Skrivet av: Sudden | 2017/02/19

Duxford 2007

Det saknas inte saker jag känner lust att skriva om men jag orkar inte gå på djupet i något ämne. Det finns en del ”privat” som tynger förutom ”världssituationen” som är rörig.

Vad ska man tycka om Trump? Kanske han ändå kan ses som en ”frisk fläkt”. Som ger våra stöddiga media, TV och dagspress, på nöten, för att dom surrat omkring alltför länge i sin liberala-USA-dyrkande skenvärld.  Om man vågar vara optimist. Troligen tar det hela en ända med förskräckelse, förhoppningsvis bara för Trump. Men vi måste hur som haver erkänna att Ryssland, Kina och Indien är på frammarsch. EU då? Tja många medlemsländer syd- och sydostvart verkar otrevligt korrupta.

I övrigt snurrar jag  omkring på Facebook där någon mindes målflygverksamheten och Fairey Firefly och jag gjorde någon bildkommentar.

I juli 2007 besökte jag nämligen flygshowen ”Flying Legends” på Duxford utanför Cambridge och såg då en svensk Firefly SE-BRG som hamnat där samt en ubåt, ”Spiggen”; även här.

070707_Spiggen

Här min ”reserapport” samt några bilder från resan, dock bara från den halva dag jag tillbringade i  London.

Sudden

 

P S. Här finns bilder från hela resan, även Duxford. Dock ej om den snöpliga hastighetsöverträdelsen när jag blev plåtad på hemfärden från Skavsta för att jag missade en 70-skylt vid Nyköpings gamla kyrkogård.

AVATAR_SPEEDY

Skrivet av: Sudden | 2017/02/14

Vardagen

Vi går mot ljusare tider. Nu har jag blivit så gammal och stel att jag inte längre har någon glädje av snö och is, men jag kan ju genom fönstret som jag har direkt till höger om datorn njuta av utsikten. Blå himmel, en träddunge, litet snö, lekande barn och annat.

170213_blames

En blåmes tror jag det är. Är man,eller försöker man vara litet naturvetenskapligt lagd, kan man ju begrunda hur persiennen suddar till till bilden men att kameran ändå ”ser igenom” den. Och vara glad att kameran inte fokuserat på persiennen eller fläckar på fönsterglaset!

När man sitter vid datorn reagerar man ju för förbipasserande eller annat utanför fönstret. Igår fanns plötsligt en ful vit plastpåse där!

img_7957

Den fladdrade hit och dit och jag började begrunda hur länge det skulle dröja innan den slet sig loss. Lat som jag är ville jag ju undvika att behöva gå ut. Rätt spretig buske, mycket som påsen kunde haka fast i. Berodde förstås också på variationer i vindarna. Insåg att buskens spretighet och påsens former var svåra att beskriva ”matematiskt” men ändå, det borde ju gå att göra en modell. Beräkna sannolikheten att påsen av vinden rörs så att den släpper alla kvistar.

Påsen satt kvar, även morgonen därpå. Men när jag nästa gång tittar ut är den borta och ligger på marken ett par meter bort. Bra tänkte jag, hur länge dröjer det nu innan den helt blåst bort? När jag sedan får anledning titta ut när något syns i ögonvrån är det en parkarbetare (ung kvinna!) som går runt och plockar upp skräp, och då även ”min” påse. Och därmed störde ”experimentet”.

Kom att tänka på ett experiment som fransmannen Buffon (George Leclerc, Comte de Buffon, 1707-1788) en gång gjorde för att finna värdet på ”pi”, d v s förhållandet mellan cirkelns omkrets och dess diameter, 3, 14. Utgående från matematisk integralkalkyl kunde han med ett nästan löjligt enkelt och påtagligt experiment finna värdet på ”pi”:

buffon

Artikeln är lånad ur Stig Olssons ”Matematiska nedslag i historien”. I och för sig lyckades inte Buffon så bra med sitt experiment (och räknade dessutom fel) men bättre gick det som synes för en kapten Cox i USA som ville ha något att sysselsätta sig med när han vårdades för sår han ådragit sig i det amerikanska inbördeskriget. Hans experiment beskrivs här; han kom faktiskt rätt nära det rätta värdet.

Man kan ju pröva själv. Jag fascineras av ”långsöktheten” i att genom att studera hur uppkastade pinnar faller kan man beräkna värdet på ”pi”. Att det kan hänga ihop!

Stig Olsson berättar i sin bok också om att det var på vippen att en amerikansk delstat (no name!) på det sena 1800-talet var på vippen att lagstifta om att värdet på ”pi” skulle vara exakt 4 (andra säger 3,2). Trump var avgjort inte först med dåligt underbyggda beslut. Det har alltid sina risker att släppa fram ideér från jurister, religiösa och amatörer. För att inte tala om politiker!

Avslutningsvis en aktuell parallell – som jag ser det.jamforelse

 

Sudden

Skrivet av: Sudden | 2017/02/04

Språkligheter, tidningsläsning och dylikt

(Alla citat är klickbara för ökad textstorlek.)

På mitt skrivbord har det samlats klipp från främst DN som jag tycker man kan säga något om. Jag är uppvuxen med DN, men tidningen har blivit mig mindre tilltalande med åren. Jag tycker nog inte det är jag förändrats i min syn på världen utan det är väl mest tiden det är fel på.

Jan Guillou kallade för några år sedan DN för landets malligaste morgontidning men han verkar ha slutat med den kritiken. Och ligger i övrigt lågt. Eller kanske jag fått det intrycket eftersom jag inte längre så ofta går till Aftonbladet på webben. Dess kulturchef Åsa Linderborg är för många ett stort hatobjekt men jag gillar hennes texter. Raka och lättbegripliga. Hon är starkt ”troende”.

