Landningen är en kritisk fas i flygningen – piloten måste vara uppmärksam och därför inte i onödan utsätta sig för distraktioner. Här en avgjort svår situation:

Bilden är ritad av den i Storbritannien en gång verksamme kanadafödde tecknaren Russell Brockbank, bil- och flygintresserad och verksam i skämttidningen Punch. Jag har lånat den via Jonas Björnstam, en gång redaktör för Flaxbladet, medlemsblad för Östra Sörmlands Flygklubb som en gång vunnit pris för ”landets bästa föreningsblad”. Googling eller sökning inom min blogg ger fler verk av Brockbank. Här en idag icke politiskt korrekt bild. Bilbälten av denna typ är nu out-of-date men inte kvinnorna. Tror jag.

Nyligen kom en en PA-28 vid landning in alltför lågt in över den väg som går längs Vängsö-fältets södra kant och orsakade skador på en bil på vägen och planet skadade även sitt landställ. Inga personskador men bilföraren var tydligen religiös och hade väl sitt eget ”skydd från ovan”. Jonas som pensionerad lokalredaktör (?) för Södermanlands Nyheter och fotograf bor intill fältet och kunde bidra med fotografier och annat.

En nyfiken journalist på tidningen med ”grävambitioner” ville berätta om andra olyckor på eller vid Vängsö, och hittade då min blogg där jag nämnt en helt annorlunda och svårare olycka. Hon tog kontakt med mig och jag sa väl inte så mycket för det var ju inte kul alls.  En olycka med två omkomna personer som jag ännu trots att det var för drygt 50 år sedan kan se framför mig. Henry genom expeditionens fönster på väg mot hangaren i vit stickad tjock tröja. Bosse i en prydlig ljusblå flygoverall, att han var värmlänning kunde man höra.

Jag blev ju nyfiken och ville se vad journalisten skrev, men det visade sig att då måste jag ha ”surf-abonnemang” på tidningen.  Nå, ett sådant kunde man få för bara en krona första månaden och så mycket kunde det väl vara vara värt att få visshet.  Man är ju litet narcissistisk alla fall Efter att ha brottats med Klarnas betalningsprocedur i minst en halvtimme kunde jag äntligen få läsa vad som skrivits. Minns nu inte vad det var och jag har inte sparat texten, men jag var väl i stort sett riktigt citerad. Såg t o m ett litet ovanligt ord i artikeln jag faktiskt använt vid samtalet men ändå var det hela rätt ovidkommande. (Det är ens öde; man  kanske måste försöka bli ihågkommen med hjälp av en Kalashnikov e d…)

Köpet av abonnemanget behandlades högst allvarligt, här litet av korrespondensen:

Hej Lars Olof Sundin!
Det här är en bekräftelse på ditt köp av Surfpaket – 1 kr första månaden (1 månad).
Belopp: 1.00 SEK
Inkl. moms: 0.20 SEK
Beställningsdatum: 2017-06-29
Välkommen att kontakta oss om du har några frågor:
Telefon: 010-155 10 21
E-post: kundservice@sn.se

Vänliga hälsningar, Södermanlands Nyheter

Surfpaket ja, så här minns jag ett sådant:

Ack ja, det väcker även minnen av blå (?) kraftkorn och galopperande hästar och annat kraftfullt eller ”jag trodde min tvätt var vit tills jag såg hans ben”.

Samt:

Så kom för några dagar sedan (d v s ungefär en månad efter mitt köp av en månads surfning) ett ytterligare mail från SN om att jag beställt (”inte avslutat mitt köp”) ett fortsatt surf-abonnemang för augusti. Protesterade snabbt via mail hos SN men jag tror det inte lyckats.  Fick ett mailsvar från SN;s kundtänst om  ”att jag fick fixa detta själv” vad som nu menades med det, men att man stängt av surfningen f o m den andra augusti. Så kom också ungefär samtidigt en faktura från Klarna på 99 ;- troligen för kommande månad. Har frågat SN i mail vad man menade och vad som gäller men man har inte behagat svarat.

Tror SN att jag är dum eller är jag kanske faktiskt det? Kanske jag använt olämpliga ord i mitt mail som ”bondfångeri” (SN har sin redaktion i Nyköping) samt anspelat på Olrogs ”Tunabergare hitåt, länsman har di slaji så han blör” (ungefär). Trots att jag varit krigsplacerad på Femörehuvud och ägnat mig åt att totalt i minst en månad träna (repöva) för att försvara Södermanland mot slemma ryssar.

Det är nog bäst för hjärtat att inte hetsa upp sig över medie-branschens metoder utan snällt betala 99:-. Visst hopp att få tillbaka pengarna. Då ska jag bjuda Jonas på något!

 

Sudden

Skrivet av: Sudden | 2017/07/28

Tankar i tiden

Man undrar ju vad som hänt i den s k IT-skandalen vid Transportstyrelsen. Har något läckt eller finns det ”bara” en ökad risk för detta?

Här skriver Wikipedia om saken (man kan förvänta sig att artikeln kommer att utvecklas) och på annat håll kan man läsa vad TS uppgift här i världen är. Själv har jag svårt att hålla reda på vart alla verk och myndigheter kring kommunikation ”omsorterats” på senare år.

IBM som man ju tycker borde  ha något att säga håller tyst. Inte heller har jag fått veta vad den avskedade och straffade Transportstyrelsechefen hade att säga till sitt försvar. Hon kanske bara hade en ”alltför pragmatisk inställning” till lagboken (hon är inte jurist utan ingenjör) och Säkerhetspolisens kompetens? Därtill kanske rådd av några av sina medarbetare. Andra av dem har efteråt berättat i medierna att de känt tvekan. En tidigare chef har försökt spela oskyldig vad gäller outsourcing. Här ett klipp från Wikipedia:

En säkerhetsexpert som SVT intervjuade kommenterade att det inte var en enskild person som hade gjort fel och att felet låg i hela organisationen,[8] något som bekräftades av en intern rapport upprättad i mars 2017 där myndigheten fick underkänt på tio av elva områden, att problemen funnits länge och att IT-säkerheten inte heller hade prioriterats av myndigheten 2009–2015 och före Ågrens tid.[9]

Jag kommer att tänka på ”bibliska historiens offerseder” i småskolan och hur jag upprördes av att oskyldiga varelser dödades.

Att säkerhetskontrollera folk är nog inte det lättaste; våra tre farligaste spioner var för övrigt anställda inom försvaret eller polisen som framgår av en Facebook-kommentar jag skrev till en något uppjagad person på Facebook:

Jo jag funderar över uppståndelsen kring att hemligheter läckts genom Transportstyrelsens beslut att anlita utländska konsulter. Eller kunnat läcka.
En uppståndelse som journalister skapat i sommarens klassiska nyhetstorka? För hysteri finns alltid en ”marknad” i medierna.
IT-tekniken kom från USA, själv är jag förvånad att det lätt mytiska/mystiska IBM fortfarande är ”alive and kicking”. Nå, att de fixat tekniken för trängselskatten vet jag. Smärtsamt medveten. Och IBM nämns nu i den senaste härvan utan att misstalas det minsta av vårs svenska journalister. Nej, serber och andra stackars förmenta ”russofober” <ska förstås vara ryssvänliga> förtalas i stället.
(Minns även det nu glömda av speciellt vänstern ansedda hemska ITT och en avliden väns erfarenhet av Harold S Geneens sätt att styra sina svenska företag som tvingande min vän till många besök i Bryssel. Min vän var ytterst PK men man förstod ju hur han led av Geneens ”världsbild”. En tidig Trump.)
Apropå möjligheten att säkerhetskontrollera personal: Betänk att de värsta skadorna för vårt lands säkerhets orsakats av personer med militär (och säkerhetsklassad) anknytning som marinspionen Andersson, FV-officeren Wennerström och ”polisen” Stig Bergling.
(Om ”marinspionen Andersson” kan läsas på länken nedan.)
Det onda är väl den ”billighetsfilosofi” och ”outsourcing” som är en del av liberalismens dröm om ”marknaden” och som lett till ett behov att upphandla saker man tidigare ”fixade själv”.
Hur f-n beskriver man vad som ska göras. Det vet man ju. Do it istället!
Bra karl reder sig själv!

Om Flaggmaskinist Andersson kan läsas hos CIA och på Wikipedia.

Det finns ju även andra värderingar i mitt inlägg. Jag försöker som vanligt vara måttfull men jag är ju också som vanligt samtidigt litet upprorisk och ”romantiskt vänstervriden”.

Jag kom apropå om något läckt från Transportstyrelsen, eller bara kunnat göra detta, att erinra mig Tage Danielssons kända ordlekande monolog om ”Sannolikhet” om hur troligt det är att något kan hända. Harrisburg-olyckan upplevdes av många som mycket skrämmande och blev därför mycket omtalad och ”symbolisk”. Visst kostade olyckan mycket men vad gäller skador på djur och människor var de nästan helt obefintliga i motsats till exempelvis Tjernobyl. Enligt Wikipedia:

Endast 92 500 TBq lämnade reaktorbyggnaden[10] lite mer än det normala utsläppet under ett års drift.[källa behövs] Utsläppet av Jod-131 har uppskattats till 0,6 TBq, vilket är en tusendel av utsläppet i Windscaleolyckan i England år 1957. Den högsta ackumulerade stråldos som någon människa kunnat få vid ständig utomhusvistelse i anläggningens omedelbara närhet var mindre än 1 mSv, vilket motsvarar ett års naturlig stråldos eller en enklare röntgenundersökning.

(Jag har tidigare förgäves försökt ta reda på hur många som dött som en följd av Tjernobylkatastrofen men inte hittat någon siffra. Vid själva olyckan omkom ungefär så många som vid en afrikansk trafikolycka med en tankbil involverad. Fossila bränslen är farliga på sitt sätt. )

Tages monolog gör inte alls ett så starkt intryck när jag läser den som en text då man märker de ”tankeslirningar” som döljs av den talade röstens uttrycksmöjligheter.

Miljöengagerad är jag inte men jag när lyssnar på Birger Schlaug framstår han som en klok och insiktsfull person. Kanske lättare när han inte längre behöver ta ansvar som politiker. Jag finner många pärlor i hans text här om ”IT-skandalen” och hanteringen av den.

