Skrivet av: Sudden | 2011/01/13

Brattforsheden, Skördris, Tvärberget – några flygvapenhistoriska dagsutflykter

(Vissa tillägg/ändringar gjorda 14 januari sedan jag googlat fram http://www.nwt.se/filipstad/article24443.ece .)

Satt och googlade och fann till min glädje att B 17-föraren Martin Skoogs berättelse om en dramatisk flygning 25 februari 1943 faktiskt fanns kvar. Här. Jag trodde den förvunnit men möjligen måste man hålla isär vad som finns på Brattforshedens flygklubbs sajt och museiföreningens sajt . Kanske finns därtill en speciell sajt för den senare men flygklubben har många bilder från beredskapen på sin sajt och även annat av historiskt värde – en fin sajt jag upptäckte för många år sedan!

Jag läste berättelsen för länge sedan och den fick mig att göra en ganska lång bilresa från Stockholm till Brattforsheden bortom Filipstad i maj 2002 och i den nära omgivningen varvid jag också försökte hitta ett misstänkt s k ladvärn vid Ölme.

Skoogs berättelse återspeglar hur det kunde gå till i FV under beredskapsåren. Dåliga väderprognoser, brister i utbildningen (instrumentflygning), radioutrustningar som var svårhanterliga – milt sagt.  (Jag måste säga att jag tycker att fortfarande är dagens VHF-telefoni usel – men någon signalistbegåvning är jag ju inte. Klarar med möda enklare mobiltelefon-funktioner. Kanske en slags trotsreaktion mot en far som hela livet höll på med radio; jag blev allergisk. Men jag livnärde mig ändå 1964-1998 på radio vid ett skrivbord hos televerket/Telia Research/Teracom.)

Väl känd är en historia då ett B 18-förband flög bort sig i snöoväder 10 februari 1946 vid Norrlandskusten  – ett plan av de åtta försvann med man och allt. De övriga besättningarna klarade sig. Den 25 februari 1943 förlorades vid ett försök att ta sig till Frösön från Såtenäs två B 17-plan av tolv och fyra liv gick till spillo. Skoog och hans signalist klarade livhanken med nöd och näppe som berättelsen visar. Ett av förbandets plan störtade väster om Malung vid Skördrisberget (se SFF flygminnesmärkeslista), ett annat nära Töcksmark i Värmland. De andra planen återvände till Såtenäs gissar jag. Jag ser att denna tragiska händelse inte är med i SFF Kronologi.

Martin Skoog blev senare trafikledare på F 18 och har på senare år deltagit i arrangemang i samband med Brattforshedens bevarande. Min avlidna särbo Åsa som växt upp i Tullinge hade hustrun Gun som skolkökslärarinna och var klasskamrat med avlidna dottern Leena. (Både Gun och Leena får anses vara smått kända personer.)

Nå, min resa till Brattforsheden i maj  2002 resulterade i några bilder i Skoogs berättelse som man kan se. Jag besökte alltså Deglundsbäckens järnvägsstation och talade med det par som nu bodde där. Man kunde förstå att det varit en stationsbyggnad, kanske dock mest genom att den gamla banvallen fortfarande kunde skönjas. Spåren efter spåret så att säga.

Den stationsskylt man inte lyckas avläsa fanns visst på ett museum i Hagfors. Jag minns också att det var vid det besöket 15 maj jag såg säsongens första svala. Sedan begav jag mig till Filipstad och plåtade John Ericssons (även ibland stavat Ericson) mausoleum som också var viktig för navigeringen:

Jag passade också på att plåta en kanon av ”John Ericsson-typ” på Kanonudden i Filipstad:

En tid före resan hade det nämligen varit litet tjafs på SFF forum. Jag hade omnämnt några flyghistoriker som sällan syntes på SFF forum som varande ”de stora kanonerna” inom svensk flyghistoria men en möjligen avundsjuk/bitter person bland dem valde att vränga till detta etablerade positiva uttryck för att kunna ge mig ett tjuvnyp. En annan skribent hade råkat kalla någons prestation ”kalkon” eller om det nu bara var en felstavning av ”kanon”. Ändå, det har varit ganska litet tjafs genom åren på forumet men ändå en kylighet som jag tyckte var avskräckande. Möjligen är jag ”skotträdd” men jag ogillar elaka och inte minst fuskiga slängar i lönndom.

Vid en ännu länge en-dagsbilutflykt 19 augusti 2001 hade jag besökt haveriplatsen för ett av de andra planen 25 februari 1943 vid Skördris några mil väster om Malung samt en haveriplats på Tvärberget nära Sysslebäck i Värmland. Jag tror det blev nästan 100 mil den dagen. Ett plakat som detta vid vägkanten var därför uppiggande:

Jag har vid någon resa upp emot Dalarna stött på en liknande skylt där de enstaka bokstäverna kunde flyttas om vilket förstås också gjorts och på ett mycket skojigt sätt. Tyvärr hittar jag inte fotot. Här handlar det väl ”bara” om rak ”kurbits-målning”.

Särskilt besöket på Tvärberget var ganska jobbigt och nästan magiskt. Jag hade gett upp efter kanske två timmars travande i svår terräng och lätt duggregn. Vänder mig om och ser så ”minnesmärket”, några motordetaljer på en flat sten, 50 meter snett bakom mig! Man kan se mina bilder därifrån på SFF minnesmärkeslista. Haveriet finns beskrivet av Gunnar Bandell i en artikel i SFT nr 4/1982 liksom hans besök på platsen som var mig till stor vägledning. 

Vid Skördrisberget (ett svårstavat namn och andra namnformer finns i litteraturen) invigdes 1944 ett minnesmärke av en officer från F 7. Också B 17-flygare, senare känd i andra sammanhang.

Sudden, som numera inte ger sig ut på slika strapatser

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: