Skrivet av: Sudden | 2020/05/26

Ramblings – Windex och Trampofoil m m

På det flyghistoriska forumet kom Robert Danewid att visa bilder (även här och här en något äldre Sakari Havbrandt) av motorseglaren Windex, en skapelse av flygprofessorn Sven-Olof Ridder och hans medarbetare. Här nedan en Windex jag såg på Ålleberg år 1999.

Det blev ingen kommersiell framgång som för deras vindindikator ”Windex” för segelbåtar. Otacksamt är livet. Nöjesbåtar kan man tjäna pengar på men knappast nöjesflygplan. Det övningsobjekt Osqavia som Ridder tog fram på KTH gav upphov till examensjobb o d för åtskilliga teknologer men det mest konkreta resultatet ”Blackwing” har nog sina problem. Vad ska man ha flygplan till egentligen… Dyrt nöje.

Sven-Olof Ridder ja, här minnesord av bl a en annan bemärkt flygingenjör, är ju känd för annat också som synpunkter på Gripen-konceptet, billiga övningsplan för FV och mycket mer. Här en stuntvinge; det var vid modellflygande jag först hörde talas om honom och hans senare Windex-medarbetare Lars Bergström:


Min enda kontakt med Bergström var egentligen bara när vi en gång när vi tillsammans åkte ”Mustang” (linje 4) från KTH en solig och kall högvinterlördag (?) 1959 eller så. Men alltid något…

Jag såg Lars som flygtekniskt inriktad men läser nu att han ägnade sig åt segling och tekniken härför. Han omkom 1997 vid en krasch med en motorseglar-plan Windex i Florida. I minnesorden kan läsas: ”He set the standard of what could be done with an open-class monohull,” Mr. Luhrs said. ”All of a sudden, monohulls were not just going 9 to 10 knots, they were sailing at 15 knots and more.”

Både aerodynamik och framfart på och i vatten har med strömningsmekanik att göra och en person inom det senare mediet är Alexander Sahlin. När jag först såg hans trampofoil på Karlbergskanalen trodde jag inte mina ögon. Kunde man gå på vatten?

Här är en tidigare ”vattentrampare”, Parker MacCready. Pappa Paul MacCready var för övrigt stor inom flygkonsten och förekommer på andra ställen i min blogg. Blev nästan världsmästare i segelflyg i Örebro 1950. Hans största berömmelse ligger dock inom området ”human powered flight” med Gossamer Condor där till en början sonen Parker var pilot som kan ses i denna film! Eller om det är en bror till honom!

Här ges litet historik. Det ser jobbigt ut med trampningen. Men det kan gå snabbt som här

Mina kunskaper i strömningsmekanik är små, och jag förstår inte hur man får ”bärplanet” att hålla sig på rätt djup.

Nå, namnet Sahlin från trampofoilhistorien kommer mig att tänka på Jämtland och Husåspelen bakom vilka stod bl a konstnären Batte Sahlin.

Huså var det första ställe i fjällen vi kom till, det var sommaren 1965. Sedan blev jag fast!

Bjelkes gruva vandrade vi till men vi såg inte alls så mycket av själva gruvan som i denna film. Men väl mycket annat.

I några filmrutor skymtar denna bergtand, Blåsten. Tror jag det är.

Sudden

Skrivet av: Sudden | 2020/05/21

Kristi himmelfärdsdag

Barn och några vuxna leker eller njuter av försommarvädret på gräsmattan utanför mitt fönster. Själv har jag börjat att göra i ordning för sommarens odling på balkongen. Så, plantera, kånka vatten  m m.

En granne har avlidit fick jag veta igår, om hans cancerbehandling kolliderat med covid förhindrade akustiken i portuppgången och min försämrade hörsel mig att uppfatta. En energisk man, jag skänkte honom mitt ex. av ”Örlogsboken” från mina två månader i Kungl Flottan 1957 som tack för hans insats när jag för ett halvår sedan föll ikull i just portuppgången. Med ambulans och andra följder.. Han hade jobbat inom Marinens tekniska sida på Muskö så jag tyckte Örlogsboken var en bra present. Saknar den litet och för honom var väl ”livet i Marinen” på 50-talet inte någon nyhet. Men jag har kvar några skanningar:

Har lyckats med några nya IT-bragder vad gäller pengatransaktioner. Men det blir allt svårare och svårare. Jag har även lyckats sätta in en ny lampa i kylskåpet. Hade först läst bruksanvisningen och undrat om det ändå skull gå att klara bytet utan att koppla ur kylskåpet rent elektriskt. För detta hade jag behövt lyfta ut det för att komma åt nätkontakten på baksidan eller också koppla ur säkringen som sitter oåtkomlig för mig på två meters höjd i ett hörn i en hall. Struntade därför i detta och själva lampbytet var inte värre än vanligt tycker jag. Man fick förstås röja undan litet i skåpet.

Jag gissade att det stora problemet skulle vara att inte tappa bort den lilla skruven. Den visade inte vara sig så liten men den gick ändå förlorad bland alla matvarorna, åtminstone tillsvidare. Lyckligtvis funkar nu allt ändå. Jag noterade hur precist dörrströmbrytaren var justerad men det verkade som lampan slocknade när man stängde dörren? Bränner man på med 15 W är det väl svårt att hålla kylan. Här skulle man kunna öva sin skolfysik med hjälp av några klyftiga ansatser/uppgifter i Randall Munroes anda. (Verkar kräva DN-prenumeration, här ett alternativ )

Kylskåpet köpte jag för 15 år sedan såg. Det börjar bli smutsigt. Men det börjar bli allt svårare för mig att hålla rent och snyggt överallt i min våning.