 

Sudden

Skrivet av: Sudden | 2017/07/23

Min balkong och litet om Uppsala

Jag bor på markplanet i en stor etta och har en dubbelbalkong. Där tar Eva och jag vår frukost så ofta hon är här och sommarvädret tillåter:

Dessutom försöker jag få olika blommor att bli vackra samt skörda potatis, bönor och tomater. Allt mycket amatörmässigt. Så svårt det är att ta lärdom från tidigare växtsäsonger. Därtill vetter balkongen mot öster och solbelysning förekommer bara fram till ca kl 12.00. Tomater blir inte mogna alla år. Och mina ben blir allt tröttare, jag förmår inte att kånka ut vatten från badrummet för att vattna växterna så ofta som jag borde. Undrar hur årets potatisskörd blir. Årets skärbönor har vi redan smakat litet av.

En klematis visade sig häromåret vara flerårig men ge få och kortvariga blommor. Men i år kom en jätteblomma, som stod i hela tre veckor. Här en selfie tagen i ottan då jag ännu var sömndrucken. Så svårt det är att sikta med kameran!

Frukostarna med Eva har tenderat att bli allt senare och även längre i år. En förmiddag observerade vi ett envist flygplan som återkom gång efter gång. En sådan där tvåmotorig amerikansk ”affärskärra” som jag inte har koll på. Beech, Cessna eller Piper? Lyckades på webben hitta hur sajten ”Flight Radar 24” följt den. (Jag bor i Handen, ungefär mitt i bilden):

Där ser man att det var en Cessna det var. Över 40 år gammal men för mig ser typen ändå ”modern” ut.  Är det jag som inte är kunnig nog att se hur privatplan utvecklats eller står utvecklingen stilla? Och vad gjorde man, letade efter läckor i vattenledningar månne?

Ni vet väl förresten att ”Flight Radar 24” inte fungerar med hjälp av ”radar” i ordets ursprungliga betydelse. Ord ändrar betydelse med tiden. Har på sistone förresten haft anledning på SFF forum att fundera på hur vi benämner de olika slag av landställ som förekommer. Benägen att tro att en fastlagd nomenklatur kan verka begränsande eller leda ens tankar fel.

(En debattör på SFF forum fick mig en gång att anskaffa Akademiens Ordlista. Min nästan enda användning av denna bok har varit att se vad som stod om ”medium”. Ett ord som landets journalister använder på ett sätt som strider mot språkfolkets råd, i alla fall vad jag förstått efter träget forskande. Men häromdagen hörde jag faktiskt en radiojournalist böja ordet riktigt! I övrigt fann jag bokens förord intressanta. Men att slå upp ord, icke. Jag kör på ”känsla” och googling vid behov av råd.)

För närvarande rensar jag i Evas något stökiga och omfångsrika ”arkiv” i hennes bostad i Uppsala. Många dokument behöver nog inte sparas. Men här en hyllningstext vid hennes 60-årskalas som måste bevaras, även digitalt:GH syftar på Gästrike-Hälsinge studentnation. För tre år sedan trodde jag inte att sådana fanns kvar sedan Olof Palme försökte röja upp. Mycket gammalt finns kvar i Uppsala universitetsvärld, på gott och antagligen även ont. För Eva har Nationen betytt mycket – och vice versa. Hon är förresten hedersledamot i GH.

För mig är denna studentvärld okänd, som KTH-teknolog bodde jag hemma hos mamma och pappa. Ej heller är jag släkt med Elof Sundin och kunnat lär mig något från honom.

”Kyrkans motion” är en anspelning på att hon var politisk medlem (M-märkt) i kyrkorådet inom stiftet. Hon är en föreningsmänniska, vid våra första promenader på stan märkte jag hur hon ständigt mötte bekanta som ville snacka.

Åldern har gjort att hon nu inte längre cyklar och då helt naturligt fått en mer cyklistkritisk inställning. Man får se upp när man kör bil i Uppsala för cyklister som plötsligt dyker upp från en döljande villahäck och självsäkert korsar ens väg i oförändrad fart, men ännu har allt gått väl. Som van bussresearrangör är hon en utomordentlig navigatör som säger till när jag ska svänga. Hon kör ej själv.

Jag har upplevt att Uppsala ännu i mångt och mycket ännu är en rätt liten och överskådlig stad där jag dessutom till min förvåning lyckades parkera min bil centralt tack vare gåzon-arrangemanget (gångfartsområde). Även om det finns/fanns kritiska röster . Det var förresten just på Dragarbrunnsgatan jag nästan blev frälst för konceptet. I varje fall fick jag ingen P-bot vid de två besöken men man säger visst ”tredje gången gillt”? Jag ville ställa mig nära banken som vi besökte. Eva orkar ännu inte långt med sin rullator.

Stockholm och dess förorter expanderar och blir mer vidsträckt och även förtätat och med intensivare trafik,  vilket gör det svårare att förflytta sig smidigt. Det blir dessutom ofta långa sträckor till fots. Men även i Uppsala var Akademiska sjukhuset hemskt för en besökande bilförare som endast med stor möda orkar 200 meter till fots speciellt om något måste bäras.  Dyrt var det också att parkera där.

Eva är hemma i mångahanda ämnen förutom konstvärlden och medicinsk genetik. Hon visste sålunda att berätta att de problem jag numera har med att knäppa mina skjortknappar beror på att knapphålen sys annorlunda än förr i tiden. Nu sys kantskoningen först och sedan stansas ett hål någonstans mitt i och hålens kanter blir därför ”luddiga”. Minns hur jag läste om hur även Kjell-Olof Feldt upplevt problem med skjortknäppning och att han var orolig att det hade med åldrande och drickande att göra.