Fast  hon avskedade ju den förträfflige ”Dr Gormander” d v s Gunnar Ohrlander. Hans tredje och sista avsked från AB. Med en halsbrytande humor och som jag helt ytligt växlade några ord i samband med sjukgymnastik efter våra hjärtinfarkter. Varvid han visade sig vara helt vanlig. Sedan dog han.  Här ett exempel på Gormanders humor. För många är han nog mest känd för sin anknytning till den yttersta vänstern men denna företeelse känner jag bara ryktesvis, utan det är främst det stilla absurda i vissa av hans texter som lockat mig. Men han har även skrivit ”helt normalt” när han engagerat sig i skolfrågor och handikappade barn. Här ett personomdöme.

Hans far var ingenjör och konstruerade Radiola radioapparater på Kungsholmen. Här skriver Gunnar Ohrlander om sina radiominnen, 40-tal, i en bok för radionostalgiker. (Arne Ruth, en gång kulturchef på DN, är också radionostalgiker, det är hans avlidna hustru som sammanställt antologin.)

För DN:s chefredaktör Peter Wolodarski är Putin ett stort hatobjekt. Jag avstår från att ge exempel på hans nästan sjukliga fixering vid Putins ”ondska”. Det är verkligen inte bara på s k sociala medier som det hatas, det sker minsann även i etablerade media.  I TV-fredagmornarnas morgonsoffa gör Wolodarski annars ett helt normalt och trevligt intryck. Men jag undrar jag. DN:s chefredaktörer har genom åren varit litet speciella…

DN kan inte låta bli att beskriva socialdemokratisk politik negativt närhelst tillfälle ges. Ett exempel:

stenberg_lofven

Var gång jag ser hennes bild hänger jag upp mig på hennes spretiga frisyr. D v s det är snarare tidningens val av medarbetarfoto, oftast med ansikte och ev. även överkropp mot vit eller enfärgad bakgrund. DN verkar ha en tradition av dåliga sådana porträtt. En gång var de tecknade, i mycket litet format och därför litet väl grovt stiliserade. Det dröjde således flera år innan jag fick se att Karolina Ramqvist egentligen såg riktigt bra ut.

Här är en annan småtaskig kommentar. Så bedömer DN alltså vad som är riktiga fakta i motsats till Trumps ”alternativa fakta”. Man kan tydligen inte lita på den som har (?) en app som inte används. Vad nu en ”app” egentligen är. Länge trodde jag att det hade med företaget ”Apple” att göra:

app-trovardighet

DN har ”expressifierats” under Wolodarskis ledning. När jag var ung var Expressen en symbol för ”kvällstidningarna” som ansågs mindre seriösa än morgontidningarna.  ”Excessen”. SvD är fortfarande litet stramare och korrektare än DN men jag har svårt att hitta ordentliga ledar-artiklar. Med undantag av när Tove Lifvendahl skriver. SvD:s manliga ledarskribenter verkar inte sällan vara goddagspiltar eller strävar efter att se skrämmande ut.

Även GP har i Alice Teodorescu en duktig ledarskribent. Även om hon nu inte tycker som jag.

Hanne Kjöller tyckte ofta på ledarsidan i DN men hon var så människofientlig. Visserligen bra för att göra mig uppretad och som en erinran om att liberalismen leder oss åt fanders. Nu är hon är kåsör i Expressen men det finns andra i DN att reta sig på. Jag avstår från mycket i DN, det är så ”politiskt vinklat”.

DN har ”kolumnisten” och författaren Lena Andersson som  jag gillar. Eller har gillat. En av våra få kvinnliga ”tänkande Augustar”. Men hennes människosyn förefaller mig litet mörk och kall och med tiden har en Kjöllersk stränghet blivit märkbar. Hon för skarpa filosofiska resonemang och man måste läsa noga och orka tänka. Här borde hon ha med ytterligare ett komma-tecken i den första meningen. Jag fick fundera i åtskilliga sekunder och läsa högt för mig själv för att förstå den första meningen:

kommatering

Här en annan text ur DN som sätter myror i huvudet på mig:brandvaggsfonsterDet fanns inga bilder som förklaring.

Här har man trasslat med årtalsangivelsen. Men hur gör man på ett smidigt sätt. Skrev personen i fråga månne i Expressen under åren 2005-2010?tvetydighet

Denna rubrik är lustig:hus_pa_spar

Hur kan tågen köra när det står hus på spåren? Det är viktigt att skapa lockande rubriker och det är en konst, men ibland blir det litet galet. Sedan skrivs väl rubriker för att locka läsare och man svävar iväg litet. Kommer till detta att journalister förstås frestas att ”bre på” i sina texter. Därtill kommer att DN i sin kvällstidningsstil numera rapporterar om udda händelser som att någon försvunnit i ett slukhål i Nicaragua eller lättbeskrivna men oväsentliga politiska händelser, ”tjatter”. Om flygplans beteende vet journalister inte men lyckas väldigt ofta göra hönor av en fjäder; t ex litet gungiga sidvindslandningar. Tacksamt, de flesta människor är ju rädda för att flyga. Billig/gratis spaltfyllnad.

Här ett snärtigt omdöme, fast men undrar vad kamratföreningsmedlemmar tycker. Och DN :s syn på vissa länders väljare är milt sagt högmodig:

alliansen

dn-anvisningar

Jag är 78 år gammal och har svårt att hänga med i alla nymodigheter. Jag förstår ungefär vad som menas med ”applikation” här nedan men jag grubblar mycket över vad en ”app” är närhelst jag hör ordet, som ju är vanligt i exempelvis Sveriges Radios programpresentationer:

bugg2

Smaka på uttrycket ”Bugg i applikationen” som väl är ungefär som ”grus i maskineriet” eller på engelska ”a spanner in the works”. Som inspirerade John Lennon till boktiteln ”A Spaniard in the Works”:

spaniard

Här är Lennons första bok (vitsar ”översatta” av Peter Curman och Ingemar Lindahl) och här kan vi se hur boken ”lästes” när Torsten Jungstedt intervjuar The Beatles . Filmen är intressant rent flyghistoriskt och även nostalgisk för oss som såg TV på 60-talet eller när det nu var.