Covid artar sig till att bli en präktig skandal. Inte bara politiker kan snacka bort oss utan även FHM:s populäre Anders Tegnell har inte varit dålig han heller på att undvika de ömma punkterna. Jag kommer att tänka på de läkare jag träffat de senaste åren. Alla har försökt ge intryck av att de var säkra på sin sak. Måste vara ett svårt jobb.

Jag undrar vad P C Jersild skulle ha tyckt om dagens missar inom vården. Han har ju ofta behandlat ”etiska frågor”. Han är tydligen ännu i gång offentligt och recenserar andras böcker i varje fall.

Jag hade hoppats att Molières ”Den inbillade sjuke” skulle innehålla några eviga sanningar men jag ser inga antydningar om detta.

Sudden

Skrivet av: Sudden | 2020/05/12

Observerat

Har hastigt och lustigt fått en begagnad bildskärm från min son. Man tackar. Det blev bara en dags datorabstinensplågor. Den funkar, men är är litet mindre än den gamla. Får väl duga tills vidare.

Så mycket av skärmytan försvinner i ”diverse krafs”. Men det är svårt att veta vad man vill ha och alla konster och knep man kan ta till när man exempelvis vill skärmdumpa en så tydlig tidningsnotis som möjligt ur ett tidningsarkiv.

Man kan ju här begrunda allt annat som FB vill passa på visa för mig. Och kanske skoj för ev. ”följare av min blogg” kul att kolla vilka jag känner och så. Fast det kanske blev alltför suddigt.

Här nedan en flyghistoriskt intressant tidningsnotis jag helt nyligen la ut i en FB-grupp men som jag tyvärr måste klippa av för skärmen var som sagt för liten (och jag för lat att klistra ihop två dumpar). Kanske det finns något annat bra sätt att lösa problemet?:

Segersten omkom i juni 1957 i en olycka på Skarpnäck, med en Klemm SE-BGO som försetts med en för bogsering starkare motor. En person skulle utbildas i bogseringskonsten och då bl a att kunna hantera ett oväntat motorbortfall. Det har sina risker att öva… Möjligen omkom då även eleven. (Jag har övat mig på DN:s arkiv och har här klippt ihop delarna av DN:s artikel) Här nedan ett klipp ur Svensk Flyghistorisk Tidskrift:

Jag har ett par haveribilder (från en sedan fler år avliden f d modellflygare på Skarpnäck Lars Åkerlund) som obehagligt fördystrar minnet av Skarpnäck. Här är en  av hans bilder av SE-BGO:

Här en bild av mig från juni 1957 på Skarpnäck, upp emot Bergholmsstugan Platsen är nästan samma som ovan fast fotografen (min far antar jag) är vänd åt andra hållet..

Jag minns Klemmen (målad i en ganska ful orange färg) i långa sega stigningar under sena vårkvällar. Undrade varför men inser nu att det var väl tester/utbildning. Pappa och jag var nog ofta på Skarpnäck denna tid för att radioflyga. (Se även här.) Jag hade just tagit studenten och det blev en långtråkig ledig månad innan jag ryckte in till två månaders tjänstgöring vid flottan, förlagd på ”Bat af Trolle” i Karlskrona . Trodde först att ”bat” på det radskrivnarskrivna reseordern stod för ”båt” men det var bataljon!

Så deppigt som här nedan såg det ut innan fältet fylldes av bostadshus. Bilden symboliserar för mig den negativa klangen i ordet ”kommunal”; snett och vint och dåligt skött. Och gråtrist väder. Man tänker som 81-åring på alla stackars jämnåriga avlidna covid-patienter på s k ”äldreboenden”. Visst kan det se trevligt ut men…

Så här är det väl åtminstone litet schvungfullare!

Sudden

P.S. Ser i reklambladet för det ”äldreboende”, Baldersro, som ligger bara 500 meter bort, att som en tillgång anförs att det är ”mångkulturellt”.  Jo, jag har de bästa erfarenheter av icke-svensk vårdpersonal, men ibland är det mycket viktigt att kunna förstå varandra. Min vitryske läkare fick upprepa ordet ”sockersjuka” tre gånger innan jag förstod vad han menade. Å andra sidan hette den mest tystlåtne läkare jag träffat ”Carlsson” och var ”en mycket duktig specialist” men att prata var han liksom inte särskilt intresserad av.

 

Ser att en central person i rörelsen för en sansad syn på klimatfrågan hastigt avlidit. Minns honom helt litet från mitt mycket tidiga segelflygande på Vängsö 1967 eller så; han hade varit uppe i ett moln och sådant var ju spännande. Hur var det? Jag minns nu bara att jag tilltalade honom med ”Pierre” och att han mig rättade till ”Per”. Jag var mer van vid namnet Pierre kopplat till hans efternamn eller hur det nu var.

I några minnesord noterar jag att han faktiskt var åtskilliga år yngre än jag. Jag började flyga på Vängsö först när jag var 27, ganska sent och jag får faktiskt inte årtalen att gå ihop. Var han verkligen så ung när vi möttes och han berättade om sin SE-TCK flygning? Snarare än med SE-SYL. Här en mycket senare bild av planets instrumentbräda där radion tillkommit (eller fanns den på min tid?) men annars är det sig likt.