 

Sudden

Skrivet av: Sudden | 2017/06/27

Aftonsol

Om någon mot förmodan märkt att min blogg håller på att tyna bort så har hen nog rätt. Det har varit en del annat så att säga men skriver gör jag ännu men på andra ställen. Mejl, SFF Forum, Facebook (om ”Gamla Stockholm” m m).  Så ”ordbajsare” är man ju fortfarande, en som vill berätta vad hen tycker och hur andra bör tycka.

Ordet ”ordbajsare” fick jag mig vid ett oplanerat möte på Gärdet överraskande slängt i ansiktet av en person, vars fråga på ett diskussionsforum jag tydligen svarat litet väl  skämtsamt på. Jag trodde att vi kände varandra och att jag därför kunde vara skojsam. Men icke, flyghistoria, det är allvar det. Man kan nog aldrig känna sig trygg eller lita på folk. Tappade lusten att följa modellflygar-old-tajmarnas lekar utan for någon annanstans.  Visar istället ett minne från en tidigare Gärdes-träff:

Alltnog besöken/visningarna på min blogg blir allt färre, men ibland kommer ett utbrott. Av intresse eller av något annat skäl. Funderar ett tag på vilket. Ett exempel:

Slutet av juni är en härlig tid med de ljusa nätterna. Fast med enstaka tristväder som kommer då och då. Plus 12 och duggregn.

”Frisches Wetter in Schweden sa tysken, frös ihjäl på midsommarafton”. Skrev Red Top en gång.

Vad gäller bloggens popularitetssiffror ska man skilja på ”besök” och ”visningar”. Någon kan ha ”strövat omkring” som man kan se här nedan. Mörkblått är antalet besökare, ljusblått antalet visningar. Jag har inte förmått att göra bilduschlingen förstoringsklickbar.

Besök_visningar

Detta får räcka. Inlägget kan ändå förbättra statistiken.

 

Sudden

 

 

 

 

 

 

Skrivet av: Sudden | 2017/06/02

Litet kring Björn Karlström

Det är hög tid att göra något på bloggen. Har senaste tiden haft annat i huvudet och har bl a ofta varit på Facebook och följt nostalgigruppen ”Det gamla Stockholm” som gav mig anledning att kommentera om flyg. Skarpnäck, Bromma och Lindarängen kom då upp. Och det fanns förstås mycket annat än flyg att säga något om.

Facebook har sina goda sidor. Det går snabbt och man får ofta positiv respons (d v s gillanden). Långa trådar men med kort liv och det blir snart svårt att greppa vad som sagts tidigare (ja t o m att hitta sina egna kommentarer) och att undvika dubbleringar. Samtidigt är inläggen korta och ofta ”grunda”. Men det finns både specialistsvar och mer personliga minnen typ ”där bodde min moster”.

När Lindarängen var på tapeten skrev en kvinna att hennes far haft en verkstad för flygplanunderhåll på Lindarängen: Under åren 1931 – 1942 bedrev min pappa egen verkstadsrörelse i flygbranschen under firma Wettergrens Flygreparationer vid Lindarängen.

Jag visste att tecknaren och formgivaren Björn Karlström som mycket ung jobbat i en verkstad på Lindarängen och googlade på båda namnen. Och denna intressanta presentation av en ung Karlström fann jag då i tidningen Looping nr 8, 1952, sid 18. Här ett självporträtt därifrån:

Positiv respons fick jag också: ”Tusen tusen tack för den fantastiska länken! Jag har i min ägo ett antal tavlor ritade av Björn Karlström. De betyder oerhört mycket för mig.” Blev smått nyfiken på hans tavlor; knappast bara flygplan föreställer jag mig.

Karlström fortsatte livet ut att göra flygplanritningar och dito teckningar och för de flygintresserade är han mest känd för detta men han sysslade också med formgivning av bl a mopeder och bilar för Nymans, Saab och Scania-Vabis. Denna ”Autoped” från Nymans i Uppsala var formgiven av honom. Den såg nog litet annorlunda ut genom åren; olika motorer och ibland remdrivning. En tidig typ av motor som förekom kunde komma in i en ”andra andning” och nå nästan den dubbla tillåtna farten läste jag någonstans:

 

Bilden är tagen för på dagen precis 15 år sedan, alltså 2 juni 2002, vid startplatsen på Riddarholmen för en kortege av bilar, motorcyklar och mopeder. Kallad Gärdesloppet (en ”simulerad tävling” ägde sedan rum på Djurgården men det var primärt ”show” (bildgoogla på ”Gärdesloppet”). Jag såg också en Nymans Saxoped, med motor från tyska Fichtel & Sachs, precis en sådan som jag hade. D v s denna var treväxlad medan min hade bara två. Jag försökte tala med ägaren men han var inte så road av det minns jag. Han kanske var nervis inför starten.

Karlström var visst involverad i alla Nyman-mopeders utformning. Det fanns några verkligt raffiga saker.

Passar på att visa två bilder till inför starten av kortegen/rallyt:

Det gäller minsann att ha stil! Stil, på sitt sätt, har denna SS-buss. I mina ögon i alla fall; så såg bussarna ut i min stockholmsbarndom i slutet på 40-talet:

Tillbaka till Björn Karlström; här finns en intervju med Björn Karlström (sid 24) och flera av hans verk omnämns och visas, inte bara mopeder och bilar. Intervjun gjordes 2005, ett halvår innan han avled den 9 februari 2006. Här är minnesord publicerade i april 2006.