Avslutningsvis, DN är ännu läsvärd, inte minst genom Namn och Nytt-sidan:

non-_2017-01-28

Nu har jag röjt upp litet på mitt stökiga skrivbord!

 

Sudden

Det börjar bli dags att publicera något. Jag har samlat mycket material men hur knyter man samman det? Jag försöker få ihop en sammanhängande ”historia” men det blir nog ibland litet krystat.

Hade vissa idéer men väljer en helt ny ingång. Framställningen kommer nog ändå att svälla, tro mig.

Modellflygarna har här en massa helt underbart historiskt stoff och där fann jag två biografier; över flygfotografen Oscar Bladh och civilingenjören vid Saab och ABA Bertil Björkman. Båda hade då 1942 mycket kvar att prestera. Bladh var redan inriktad på att fotografera Sverige från luften och Wikipedia ger fina exempel.

oscar_bladh

Björkman minns nog av de flesta som den som efter sin verksamhet inom flyget började ”konsument-testa” bilar i Teknikens Värld, någon gång kring 1950 tror jag.  Här är presentationen av Björkman och här en tidig Björkman-test.  Mercedes byggde vidare på förkrigsmodellerna liksom många andra tillverkare.

En av de första av hans tester jag minns var av en fransk Hotchkiss, ett närmast patetiskt försök att fortsätta med en 30-tals lyxbil. Det måste ha varit i numret nedan men jag minns faktiskt inte det fina omslaget.

hotchkiss

På den tiden var modellflyg ännu inte bara något för hopplösa nördar. Här ett modellbyggartips i Teknikens Värld från en senare känd restauratör av fullskalaplan.

Under mitt strövande på webben fann jag denna helt underbara film om Catalina-flygning vid F 2, Hägernäs. Den gråhårige översten är Trygve Sjölin som var chef på F 2. Minns att han var morbror till en av mina modellflygarkamrater som gick på KTH och tillbringade något år i FV och då fick flyga 29:an från Barkarby. Har jag för mig.

Ser att han nu är Executive Secretary och IT-samordnare i bygdens Rotary-förening. Här i yngre dagar på Skarpnäck med en Viking, en modell med ursprung i firma Telecontrol i Insjön,  d v s Truedsson i Malmö sålde byggsatsen.

Citat från webben:”Vi som har varit med ett tag glömmer väl aldrig modellen Viking, en lågvingad konstruktion som Erik Berglund blev Europamästare med nere i Zaarbrucken i slutet på femtiotalet, en modell som flygmässigt håller än femtio år senare.” Måste erkänna att denna EM-framgång 1958 (i Darmstadt f ö)  och inte ens själva modellen  visste jag om då. Men kanske jag glömt.

Ser att modellen tydligen var med i radioflyg-SM 1958. Det var då min Skyskoter blåste bort. Efter en vecka ringde en person vid namn Wachtmeister, med anknytning till F 11, och berättade att planet hittats på hans ägor. Ser också att min far Arne kom tvåa i tävlingen, något jag glömt. Kanske förträngt. Han flög den välflygande ”Trean” som han utformat efter eget förstånd och tidens uppfattning. Då fick han revansch på mig som lyckades så oförtjänt väl i Uppsala-tävlingen 1956! (Här är ”Trean” i för 1958 aktuellt utförande. Den hade från början en något mindre pappersklädd vinge som när den kläddes om med siden och lackades med Wedevågs spännlack antog en bananböjd form. Så den fick en ny vinge, med torsionsnäsa…)

Ytterligare ett fynd var denna film (även här) med Saab Lansen, något för oss alla grabbar som aldrig lyckades/vågade. Det är Alf Ingesson Thoor man ser in action. Jag har inte läst hans memoarer men här är en tidningsartikel. Minns ett inslag i TV i samband med en svår militär helikopterolycka då han som flygpsykologiskt kunnig var ordentlig upprörd över hur illa FV skötte helikopterverksamheten. Två TV-generaler satt helt stumma, hade inget att försvara sig med.

Saab Lansen var ett vackert plan. Minns hur jag lätt sömndrucken en morgon såg de första bilderna i vår morgontidning som då kanske ännu var Stockholms-Tidningen. Så linjeskön och annorlunda än Tunnan! Här en klipp från SvD.

lansen_svd

Här är vad SvD skrev 4 november 1952.

Sudden

 

 

en

Nyligen har stora delar av landet drabbats av starka vindar, snöfall, översvämningar vid havskuster och stark kyla. Jag tittar då och då på SMHI:s prognoser:

vadret

Jag har gjort en avläsning mest för att visa hur man få vissa data tydligare presenterade, t ex som här för lördag kväll, i övermorgon alltså. Jag började så fundera över begreppet ”byvind” och hur den skiljer sig från det enklare ”vind”. Det handlar om skillnaden mellan hur stark vinden är i genomsnitt och i byarna.  Hur storheterna mäts och beräknas beskriver SMHI här. Man ser att vinden om möjligt ska mätas på en standardiserad höjd, 10 meter. Man kan också läsa om moderna vindmätare som fungerar med hjälp av ultraljud. Snillrikt. Man kan se en sådan mätare på denna SMHI-mast på Östergarnsholm vid Gotlands östra kust:

050728_ostergarnsholm_smhi-mast

Här ser man att mätaren sitter på rekommenderad höjd längst ut på den övre bommen (är mätaren dubblerad?) och att det finns också andra ”kul grejer” (sensorer av olika slag) i masten. En gammaldags vindmätare, typ skålkorsanemometer, kan ses på den undre bommen. En intressant pryl sitter litet på sniskan. Ingen telemast alltså inte fast någon slags datalänk finns väl. Vanliga mobilnätet kanske.