Bilden av SE-TCK på Vängsö här ovan är från ungefär 1968. Jag känner igen de fyra personerna utom mannen i vit skjorta, kan det möjligen vara Emil Bachofner som jag nog aldrig talat med men var en av dem som jag som kassör i ÖSFK segelflygsektion sände kontobesked/räkningar till och då fäste mig vid det främmande namnet.  Han jobbade visst med atomer på Studsvik. Googlade nu, jo visst. Här litet mer. Inklusive en dödsannons som jag fann.

Apropå att dö så är ju covid-viruset nu den stora grejen som förstås kommer att växa över alla bräddar. Hur har ”vi i väst” organiserat världen egentligen? T o m liberaler ställer sig frågan. (Tyvärr betalvägg; allt ska ju löna sig, speciellt information…)

Med viss tillfredsställande hör jag att de officiella statistiksiffror som jag förbryllats av mycket riktigt är av ”låg kvalitet” och att jag haft anledning att bli förvirrad. Lugnande på sätt och vis. Det finns rimliga förklaringar till denna röra av olika slag. Saker tar tid att göra och vad är exempelvis egentligen dödsorsaken? Lunginflammation, covid-19 eller att personen supit ihjäl sig?

Många tar detta med ”karantän” på allvar, t ex den sansade Barbro Westerholm som dragit sig undan till sommartillhållet på Landsort. Något man inte bör göra; man uppmanas ju förnumstigt hålla dig hemma så att kommunernas och regionernas ”vårdplanering” inte spräcks. Ajabaja! Nå, samma landsting (region).

Hursomhaver, mina söner verkar lita mer på alla order från ”Sundhetsministeriet” än jag och vill skydda mig från de andra ICA-kundernas slemma virus-droppar genom att handla mat åt mig. Så sakteliga börjar jag därför bli vederbörligt rädd. Jag tillhör också avgjort en riskgrupp.

Apropå Barbro Westerholm hamnade jag vis-a-vis henne i ett pendeltåg vid Älvsjö en gång. Hon kanske kom från någon konferens på Älvsjömässan och skulle till Nynäshamn f v b till Landsort förresten. Vi sa inget till varandra men jag noterade att det faktiskt är något konstigt med hennes ögon. För övrigt är det ett säkert kännetecken på folkpartister; även Lars Leijonborg och Birgitta Ohlsson har litet ”konstiga” ögon. En utdöende ras medan ”på min tid” var det det stora oppositionspartiet under Bertil Ohlin.

Här är några folkpartister från den tiden. Men hur energiskt Ohlin än argumenterade, rådde han inte på Erlander.

Sudden

Skrivet av: Sudden | 2020/04/20

Saker händer – måste man vara medmänsklig?

Varför inte visa ytterligare en råttfälla jag stött på:

Om man inte ser något symboliskt i föremålet kan man åtminstone fundera över hur den fungerar. Man behöver inte vara ingenjör för att tänka – men det hjälper. Därmed inget ont om ekonomer eller jurister.

Ekorrhjul finns det också förresten. Intressant är texten runt bilden om gullandet av oskäliga djur och att de skall behandlas och även avlivas ”mänskligt” medan vi behandlar människor mindre varsamt. Jag har de senaste dagarna varit upptagen med hur en plikttrogen föreningsfunktionär i sin nit eller om det är rädsla för lagar och förordningar valt att stänga ute en flitig medlem som därför plötsligt försvann från det webbforum där vi brukade mötas.. Kanske jag är blödig; medlemmen är ofta rätt ”jobbig” men hade något allvarligt hänt? Jag blev för tio år sedan illa behandlad på samma sätt av samma förening och funktionär. Man gavs då som nu ingen chans att försvara sig. When will they ever learn?

För åtskilliga år sedan hjälpte jag en person i Estland att bli insläppt i Sverige. Personer med hans etniska bakgrund var ju inte välsedda i det nya ”fria” Estland. Jag kunde ju bara inte låta bli även om jag helst ”ville slippa” att hjälpa honom. Men man ”måste” ju. Sverige var ju alla gånger en bättre plats än Baltikum, det var ju en allmän och inte minst etablerad ”DN-liberal” uppfattning. Men livet är inte ens i Småland helt lätt erfar jag nu från honom. Ja vad gör man då (=nu)?

En av våra partiledare är från Blekinge och brukade ibland klä sig som någon slags dalmas, antagligen för att verka ”helsvensk”. Nu är det väl så att masar aldrig varit särskilt lojalt svenska av sig.

I övrigt har jag försökt följa Covid-19 och speciellt statistik från olika håll men har gett upp. Lyssnar man på Folkhälsomyndighetens talesmän inser man att siffrorna de (och andra  nationer) presenterar kan man inte lita på (ser 22 april att plötsligt har det tidigare mycket låga dödstalet i den finska statistiken rakat uppåt), som något de också villigt erkänner eller visar. De tycker istället så gott de kan och jag kan ju inte påstå att de har fel.

Nu till några ”lustigheter” jag stött på:

Jag försökte fånga det ögonblick då världens befolkningssiffra uttrycktes med tio sjuor av räkneverket. Men jag blev osäker om jag lyckats med infångningen och tryckte efter ett par sekunder för en ny skärmdump, ”för säkerhets skull”. Ack ja. Trodde f ö att världens befolkning var bortåt 10 miljarder. Men det är Sveriges befolkning som väl idag är drygt 10 miljoner.