Känt är också hans samarbete med modellflygaren m m Sigurd Isacson, se denna bild  (lånad från Hobbyfolk nr 3/1949). Här ses de två med ytterligare en man känd inom flyget. Bilder från ”Papp-Isacs” memoarer, ”Äventyr och segrar med flyg, bil och båt”.

Här den Karlströmritade bygginstruktionen för Isacsons ”förfabricerade” Auster-modell:

Och så ritade han karikatyrer av flygplan för att hjälpa flyg- och luftvärnssoldater att identifiera flygplan. Bilder som nog mest uppskattades av flygnördar. Njut av beskrivningsspråket med dess speciella ord som exempelvis spolformad medan ord som fena och stabilisator inte förekom. Och visst, sidoroder och höjdroder är enklare, mera rakt på sak. Draken hade exempelvis ”rörformad kropp” samt ”kantigt bakåtlutande sidoroder”. Visste du det?

Karlström tecknade också serier med flygmotiv. Så här föreställde han sig Biggles:

Jag har läst otaliga Bigglesböcker, utan illustrationer, men jag tror inte det skulle ha förhöjt nöjet att få se hur han såg ut. Jag föreställde mig honom som spenslig och kortvuxen och lätt sur, särskilt senare i livet. Här är den drivne tecknaren Stig Stjernviks uppfattning om Biggles:

Inte heller vad jag föreställde mig när det begav sig.

 

Sudden

 

Skrivet av: Sudden | 2017/04/17

Tidigt trafikflyg m m

Strövar hit och dit på webben, kommenterar ditt och datt. Bilar till Eva på sin tillfälliga vårdinrättning i Uppsala rätt ofta och får nu byta vindruta för stenskott är vanliga. Höga farter och många SUV:ar. Tesla ser jag förvånansvärt ofta. Hur många hundra kilo batterier släpar den på? Nå, det beror på hur man räknar. Men, det är som med de tunga järnvägstågen, det ”kostar” när man ska accelerera. Om man inte kan tillgodogöra sig bromsningars energitillskott.

En mystisk lampa lågt ned på fronten har krossats på min bil. Blev inte klok på vad den var till för, förrän jag ställde bilen pekande mot en glasyta och kollade olika lägen på alla mystiska ljusreglage mot bruksanvisningen och fann att det måste vara det så kallade  dimljuset. Men lampan kunde ännu lysa och tydligen var det ”bara” skyddsglaset som förstörts. Fransmän har förresten haft sina egna ideér om bilbelysning. En av mina första upplevelser av att de inte är som andra. Knäppa strålkastararrangemang men kanske inte så dumt ändå. Och gula. Här mer läsning.

Kanske behöver jag inte laga dimljuset men det är nog säkrast att lära sig hur man kopplar av det!

Min bil har en massa lampor där de flesta är oåtkomliga om man inte är mycket fingersmidig. Här ett undantag:

Vid min första besiktning slog Bilprovningen ned på en orange ljuspunkt på bilsidan som inte var orange nog. Googlade då om krav på billjus. Det var/är nog inte lätt för dem som importerar gamla USA-bilar.

Kollade häromdagen vilka ljus bilar jag mötte på motorvägen förde. En del belysningar flimrar eller om det är min backspegel som darrar. Det har onekligen hänt en hel del rent belysningstekniskt de senaste åren. Inte undra på att vi behöver en EU-byråkrati!

Nu till flyg! Här en skrämmande sedelärande berättelse om hur man inte ska flyga. Video-illustrerad. Efter varje flygshow-olycka får man höra hur stränga eller t o m oberättigade myndigheternas krav är och hur noga arrangörer och piloter följer dem. Och ändå…

Bo Justusson , tidigare på Statistiska Centralbyrån har jag bara haft kontakt via mail. Han har presenterat mycket intressant och därtill välutformat på webben om allt från långfärdsskridskoåkning i Stockholmstrakten via de gamla optiska flygfyrarna på 30 talet (Stockholm-Malmö t ex) och andra ljusfyrar, och till trevliga tips om saker på Internet att titta på.  Som detta, svenskt trafikflyg från 30-talets början. Hade jag inte sett tidigare! Filmen börjar med några bilder från Carl Cederströms flygningar sommaren 1910 där man även ser dansken Robert Svendsen i sin Voisin som blev först över Öresund även om detta faktum inte påpekas i denna svenska film:

.

I filmen kan man se Junkers G.24 som ibland kallats G.23. Notera att Finland hade registreringsbokstaven K och ej ännu OH. Hoppiland-kallens sätt att hoppa ombord får mig att haja till!

Centrum för ABA, inklusive verkstäder, var länge Bulltofta i Malmö. Stockholm hade ännu ingen ordentlig landflygplats men hade trafik med bl a Helsingfors från Lindarängen. Här några ABA-milstolpar  samt litet om hur det kom att bli Junkers och inte något fragilt engelskt.  Ordentliga studier av Lennart Andersson i Uppsala. Med jämtländska rötter; därav namnet Z-förlaget.

Junkers försökte dominera den civila flygtrafiken i stora delar världen. ABA var också i sin början så gott som helt tyskägt och Junkers stod bakom en svensk fabrik, AFI i Malmö.