Jag och brorsan besökte Östergarnsholm i slutet av juli 2005. Här är några bilder:Östergarnsholm_båten

Mats_Östergarnsholm_strand2_2005

Numera finns en liten pir/vågbrytare. Tidigare fick fyrfolk och fårskötare dra upp sin båt på stranden med hjälp av ett vinschspel och rullar, till vänster om decauvillespåret som leder till fyren, som en gång i tiden var bemannad.

Östergarnsholm_vagn

Jag kom att tänka på vår rätt tunga träbåt i Vättern som pappa hade ordnat rullar och ett spel för på den litet oskyddade stranden. Jag tror rullarna använts vid kabelutläggning. Det tog väl ett par somrar att hitta den bästa lösningen. Anordningen fick plockas upp innan isläggningen. Man fick vara litet varsam så att båten inte spårade ur. Senare byggde han en större ”ruffad” båt, utgående från ett större tomt plastskrov. Men den blev för svår att hantera vid stranden och var i övrigt onödigt stor och inte så ”mysig” som vår träbåt, en ”Lundfeldare” (efter båtbyggaren i den närbelägna byn Sänna). Den var snabbare men försvann också snabbt. Barnbarnen prövade aldrig på vattenskidåkning.

ax20_baten_rullrampen_1969

Här ser man resterna av decauvillespåret på Östergarnsholmen samt den sista fyren. Jag läste att vid lämplig vind riggade man upp ett segel på vagnen.

050728_ostergarnsholm_fyr_decauvillespar

050728_ostergarnsholm_fyr_strandvallar

050728_ostergarnsholm_strand_farskjul_mast

 

Fåren äter inte tulkört. Kanske de finner den giftig eller illasmakande. Tulkörten har använts som medicinalväxt..050728_ostergarnsholm_far_tulkort

 

Sudden, urspårad sjöfarare

 

P S. Apropå ovädret nyligen kom jag ju att minnas att morfar talade om ”trettondagsuven”. Jag insåg med tiden att det inte handlade om någon ugglefågel, utan om ”oväder” (på norduppländska). I det gamla bondesamhället fanns nog på många håll en uppfattning att det ofta kom ett oväder kring trettonhelgen. Ett klipp ur någons blogg:

Har fått höra av dottern att Klass 1-varning är utfärdad av SMHI.
Det är inget jag har märkt av ännu, men vi får väl se.
Men jag mindes, när hon sa det där om ovädret, när jag var barn och tonåring, att mamma pratade om ”Trettondagsuven”.
– Det blir ALLTID snöstorm på Trettondan! sa hon med dramatik i rösten.
Det var mycket dramatiska farhågor i den kvinnan.
Och hur det var, så kommer jag ihåg rätt många Trettondagshelger när det var riktigt snöstormigt.
För mig var det skräckfyllt.
Inte för att själva vädret skrämde mig, jag har alltid älskat snöstormar.

Men då var jag tvungen att ha yllestrumpbyxor ovanpå mina vanliga nylonstrumpor, när jag skulle träffa P som jag var ihop med.
Det var skämmigt. Fult! Det kunde man bara inte ha!
Så det jag gjorde var att jag gick runt huset, ner i källaren, ålade av mig yllet och la i nåt hörn, och gick iväg  till Brynjan i nylonet. Sen fick jag dra på dom igen innan jag kom hem.
Det skedde många ombyten i smyg i den där källaren.
Källardörren låg så till, så dom inte kunde se från fönstren att jag gick in där.
Mamma sa att nylonstrumpor fryser fast i skinnet när det är kallt.
Jag nöp försiktigt i dom emellanåt, för att försäkra mig om att dom fortfarande skulle gå att få av.

 

Skrivet av: Sudden | 2016/12/24

God Jul!

Man måste ju komma ut med en önskning om God Jul till sina läsare. Så här blev det. God Jul!

161223_clemens_tomtepilot

Kanske planet är en hittills okänd Bücker? Denne marinflygare och flygfabrikör hette ju Carl Clemens i förnamn och citrusfrukterna i bilden är klementiner som fått sitt namn efter en fransk växtförädlare och munk vid namn Clément Rodier, verksam i Algeriet.

Det är ju fint att vara långsökt. I vissa sammanhang åtminstone.

Annars har jag haft ambitionen att hitta på egna julkort. Här kommer några exempel. Först ett på gräsmattan på Västra Ringvägen 10 i Gävle. Ungefär 1945.

mot_hogre_hojder

Så ett motiv från Gotland, stranden några kilometer söder om Tofta-badet. 1988 ska det stå, jag har fumlat litet. Men bilden känns nog igen. I lätt redigerat skick, jag fick trycka ihop himlen, utgör den vinjettbild för min blogg:

julphoenix

Många bilder tar jag tagit från min balkong. En bild från en tidig decemberdag tagen något av de milda vintrarna vi hade en period och jag fick åka skridskor i stället för skidor.

season

Här har jag vrängt litet på färgerna och vridit på bilden:

guljod_balkong

”Gul Jod” är en typisk ordvrängning från Blandaren. Nu ges en minnesutgåva av denna skrift ut, täckande åren de 150 åren 1863-2013. Något försenad (i titeln nämns nu 150+). I mitt ”optionsbrev” utställt av Eva från Lars-dagen 10 augusti 2014 talas om en utgivning ”sen sommar/tidig höst”. Nu fick jag igår i nådens år 2016 från henne ett av de allra första exemplaren. Där kan man exempelvis trösta sig att man trots allt inte är helt maktlös här i världen: ”Om man tillräckligt länge tittar åt ett håll så kommer till slut bussen”.