I DN läser jag väl främst bara rubriker och ingresser. Här kan man fundera över innebörden i ”tredubbling” (2x2x2 eller 2×2 eller bara 3?) och besläktade termer. Går man in i artikeln blir det ännu rörigare:

Och så här kan det också bli:

Våra stavningregler ger upphov till svårtolkade ord som ”toppredatorn” (Wikipedia)

Sudden, som hade tänkt skriva om Leprechauner av olika slag

Skrivet av: Sudden | 2020/04/09

Omställningar

Jag hänger inte med i vår snabba utveckling. T o m råttfällorna har utvecklats ser jag.

Skulle skänka Wikipedia en slant, man vill ha stöd, men jag schabblade på något sätt och mitt bankkort ”låstes”. Nå jag lär lätt kunna öppna det genom att handla med det på ICA som vanligt. Sägs det. Fast det är ju pinsamt att stå där i kassakön och inte kunna betala. Kanske jag för att undvika denna prövning skall göra en längre utflykt till ”närmaste” bankomat och samtidigt ta ut några sedlar. Jag har faktiskt klarat mig utan sedlar och mynt under flera flera månader, ja jag känner inte ens igen våra ”nya” mynt. Tillvaron krymper när man blir gammal… Så här ska riktiga mynt se ut:

Nordeas anvisningar om hur den återställande s k PUK-koden används är alltför svåra för mig. Har en massa papper från banken sparade om bl a koder och nya kort men vilka gäller numera? Fick nytt kort för 7 år sedan men hittar ingen uppgift om dess PUK-kod. Är det månne samma som för det gamla kortet?

DN är jag ju alltid grinig mot och att jag inte heller kom åt dess arkiv var ju inte kul. Det hade inte gått under flera månader så jag anade att felet kanske ändå inte låg hos DN. Så jag kom nu på att testa Edge/Explorer i stället för min vanliga Chrome-webbläsare, och si, då gick det. Åtminstone en glad överraskning i dessa dystra tider!

Jag lyckades dock i DN-arkivet inte hitta den bild jag var ute efter och som visades i en FB-grupp. Jag visste att jag hade den i min dator, men var jag hittat bilden med texten vet jag inte.

(Jag har alltså trott att bilden funnits i Expressen men nu påstods det på FB att den skulle varit i DN och jag ville kolla.) Undrar om jag kommer att få uppleva nya Slussen förresten. Genom FB-gruppen ”Det gamla Stockholm” har jag blivit mer bekant med ”innerstaden”.

Jag hade tänkt basera denna bloggning på tre stora aktuella omställningar . Omställningen till sommartid, allt det som coronaviruset har medfört och kommer att medföra, samt så något tredje stort som jag dock helt glömt bort vad det var.

Växlingen mellan sommartid och normaltid finner jag besvärlig fast man kan ju ta den det som en nyttig mental träning att kika på urtavlan och sedan försöka tänka ut hur mycket klockan är i verkligheten när man vaknar frampå efternatten. Det diskuterades på EU-nivå hur de europeiska nationerna skulle ha det med sommartiden men medias rapportering var milt sagt rörig, liksom antagligen även uttalandena från EU. Det verkar dock av Wikipedias artikel att döma som att vi snart slipper växlingarna.

Kanske man ska tro på detta besked som innebär att länderna skall sluta växla utan ständigt använda den ena eller den andra tiden allt efter vad man valt. Det verkar vara en sällsynt opraktisk valfrihet!

Minns en gång i Rennes i västra Frankrike, väl väster om Greenwich. Höstkvällen föreföll mig närmast svenskt högsommarljus ännu vid 19-tiden.

Och så då viruset. Jag följer Folkhälsomyndighetens statistik. Men de värden som redovisades ändrades i efterhand så att jag blev förvirrad. Den populäre Anders Tegnell nämnde så småningom detta. Det lugnade mig. Och det är ju ändå en av de mindre detaljerna när man skall förutse utvecklingen av sjukdomen i Sverige. Men en trist miss. Journalisterna har det inte lätt och ämnet är svårt.

Här ett typisk ”falskt hoppingivande” FHM-stapeldiagram:

Här istället en bra intervju med Tegnell.

Här finns global statistik. En litet ”mystisk” sajt; en tydligare källa här.

Själv är jag närmast stolt att Sverige ännu undvikit de närmast löjliga åtgärder som länder som exempelvis Norge, Italien, Frankrike, Tyskland m m tagit till. I hastigheten?

I Norge kan väl poliserna nu inte längre gå tre tillsammans! Hur ska det gå?

En svensk tänker hen!

Sjukdomens utbredning i Sverige är ju oroande, man är ju dessutom van att vi ska vara ”bäst i Norden”. Och därtill sjukdomens verkningar – om man däri inräknar hur folk ändrat (självmant eller på ”rekommendation”) sitt beteende, näringslivet visat sig oförmöget att anpassa sig eller maktlöst. För vissa företagare (som ibland ”valt” att leva under ”frihetens” osäkra villkor) hotar katastrof, även ”privat” så att säga.

Jag läser texter som påpekar att detta virus är som som sådana brukar vara, även om vi ännu inte helt känner till dess egenskaper vad gäller t ex smittspridning, men också skildringar av enskilda fall hur hårt, oväntat och ”orättvist” viruset kan drabba. Texter som ger exempel på drakoniska åtgärder utomlands och de knep man får ta till för att ”överleva” dem men där man också förstår hur svår situationen är.

Är man 80+ minns man ju hur det var. TBC och barnförlamning var påtagliga faror och något man fick leva med. Vad är då så särskilt med covid-19. Livet kan vara hemskt och Döden är inte mycket bättre heller. Fast man vill ju se Slussen färdig.