I samband med att svenskt trafikflyg fyllde 50, skrev Nils Söderberg Flyghistorisk Revy nr 24, utgiven i juni 1974, om ”svenskt trafikflyg”. Det handlar om ABA och dess föregångare. Skandinaviska Aero AB som det snuddats vid nyligen på SFF forum och charterföretag och mindre rundflygningsföretag nämns inte. De faller ju utanför begreppet ”trafikflyg”. SAA bedrev chartertrafik, frakt men flög även semesterresenärer, nästan direkt efter kriget, och därtill utfördes kvalificerat tekniskt underhåll av flygplan. Erik Bratt lyckades även övertala företaget till en kompetenshöjning  genom att ta fram den nätta ensitsiga ”målflygplanet” BTH-1, ”Beauty”. Det fanns stålar (från Göteborg) bakom SAA. I alla fall för en prototyp.

Det fanns inte mycket till inrikestrafik under den tid Söderberg beskriver. Resenärerna från Mellansverige och Norrland tog väl tåget till ”navet” Bulltofta.

Jag har förgäves försökt ta reda på när reguljär trafik Stockholm-Malmö öppnades men inte fått klart för mig om någon sådan fanns före Brommas öppnande 1936 (förutom postflyg som utgick från Barkarby). Vissa sommarförbindelser med Gotland fanns och ett försök gjordes 1934 av Olle Ekman att få flyga Sthlm-Göteborg. Notis i SFF Kronologi: 1934, juni: Ingenjör Olle Ekmans ansökan om att öppna flygtrafik mellan Stockholm och Göteborg avslås av Kommerskollegium men regeringen ger i slutet av månaden tillstånd till en månads försöksverksamhet med Ekmans Sikorskymaskin. Ekman har i pressen tidigare uttryckt sitt missnöje med den rådande monopolsituationen inom svenskt trafikflyg. 56 dubbelturer genomfördes. Ekman blev senare pilot i ABA.

Även efter 1936 var Bromma-trafiken länge, även efter kriget, säsongbunden.

Bo Justusson skriver alltså även om optiska flygfyrar och visar ett par av mina bilder. Möjligen också denna annons. Sådana fyrar var viktiga för postflyglinjerna inom Sverige:En gång fanns bildtidningar som satsade på flödigt bildmaterial. En svensk sådan var ”Se” medan i USA gavs ”Life” och ”Look” ut. Här ett fint bildreportage med Eastern Air Lines DC-3:or 1949 i Life. Ett klipp här nedan. American style.

När såg jag sist jeans bäras på detta sätt? Isa med sina skrattgropar 1953?

 

Sudden

 

 

Skrivet av: Sudden | 2017/03/31

Livstecken

 

Det är hög tid att få iväg en bloggning. Har en idé men den verkar litet väl tung, alltför många komponenter. Vingar med lågt sidoförhållande, ”singlor”, ”kasta smörgås”, Barnes Wallis studsande bomb, flygande tefat m m.

Bilden är från Wikipedia.

Börjar med litet om ”VM i kasta smörgås”Mera här. För de mer teoretiskt lagda föreslår jag denna studie. Det finns också videoklipp på Youtube över smörgåskast där man räknar antalet studsar, rekordet ligger kring 80 vill jag minnas.

Man är inte ensam om lusten att kasta smörgås.

NASA talar om en förklaring av hur en vinges lyftkraft uppstår som de kallar ”smärgåskastningsteorin” och som är felaktig. Tycker NASA. Själv har jag inte läst tillräckligt mycket strömningslära för att inse vad som är fel jämfört med en enligt NASA riktig ”Newtonsk” förklaring.

Ja, det är ett stort spörsmål hur vi egentligen ska förstå naturen. Tänk att en helt dum sten man kastat och som studsar på vattenytan, precis och utan tvekan vet hur den ska göra utan att den har studerat den högre matematiken och fysiken. Man blir förstummad över hur mycket kunskap som ligger fördold i naturen – man kan bli religiös för mindre. Hur svårt för oss är det inte att beskriva och realisera vad naturen enkelt kan snyta ur rockärmen. Det är vi som är okunniga och dumma. Står där oförstående.

Här ett klipp är Lydéric Bouquets avhandling i ämnet.

”Singlor”; man slängde iväg ett stort burklock eller liknande som normalt  tippade över åt vänster .Beror på rotationens riktning.  Och Frisbees, jo det finns seriösa studier även av sådana. Frisbees är inte så tippningsbenägna som singlor. Gyrokrafter spelar roll.

Smörgåskastning är kanske inte så populärt som förr för ”gosselek” är väl ett uttryck för manlig härskarteknik som man kan se i Nordisk Familjebok:

Vi var inte så ensidigt engelskinfluerade förr. Engelskan har nu andra uttryck för verksamheten i fråga.

När såg man ordet ”tjejkast” senast förresten? Tjejer, åtminstone på min tid, rörde inte kastarmen som pojkar. Men ”tjejkast” finns fortfarande och har diskuterats på Flashback. Annars var det ju på min tid vanligt att flickorna bollade mycket på skolrasterna, mot en vägg exempelvis. Båda könen spelade väl också det bollspel som då av någon anledning kallades ”nigger” (så kallades förloraren).

Ja vad gjorde vi på skolrasterna egentligen. Nu forskas det härom.

