Kul att pelargonierna jag har framför ögonen har fått en andra andning. Var ute på balkongen och sopade upp skräp. Det var på gränsen vad jag klarar av utan rullator, att sopa golvet och samtidigt hålla balansen är inte lätt.
Hittade igår plötsligt den ”knapp” i Paint som ställde om presentationen till det jag var van vid. Den fanns i en av otaliga flera menyer, slumpen förde mig dit. Menysystem är nog något för den yngre generationen, vi åldringar tryckte på knappar vi kunde ”överblicka”. Men många knappar kunde det bli. Om intryckningstiden därtill spelade en roll, kunde det hela bli ännu svårare. Att ställa om klockan i bilen krävde uppslagen instruktionsbok.
Min lilla DAB-mottagare är också svårhanterbar. Jag kan svära på att den spårar ur ibland. Knapparna arbetar jag febrilt då med att för att få det hela på rätt spår. De ska tydligen tryckas på i någon viss ordning för att det ska bli något. Ofta ger jag upp, jag lyssnar just bara på P2 och att den har halkat till knapp nr 4 och 5 kan jag väl stå ut med. Men när P1 nu helt försvann kämpade jag på i en kvart tills det blev bingo.
Det förefaller dessutom inte att finnas några DAB-sändningar, SR och Teracom har tappat sugen. Elaka tungor lär förresten ha sagt att Teracom tjänar mer på att sälja plats på sina TV/FM-master för andras radiobaserade tjänster än på rundradiotjänsterna.
Allt går att sälja med mördande reklam sjöng Ulf Peder Olrog: Fantastiskt ljud från DAB+-radio var som helst · DAB+/FM, digitalmottagare · 20 förinställningar med ett knapptryck · Hörlursuttag · Batteri- eller sladdriven …
Många batterier var det. Och ljudet är inte bara dåligt, det är svagt för min hörsel har försämras. Bruksanvisningen är på så många språk att bokstäverna måste bli små och nästan oläsliga. Jag fick lov att göra en mono-version som synes.
Nina Wormbs som skrivit akademiskt om svensk rundradiohistoria var den sista jag hörde som talade varmt för DAB. SR och Teracom tappade intresset. Hon exemplifierade tillgången till DAB-mottagare med denna apparat som fick mig att satsa en (liten) slant. Men motståndarna till DAB var många, man ville väl fortsätta tjäna pengar på reklamradio. Nu är Nina professor på KTH i teknikhistoria och DAB är just bara på väg i Norge, även om ”alla” tidigare satsat på DAB. Nu segas det i de flesta länder och krumbuktas. Rundradioföretagens EBU satsade på DAB men det finns starka andra intressen.
Sorgligt är det men ljudradion har nog förlorat i viktighet och man är nöjd med ett omodernt system som FM (och inom flyget ILS och VHF på analog AM). Billigast så.
Här en skön dikt om gammaldags radio, Fråga 1 i en tipsrunda:
Jag jobbade de sista åren före min tidiga pension vid 60 på Teracoms utvecklingsavdelning vid Medborgarplatsen och ibland samlades vi till ”utvecklingskonferenser” någonstans i landet. Vi sysslade med utveckling i Stockholm och Luleå (där man bl a sysslade med det som blev LuLIS och som ersatte det tidigare Lufor o d ). Vid sådana konferenser behövde litet avkoppling och jag snodde ihop frågor till en tipsrunda med 9 frågor Den första ser vi här ovan.
Frågorna hade Norrlandsanknytning, mötet var i Luleåtrakten vill jag minnas och chefen där gillade starkt diktaren Dan Andersson och även Hasse Alfredsons limerickar. Denna Dan skall ej förväxlas med en lokal Teracomchef i Sundsvall, också en trevlig man. Han ville en gång visa Höga Kusten vid ett möte, men det blev inget. Så den platsen uppsökte jag på egen hand och det var värt mödan men det var iskallt i vattnet.
”Dä tjep å knastre däri trättitalsradion”. Men med en kunnig medhälpare gick det. Och att kunna få in stationer långt bort ifrån var inte så dumt.