Ett citat ur DN:s intervju nyligen med Margareta Böttiger, f d statsepidemiolog:

Det starkaste hon upplevt under sina sex yrkesverksamma decennier är fortfarande det hon var med om under sitt första jobb, ett sommarvikariat vid Östersunds barnklinik 1953, då hon inte ens var färdig läkare. Det var Sveriges sista stora utbrott av polio. 

– Det var fruktansvärt. Unga, friska, starka män som kom in och bara föll ihop, totalförlamade. Deras andningsorgan slutade fungera. De gick inte att rädda, de dog framför mig.

Hon orkar inte gå in i scenerna för detaljerat, det är för jobbigt.

Till sist skall ”vi skattebetalare” stå för kostnaderna för denna masshysteri – man kan ju försöka förstås hitta ett mer nyanserat ord. Katastrof, kollaps för världssamfundet eller för globalismen, liberalismen, lantbrukstraditioner eller någon annan ”tankeströmning”. Eller uppfattningen att vi är Skapelsens herrar.

Vi kanske åtminstone borde bli vegetarianer? Men man kan ju ändå inte ”begränsa djurens antal” särskilt mycket.

Och alla ny ord som flockimmunitet och IVA som alltså inte bara betyder Ingenjörsvetenskapsakademien.

Och så har vi ättestupan, här i modernare tappning:

Apropå svårigheten att bedöma trender i Folkhälsomyndighetens statistik kommer jag att tänka på min blogg-statistik där jag ofta begrundar stapeldiagram som detta.

Ja inte ser man utvecklingstendensen så lätt.  Kanske ett dåligt exempel men det är i alla fall aktuellt. Ett äldre exempel hade kanske varit tydligare eller i varje fall visat att bloggen var mycket populärare förr med ca 80 visningar per dag mot dagens ca 40. Topparna är intressanta, de kommer ibland när jag hänvisat till min blogg i ett inlägg i en populär Facebook-grupp såsom ”Det gamla Stockholm”. Min bloggning från 2012 om ”gamla Arlanda” gav sålunda ca 200 visningar en dag nyligen när jag tipsat om den i en FB-grupp!

Avslutningsvis något vackert. Det är något speciellt med denna typ av V-form, modellen vill flyga rakt fram har jag fått för mig. Den här piloten flyger en modell som såg ut som de gjorde på 50-talet. Han har höjd och sidroder, och man märker hur han tar till höjdrodret tar han svänger snävt. Det lärde man sig ju, ”vid branta svängar svänger man med höjdrodret”. Ungefär

Bilderna är väl från Kalifornien-kusten trodde jag först och det måste väl vara människor som surfar eller badar. Men så många och med kläder på sig.  Men det är i England man flyger! Kanske de plockar musslor e d?

Sudden, okoncentrerad

P,S Just nu har den kommunale städhjälparen kommit, några timmar tidigare än vanligt. Lätt överrumplad är jag. Skulle han överhuvudtaget dyka upp trots covid hade jag undrat? Nu en främmande person, t o m utan munskydd i min lägenhet. Men äldreboendeinrättningarna i grannkommunen Stockholm har ju inte heller precis varit på hugget dom heller!

Skrivet av: Sudden | 2020/03/27

Diverse om virus, hysteri och oro

Man bör vara tapper för att stå ut!

Förr i tiden följde kaptenen tappert sitt skepp i djupet när han misslyckats. Idag har vi mer symboliska procedurer; personer som ”gjort bort sig” avgår eller blir landshövdingar, ”generaldirektör i reserven” e d.

”Intellektuell” är det väl fortfarande fint att vara tycker jag:

Mycket papper går det ofta åt. Såg en gång en TV-intervju med en professor om det dåliga tillståndet i Östersjön och Bottenviken; hyllorna var fulla av rapporter o  d som var travade på varandra. Jag är van vid att skrifter av olika slag ska förvaras vertikalt i arbetsrummet så jag gav inte så mycket för hans synpunkter. Men jag är ju en ganska misslyckad intellektuell.

Jag hade en chef vars skrivbord i praktiken blev flera centimeter förhöjt av de dokument som täckte det sedan flera år, och kanske avlagringarna växte med åren. Jag tror dock han ofta lyckades bra med sina dokumentära utgrävningar. Det var han som förresten lyckades (?) döda min ångloksromantik. Han hade sommarpraktiserat på SJ  i Olskroken och kunde berätta att ånglok var oerhört oekonomiska och underhållskrävande. Och att SJ hade elektriska reläer stora som forna tiders pepparkaksburkar.

Min far byggde själv på 50-talet mottagare och ”hick-hackar” (stegrelä, ”escapement”, se här) för radiostyrning av flygplanmodeller och han byggde också själva reläet. Han lindade 15 000 varv 0,05 mm koppartråd med hjälp av ett drillborrskaft:

Tillbaka till tänkandet och dess problem. Böcker är ju där ändå inte allt här i världen och bokhyllor kan användas till annat än det som den österrikiska intellektuella damen och sjöbottenprofessorn gjorde:

Tage Danielsson har gjort många fina saker och var verkligen ”stor” i många avseenden. Berömd för sin monolog om ”sannolikhet” baserad på Harrisburg-incidenten. Tråkig som jag är måste jag säga att hör man honom framföra monologen flyter den fint, men läser man själv texten (och har den framför ögonen) märker man när han ”fuskar”. Frågan är om inte hela kärnkraftmotståndet egentligen var en oerhörd kollektiv dumhet. Såsom klimathysterien så ock covid-19-oron. Kanske.

Just nu är inget sig likt!

Jag börjar nog bli en gammal sur gubbe!