Så såg jag på Facebook reklam för begravning eller vad man nu ville sälja som direkt ledde mina tankar till ett verk av Jan Stenmark. Texten och tanken bakom (eller i varje fall betraktarens reaktion) var så väldigt lika att jag brast i skatt.

Kunde tyvärr inte återfinna Facebook-inlägget (förrän efter ett par dagar; se P.S.). Det  är väldigt irriterande att inte i Facebook kunna återfinna något man sett tidigare och det gör Facebook mindre lämpat för seriösa samtal. Antagligen ligger det i Facebooks väsen, och är avsiktligt. Man kan inte få allt här i världen.

 

Sudden

 

P S. Stenmarkbildens repliker om döden tillskrivs ibland P O Enquist, men  konstaterandet är säkerligen äldre eller mer ”globalt” än så. Jag har exempelvis sett en variant i den tecknade serien ”Snobben”. Här är i alla fall Fonus ”reklamfilm”. Hur som haver är replikerna uppmuntrande. De flesta dagar är OK. Här är det filmklipp på Facebook som fick mig att skratta lätt hysteriskt när jag kände igen texten från Stenmarks bild samt läste texten under bilden. Får man vara så vanvördig?

Fonus:

Skrivet av: Sudden | 2017/03/16

Om konsten att leda

Har väldigt svårt att koncentrera mig så det går inte att få ihop något om ”singlor”, flygande tefat, Coandaeffekter, gyrokrafter, frisbees, låga sidoförhållanden och konsten att ”kasta smörgås.”

Kanske enklare att skriva något om vår lokaltrafiks ihärdiga försök med att ta betalt för sina tjänster (varför inte ge upp, nolltaxa är lösningen). Här det senaste i Dagens Nyheters täckning av detta ämne:

Den intresserade kan säkert hitta artikeln. (Annars här.) DN har blivit allt mer lik hur Expressen var en gång. Ni äldre förstår vad jag tycker. Men journalister vill ju än i dag locka läsare, det får man förstå när man suckar över deras ”okunskap”. Ibland känner jag sympati för Trump, är han egentligen ändå trots sina bisarrerier inte en ”frisk fläkt”? (OK, det är ett intrikat spel mellan politiker, journalister och läsare.)

”Conducteur” var från början det franska ordet för den som framförde, ledde, ett tåg. Den som skyfflade in kol i brasan under ångpannan kallades ”chauffeur” (uppvärmare). Men ord tar sin egna vägar, konduktören blev med tiden i svenskan en simpel biljettklippare. Numera finns det visst tågbefälhavare (vet ej vilken standert hen för) och lokförare men jag har inte kollat dagens terminologi närmare. Trevliga och serviceminded biljettklippare har jag mött men även ombord tåg sett stöddiga flåbusar i grova kängor, läderkoppel och andra våldsattiraljer. Fick nästan slag en gång när de plötsligt klampade in i vagnskupén en sen kväll mellan Nynäshamn och Handen.

På engelska betyder ”conductor” (elektrisk) ledare och även musikdirigent. En ”Lightning conductor” är alltså en lysande dirigent, inte bara en åskledare, och kan t o m upphöjas till en Sir. Här två klipp ur the Aeroplane kring detta.

Nästan ett kvarts sekel har gått sedan jag med viss möda (inkl. viss enkel källforskning om gångna musikevenemang i Stockholm) sände ett pappersbrev till John Maynard på ”The Aeroplane”! Så mycket enklare det är nu. När allt funkar alltså. (Min dator tjuvstoppade under skapandet av denna text men allt gammalt fanns gusschelov kvar)

Och ”ledarna” är nu reducerade till en simpel elektroniklåda på en stolpe. Hoppas de är lätta att ha att göra med. Min erfarenhet är att sådana grejor första gången är väldigt svåra att förstå men när man väl lärt sig så går det lätt och geschwint. (Man är dum helt enkelt!)

Såg förresten i går när jag utmattad stapplade fram i Akademiska sjukhusets korridorer på min väg från ett källargarage till en annan byggnad för att komma fram till patienten Eva, en reparatör som på sin lilla vagn kom dragandes med en elektronikstolpe för dörröppningsstyrning e d som såg ut som en ”mindre dator”. Så dessa stolpar är nog så komplicerade, kanske de t o m har ”ett inre liv”.

 

Sudden

 

P S. Apropå den brittiske dirigenten Malcolm Sargents besök i Sverige under krigsåren fann jag åtskilliga notiser i SvD:s bildarkiv men ingenstans framgår hur han reste hit. Besöken var flera. Här är en intervju, och han hade antagligen då kommit med Mosquito (enligt nedan nämnda biografi). Syftet med besöken var att göra propaganda för ”det engelska” och enligt uppgifter i biografin var han mycket framgångsrik däruti. Här finns några detaljer kring ”mötet”med den tyske dirigenten Furtwängler, som Maynard nämner. Några sidor ur denna biografi ”Tunes of Glory: the Life of Malcolm Sargent” av Richard Aldous – kan hittas på webben hos Googles ”biblioteksprojekt”. Här ett därifrån litet stympat hopklistrat snitt som börjar med att Sargent ställt upp på önskningar att han ska ”propagera för det brittiska” ute i Europa och med kort varsel gör en Mosquitoresa till Sverige. Han hade denna tid det svårt rent personligt med en poliosjuk dotter som dog 1944, och äktenskapet sprack 1946.