Kommer förresten att minnas hur i en kurs på KTH ingen rejäl tryckt bok fanns utan man fick klara sig på annat sätt. En lärobok utlovades av kursens föreläsare och en teknolog berättade under en tidig höstföreläsning att han ringt förlaget som berättat att den kommer till hösten. Vilken höst visste förlaget dock ej enligt teknologen.

Jag har ibland ”lånat” andras bilder:

turner3

lars-cd-1-205

lars-cd-1-203

lars-cd-1-198

Så några egna bilder igen. Här en bild är tagen i Ullared, en plats som åtminstone i stockholms-media sägs vara ständigt knökfull. Kan vi lita på media?

p-jul_

lars-cd-1-197

handen-nissar

Dagisbarnen i sina skyddsvästar är alltid ett kärt motiv såsom detta.

Antagligen heter det inte ”dagis” numera. Men som gammal gubbe lär man sig aldrig. Det är nu flera år sedan som ett då ca 7-årigt barnbarn påpekade att det hette ”deltidsförskola”.

 

Sudden

Min blogg förefaller grundförsörjas av google-träffar som förhoppningsvis upplevs som givande men visst får jag också en ökad tillströmning av läsare när jag tipsar om en viss bloggning på exempelvis Svensk Flyghistorisk Förenings forum. Eller de kanske tycker ”äsch”, inga kalenderbitardata ju. ”Fakta” som det väl kallas bland de inbitna konnässörer som vet om man ska skriva ”Saab” eller ”SAAB”. Själv är jag mer intresserad av hur planet kändes i spaken, speciellt när man närmade sig flygenveloppens utkanter. Och jag vet vad torsionsnäsa är.

Vakna SFF Forum!

Det finns någon slags prenumerationsfunktion på min blogg men jag har inte helt förstått hur den funkar. Men det är mycket man inte förstår.

Att den nyligen bortgångne motoringenjören Per Gillbrand, verksam vid Saab och Volvo, var en stor och begåvad entusiast förstår man dock av Teknikens Världs minnesvideo.

Jag har tidigare haft litet om Gillbrand på min blogg.

Gillbrand_Merlin

Rolls-Royce Merlin dög för RAF under VK2 men är väl rent tekniskt inte så märkvärdig och blev inte heller kommersiellt framgångsrik. Jänkarna byggde bättre stjärnmotorer som fick en kort glansperiod innan den superba jetmotorn, som baserades på brittisk/tysk teknik, tog över.

I denna min bloggning länkas även till en video av en ”nörd” som rör mig nästan till tårar.

Ja mycket är obegripligt här i världen. Såsom det intresse för ”klimatet” som officiellt triggades igång av en avdankad amerikansk vicepresident eller vad han nu var, Al Gore. Jag själv tog därför (hehe!) först inte saken på allvar men nu har ”klimatfrågan” blivit och har länge varit jättestor. Själv är jag skeptisk och tycker mig nu dessutom notera en viss ”uttröttning”. Eller insikt till och med? Har vi alla låtit oss luras av tidernas jättemissförstånd? Som dock våra hedervärda dagstidningar fortfarande gör sitt bästa att förstärka.

Man kommer ju att tänka på  Ferlins dikt om ”Den stora kometen”.

Smaka på de argument/konstateranden som framförs på ”Stockholmsinitiativets sajt”. Ett klipp:

Vad man verkligen ska ta på allvar är den politiska hysteri som pågår. El från vindkraft som exporteras till långt under produktionspris. Satsningar på miljöskadliga biobränslen. Målsättningar som fossilfri fordonsflotta till 2030 som beräknas ge ökade bränslekostnader på 40 mdr årligen. En snårskog av svåröverskådliga politiska styrmedel, punktskatter och premier. Ingen fortlöpande konsekvensanalys. Ett ytterst kostsamt politiskt och samhällsekonomiskt experiment. Vem betalar? Du och jag. Konsumenter och skattebetalare. Med klimatnytta lika med noll. Svenska koldioxidtillskott utgör ca 1 ‰ av de globala. Det gäller varumärket säger politikerna. Vad är priset för ett hypotetiskt varumärke?

Gillbrand hyllar den relativt enkla kolvmotorn i motsats till nya komplicerade arrangemang som måhända kan bli rätt bra med tiden men knappast lika energieffektiva. Se exempelvis detta exempel som vittnar om den högt stående ingenjörsvetenskapen i Göteborg. Men så såg jag datumet… Här då en mer seriös lösning.

Entusiaster kan vara jobbiga både IRL och på webben men jag avstår att citera hur järnvägsentusiaster tycker när bommarna vid en korsning landsväg/järnväg inte råkat fällas när tåget kom. Det värsta för dem verkar då vara att bilförare inte är alls så kunniga om lokförare i regelverket kring sådana korsningar. Lokförare dom kan dom minsann!

Gud, ge mig kraft att tala med dessa personer. Som tycker så ”eljest”!

gud

Gud är klickbar men det lönar sig inte så mycket. I varje fall inte här.

Men det finns dom som inte ger upp, som vågar säga vad de vet. Vad som driver dem kan man ju sedan i och för sig förstås undra över:

snowdenassangemanning

Sveriges journalister har ju efter den första entusiasmen för Wikileaks vänt Assange ryggen. Vad som drivit dem kan man sedan i och för sig förstås undra över

Men det finns ändå dom med litet heder kvar. En hederlig rak orientering i verkligheten, något man förväntar sig från våra massmedier om man nu ska fortsätta betala för dem.

Avslutningsvis litet från min vardag, ett mail till Eva:

Hej Eva!
 
Fick inte tag i några rödbetor igår. Skulle finnas på torsdag sa mannen i ”invandraraffären”.
 