Sudden

Skrivet av: Sudden | 2020/03/24

Gubben försöker minnas

Samlar på mig aktuella ”kul” klipp ur tidningar och här ett sådant ur min dator:

Som slölyssnare till vår ”statskontrollerade radio”, ett begrepp våra naturligtvis helt fria journalister gärna använder, hör jag ibland rapporteringen av vind och väder från SMHI. Detta gjorde också en Olle Palmquist och han frågade han.

(SMHI:s syn på vårt lands delar, vattenstånds-termerna och i vilken ordning sjövädersstationerna nämns skulle jag kanske kunna skriva något om. Vad gäller den aktuella fyrplatsen hittade jag i min dator en scanning av dess fyrplatsdata ur ”Lights and Tides of the World, Part 1”, ett tjockt brittiskt verk från 1957 som jag köpte antikvariskt i januari 1994 i Cascais i Portugal på en tjänsteresa. Namnet blir där ”Okso” helt rättframt när man struntar i konstiga norska bokstäver!)

Jag kände igen namnet från segelflygande i Ottsjö 1975 och tog kontakt via e-post, och som jag minns berättade han att ibland flög motorseglare från Ljusdal. Han var röntgenläkare i en stad i Hälsingland. Min flygiske vän Lars Henrikssons ett barn är läkare i landskapet; jo de brukade träffa honom.

Stötte långt senare samman med Olle i Ottsjö, men utseendet var mig helt obekant. Kanske inte så konstigt för av Olle minns jag efter många års ordnande av gamla bilder mest pälsmössan:

Och så här minns väl Olle mig:

Jag hittar inte honom längre på Eniro eller Hitta.se. I denna berättelse om en Ottsjövistelse 1975 berättar jag bl a om en minnesvärd flygning med Olle. Säkert den där man här ovan ser min nacke.

Olles far Eric var en känd tecknare av fåglar och även bokillustratör Se även här Ett exempel nedan:

I mitt läsande om Corona-pandemin kommer jag att tänka på forna tiders hemska farsoter samt sjukdomar som TBC och barnförlamning (polio) som var ett gissel. Kommer att tänka på en kamrat Bertil i gymnasiet som hade drabbats av barnförlamning och gick med hjälp av två kryckor. Benen, ja halva kroppen slängde och dängde; det kunde inte vara bra för lederna. Var något år äldre än oss andra, satt längst bak i salen och var stark i rösten och inte precis ödmjukt beskedlig när han fann anledning yttra sig. Han hade åtminstone de senare åren en grå Citroën CV 2 som han kom till skolan med, den enda elev som hade bil.

Minns inte hur många var vi i den bilen en studentfirande majnatt 1957 på Djurgården. Och att Bertil berättat att en gång ville en poliskonstapel honom något men hade ställt sig så nära bilen att Bertil inte kunde vika ut sidorutan; man gjorde så på CV 2.

Träffande honom vid studentträffar i maj 2012 och september 2017. Han hade åldrats men finns kvar i Eniro. Googling 2012 visade att han då var känd som en Citroën-freak. Var psykiatriker.

Här nedan ett utsnitt ur vårt studentgruppfoto maj 1957. Alla i detta utsnitt var faktiskt med vid träffen med 2017 utom Eric (andre från vänster) som sakta tynat bort i någon hjärnsjukdom, ”det löjliga är att jag inte kommer ihåg vad sjukdomen heter” sa han i telefon till mig en gång. Han var den som länge ordnade så att studentträffarna blev av.

Bertil är tredje från vänster och jag själv med min nonchigaste min är andre från höger. Jag har visst ”krympt” nästan en decimeter förresten, Per-Gunnar längst till höger upplevde jag 2017 som ännu längre och rangligare.

Jag hade under gymnasietiden aldrig närmare kontakt med Bertil men kom efter träffen 2012 ändå att mejla honom litet om ”mitt läge” och uppskattade mycket hans hans mejl-svar som gav mig en tydligare bild av honom som ung. En helt vanlig kille egentligen men med en massa ”go” och fysiskt handikappad. Jag lägger in mejlen här:

Hej Bertil!

Det var en lyckad träff, kul att några ännu orkar ställa upp och ordna.

Jag har efteråt kommit på hur jag skulle kunnat ordna bildvisningen bättre, men det hade krävt bättre transportmöjligheter (=att jag tagit bilen).

Jag hade en hjärtinfarkt 2006 och det sägs att folk med hjärtbesvär har svårt att bära, och jag kan bara hålla med. Den lilla laptopens 2,4 kg var mer än nog. Jag åkte kommunalt och på hemvägen stapplade jag sista biten från pendeltågsstation hem (ca 700 meter horisontellt, kanske 20 meter vertikalt).

För tre månader sedan orkade jag just ingenting alls, men min läkare upptäckte dåliga blodprovvärden. Blev inlagd och det visade sig att mina hjärtmediciner hade biverkningar. Så tog man även bort (litet av ) blodtryck- och pulsfrekvenshämmande mediciner. Konstigt att detta missförhållanden hade kunnat utvecklats trots att jag regelbundet kontrollerats av läkare.

Jag har för mig att det var studentbilden tagen bakom skolan på Simlångsvägen du var intresserad av. Det är nog den enda bild ”från förr” jag har där du är med. Skickar nu med litet till, bl a av några allvarliga kamrater.

Jag har nostalgiska skolbilder samlade på en CD men inte så mycket har att göra med vår gemensamma tid. Men är du intresserad så skickar jag dig gärna en sådan skiva.