Tips-rundan, fråga 2:
Rätt svar är ”D”. Damen jag konverserar i Riddarhuset ingick i den brasilianska delegationen vid mötet och vi fikade senare i en mötespaus i Brunnsparken i Helsingfors. En kall dag i mars var det och hon svepte halsduken för munnen på vår korta promenad.
Senare sände hon mig detta kort från sina varmare hemtrakter:
På baksidan skriver hon att hon ville skicka mig brasilianskt kaffe via en svensk vän men det kom aldrig något.
Fråga 3:
Rätt svar är R. Man ser att det på den tiden gällde att klippa och klistra. Texten är inte fullständig. Sången och mer om Ronny Eriksson och Euskefeurat finns på webben. Min chef hade varit skolkamrat med Ronny.
Fråga 4:
Rätt svar är ”U”. Jag minns inte vilket foto som visades. Här ett annat foto av byggnaden, speciell för sitt ändamål. High-tech kombinerat med brittiskt ”upper class countrylife”. Också en symbol för den brittiska ”excentriciteten.” Toge jag upp situationer med trevliga engelsmän jag mött skulle det bli långt. En framstående excentriker hade en finskfödd hustru som satt i receptionen. Deras son Alvar gjorde värnplikten i Finland, utan att kunna tala finska. I denna bloggning nämns mot slutet en annan engelsman jag minns.
Fråga 5:
Rätt svar är ”N”: HD-Divine var en nordisk satsning på utveckling av HDTV bakom vilket stod bl a SVT, Televerket och Teracom och som bidrog starkt till dagens digitala TV.
En uppmärksammad presentation av HD-Divine-tekniken gjordes vid en stor mässa i Amsterdam 1992. Här ett suddigt foto av monterpersonal och styrelsemedlemmen m m Claes från Televerket/Teracom.
”Kalevi” är med på denna bild från 1982 med några viktiga personer i mobiltelefonens nordiska pionjärinsats. 
Fråga 6: Flygningen gick till Berlin. Jag måste säga att jag egentligen inte vet svaret. Symbolik – det är svårt det. Minns från tidiga Genèveresor att rökförbud angavs med en rund vit ”skylt” omgiven av en röd ring och med en (rykande) cigarett mitt i. Utan något rött tvärstreck över, vilket nu är vanligt. Strunt samma, men så här ser en Fokker 50 ut.
Fråga 7: Rätt svar tyckte jag var”I”.
Fråga 8:
Tjusiga ord och ödesdigra ord. Vägkorsningar medger dock tre val. Rätt svar är ”D”.
Fråga 9:
”O” är rätt svar. Om ”Krivo” har jag skrivit på många ställen i min blogg. Han sa på skoj ”nämn nu inte för dina landsmän att jag kommer från Poltava”. Han gillade skarpt Esping, och lär ha föreslagit på allvar att Sverige borde resa en staty över honom.
Här en annan radiostaty, rysk som man kanske förstår, utanför ITU:s gamla byggnad i Genève.
Sudden
En blogg i det blå 
Jag har mycket beundran för vad du gör och skriver. Bravo oche sköt dig väl min vän. Jag blev publicering förbjudet av FB för hatfullt uttryck ! Friheten försvinner snart. Ha det bra.
GillaGillad av 1 person
By: Verdin on 2023/10/21
at 07:31
Hej Michel! Tack för dina ord. Det är alltid roligt att se dina inlägg när det är något från Norrland med. Fransmän och Norrland är en ovanlig kombination. Jag kan knappast någon franska, än mindre fransk dagspolitik, men jag vet ju en del om dina erfarenheter och synpunkter. Världsläget och även den svenska situationen med gängvåld och NATO-trassel skrämmer, och ingen i etablissemanget vet vad man ska göra. Yttrandefriheten kläms åt, man måste väldigt noga välja sina ord. ”Krigets första offer är sanningen” heter det ju. Man blir rädd. Jag undviker att skriva om politik men ändå måste man ju ibland ”bekänna färg” så att säga.
