När jag kikade på termometern i går morse märktes att nu kommer allt kyligare tidiga mornar. Och det är ett bra tag sedan nattmörkret kom tillbaka.
Hur långt kommer de små gröna tomat-kulorna att hinna utvecklas.
För ett par veckor sedan flög måsarna under någon vecka på ett speciellt sätt, som om de var kissnödiga, litet stelt och fladdrigt. Kanske de jagade insekter. I samma veva försvann tornseglarna.
”Tornseglare” förresten. Tornsvala hette det förut. Här en bild av en sådan ur Folke Rösiös bok ”Svenska Fåglar” från 1947,

Här slutraderna ur kapitlet om tornsvalan i Rösiös bok, en text som nog i dag skulle anses sexistisk eller värre (när ordnar DN och feministerna det första bokbålet förresten?) men som står kvar i bokhyllan och var ofta läst när jag var en liten parvel och sprang omkring och kikade på fåglar. Jag hade t om en enkel ihopfällbar ”leksakskikare” av plastic och satte ett kryss för de ”typer” jag sett:


Förresten har trafikflygplanen för närvarande nästan försvunnit från min himmel. Någon enstaka bizniz-jet finns kvar. Liksom helikoptersmatter, det handlar väl om sjuktransporter i Skärgården eller polisiära övningsflygningar eller kanske spaningar. Ibland undrar jag vad dom håller på med. Min hemmahimmel är kanske något övningsområde.
Om tingens ”inneboende ondska”. Jag misslyckas ofta med apotekets kölapps-apparat. Jag trycker flera gånger och allt hårdare på bildskärmen men inget händer. Upplevde samma fenomen på Bilprovning en gång. Jag påstod att det måste vara något fel men kunden efter mig i kön hade inga problem.
När jag lämnar affärscentrumets parkering, visar tablån vid utfarten ofta inte någon uppgift om WLF 965-debitering av P-avgift.
Förresten, tänk att man verkar att komma att sluta sin bilkarriär med en Citroën, ett märke som i min ungdom ofta ansågs ”litet speciellt”.

WLF ja – jag kommer att tänka på Spitfire-versioner och dessas olika ”suffix”.Vid detta Brommabesök visste man inte riktigt vad man skulle benämna Quills litet experimentella plan.

Det är något fundamentalt fel med dos-medicin-metoden . Kanske ”bara” förpackningen men man tappar kollen på sina mediciner tycker jag. Jag har dock smidigt via en snabb mejlkorrespondens fått uthämtningen flyttad till ett mer närliggande apotek men dock inte till det gamla vanliga. ”Vi har tyvärr inga leveranser dit” fick jag höra av dos-firman.
En vän har en ”såå smidig så” medicinleverans. I köpcentrum finns en slags väggbox och där knappar han in en kod han fått via SMS och får ut det han beställt via Internet hos ett apoteksföretag. Tja…
En gång fanns Apoteket och där kunde man hämta ut. En gång i tiden fick man ge sig till tåls en timme eller så för att apoteket skulle kunna realisera receptet. Som existerade som ett gulaktigt pappersdokument som man fick hålla reda på och visa upp. Nu är de bara data i cyberrymden, slår den lede Fi till så…

Man ser att 2004 förekom dock ”elektroniskt överförd förskrivning”. Finns det elektroner ännu förresten? Idag kan ”IT” eller ”digital” betyda litet vad som helst. Och begreppet ”AI” verkar ha fått en renässans.
Min särbo Eva hade en gång en idé om att bli apotekare, hon hade en gång fått trilla piller vilket hon gillade. Men hon insåg i tid att denna syssla på våra apotek var på väg bort.
Här är ett bra recept, författaren av ”Calvinols resor” P C Jersild är ju förresten läkare. Calvinol placerades på olika ställen i historien och fick därigenom möta bl a baron von Münchhausen vars berättelser ansågs ”roliga för barn” när Jersild och jag var sådana. Barn alltså.