Ramlade i rulltrappan till Clas Ohlson. Klängde mig fast i handräcket. kom ned ganska OK men blödde ymnigt ur ett sår på höger pekfinger. Droppade på golvet. Fick litet hushållspapper i kassan. En hjälpsam och resolut dam i kundkön trodde jag förlorat en tand, jag hade ju onekligen blod kring läpparna (såg jag senare). Och pekfingersåret behövde sys tyckte hon.
 
Fick för mig att åka till Närakuten, det kunde ju vara kul dessutom. Parkering omöjlig men ställde bilen på en handikap-plats. Att sjukvården inte ens kan ordna en sådan småsak!
 
Såret behövde inte sys men jag får väl skaffa en gummihandske att ha när jag diskar. Med tänderna hände inget; jag bet mig väl i läppen.
 
Sköterskan, av den moderata hemmafrutypen om du förstår vad jag menar, konstaterade att detta var ju en ganska liten sak. Men den läkarbesiktigades dock, nej inga känselproblem.
 
Sköterskan nästan öppnade vårt samtal med att det var ”invandrarnas fel” att det var väntetid. (Jag hade väl suttit och väntat en halvtimme). ”De känner inte till sin egen kropp” menade hon och det är nog riktigt.
 
Pommes strips ska jag nog köpa till hamburgarna.
 
Böckerna jag skulle hämta var inte ens beställda. Jag måste ha sovit när jag gjorde min beställning. Har nu beställt på nytt.
 
Coop har förlängt sitt erbjudande om 25 % rabatt t o m nyår! Nästan dålig stil!
 
Kram/Lasse
Sudden

 

 

Skrivet av: Sudden | 2016/12/02

Mer uppsamlat

Det lackar mot jul. Hyacint och amaryllis börjar dra iväg, adventspyntning har skett. Kommande träffar med sönerna planeras, litet försvårat av Evas krämpor. Man skulle kunna klaga på vår sjukvård men jag avstår nu.

Det blev en del hopsamlat stoff kvar.

Jag har hängt på Evas generösa SvD-abonnemang (hon kan dela sitt abonnemang med en (fler?) person) och kommer därigenom bl a åt tidningens arkiv. Jag har annars en egen webb-prenumeration på DN. Mycket billig men till min besvikelse ger den mig inte tillgång till arkivet. Dessa snåla marknadsliberaler!

Undrar förresten om man idag ostraffat får säga ”kuljude”, ett ord jag minns och som jag hoppas DN ännu tillåter att man minns. Detta apropå det så kallade ”näthatet” som ju är samma gamla spänningar som tidigare. När riksdagsmän och ledarskribenter mest snackar sk-t om andra och inte vill förstå motpartens argument, varför får inte vi vanliga dödliga snacka sk-t.

Hur som haver, man kan hitta mycket och söksystemet i SvD  är ganska fantastiskt tycker jag. Söker man på det litet ovanliga namnet ”Roesch” hittar man denna annons från 1957.

fiat-annons_1957

Bland åtskilliga decenniers nummer med säg 14.000 stora tidningssidor årligen av SvD, som en liten rand-text i en simpel annons, hittar man detta. Egentligen fantastiskt. Fler Roesch-träffar här.

Fiat 1100 var rätt poppis vill jag minnas. Heinz Roesch flydde till Sverige i slutskedet av VK2 med en Dornier 24, något som det nyligen erinrats om på SFF forum. Mycket kan jag länka till härom, bl a detta. Heinz skötte efter kriget om planet åt FV i Hägernäs men övergick till att reparera/sälja bilar i Norrtälje när FV inte längre tyckte man kunde fortsätta använda ”Doan”. Ett mycket klyftigt byggt plan, man har gjort en uppdaterad variant.

Ett annat arkivfynd är den ökända bröd-propagandan, här från februari-mars 1976:

social1

social2

Jag hade stora problem med att ladda ned SvD:s tidningssidor i arkivet och sidan nedan från 1976, om ett kommande flygmuseum, fordrade en hel del jobb. Kanske ändå mest beroende på min okunskap:

museum_tot2

Den tekniska kvaliteten kan nog bli högre om man kan sina saker. Jag noterar skribentens namn, Jan Ohlsson. Han skriver ännu i Flygets Årsbok om trafikflyg, artiklar där jag går vilse bland alla de flygbolag som han nämner. En del reella, andra är väl mest mest papperskonstruktioner. Bolag som kommer och går; det hela påminner om taxi-branschen. En del personer har mer pengar än förstånd. Men det finns förstås dom som kan sina saker.

Flyg är en trasslig bransch, även själva tillverkningen av de kära planen:

usa_subventionerar_boeing

Beklagar att bilden inte velat bli klickbar men det kanske går att läsa texten.

Sudden

 

 

 

Skrivet av: Sudden | 2016/11/30

Uppsamlat

Börjar bli dags att få iväg något. Naturligtvis har jag jag tappat sugen, det är ju inte ovanligt att det låser sig med tiden. En evig kamp mellan drömmande, lust och ambitioner å ena sidan och förmåga och ork på den andra.

Nå, ”posten”, d v s Postnord AB  (korrekt svensk stavning; företaget själv stavar ”PostNord AB”). Är bara ett av många exempel på att det inte bara är journalister som inte följer språkfolkets rekommendationer; ett exempel är ”medium”. Det händiga ”hen” har jag inga större problem med men formen ”svensk media” får mig att gå i taket. Nästan.

Språkfrågor väcker känslor, nyligen var ordet ”flygplan” uppe på Facebook och ”oskicket” att kalla ett flygplan ”ett flyg”. Kanske det har med SAS och inflytandet från danskan och norskans ”ett fly” att göra förutom att ordet är kort och ”praktiskt”.

En fotbollsplan vet jag vad det är, men vad är ett flygplan? Frangst inflytande för ett sekel sedan? ”Flygmaskin” tycker jag är rejält och generellt och bra. Och flygetyg, d v s Flugzeug, det vore väl något!