Hälsningar/Lasse
GillaGilla
By: Sudden on 2023/10/21
at 09:29
Det var många bekanta namn och ansikten i inlägget.
Staffan Bergsmark och jag anställdes ungefär samtidigt, och jag har för mig att vi sågs i något sammanhang på 90-talet.
Sedan flera andra som jag erinrar mig från olika sammanhang,
HD-Divine nämndes, och då måste du ha råkat på den mycket trevlige Percy Ekedahl Pettersson som jag hade sällskap med till ITU i Geneve ett antal gånger på 80-talet.
Bilden på den röriga flygplanscockpiten fick mig att fundera på ursprunget, och lite detektivarbete bekräftade mina misstankar att flygplanet antingen var franskt eller brittiskt, och det var t.o.m. en samproduktion.
När jag jobbade på Telub i Växjö på 80-talet hade jag en lite äldre kollega som hade gjort värnplikten som flygmekaniker i början av 60-talet, och då arbetat med både Hawker Hunter och SAAB 32.
Dessa, till de yttre mycket lika, flygplan var väldigt olika gjorda invärtes och SAAB 32 var ett ”under” av överskådlighet och reda
jämfört med Hawker Hunter som var ”sant rörigt på brittiskt vis”. Instrument, manöverorgan och apparater satt utströdda eller inklämda där det fanns någon plats utan större tanke på om de skulle gå att komma åt vid service.
GillaGillad av 1 person
By: Karl-Arne Markström on 2023/10/24
at 10:51
Hej igen Karl-Arne! Jag fick alldeles ett mail från Bertil Olstrup där han skriver om Beajoulais-premiären och då helt apropå även tar upp den franska utflykt han och Percy företog en gång. Bertil avser att inte publicera sina memorarer som innehåller en stor mängd detaljer som man ser av hans klipp ur sina memoarer om bussuren. (Jag har memoarerna i sin helhet) Här är det:
”Beaujoulaisbesök. Under ledig tid från FM-konferensen hösten 1984, se 22., åkte frekvensförvaltaren Percy Pettersson och jag med TGV-tåg (Train à Grande Vitesse) från Genève till Macon och vidare med buss till vindistriktet Beaujolais. Vi betraktade de välkända odlingarna Morgon och Brouilly. Hunger uppstod och vi råkade då se en enslig stenbyggnad i slottsstuk med en restaurang. Vi intog där en agreabel måltid, förstås med lokalodlat vin. Jag föreslog att vi skulle ta en Armagnac till kaffet i stället för Cognac. Vi såg efteråt att den var nästan lika dyr som måltiden. Surprisse! För återfärd haffade vi en buss, där det uppstod en palaver mellan Percy (han behärskade franska bra, till skillnad från mig), och bussföraren om att få åka med till Macon TGV. Passagerarna i bussen började knorra och föraren gav vika, så vi fick åka med gratis! Lite senare förstod vi att en dylik buss var matarbuss till TGV-stationen och att bussresan ingick i våra tågbiljetter. Surprisse igen!”
Lasse
GillaGilla
By: Sudden on 2023/10/25
at 16:25
Det var många bekanta ”nunor” i bilderna.
En svunnen tid.
Gunnar Wilson och jag hade ganska mycket med varandra att göra i samband med GMDSS-införandet, och våra åsikter var inte alltid helt sammanfallande eftersom jag är en ”praktiker” med även en del operativ erfarenhet.
När jag hamnat på Telemar 2003 så tappade vi kontakten. Fick sedan höra om hans hastiga bortgång, och ungefär i samma veva började jag tröttna på allvar på Telemar och sökte då hans tjänst på PTS.
Till en början såg det ganska bra ut, man ville ha en någorlunda senior ingenjör med internationell erfarenhet, och min bakgrund syntes vara passande.
Efter intervjun såg det ännu bättre ut, och det utväxlades lite mail om praktiska frågor. Sedan blev det helt tyst.