Fler observationer av verkligheten och litet gnäll.
Internet har gett oss kartor i mängder och i olika nyttiga former. Märkte att mitt på Kungsholmen fanns ett för mig okänt ”Blekholmstorg”. När jag ändrade kartskalan kröp då texten närmare platsens verkliga plats invid Klara sjö en bra bit ifrån. Och att finna ut var en affär ligger i Haninge köpcentrum är inte lätt, platsen flyttas när skalan ändras. Jag insåg sålunda efter några klickningar att det ”nya” apoteket för medicinutlämning nog var ett som jag redan besökt.
Lyckades med mycket möda få telefonkontakt med min gamla arbetskamrat och vän född i Limhamn men nu boende en knapp kilometer bort för att skänka honom mitt exemplar av Lennart Anderssons fina bok om AFI, alltså den flygplansfabrik Junkers lät uppföra i Limhamn få att kringgå Versaillesfredens hinder för Tyskland att bygga flygplan. Efter viss vånda, men jag inser att det är rationellt att rensa i bokhyllorna på ett konstruktivt sätt för att undvika att en vacker dag allt slängs urskiljningslöst på soptippen.
Det var svårt att få kontakt, han och hans hustru har både fasta och mobila telefonnummer och dessa blandade jag ihop när jag försökte tyda min gammaldags fickalmanacka där jag satt i bilen en bit från hans port vid ett första försök. Var sätter man exempelvis bindestrecket mellan prefix och nummer eller kan det helt utelämnas? (Fick senare av hustrun höra att maken inte brukar ha mobilen på, så små knappar m m)

Så jag gör några dagar senare ett nytt besök, efter rådplägning via mejl, och då gick det bättre. Efter ett tag kommer han långsamt stapplande med käpp. Går han verkligen så illa, ack så grym jag är, kunde ju ha kört närmare hans port tänkte jag eller t o m försökt komma in i hans flerfamiljshus med porttelefon och trappsteg och så. Och då lyft ur rollatorn ur bilen. Men jag hade också andra ärenden att uträtta och ville spara på krafterna. Detta visade sig välbetänkt för jag var totalt slut när jag till sist kom hem. Vilopauserna på rullatorn hade kommit allt tätare. (Det händer numera ofta att folk stannar upp och frågar om jag behöver hjälp!) Jag hade svårt att hinna med allt och kom i sista stund till apoteket. Vid en vilopaus kunde jag notera hur snabbt köpcentret tömdes när butikerna stängde.
Jag kunde ju ha skickat boken med post men boken är tung så han hade antagligen ändå måst bege sig hemifrån för att hämta den på sitt postutlämningsställe.
Hur många hyllmeter om flyg har jag? Tio meter? Nu försvann i alla fall 15 millimeter. Man skulle med reguladetri kunna räkna ut hur ofta jag måste skänka bort mina böcker för att hinna tömma hyllorna. Jag skänker sällan bort böcker för jag vet att även om jag aldrig tittat i dem i åratal kommer jag om någon vecka att vilja ”kolla något”. Och det är ju inte så vänligt att ge bort något man själv tycker är dåligt. En vän har sagt att ”Eagle in Flames” som man ser här i bilden är bra. Säkert bra för rätt läsare men not my piece of cake. En av de mycket få böcker jag inte ”läst ut”.

(Fråga inte mig vad kryssen betyder!)
Det växer sämre på balkongen i år. Men förmiddagssolen skyms i allt större utsträckning av träd en bit bort och av buskar framför fasaden. I år har jag dessutom ofta använt gamla frön och grobarheten har varit mycket dålig. Jag har två färdigköpta gurkplantor och den ena har trots goda ansatser ändå till sist bara gett ifrån sig två färdiga mikrogurkor ca 25 mm långa (jag råkade upptäcka den andra idag). Här en skördebild, som i alla fall sätter litet avslutande färg på webbsidan:

Är ständigt rädd att ramla och häromdagen gjorde jag det i våningen. Böjde mig över Evas rollator där det låg en bok med en intressant titel (Factfulness) och så fastnade min toffel på något sätt, gummisulor kan vara lömska. Blödde och trodde det var näsblod men det var ett yttre sår på näsryggen. Jättejobbigt var det att komma upp från golvet. Jag bävar för om min rollator välter eller rullar ifrån mig. Den borde ha ett dödmansgrepp (förlåt vitsen).
Sudden
Senaste kommentarer