 

 

 

 

 

 

 

Skrivet av: Sudden | 2017/02/27

Om svårigheten att nå sitt tak med mera

Här i Handen har vi tillfälligt välsignats med för årstiden normalt väder, alltså litet snö och temperatur under noll om än bara litet. En utfärd norröver till Uppsala igår visade mindre av snötäcke, men för en stel gamling med käpp men utan broddar och med rackligt balanssinne och muskelkontroll är det även där farliga tider.

Ens förmågor tynar bort den ena efter den andra; här en ”komihåglapp” på min vägg:

fixar-service

Detta med belysning har ju dessutom blivit så avancerat, nu finns många nya lysdon. Råkade köpa led-lampor med ”ljusrelä” (alltför mycket data med detta mystiska ”lumen” m m att läsa på förpackningen att jag missade ordet ”sensor” skrivet på ett helt annat sätt och ställe) och har man två ljuskällor i varandras närhet kan man förvänta sig att det då bli konstiga fenomen typ självsvängning. Dessa var nu svåra att analysera men intressanta. Vid ett tillfälle lyckades jag mäta upp en stabil blinkperiod på 35 sekunder.

Till sist köpte jag en normal LED-lampa och satte den med ”ljusrelä” på ett annat ställe i lägenheten. Det hela  tog tid, bl a eftersom jag krympt både i längd och balansförmåga. Hade bjudit strax före jul till födelsedagskalas med tanken att något barn eller barnbarn skulle kunna fixa problemet, men jag glömde bort detta. Men glömsk har jag varit även tidigare i livet.

Nedan ses hur jag till sist löste monteringsproblemet. En på glasgloben fasttejpad gammal kaffeburk möjliggjorde att jag kunde skruva fast glasgloben med en hand. Utan burk krävdes båda händerna och därtill balanssinne och kroppslängd. Jag kom nu litet högre med hjälp av den trätrall jag för snart 50 år sedan gjorde för att kunna ställa den förstföddes badbalja över badkaret i Hökarängen.

170218_koksbelysning

Kaffeburken sparade jag för 20 år sedan; kunde komma till nytta tänkte jag då. Eva tänker också så, vilket jag erfar när jag nu passar på att städa upp i hennes lägenhet under hennes sjukhusvistelse.

Här nedan ser vi själva badbaljan, men då på 70-talet kunde vi ställa den på en bänk.

ba25_ove_badbalja_ca1972

Barnet är nästa son i raden, idag en seriös pärmbärande arbetsmiljötjänsteman som kör en fet Volvo XC-nånting men vars nybyggda lägenhet inte ens har någon gästparkering. Tummen ned för dagens stadsplaneringsideal! Den förstfödde har blitt ”verksamhetsarkitekt” hos en myndighet inom rättsväsendet och är inte längre någon simpel dataknutte eller konsult. Jag får nu därför vara vördsam och försiktig när jag framför/frågar om IT-brister av olika slag.  Hade förresten tänkt ta upp några sådana, innan jag skulle kommit in på det centrala: vitsen med ”vingar med lågt sidoförhållande” hos flygmaskiner. Men det var nog för ambitiöst. Det får räcka så här.

Fast här ett litet smakprov ifall jag tröttnar på ämnet; jag har samlat så många länkar att jag kan inte hålla ihop allt. Bakom denna sajt står – om jag fattat rätt – Douglas Bullard, som gillar både flygande vingar och choklad.

 

trio

 

Sudden

P S. Det är möjligt att det inte egentligen är Douglas Bullard som står bakom ”smakprovet” sist utan den som har den intressanta sajten ”Nest of Dragons” som har en europeisk touche. Det finns nackdelar med konventionen att man ska vara anonym på webben. Att sedan hojta om upphovsrätt, jo jo…

 

Skrivet av: Sudden | 2017/02/19

Duxford 2007

Det saknas inte saker jag känner lust att skriva om men jag orkar inte gå på djupet i något ämne. Det finns en del ”privat” som tynger förutom ”världssituationen” som är rörig.

Vad ska man tycka om Trump? Kanske han ändå kan ses som en ”frisk fläkt”. Som ger våra stöddiga media, TV och dagspress, på nöten, för att dom surrat omkring alltför länge i sin liberala-USA-dyrkande skenvärld.  Om man vågar vara optimist. Troligen tar det hela en ända med förskräckelse, förhoppningsvis bara för Trump. Men vi måste hur som haver erkänna att Ryssland, Kina och Indien är på frammarsch. EU då? Tja många medlemsländer syd- och sydostvart verkar otrevligt korrupta.

I övrigt snurrar jag  omkring på Facebook där någon mindes målflygverksamheten och Fairey Firefly och jag gjorde någon bildkommentar.

I juli 2007 besökte jag nämligen flygshowen ”Flying Legends” på Duxford utanför Cambridge och såg då en svensk Firefly SE-BRG som hamnat där (se klipp ur SFT nr 3 2004) samt en ubåt, ”Spiggen”; även här.

070707_Spiggen

Här min ”reserapport” samt några bilder från resan, dock bara från den halva dag jag tillbringade i  London.

Sudden

 

P S. Här finns bilder från hela resan, även Duxford. Dock ej om den snöpliga hastighetsöverträdelsen när jag blev plåtad på hemfärden från Skavsta för att jag missade en 70-skylt vid Nyköpings gamla kyrkogård.

AVATAR_SPEEDY

Older Posts »

Kategorier