Hösthändelser

Jag hoppas kommentarerna till senaste bloggningen var läsbara. Jag har inte tumme med mitt redigeringssystem och råkade radera en egen kommentar men lyckades lägga tillbaka den. Tror jag. Men som allt annat här i världen; det blir allt mer invecklat eller obegripligt. Tillsammans med min egen naturligt tilltagade gaggighet. Kunde ha svurit på att jag hackat lök att steka upp men den var och förblev borta. Satte mig så till bords och insåg då att jag lagt löken i den tillagade bladsalladen med tomater och rivna morötter m m i ett litet geggigt arrangemang!

Jag börjar bli gammal och vet att så mycket israeliskt våld har utövats genom 70 år att jag tycker man bara måste säga att staten Israel och sionismen varit och är ett problem. Något man sedan länge inte bör tycka ”här i landet”. Här ett aktuellt exempel, åsiktskorridoren blir allt trängre och våra mäktiga liberala media (mainstream inkl. SR/SVT public broadcasting) utövar en slags censur. Här nedan ett klipp ur exemplet, en artikel i DN:

Jag har förresten andra synder jag har att bekänna. Kanske jag hinner med och orkar. Det är jobbigt att bråka, särskilt med dem som är uppenbart dumma 😉

Ack ja. Politiker måste dra in röster. Innerst inne är de väl minst normalkloka men de väljer/måste ofta lägga fram helt bisarra förslag – för att synas kanske. Kanske det är Svensson himself som själv är rätt dum eller haft en litet överdriven bild av sin förträfflighet och därtill osett köper vad mainstream media påstår om vår värld. Naturligtvis innehåller även väletablerade media ”fake news” trots journalisternas självberöm.

Men att så helt överge gamla ideal kan man väl ändå inte? NATO-troende och borgerliga vill nu att vi ska vara som alla andra runt oss och så skall det vara liksom litet mer som förr. Då mycket förr, före Per-Albin. Om vi inte sköter oss inte kommer minsann den snälle farbror polisen och tar oss. Vi låter oss hunsas av Erdogan även om han faktiskt leder en nation som faktiskt var stor en gång och  bl a basade i just Palestina/Israel. Och för all del, turkarna är fortfarande  många och landet ligger centralt i det nuvarande ”eländet”, mitt emellan Ukraina och Israel.

Min granne är turk förresten och väldigt lik den svärfar jag hade en gång. Kortvuxen var han men gick med desto mer energiska steg. Erich tyckte som f d tysk pansarsoldat att det var synd om fransmännen som hade så dåligt bepansrade stridsvagnar när han sköt på dem 1940 med sin lilla kanon. Han hann bli sårad innan han kom fram till Stalingrad. Här studerar han 1964 en något äldre pjäs.

Ja  hur påverkas man i barndomen? Jag minns hur jag i min ensamhet gluttade i Nordisk Familjebok och undrade och ibland förskräcktes. Har mycket svaga minnen av något enstaka söndagsskolebesök (inte min grej) och småskolans kristendomsundervisning och de underliga moraliteter som där lärdes ut. Jesu underverk med fiskar och annat, den ogudaktige sonen, en Abraham som är beredd att döda sin son för Guds skull. Söndagsskola, morgonbön och diverse fromheter. Söndagsskolefröknar tänkte kanske inte på att de små barnen hade fädrer som de oftast var litet rädda för! Tänk om pappa sticker mig med kniven!

Här nedan en mer okontroversiell skolplansch. Eller var det här eländet egentligen började och som ledde via ”den bibliska historien” till den kristna kyrkans uppkomst och dess anspråk på makt över stat och folk, korståg, andra masslakter av olikingar, avrättade kättare och häxor.

Egen sfinx i trädgården minsann. Och pyramiderna måste förstås vara med.

Själv brottas jag med IT-tekniken på många fronter; jag köpte en vara via Internet som utlovas ”hänga på din dörr i gryningen” men pyttsan heller

Förr fanns det Postens brevbärare och brevinkastet finns kvar i dörren. Varan i fråga är en fickkalender som ryms i ett vadderat A5-stort kuvert. Igår ringde det på porten och jag masade mig dit och trodde någon som kommit i en stor budbil skulle överräcka ett litet kuvert men det var tre stora kartonger. Kanske jag hört fel när man varslat per telefon en halv vecka tidigare. Internet-handel har sina konstigheter men jag kan nu också enklare köpa många saker utan att pallra mig till någon butik.

(Sedan jag skrev detta har det efter en långt telefonköande som slutade med att jag fick numret till det andra involverade företaget, en del meddelandeskrivning, varefter kommer ett i och för sig snabbt besked att jag kan hämta fickkalendern på ett utlämingsställe som ligger bara 300 meter bort visade det sig och på baksidan av den ICA-butik som är mitt ”riktiga” postombud, med bemanning. Där jag sedan länge vet hur man beter sig mig med kort och ev. id-handling! Men med BankId är det enkelt utlovas om den automatiska hämtningsstället. Nå, jag har aldrig varit där och tänk om jag inte hade haft bankId? Min son ”har bankId” men han måste väl ändå använda min mobil med dess hemliga koder. Fick nu schemalägga med honom. Måste hämtas ut om 5 dagar senast. Men jag kan få längre frist med ett ”enkelt” knapptryck. Grejen är redan betald och beloppet är så lågt att jag kan spara mycken irritation och oro genom att strunta i det hela, det är gott om tid att fixa en almanacka för nästa år.

Och jag som väntat mig att det lilla paketet skulle droppa in genom brevöppningen i min våningsdörr, nattetid dessutom . Allt mer post kommer om natten, bl a Nostalgia. Det lovade distributionsföretaget ju som tydligen har rötter i nattlig morgontidningsdistribution. Nå, man kan ju inte tänka på att ha kvar alla finesser som faktiskt finns i gamla system och dessutom dör ju gamlingarna bort. Vi alla är vana vid att acceptera nya svårigheter tillkommer när något nytt kommer; man lär sig. Men i alla fall ”warum einfach wenn man es so schön kompliziert machen kann?”.

Porttelefoner är ett annat ämne,  nytt system men man vill högst ogärna dela ut mer än fem nyckelbrickor. När därför hemhjälp, trygghetslarm, hemsjukvård fått sitt, finns bara en bricka kvar för tre söner. Fast de kan med hjälp av av den uråldriga våningsnyckel de har varsin av, fortfarande öppna bakdörren till trapphuset.

Någon uppträder på Facebook under min profilbild, det har en vän meddelat att han observerat, men mitt namn nämns inte och jag är osäker på om personen är den vars namn nämns.

Åtminstone några av hans profiler verkar syssla med högst vällovliga saker.

Man börjar ju fundera över begreppet ”identitet”. Är det mitt namn, min namnteckning, mitt porträtt eller det som Facebook kallar ”profil”? Jag har bytt lösenord och kontaktat Facebook som svarar med ett mail med rubriken ”Du har anmält någon för att utge sig för att vara du” och lovar granska profilägaren. Som verkar mångprofilerad, bl a har han denna.

Förr hade man en själ och inte en profil. Jag googlade förresten litet efter ”själens vikt”. 21 gram var ett bud. Har förresten moderna dödsänglar winglets? Fast de kommer förstås till fots eller med elcykel numera, miljö- och klimatriktigt gubevars.

Sudden