Gjorde då lite ”diskreta efterforskningar”, och då läckte det ut att man vid närmade eftertanke ansett mig vara ”för gammal” vid dryga 50. En föraning om hur ”ålderismen” arbetar.
Att jag efter det att Telemar kommit på obestånd 2010 lyckades rädda mig över till Ångpanneföreningen där senioritet sågs som en merit är kanska undantaget som bekräftar regeln.
Hälsa Bertil Olstrup om du talar med honom.
GillaGilla
By: Karl-Arne Markström on 2023/10/25
at 17:26
Hej Karl-Arne!
Gemensamma bekanta har vi. Staffan B pensionerades förra året eller så. Percy P satt ju hos Teracom vid Medborgarplatsen när han var VD för HD_Divine. Vi hade träffats långt tidigare, han var ju ”frekvensregulatör”, men jag tror faktiskt aldrig vi var i Genève tillsammans. Däremot var han där med Bertil Olstrup en gång, och en upplevelse därifrån berättade han om när vi ”trägna Geneveresenärer boende i Haninge” träffades strax före jul 2004. Percy och Bertil åkte buss på bygden i Genèves omgivningar eller längre bort och hade av någon anledning inte rätta pengar att betala med. De började argumentera med busscahauffören och det berättade han om. Jag spelade in en del av hans berättelse, den finns på en webbadress här nedan.
Percy bodde förresten en tid här i Handen, ungefär där Bertil bor nu, men flyttade sedan till Trosa e d. Jag mötte Percy en gång på Systemet, det var där man träffade sina bekanta och plåtade honom då. Den bilden och andra finns där jag lagt ut filmsnutten. Där finns också bilder med Gunnar Wilson, som ju överraskande gick bort. Gunnar bodde också här i Handen. (Jag har för mig han hade en praktfull modell av ett gammalt lastfartyg i sitt rum på PTS.)
21 maj 1992 dracks det ”gravöl” över den gamla radioorganisationen, och uppdelningen av verksamheten på olika håll tog vid. Post &Telestyrelsen, Teracom; Nätavdelningen på tvt, Televerket Radio (Mobitel?) Stor fest i Handen-huset och Krister Björnsjö gav senare mig ett antal foton därifrån som jag lagt ut. (Jag syns bakom Krister, lätt salongsberusad. Brevid Krister står i en skön hatt den Eva Sandberg som Percy f ö sedan lierade sig med.) Ser nu att de flyttat till Älvsjö.
Adressen till bilder och filmklipp i en salig röra finns på https://www.dropbox.com/scl/fo/kkucenix42q5o51iscma5/h?rlkey=uoqympa1armuorp9cj5nww9xi&dl=0
Hoppas de går att visa, pröva med diverse knappande.
Hälsningar/Lasse
GillaGilla
By: Sudden on 2023/10/24
at 15:34
Hej Karl-Arne, Lars, et al,
It is not the first time I hear that the cockpits in English designed aircraft are a mass of instruments, levers, and switches installed where there was a space to place them. Yes, it may look like that. I listened to one of our pilots when I worked at F8 who agreed full heartily to that this was the case. But he also said that, after having flown the Hunter a few times, he realised that the levers, instruments, and switches actually were where you hands and eyes were when they were needed. Perhaps the switches, levers and instruments were fitted where it was practical and not where they looked the best.
I was licensed and worked on the Hunter as well as the Lansen (also Tunnan and Draken) and, yes, the Lansen had a number of functions that made the mechanic’s job a lot easier. The big problem with the Lansen was that it was designed around a Swedish designed engine that never was put into service. Consequently all the inspection doors and access panels were located to serve this Swedish engine and not the RR engine that eventually was used. Therefore one had to have the arm like an octopus to reach the whatever it was that had to be worked on. Not very pleasant at all. I also found the 32 a lot heavier to manoeuvre on the ground which, of course, was because it was so much bigger than the 34, a two seater attack plane rather than a fighter.
Erik who no longer has bruises on his arms after working on the 32.
GillaGillad av 1 person
By: Erik O H Johansson on 2023/10/25
at 12:56