Posten ja. Många är missnöjda men jag har väl aldrig haft större problem annat än att jag ogillar min raske brevbärarens ovana att slarvigt vika ihop försändelser, till exempelvis tidningar i ca A4-format, litet på sniskan :

161123_svs-nytt_vikt

Nu är amerikanska segelflygplan från Schweizer inte särskilt upphetsande. Jänkarna använder helst europeiska produkter när de vill segelflyga på riktigt, även om  det givetvis finns enstaka högvärdiga amerikanska konstruktioner (gissar jag). Schweizer har sedan länge lämnat segelflygmarknaden.

Vore man marknadsliberal skulle man ju dock glädjas av valfriheten, jag betjänas av två brevbärningsföretag. Vem som sedan gör valet och ”åtnjuter” valfriheten, ja säg det.

konkurrens1

Bilden är drygt 10 år gammal, nu förekommer golf-bilar. Litet bredvidläsning förresten om hur det såg ut för ett drygt decennium hemmavid. Nu byggs det av bara den i Haninge.

Vad beträffar tidningar, damp i dag decembernumret av Aeroplane Monthly äntligen ned i brevlådan, ovikt lyckligtvis. Jag hade en tid befarat att jag hade blivit borttappad av tidningsförlaget, jag saknade t ex septembernumret. Det var svårt att kolla när jag senast betalade, den papperslöshet som Internet innebär gör min bokföring litet rörig, och sökningen i mina kontobesked gick först snett. Men så småningom upptäckte jag en inbetalning för drygt ett år sedan (för två års prenumeration) och tänkte skriva ett klagomail. Men så damp tidningen ned just idag. Innan dess hade jag funderat om det ändå inte var dags att avsluta denna prenumeration. Jag har alla nummer (med några missar) f  o m 1983. Här är mitt äldsta nummer. Ingen Spitfire på omslaget – för en gångs skull:

aeroplane_monthly_august_1979

Jag har samlat ett antal tidningsklipp och annat som kommer till min dator. Här ett ganska färskt meddelande som ändå på något sätt påminner om den ljuva tid då man ”sportflög” (inte jag!)  men kunde vara nyttig ändå och då nonsenstermen ”allmänflyg” inte fanns:

kvigorAnnars är flyget på Vängsö hotat, det finns dom som vill tjäna pengar på att ordna ”romantiska” hotell i gamla herrgårdar/slott på bygden och vars gäster troligen inte har så stor förståelse för motorflygare som tränar starter och landningar. Eller bogsersläp för den delen.

Olyckor hände förr också fast de var annorlunda. Här ett tidsdokument:

Klipp från 1926 inklistrade i hemgjord mapp av omslagspapper. Flygmaskin skrämde hästar i sken vid Gripenberg.Okänd källa juli 1926. Skannat 2006 av Lars Henriksson.

Klipp från 1926 inklistrade i hemgjord mapp av omslagspapper. Flygmaskin skrämde hästar i sken vid Gripenberg.Okänd källa juli 1926. Skannat 2006 av Lars Henriksson.

Och detta med ett framtida flygmuseum är en gammal historia:

Klipp från 1926 inklistrade i hemgjord mapp av omslagspapper. Svenska Aeroklubben önskar aeronautiskt museum. Okänd källa 1926. Skannat 2006 av Lars Henriksson.

Klipp från 1926 inklistrade i hemgjord mapp av omslagspapper. Svenska Aeroklubben önskar aeronautiskt museum. Okänd källa 1926. Skannat 2006 av Lars Henriksson.

Slutligen. Många förfasas över att Ronald Trump vann presidentvalet. Hillary Clinton var ju favorit i Sverige. Kvinna och allt. Men kanske våra journalister,  som i allmänhet är väldigt ”liberala”, profeministiska och USA-uppskattande och inte alls vänstervridna som det ofta sägs, nog helt enkelt är okunniga i vissa avseenden och har misslett oss. Här reklam för en bok där förlaget (i övrigt mycket hedervärt) väl räknat med att Hillary skulle vinna. Hon som inte ens kunde hålla ordning på sin man…

drottningen_av_kaos

Kan vi lita på våra journalister? Man behöver inte vara sverigedemokrat för att undra. Eller är verkligheten alltför svår för närvarande?

Sudden

Skrivet av: Sudden | 2016/11/15

Några trevliga saker att titta på

Det har ju inträffat både roliga och tråkiga saker de senaste veckorna. Här ett utdrag ur ett mail:

Jag fick en chock när min dator spårade ur i onsdags (19 oktober) och blev mycket konstig men med stor möda användbar.

Efter samtal med min son Jan som har en mer positiv syn På ASUS datorer än jag men vars råd ej hjälpte beslöt jag på fredagen på egen hand att göra en s k ”återställning”. Sedan gick datorn inte igång alls, utan lämnade för mig oanvändbara felmeddelanden! ”Persistent perfection” – pyttsan!
 .
161021_aterstallare
 
.
Stor förtvivlan och näven i bordet ”nej i morgon går jag och köper mig en ny dator”. Ingen kan reparera den och ”den är och förblir falsk och opålitlig”!
 
Jan kom dock hit i lördags eftermiddag och genom att fånga felmeddelandena med smartfonens kamera och sedan surfa och googla på webben med samma smartfon kring de ord/begrepp som nämnts i felmeddelandena, fick han en hum om vad andra datoranvändare råkat ut för och hur de löst problemet. McAfees medlevererade skydd mot virus och andra elakheter verkade vara boven och ha orsakat att datorn inte funkade som den skulle (och till sist inte alls). Jan rensade datorn helt från McAfee; skyddet var ändå inaktiverat eftersom jag tidigare valt att använda Microsofts eget skydd. Båda skydden var medlevererade men kan inte användas tillsammans.
 