Hälsningar/Lasse

Webbsajt: http://larssundin.ownit.nu/
Blogg: https://larsan13.wordpress.com/

Bertils svar:

Tack för bilderna och inte minst ett tack för all den flygdokumentation som följde med. Hela helgen har jag läst
o minnen från 40-och 50-tal har dykt upp. Mina morföräldrar bodde i Enstaberga söder om Skavsta. Jag har vaga minnen från 7 årsåldern d.v.s. sommaren 1944 av ett lågtflygande tvåmotorigt plan över byn. Kanske en Caproni?
Senare såg jag ofta rotar av S18 starta i riktning mot Östersjön.

Under åren efter polioinsjuknandet vistades jag tre somrar i Vejbystrand intill F10. Planen var ständigt närvarande.Första sommaren var 1950. Jag har ett nästan drömlikt minne att J 22.or tumlade om över oss på badstranden. Kan det stämma? Senare skymtade J21R och 51 eller 52 kom Vampires. Vi bjöds in vid ett tillfälle till flottiljen där en stolt officer demonstrerade sina reaplan. Jag minns mest att jetmotorljudet var plågsamt men planen fascinerade.

De här intrycken grundlade ett flygintresse som måste bli ganska passivt pga polioskadan. Men jag köpte modeller hos Wentzels,läste Teknik för Alla och tittade på segelflyg på Skarpnäcksfältet. När jag bodde på Vejbystrandssanatoriet byggde jag Wentzels 1:25 modeller under sängen. Korkmattan passade bra för nåla longerongerna på ritningen. Minns en Mustang som jag krängde till till en sköterska för kanske 20 kronor.Hon tyckte det var ” ett riktigt konstverk”.

Senare har väl flyget hamnat mera i periferin för mig. Yrkesverksamheten har krävt andra foci. Konstigt nog har
minnen dykt upp senaste halvåret sedan jag definivt lämnat läkarjobbet. Särskilt bilden av J 22or som svalor över strand och blommande nyponrosor har återkommit den senaste tiden.
Som gammal psykiater har man lagt sig till med (o)vanan att tolka fenomen i psykologiska termer. Jag vill se särskilt krigsflygplan som en slags totemfigurer i vilka man (särskilt unga män) kan investera drömmar om makt ,frihet,initiativförmåga och autonomi. Om man läser t.ex. kommentatorsfältet i Ny Teknik efter artiklar om Gripen kan man få en del belägg för detta. Ett annat belägg skulle kunna vara att ditt material om flyg faktiskt har berört mig . Vare sig man vill det eller ej så dyker minnen från förr upp nu när det är dags att summera.

Nog om flyg. Visst var det roligt att ses igen.Har en känsla av att vi som är kvar snarast är fräschare än för fem år sen. Men visst har vi våra krämpor. Det du nämner om din trötthet kan föra tankarna till hjärtinsufficiens men i din blogg syns ju att kunnat vara ganska aktiv de senaste åren. En obehandlad anemi ger förvisso trötthet och kan reagera långsamt på behandling men är dock alltid behandlingsbar.
Det mesta av medicinsk verksamhet bygger numera på etablerad evidens som utgår från statistiska fynd hos stora populationer. Nu är en del av oss inte riktigt lika i alla stycken. Behandlande läkare bör alltid kolla om den specifika patienten avviker från normalpopulationen på något sätt. Tyvärr tillåter oftast inte arbetssituationen en optimal uppföljning. Det blir inte sällan fråga om trial and error i stället. Det fördröjer behandlingen men brukar ändå leda rätt till slut.Jag kan bara råda dig att påtala alla besvär utan att tveka särskilt mycket. Kan nämna för egen del att jag vägrar acceptera behandling med Simvastatin mot kolesterolstegring p.g.a. svåra ledsmärtor trots att alla kardiologer anser medlet vara absolut nödvändigt som infarktprofylax. Man kan inte få allt här i världen.

Vill avrunda med ännu ett tack för ditt innehållsrika mejl.
Ha det bra!

Bertil

Sudden

Skrivet av: Sudden | 2020/03/18

Nu börjar det ta fart – mera funderingar!

Covid-19 skildras litet som ett krig. En som det tycks ganska vanlig influensa-variant får oss att totalt gå i spinn. How come?

Även om t ex DN inte är särskilt patriotiskt fosterländskt utan med en dåres envishet hävdar att ”Sverige” (och speciellt socialdemokrater) reagerar fel! Bakom ligger antagligen den liberala motviljan mot en civiliserad tillvaro där man ju med nödvändighet måste anpassa sig till andras viljor.

Förvillande besked ges också från många håll som i denna annons i e-DN från Folkhälsomyndigheten:

Vi ska ju inte samlas sägs det, folksamlingar är ju farliga tillställningar. Mina söner erbjuder sig att gå till ICA åt mig. Besöken där är dock lagom motion, 300 meter dit och 300 hem. Utmattad blir jag. Ett tufft träningspass kanske man ska se det som.

Eva och jag snackar då och då om att ”förr i tiden” var det väl inte så mycket snack när Hongkong, Asiaten o d drabbade oss. Här är förresten Eva och jag för ca 75 år sedan på Gavlegränd 9 i Gävle:

Krattas det numera förresten?

