beordrade mig att hämta ut en ny mössa.
Det var en vacker solig vårdag minns jag men ännu litet kyligt så här i skärgården. Se där ett minne från ”lumpen”. Fortet, som sägs vara världens äldsta kontinuerligt befästa militäranläggning, ser smått spännande ut men jag är ändå glad jag slapp vara kvar som ”fången på fortet”.

Jag minns även hur en underofficer med en lätt prästerlig framtoning visade oss hur vi skulle knyta halsduken samt berättande att en utländsk militärattaché en gång skrattande frågat varför slips ingick i den svenska fältuniformen. ”Ska soldaten hänga sig i den?”
Kaptener vid marinen och flyget har förlorat en galon och är hen kustartillerist (amfibiekåren) är Nelson-öglan på ärmen annorlunda. Eftersom jag har ett dubbelseende är det inte lätt att rätt tilltala t ex en kapten om man bara har axelklaffarna att gå efter. Och det gäller att räkna rätt. Klippt ur detta dokument.

Utanför hotellet anläggs en bredare trottoar. Det går långsamt framåt, man höll på när jag kom och kommer att fortsätta sedan jag åkt. Det är mycket jobb med att stenlägga en bred trottoar. Men kul att titta på varje morgon under nästan sju veckor där jag sitter vid mitt frukostbord.

Vi är några i våra hus som valt att ta in på hotellet och jag har talat mer med dem än jag gör på ett helt år.
En av grannarna är en man i min ålder, tjeck och modellflygare. Han bor inte i min port, men när jag för flera år sedan framför mitt hus såg en äldre man som bar på en ca 60 cm Piper Cub kunde jag ju inte låta bli att ta kontakt och sedan dess har vi hejat på varandra när vi setts.
Mannen och hans hustru berättade en dag vid frukosten att de nu bara hade 10 dagars förvisning kvar och jag tänkte föreslå dem en muckarkam. Men som tjeck kanske han inte kände till begreppet så jag sa inget. Ordet ”muck” kommer från romani förresten, ungefär ”frisläppt”. Men det finns ju andra tolkningar.
Jag har tagit med mig några böcker som hade blivit liggande men jag har fullt upp med att ”sköta mig själv” som ju tar längre tid ju äldre man blir. Och som vanligt tar datorn och iPhonen mycket av min tid. Det är en hård kamp med både motgångar men även framgångar. Mobilen är kraftfull men det tar tid att lära sig den samt att finna sig till rätta i informationskällorna. En FB-kommentar från en vän beskriver väl dagens situation: ”Efter två timmars fruktlöst harvande på 1177.se, lyssnande på automatiska telefonsvarare och nollbesked i telefonväxlar som stängt för dagen fixade det sig till slut. TACK du mänskliga röst på XXX vårdcentral som till slut upplyste om att man nog kunde få en tid hos ortens privata alternativ. Fjärde sprutan igår alltså. På dagen ett år efter den första, påminner mig Facebook om.”
(När jag lyckades hitta min ”journal” på 1177.se stupade jag på uttryck som exspektans, stenoser och elektiv kirurgi. Tur man har Google!)
Det verkar vara ett väldigt kineseri vad gäller covid-vaccination. Får man förresten säga ”kineseri” nu för tiden, de kan ju bli lessna. Förr kunde man kalla en tungsint och fåordig person för ”tungus” men det går nog inte heller för sig. I alla fall ser man inte längre ordet i skrift.
Jag tog med mig några tjocka böcker om Barack Obama, Julian Assange och en bok om ”Engineering analysis of flight vehicles” av Holt Ashley men det har just inte blivit något läst. Den flygtekniska boken visade sig vara ganska gammal samt litet för tungt teoretisk. Här ett smakprov:

Formlerna avskräcker medan den vänstra sidan är mer matnyttig; jag har ju alltid undrat om ett höjdroder skall så att säga räknas in i stabilisatorytan eller inte. Och detta beror på det, på lär man sig här. Jag kommer också att tänka på PIO, Pilotinducerade svängningar och att pilotarmens massa kan påverka styrsystemets tendens till självsvängning.
Några gamla ”Aeroplane” blev dock lästa. Om Spitfire förstås men också litet omförfattaren Joseph Heller (Catch-22) samt om Klemm 25; alltså ett plan som har svag motor men lever på sin effektiva vinge (stor spännvidd). Så om Falklandskriget och en idé om ett attentat mot Hitler. Very British alltihop. Klemmen tillverkades också i England och platsade därför i denna märkbart engelska tidning som dock har börjat få in litet svenskt material.
Klemmen fanns med många olka motorer, bl en gullig liten Salmson stjärnmotor. Fransk men den licenstillverkades också i England.
Jag lyckades en morgon vid frukosten efter litet virrigt knappande visa min tjeckiske vän en en bild via min iPhone:

Den kärran verkar vara stabil menade han eller om han tyckte att v-formen var stor. Och man hade ju i en forntid gärna stark V-form. Några forna tiders plan kan man se här och här.
Sigurd Isacson beskriver förresten i sin klassiska lärobok om modellflyg från 1947 om hur tvärstabiliteten uppnås och de felaktiga uppfattningar som förekommer. Boken finns på webben:

Idag finns ju andra böcker och så Internet. Även tippstabilitet diskuteras och det var först på senare år jag uppmärksammat att flygplan numera ska flygas ”framtunga”, alltså med en nedåtriktad aerodynamisk kraft på stabben. ”På min tid” använde man gladeligen på modeller bärande stabilisator och stor skulle den helst vara. Tyngdpunkt långt bak, kanske på 60% av kordan.
Det finns olika slag av V-form och själv slås jag av att J 9 och J 20 är mycket lika men den senare har ingen V-form alls. Och vissa högvingade plan har t o m negativ V-form som t ex SK 60 och An-12

Det är mycket inom aerodynamiken jag inte förstår och det är litet för sent att vid 83 års ålder läsa tunga böcker härom. Varför pilvinge är bra har jag aldrig förstått, det är så konstigt med de två strömningskomposanterna: en vinkelrät mot framkanten och den den andra längs med. Eller hur det nu var. Men jag är inte ensam att vara okunnig, tänk att det har tagit bortåt 50 år innan man hörde en riktig förklaring till J 29:ans i början svårbemästrade egenskaper vid landning. Den hade ursprungligen ett stort klaffutslag vid landning, som man sedan minskade. Jag antar dock att skevrodren fortfarande följde med nedåt redan när lite klaff tog ut.
Slutligen, här ett lästips för nostalgiska anglofila flygintresserade. Och här ett J 22-projekt som jag missat. Man får önska lycka till. Vingbalken blir nog en nöt att knäcka. Förlåt vitsen.
Sudden som kommit på hur Ronny Erikssons aforism ”Det är aldrig för sent att ge upp” kan tolkas.
Senaste kommentarer