ASUS får väl en slant från McAfee. Intressant är hur Microsoft, andra programvaruleverantörer och apparattillverkare kommer överens. Och vems felet är när något inte fungerar.
 
Jan är överhuvudtaget mycket skeptisk till de företag som säljer skydd mot virus och annat elände som de skräms med i säljbefrämjande syfte. Ofta ställer deras produkter (programvara) till mer problem än vad de löser. Och han fick nu ytterligare ett bevis på sin tes.
 
Han anser att en orsak att datorerna med tiden går allt sämre är att användaren gärna installerar ”förbättringar”, inte minst sådana som tillverkaren påstår vara nödvändiga.
 
Bifogar en bild av min duktige son ”in action”
.
161022_jan_lagar_datorn
 .
Därmed inte sagt att datorn går lugnt och sansat. Den har hyss för sig, hoppar in av sig själv i ett viloläge då och då. Ibland måste den då stängas av och omstartas, oftast börjar den då där den slutade. Så helt hjärndöd blir den inte alltid.
 .
Jag lever stillsamt och har inget behov av överraskningar. Det finns nog av annat elände såsom kroppsliga krämpor, egna och Evas, med en sjukvård som inte verkar bry sig. Så ej heller polisen när Eva i lördags blev bestulen på sin ryggsäck hon tillfälligt ställt ifrån sig när hon avslutat en taxifärd. Sjukvård och polisväsen bjuder på överraskningar och besvikelser nog. Man får försöka låta bli att bry sig och jag kommer att tänka på ”alternativtiteln” till filmen ”Dr Strangelove”: Hur jag slutade ängslas och lärde mig älska bomben.
 .
Evas krämpor de senaste månaderna har krävt många taxiresor. Uppsalas busslinjenät är inget vidare och när det är halt måste hon nu undvika långa promenader på halkiga trottoarer. Chauffören hade nu ställt ryggsäcken på ett lämpligt ställe i en port när han lastade ur. När Eva kom fram var ryggsäcken borta. Många bekanta till Eva fanns i närheten och även en person som sedan många år är allmänt känd i Evas kretsar som kleptoman. Hon bär förstås inte det namn som nämns i bloggen jag länkar till. Man inser att detta är en sorgligt människoöde.
 .
Vi får se hur det går. Polismyndigheten som Eva ringde till var mycket noga med att notera vad som fanns i ryggsäcken. ”Vad är det för färger på dina stickgarner?”
.
141123_eva_stickar
.
Eva glömde rapportera att mobilladdaren också var bland det stulna samt backup-USB-stickan för alla foton.
.
Det är väl med naturnödvändigt så så att det man själv upplever som en ”katastrof” är ett rutinärende för polisväsendet.
.
Lyckligtvis har hon kameran kvar och jag har en andra foto-backup hos mig. Medan både Kjell  & Company och Clas Ohlson skakar beklagande på sina huvuden när jag nämner laddarens beteckning: ”Jo det finns ett exemplar hos oss i Solna, men det är redan beställt av en kund. Du får nog söka på webben”.
 .
Och den eländiga snöröjningen i Stockholm men där jag inte haft behov att åka bil längre sträckor. Brukar byta till dubbdäck först i december.
 .
Och så Trump ovanpå allt. Enda ”trösten” är skadeglädjen att alla jobbigt stöddiga USA-entusiaster fått något att tänka på. Välkomna till oss som redan vet!
 .
Därtill ”tvånget” att skriva något bra på bloggen.  Här kommer åtminstone några tips om trevligheter att se på webben. Jag skulle vilja kommentera dem ytterligare men jag orkar inte riktigt. Kommer därtill att jag inte begriper mig på editeringsfunktionerna vid bloggskrivande. Just nu är det dessutom något med radframmatningen som hamnat snett (får använda ”fuskpunkt”; detta händer då och då), och så skulle jag ju vilja kunna välja textstorlek. Jag beklagar verkligen att mina bloggar inte är så eleganta.
 .
Jesper Rådegård har gjort några fina filmer som jag hittat via Facebook. Här får vi se Per Widings Pietenpol Air Camper SE-ACW  ”Kajsa”.
.
Här nedan ser vi vad en ung Per Widing byggt. Om förebilden DFS Olympia kan vi läsa här. SE-STT var ett klubb-bygge, ett annat självbygge var SE-SHG som jag skrivit om på min blogg.
.
widing
.
Jag fotograferade ”Kajsa”  vid en flygdag på Skå i juni 2009. Per har hållit på i många år. Ford A bilmotor som i Widdings plan var ett populärt motorval i det tidiga amerikanska 30-tal då typen lanserades för hembygge. I dag förekommer den lättare men starkare Chevrolet Corvette-motorn. Mer om Pietenpol kan man läsa på webben här och här och många andra ställen.
.
Tidiga hembyggares stora problem var att komma över en billig och tillräckligt bra motor. Motorer för småflyg är ännu i dag ohemult dyra har jag fått intrycket av. Why?
.
Här är en annan Rådegård-film med Mikael Carlsons Tummelisa och Fokker D VII. Mycket fint redigerad.
.
Någonstans stötte jag på ett TV-program med en svensk trafikflygveteran, Sten Hjalmarsson.  Vägen till pilotyrket var inte alltid spikrak om nu någon trodde det. Mer om honom och hans upplevelser finns här. Se även Axess TV. Han avled 2015, inte så lång tid efter inspelningen.
.
Slutligen ett historisk videoklipp om raketdrift och flygande vingar. Alexander Lippisch kommer vi aldrig ifrån. Hans konstruktioner och inspiration för många andra, som Erik Bratt och många andra deltavinge-konstruktörer. ”Den flygande vingen” har varit och är idealet för många förhoppningsfulla.
.
 050327_Påskdrake_ryska_träägg
.
Sudden

Older Posts »

Kategorier