Hittar riktiga pärlor när jag surfar, här ett exempel. Helt gudomliga modellplan. Tänk att skapa ett modellplans flygkropp ur en träklump (asp) genom att först snida till formen på utsidan och sedan holka ur klumpen. Därtill fascinationen med flygande vingar. Här en bild jag stulit från sajten:

Jag försöker hänga med på det flyghistoriska forumet i tråden om ”Gul Kalle” men jag får säga att det är svårt. Det gamla vanliga: vad står orden och termerna för? Därtill alla siffror och andra ”petitesser”. Saken är förstås smått känslig bland de flyghistoriskt aktiva. Jag webbsökte och fann att frågan om hur planet kom till Sverige t o m varit uppe i riksdagen flera år efter importen. Jag fann ett långt ”riksdagsreferat” och hade först svårt att hitta just det som handlade om planet. Jag sökte då på ordet ”stulet”, och si, jag kom rätt 😉

Mycket kan sägas. Helt snygg är nog inte historien: någon har väl stulit, någon har väl lurats, någon har blivit lurad och frestats att göra det bästa av det hela. Vad som blev av det som ”kryptiskt” rapporterades i Riksdagen vet jag inte. Israels tidiga historia är naturligt nog ”stökig” och allt är väl förresten inte så hjältemodigt och ädelt som det skildrats (t ex i min tidiga ungdoms Reader´s Digest) och ännu skildras i svenska medier. Vårt kungahus har visst fortfarande litet svårt med relationerna med denna stat som därtill då och då tydligt ogillar staten Sveriges åsikter.

Margot gillade jag men den nya är en litet väl skånsk och ångvältsk pärmbärare.

Sudden

Skrivet av: Sudden | 2020/03/13

Funderingar

Ibland undrar jag om det egentligen inte är främst etablerade media, dagstidningar i synnerhet, som orsakar onödig oro och uppståndelse genom sina skriverier. Det må vara klimatet eller det senaste viruset. Tidningarna påstår gärna att ”fake news” är något som sprids från skumma källor, gärna ryska. Men helt så enkelt är det inte. Journaliser vill förstås dra uppmärksamheten till sig,. Det är många som saknar den gamla öststatskommunismen som man kunde skylla allt ont på och nu måste ta till nya knep och överdrifter. Men den ”äktryska” traditionen innebar förvisso hårda tag med folkförflyttningar, censur, jakt på omstörtande element m m. En tradition/kultur.

Bilden är lånad från Tekniska Museet.  Situationen i sig är rimlig även i varje civiliserat europeiskt land.

Jag gissar att många tänker på Digerdöden eller Spanska sjukan i dessa dagar då ”Corona-viruset” fyller tidningssidor och radions och TV:s programtablåer. Men Digerdöden tros ha tagit livet av inte mindre än var tredje europée. Oslagbart – eller i varje fall oerhört mycket allvarligare följder än från något av de senaste decenniernas virusutbrott!

I Sverige avlider normalt omkring 250 personer dagligen. Jag tror att Corona-viruset under en tid framöver kan komma att orsaka ett eller ett par ”extra” svenskt dödsfall om dagen eller så. Jag tror inte heller det behöver blir någon stor samhällsomstörtande grej med arbetslöshet och skattekrävande subventioner av näringslivet om vi klarar av att behärska vår oro och håller oss lugna och genomskådar dagspressens/mediernas ibland ganska egoistiska motiv och utnyttjande av vår oro.

Jag minns barndomens tidningsrubriker om hur många engelsmän som dog under smog-intensiva perioder. En svår smog i London 1952 sägs ha krävt 4000 döda, ja möjligen många fler än så.

Luftföroreningar, av biltrafik och allt annat sägs här kanske kunna orsaka 3500 förtida dödsfall i Sverige. Man får lätt fram höga dödstal att ”skrämmas med”. Statistiken är svår, vad ligger bakom ”förtida”? De flesta dödsfall är nog förtida.

Lånat från Hans Lindström.

Mycket kan hända. En spik i foten är väl ingenting!

Förr i tiden talade man om ”tidningsankor”. Några exempel jag hittade i en bok om sådana fast detta är mest oavsiktliga misstag tycker jag:

Har du problem? Slå jourhavande medmänniska. Blekinge Läns Tidning

Jägarna får jättestånd på Vildmarksmässan. Jaktvårdsnytt

Tjernobylbarnen lyste upp marknadsafton. Norrtälje Tidning

Björn Eriksson reser alltid lätt packad. Vagabond

En man i lägenheten blir aggressiv och slår sönder inredningen. Polisen beger sig till platsen för att hjälpa till. Göteborgs Tidningar

Här litet mer seriöst i ämnet tidningsankor. Det är inte lätt att vara opartisk och saklig.

Här ett exempel i DN på vad jag skulle kalla ”fake news”:

Man behöver bara skumma artikeln för att inse att konduktören hade en annan uppfattning om vad ”försening” var än sitt företag. Företaget ansåg att för pendeltåg skulle ett tåg inte anses vara försenat om det var mindre än 3 minuter sent. (Finns tydligen en etablerad praxis att upp till 6 minuters försening är ingen försening; kanske det gäller ”riktiga” tåg.) Jag tycker DN ”vinklat” det hela för att göra artikeln mer intressant. ”Expressifiering”.

Slutligen, nu är det vår där vi i stockholmstrakten gått miste om detta sköna vårvinter-skede:

Här får vi höra texten sjungen. Kanske jag inte får visa klippet ur DN av copyright-skäl. Bertil Almqvists välkända beredskapsbild ”En svensk tiger”har ju förresten varit föremål för en sällsynt segdragen upphovsrättsprocess.

Ett annat vårtecken. Aerodynamikens vägar är outgrundliga. Denna ”spretighet” är ett ganska bra sätt att avsluta en vinge på.

Här några andra exempel.

 

Sudden

Older Posts »

Kategorier